Självmedvetande är en förutsättning för frihet. Om jag inte kan identifiera mig själv, äger jag inte mina handlingar. Jag är inte deras upphovsman. Orsaken till dem måste i ett sådant fall sökas utanför mig. Den fria individen eller det som filosofer kallar det filosofiska subjektet är kapabelt att orsaka sina egna tankar och handlingar. Den brittiske filosofen Roger Scruton har sagt att det är självklart att vi människor är fria. I denna artikel tittar vi lite närmare på hans argument härför.
Källa: Unsplash.
Det filosofiska subjektet
Scruton menar att kristendomen har spelat en viktig roll i försvaret av det filosofiska subjektet. På domedagen sägs Gud väcka de döda till liv och samla de levande. Syndarna skickas till helvetet. Himlens portar öppnas för de rättrogna. Scruton menar att den kristna tron förutsätter det filosofiska subjektet. Det är endast om människan är fri, om hon kan orsaka sina tankar och handlingar, som det är meningsfullt att belöna eller bestraffa henne. En individ som är determinerad av krafter bortom hans eller hennes kontroll är inte fri och kan därför inte hållas ansvarig. Scruton är övertygad om att vi människor är fria. Vi kan fatta självständiga beslut. Vi är inte kuggar i samhällets eller naturens maskineri.
Frågan är emellertid hur denna frihet ska förklaras.
Scruton uttrycker sig försiktigt. I On Human Nature skriver han att personen eller subjektet kanske är en emergent kvalitet. Kanske. I The Soul of the World försöker han förklara vad han menar med en analogi mellan konst och frihet.
Konst som en emergent kvalitet
Scruton menar att vi kan betrakta en målning på minst två sätt. Ur ett vetenskapligt perspektiv består den av färgpigment på en duk. Det är vad målningen är, objektivt sett. Men, säger Scruton, det är inte vad vi ser. Vi ser ett ansikte. Ansiktet är, menar Scruton, en emergent kvalitet. Det framträder ur dispositionen av pigmenten.
Johannes Vermeer. Källa: Wikipedia.
Frågan är därför: Existerar ansiktet? Pigmenten existerar. sinnesintryck Existerar även ansiktet? Det är uppenbart att också det existerar, menar Scruton. Vi ser ju det. Om det inte hade existerat, hade vi inte kunnat prata om det. Vi hade inte om Vermeer kunnat säga att han var en stor konstnär.
Frågan är emellertid: Hur existerar ansiktet? I realiteten består motivet av färgpigment, fysiska ämnen som reflekterar ljus på olika sätt och som hjärnan sedan tolkar som specifika färger. Färger är inte objektiva egenskaper hos verkligheten. Ansiktet på duken existerar inte oberoende av betraktaren.
Argument av denna typ handlar inte om erfarenheter eller upplevelser, utom om dessas möjlighetsbetingelser. Den tyske filosofen Immanuel Kant är kanske det mest berömda exemplet från filosofin. Kant menade att detta även är sant för kategorier som tid, rum och kausalitet. Verkligheten har inte en tidslig, rumslig och kausal organisation, det är vi som organiserar sinnesintryck i termer av rum, tid och orsak och verkan för att kunna navigera den.
Dispositionen av färgpigment kan, på ett snarlikt sätt, inte förklara varför vi ser ett ansikte. Om färger inte existerar, ser vi något, i detta fall: ett ansikte, som egentligen inte är där. När vi om Vermeers berömda porträtt säger “Det föreställer en ung kvinna med ett pärlörhänge, beskriver vi inte den objektiva verkligheten, vi uttalar oss om oss själva.
Hur använder Scruton emergenstesen?
Scrutons uppfattning är att vi kan se på subjektet på samma sätt som vi ser på ansiktet på duken. Subjektet är, i likhet med ansiktet en emergent kvalitet. Ansiktet framträder ur dispositionen av pigment, självmedvetandet framträder ur en specifik konfiguration av atomer. Vi ska diskutera två möjliga motargument. Syftet med dessa argument är egentligen inte att ifrågasätta Scrutons övertygelse. Han är övertygad om att det filosofiska subjektet är reellt, dvs. att vi människor är utrustade med fri vilja, och han försöker förstå hur detta är möjligt. Frågan här är inte om subjektet verkligen existerar, utan om Scrutons förklaring är tillräcklig.
