När unga människor börjar sympatisera med en dödskult är våra demokratier och vår civilisation i fara. Douglas Murrays menar att det är exakt det som hände efter terroristattackerna mot Israel den sjunde oktober, 2023. Denna artikel handlar om Murrays nya bok: On Democracies and Death Cults: Israel and the Future of Civilization (Broadside, 2025).
Israel attackeras
Huvuddelen av boken utgörs av en dokumentering av attacken. Terroristerna använder bilar, motorcyklar och hängglidare. De som inte får plats på flaken springer eller går till fots. Bakom dem strömmar ivriga Gazabor i förhoppningen om att kunna stjäla och delta i mördandet. Människor skjuts, knivhuggs och bränns levande. Kvinnor våldtas. De kvinnor som ska kidnappas får sina hälsenor avskurna så att de inte ska kunna fly. Inga åldersdistinktioner görs. Alla behandlas på samma barbariska sätt: Män, kvinnor och barn.
Denna dokumentation bildar bakgrunden till Murrays diskussion
En dödskult
Det dröjde endast några timmar innan de första demonstranterna dök upp. De var amerikaner och européer. De protesterade inte mot Hamas. På plakaten kunde man läsa “Long live the Intifada!”, “Hamas we love you!” och “Resistance is not terrorism!”. En opinionsundersökning gjord två månader efter terrorattacken visade att åtta av tio amerikaner stöder Israel. Unga mellan 18-25 utgjorde skillnaden. De hade insupit postkolonial teori som universitetsstudenter och lärt sig att Israel är en kolonial utpost för västlig imperialism.
- Över hälften av de intervjuade i denna åldersgrupp menade att staten Israel skulle upplösas och landområdet överlämnas till Hamas.
- Sex av tio tillfrågade försvarade oktoberattackerna.
- Över hälften ansåg att det ska vara lagligt att förespråka utrotning av judar.
I maj 2024 tackade en av Hamas’ ledare i ett tal Amerikas och Europas studenter för deras stöd. Irans religiöse ledare, Ayatollah Ali Khamenei, gjorde samma sak:
You are now part of the Resistance Front, and you have begun a dignified struggle under the ruthless police pressure of your government that evidently defends the oppressive and brutal Zionist regime.
Terroristerna hade haft GoPro-kameror monterade på sina hjälmar. De dokumenterade noggrant sina brott och laddade upp resultatet på Internet för alla att beskåda. De ringde hem till släktingar och vänner och skröt om hur många judar som de hade dödat. De var uppspelta och stolta över sina handlingar.
Källa:YouTube.
Inget av detta spelade någon roll för demonstranterna. De skrek: “Globalize the Intifada!” som om vad världen behöver är fler självmordsbombare.
Murray noterar bistert: Vad är detta om inte en pervers dödskult? Hitlers hejdukar försökte åtminstone dölja sina brott.
Änglalikt tålamod
Efter det att staten Israel utropades 1948 invaderades landet av fem arabstater. Israel försvarade sig framgångsrikt och de arabiska arméerna tvingades att retirera.
År 1967 gjorde arabstaterna ett nytt försök. Egypten, Jordanien och Syrien genomförde en mobilisering av sina arméer nära Israels gränser. Egyptens president Nasser beordrade FN:s fredsbevarande styrkor att lämna området och förklarade att Israel skulle förgöras inom kort:
The liquidation of Israel will be liquidation through violence. We shall enter a Palestine not covered with sand but soaked in blood.
Även denna gång misslyckades arabstaterna att uppnå sitt mål. Israel erövrade Sinaihalvön och Gazaremsan från Egypten, Golanhöjderna från Syrien och Västbanken från Jordanien. Sex år senare var det dags igen. Styrkor från Egypten, Irak, Jordanien och Kuba gjorde ett misslyckat försök att återta de förlorade områdena.
Men det var inte endast invasionshotet som utgjorde ett problem för Israel. Arabstaterna bojkottade Israel ekonomiskt. De tog initiativ till FN-resolutioner som fördömde Israel. Man försökte isolera Israel diplomatiskt. Man bildade PLO, en militär organisation vars syfte var att terrorisera Israel med självmordsbombningar och flygplanskapningar.
