I en tidigare artikel tittade vi lite närmare på Immanuel Kants lösning på det så kallade rationalitetsproblemet. I denna artikel ska vi granska Baruch Spinozas gudsbegrepp. Spinoza var en nederländsk filosof som levde på 1600-talet. Han var en djupt religiös man, men också en fritänkare. Det senare ledde till att han bannlystes av sin synagoga. Synagogan skrädde inte orden:
The Senhores of the ma’amad [the congregation’s lay governing board], having long known of the evil opinions and acts of Baruch de Spinoza, have endeavored by various means and promises to turn him from his evil ways. … By decree of the angels and by the command of the holy men, we excommunicate, expel, curse and damn Baruch de Espinoza …
Baruch Spinoza. Källa: Wikipedia.
Vad var Spinozas brott?
Anledningen till att Spinoza bannlystes var hans kritik av traditionell religion.
- Spinoza förnekade att Gud existerar åtskild från människan.
- Han menade att Bibeln är skriven av människor och att boken därför saknar gudomlig inspiration.
- Han förnekade existensen av mirakel.
- Han sade att själen inte är odödlig.
- Sist men inte minst kritiserade han samtida religiösa institutioner för att kväva den fria debatten och söka världsliga fördelar.
Kritik av traditionell teologi
Spinoza var kritisk mot traditionell religion, men eftersom han var en religiös man var hans kritik inte ateistisk. Han var rationalist och uppfattade den traditionella teologin som ologisk.
Två exempel.
Det sägs att Gud är perfekt, men om Gud är perfekt förändras han inte. Hur kan han då reagera på det vi människor gör? Om du syndar och Gud upptäcker det, kommer han att bestraffa dig. Men beskriver det inte en förändring av ett sinnestillstånd?
Ett annat av Spinoza diskuterade problem är frågan om miraklers möjlighet. Var kommer mirakel från? De är frambringade av Gud. Men om Gud är fullkomlig, så är skapelsen fullkomlig. En perfekt Gud kan inte annat än att skapa något perfekt. Ett mirakel skulle innebära att Gud korrigerar skapelsen i efterhand. Det innebär att skapelsen inte var perfekt från början vilket implicerar att Gud inte är perfekt.
Men Spinoza hade inte bara många invändningar mot den traditionella teologin, han utvecklade en alternativ teologi som han ansåg löste alla problem.
I hjärtat av denna teologi finns en, minst sagt, fascinerande syn på Gud Fader.
Existerar Gud?
Frågan var föremål för en radiodebatt på brittiska BBC i februari, 1948. Teologen Frederick Copleston hävdade att vi måste anta existensen av en första orsak för att förhindra att våra förklaringar hamnar i oändliga regresser.
Ett exempel. Universum har en orsak. Fysiker kallar den Big Bang. Men vad existerade före Big Bang? Något måste ha existerat. Antag nu att vi lyckas besvara den frågan. Det ger, menar Copleston, upphov till ett nytt problem. Vad existerade före det som existerade före Bing Bang? Copleston menade att vetenskapliga förklaringar hamnar i oändliga regresser. En första orsak måste därför vara sin egen förklaring. Gud är en sådan orsak, hävdade Copleston. Han existerar med nödvändighet.
Russell svarade att det kända universum säkert har en orsak, men verkligheten som sådan har det inte. Den har alltid existerat. Den söker ingen förklaring. Vårt universum är endast en instansiering av denna verklighet.
Russells argument uppvisar, som vi strax ska se, likheter med Spinozas tes.
- För Russell existerar det en och endast en verklighet. Spinoza instämmer. Gud är den enda verkligheten.
- Denna verklighet är evig och söker ingen extern förklaring. Spinoza instämmer. Gud är första orsak. Han har alltid existerat. Han är sin egen förklaring.
Låt oss nu bekanta oss med Spinozas Gud.
Spinozas Gud
Ta ett föremål, vilket föremål som helst. En bok, en sten, en cykel. De upptar alla utrymme i det fysiska rummet. Det relevanta begreppet här är “extension”. Böcker, stenar och cyklar har extension. De tar plats. Där boken är, kan inte stenen vara och vice versa.
Traditionell teologi förstod Gud som åtskild från individen. Det är så det måste vara, resonerade teologerna. Människor ber till Gud, men det är bara om Gud är åtskild från oss människor som det är meningsfullt att be till Gud. Gud antas hjälpa människor i nöd, men också det förutsätter att Gud och människor är åtskilda. Spinoza avfärdade detta som nonsens.
Hur såg Spinoza då på Gud?
Gud är all verklighet, all verklighet är Gud. Det är Spinozas ståndpunkt. Människan existerar därför inte åtskild från Gud. Verkligheten existerar inte åtskild från Gud. Gud är den enda substansen. Gud är det enda som existerar. Det vi uppfattar som det fysiska universum är bara modifikationer av den enda existerande substansen.
Filosofer grubblar
Som vi ser identifierar Spinoza Gud med verkligheten. Det innebär att Gud måste ha alla attribut. Om han inte har alla attribut, skulle det ju existera något utanför honom. Det innebär att Gud har attributen extension och tänkande. Många filosofer har sagt att detta är obegripligt.
- Extension saknar tänkande.
- Tänkande saknar extension.
Om Spinozas tes hade varit epistemologisk, hade den inte utgjort ett problem. Han hade då sagt att vi kan se Gud som en varelse med attributen extension och tänkande. Men Spinozas argument är ontologiskt. Han säger att Gud är extension och tänkande. Det är utan rim och reson. Ett objekt kan inte samtidigt ha och sakna extension.
Fyra kontradiktioner
Det problem som vi ska diskutera här är annorlunda. Vi ska fokusera på själva extensionsbegreppet. Vad menar vi med “extension”? Om något har attributet extension tar det upp plats. Gud är, säger Spinoza, identisk med verkligheten. Det innebär att det inte finns något utanför Gud. Två slutsatser följer:
- Om det inte finns något utanför Gud, så tar Gud inte upp plats.
- Om Gud inte tar upp plats, har han inte attributet extension.
Det är vår första kontradiktion. Låt oss gå vidare:
Om Gud är fullkomlig, måste han ha alla attribut. Ett av dessa attribut är extension.
Gud kan emellertid inte ha extension eftersom han inte kan lokaliseras i rummet.
Han kan inte lokaliseras i rummet eftersom han inte är utsträckt i rummet.
Han är inte utsträckt i rummet eftersom det inte finns något utanför honom. Två slutsatser följer:
- Gud är därför ingenstans eftersom han är överallt.
- Gud är överallt eftersom han inte är någonstans.
Det är vår andra kontradiktion.
- Om Gud har extension, är han inte oändlig.
- Om han är oändlig, kan han inte ha extension.
Det är vår tredje kontradiktion.
Om Gud är fullkomlig, är han oändlig. Om Gud är oändlig, har han extension.
Om Gud har extension, måste han uppta plats, men om han har extension, är han inte oändlig. Om han inte är oändlig, är han inte fullkomlig.
Det är vår fjärde och sista kontradiktion.