Subjektet som erfarenhet
När vi beskrev målningen sade vi att Scrutons tes är att motivet framträder ur dispositionen av pigment. Scruton menar att vi kan betrakta subjektet på samma sätt. Tavlans motiv framträder ur dispositionen av pigment, det självmedvetna jaget framträder ur en specifik konfiguration av atomer.
Innebär det att subjektet existerar objektivt eller endast att det är något som vi erfar?
Det första problemet med denna tes är att den är självrefererande. När vi säger att subjektet inte existerar objektivt, att det endast är något som vi erfar, vem eller vad är det som erfar det? Förutsätter inte argumentet existensen av just det vars existens det ifrågasätter?
Det andra problemet är förbundet med det första. Scruton tror på mänsklig frihet och han vill förklara hur sådan är möjlig. Men detta är knappast möjligt på grundval av en teori enligt vilken subjektet blott är upplevt. Upplevd frihet är inte reell frihet. Reell frihet måste ha en grund i verkligheten och då måste subjektet vara mer än endast något upplevt.
Subjektet som fysisk realitet
Den franske filosofen René Descartes grundade subjektets eller själens frihet i dess immaterialitet. Fysiska objekt påverkar varandra kausalt, men de kan inte påverka det som saknar extension. Därför är, förklarade Descartes, själen fri. Kritiker påpekade att om fysiska objekt inte kan påverka själen, kan själen inte påverka fysiska objekt. Kroppen är ett sådant objekt. Descartes’ lyckades aldrig förklara hur själen kan manövrera kroppen. En lösning på detta problem är att säga att subjektet eller själen är en fysisk realitet. Man kan tolka Scruton som att han menar just det. Här är några citat:The mental is something over and above the physical, in that it requires wholly new concepts to describe and relate to it (and maybe to perceive it, too) (citat från Modern Philosophy).
Maybe personhood is an “emergent” feature of the organism in that way: not something over and above the life and behavior in which we observe it but not reducible to them either (citat från On Human Nature).
I would suggest that we understand the person as an emergent entity, rooted in the human being but belonging to another order of explanation than that explored by biology (citat från On Human Nature).
Mental states possess irreducible phenomenological qualities (citat från Modern Philosophy)
… mental properties are “emergent” properties of physical systems (citat från Modern Philosophy).
Vad är det han säger? Han säger att det mentala och fysiska processer är olika saker. Mentala processer kan därför inte reduceras till fysiska processer. De tillhör olika ontologiska nivåer. Det är inte svårt att förstå varför han väljer att argumentera på detta sätt. Om subjektet är en fysisk realitet, men tillhör en annan nivå av verklighet än stenar, träd och djur, har det egenskaper som stenar, träd och djur saknar, till exempel självmedvetande och frihet.
Vi människor är medvetna om oss själva och kan därför välja mellan olika handlingsalternativ.
Antag nu att vi inte tror på mänsklig frihet, att vi vill ge en reduktionistisk förklaring av medvetandet. Vi kan då med Marx säga att mänskligt beteende är orsakat av ekonomiska processer. Vi kan åberopa oss på Freud eller Skinner och säga att det är omedvetna processer eller externa stimuli som förklarar människors ageranden. Reduktionistiska argument säger att A endast kan förklara B om A inte har den egenskap som vi vill förklara hos B. De ekonomiska processer som Marx beskriver, Freuds omedvetna och Skinners externa stimuli saknar medvetande. De är objektiva processer i verkligheten som sägs orsaka våra tankar och handlingar.
De tillhör olika ontologiska nivåer. Det är alltså inte svårt att förstå varför Scruton väljer att argumentera som han gör. Om subjektet tillhör en annan nivå av verkligheten än stenar, träd och djur, kan det ha egenskaper som stenar, träd och djur saknar, till exempel självmedvetande och därmed frihet.
Men om vi tänker efter inser vi att detta argument är bristfälligt. Verkligheten består av atomer och atomer saknar självmedvetande. Kanske är de organiserade i specifika mönster på olika nivåer av verkligheten, men det är fortfarande samma medvetandelösa atomer. Frågan är därför hur en konfiguration av element som saknar självmedvetande kan ge upphov till självmedvetande. Det är det som är problemet med Scrutons argument.
Ansiktet framträder ur pigmenten på duken därför att vi ser dem som ett ansikte, men om atomer inte är medvetna om sig själva, kan de inte generera självmedvetande.