Vad konflikten handlade om? Israelernas mål var nationell suveränitet, men vad ville palestinierna? Israels kritiker sade att konflikten handlade om mark. Man sade att palestinierna är ett folk utan ett hemland och om israelerna accepterade en palestinsk stat skulle konflikten upphöra.
Denna hypotes testades under Camp Davidförhandlingarna.
År 2000 möttes Arafat och Israels premiärminister Ehud Barak i Camp David under överinseende av president Clinton. Arafat krävde en palestinsk stat på Gazaremsan och Västbanken. Barak erbjöd Arafat Gazaremsan och 97 procent av Västbanken och som kompensation för de tre procent av Västbanken som Israel ville behålla, erbjöds han lika mycket israelisk mark. Barak sade sig också vara beredd att erkänna en palestinsk stat om palestinierna skulle utropa en sådan.
Arafat vägrade emellertid att godta erbjudandet. Han hade uppnått sitt första mål och framförde nya krav. Arafat krävde nu fullständig palestinsk suveränitet över Tempelberget i Jerusalem. Tempelberget är en helig plats för judar och muslimer så den israeliske premiärministern föreslog en kompromiss: Tempelberget skulle ägas av Israel, men palestinierna skulle få administrativ kontroll över vissa delar.
Arafat vägrade och lämnade förhandlingarna i vrede.
President Clintons kommentar var bitter: “Arafat valde terrorism i stället för fred. Resten är tomt prat”.
Clinton lyckades efterhand att övertyga Barak om att gå med på att lämna över Tempelberget till palestinierna. Arafat var emellertid fortfarande missnöjd. Han hade uppnått sitt andra mål och ställde ett nytt krav. Han krävde nu att alla de som hade lämnat Israel 1948, vuxna, barn, barnbarn och adopterade barn, drygt fem miljoner människor, skulle ha rätt att återvända. Detta hade i grunden förändrat Israels demografiska karaktär. Det var uppenbart att Arafats mål inte var en palestinsk stat. Konflikten handlade inte om mark, utan om Israels judiska karaktär.
Hypotesen skulle bli föremål för ett nytt test fem år senare, år 2005.
Terroristattackerna mot Israel var till en början markbaserade och den israeliska regeringen inledde ett arbete som syftade till att uppföra en skyddsmur mellan Gaza och Israel. Faktum är att det inte existerade en mur mellan Gaza och Israel mellan 1948 och 2005. Gränsskyddet bestod manuellt övervakade taggtrådsstängsel. Även Egypten byggde en mur mellan sig och Gaza.
År 2005 evakuerade Israel Gaza. USA och Europa bidrog med ekonomiskt bistånd till området för att hjälpa det att växa socialt och ekonomiskt. I valet ett år senare besegrade Hamas Yassir Arafats Fatah. Konflikten mellan de två organisationerna eskalerade och ledde till väpnade konfrontationer och Fatah lämnade Gaza för Västbanken.
Araberna i Gaza hade nu stat och en regering. De hade växande ekonomiska resurser och därför möjlighet att påbörja uppförandet av den palestinska stat som de sade sig ha kämpat för i decennier. I stället använde man det ekonomiska stödet från väst till att transformera Gaza till en gigantisk militärbas. Efter det israeliska murbygget blev markbaserade terroristattacker emellertid svårare att genomföra och Hamas övergick därför till att använda raketer.
Hur svarade Israel? De installerade ett dyrt och tekniskt avancerat antimissilsystem.
Om vi håller allt detta i minnet för en kort stund, inser vi hur absurd situationen är. Israelerna har uppvisat ett närmast änglalikt tålamod med sina arabiska grannar, men detta tålamod tog slut den sjunde oktober 2023.
Vi ska runda av denna artikel med att nämna två problem med Murrays argument.
- Han behandlar Mellanösternkonflikten som en politisk konflikt.
- Han tar det palestinska folkets existens för givet.
Ett politiskt problem?
De som förordar en tvåstatslösning säger att konflikten mellan Israel och araberna handlar om mark. Denna hypotes har, som vi har sett, testats två gånger och visat sig vara falsk. Vad handlar då konflikten om? Murray verkar mena att den är politisk.
I realiteten är konflikten inte politisk, den är teologisk.
Murray skriver till exempel att islams historia är en historia om kolonialism. Det är sant. Den muslimska världen är en produkt av islamisk imperialism.
Israel i ett islamiskt hav. Källa: Twitter.
Brittisk och europeisk kolonialism var inte religiöst motiverad. Islamisk kolonialism är en religiös plikt. Murray talar om Hamasterrorister, men aldrig om islamiska terrorister. På detta sätt bidrar Murray till förvirringen kring konflikten. Koranen stadgar följande:
Kill them wherever you come upon them and drive them out of the places from which they have driven you out.
Ett område som har tillhört islam, tillhör islam för evigt. Palestina tillhörde en gång det muslimska, ottomanska imperiet, därför tillhör det islam för evigt. Det är anledningen till att Hamas vägrar att kompromissa. Hamas ser det som sin religiösa skyldighet att driva ut judarna från den plats som muslimerna en gång blev utdrivna.
Det handlar inte om mark, det handlar om religion.
Om konflikten hade handlat om mark, hade den varit löst sedan länge. Mellan 1948 och 1967 kontrollerade Jordanien Västbanken, Egypten styrde över Gaza och Sinai, men varken arabstaterna eller palestinierna krävde en palestinsk stat i dessa områden.
Varför?
Idag kräver arabstaterna en palestinsk stat på Gazaremsan och i Västbanken, men när samma länder hade möjlighet att skapa denna stat på exakt dessa ställen, gjorde man inte det. Ingen begärde heller att det skulle göras. Palestinierna var nöjda med att vara vanliga araber. Kraven på en palestinsk stat ställdes först efter sexdagarskriget då Israel erövrade dessa områden. Detta är endast begripligt om vi antar att konflikten inte handlar om palestinierna och deras nationella rättigheter. Målsättningen är att eliminera Israel. Det är skälet till att man skanderar “From the river to the sea, Palestine must be free”.
Ett palestinskt folk?
Palestina är inte det palestinska folkets hemland. Palestina var ursprungligen en del av det östromerska imperiet. Det var romarna som gav området dess namn. Ordet har en geografisk referens. Det refererar inte till en folkgrupp. De som levde där var kristna, judar och hedningar. Araberna höll till på arabiska halvön.
Vilka är då palestinierna? De är ättlingar till de araber som kom till Palestina som soldater efter det att islamiska arméer hade erövrat området från det bysantinska imperiet.
Palestinierna är alltså inget folkslag. De är vanliga araber. Varför kallar de då sig “palestinier”? Zuheir Mohsen, som var ledare för en av PLO:s många fraktioner, förklarade att begreppet används av strategiska skäl:
The Palestinian people do not exist. The creation of a Palestinian state is only a means for continuing our struggle against the state of Israel for our Arab unity. In reality today there is no difference between Jordanians, Palestinians, Syrians and Lebanese. Only for political and tactical reasons do we speak today about the existence of a Palestinian people, since Arab national interests demand that we posit the existence of a distinct “Palestinian people” to oppose Zionism. Yes, the existence of a separate Palestinian identity exists only for tactical reasons, Jordan, which is a sovereign state with defined borders, cannot raise claims to Haifa and Jaffa, while as a Palestinian, I can undoubtedly demand Haifa, Jaffa, Beer-Sheva and Jerusalem.
Idag anklagas Israel för ockupation, men 1964, när PLO bildades, kontrollerade Israel endast sitt eget territorium. Syftet med PLO var inte att befria palestinier, utan att fördriva judarna. Hamas har exakt samma syfte idag. Den antiimperialistiska retoriken från Hamas och dess finansiärer i Iran är inte allvarligt menad. Den används för att vinna över USA:s och Europas vänster till sin sida. Ordvalet är taktiskt betingat.
Slutord
Douglas Murrays nya bok: On Democracies and Death Cults: Israel and the Future of Civilization fokuserar på terrordådet den sjunde oktober 2023 och vad som hände efteråt. Kanske är vår kritik av det skälet en smula orättvis. För att kunna tillmötesgå våra önskemål hade Murray tvingats att skriva en delvis annorlunda bok. On Democracies and Death Cults är en utmärkt bok. Den är välskriven, väl informerad och förtjänar att läsas av alla och envar.