Det är uppenbart att människor skiljer sig från djur på många sätt. Elefanter komponerar inga operor. Krokodiler bygger inte flygplan och delfiner författar inga avhandlingar i metafysik. Vad beror det på? Är människor rentav inte djur? Hur ska vi klassificeras? Vilken typ tillhör vi?
Detta är frågor som den brittiske filosofen Roger Scruton brottas med i sin senaste bok: On Human Nature (Princetown University Press, 2017).
Darwinismens återkomst
Bakgrunden till boken är darwinismens återkomst i kulturdebatten. Den brittiske evolutionsbiologin Richard Dawkins har i en rad böcker populariserat darwinistiska tankegångar. Dawkins menar att allt, även mänsklig högkultur, kan förklaras i termer av naturlig selektion.
Var står Scruton i denna kontrovers?
Scruton menar att nydarwinismen är populär av samma skäl som Marx’ ideologibegrepp och Foucaults diskursbegrepp är populära. De gör anspråk på att exponera våra illusioner och att göra oss friare. I realiteten är de dock ideologier. De som accepterar Dawkins teori att människor endast är djur, upptäcker snabbt, efter det att den första entusiasmen har bedarrat, att de är tillbaka på ruta ett, undrandes, i likhet med Shakespeares Hamlet, om det är bättre att existera än att inte existera.
I Conversations with Roger Scruton säger Scruton att han tror att naturvetenskapen i framtiden kommer att kunna förklara mänskligt beteende, men att förklaringarna kommer att vara extremt komplicerade på grund av deras matematiska karaktär. Scruton avvisar alltså inte den darwinistiska förklaringsmodellen.
Problemet med nydarwinismen är, menar han, att Dawkins och hans anhängare felaktigt antar att Darwins teori utesluter kvalitativa förändringar. Skillnaden mellan människa och djur är, om vi får tro Scruton, kvalitativ, inte kvantitativ, och borde kunna förklaras inom ramen för en modifierad evolutionsteori.
Frågan är således på vilket sätt människor skiljer sig från djur.
Personbegreppet
Den kanske viktigaste skillnaden mellan människor och djur är att människor är personer. Djur är medvetna om världen. De är utrustade med begär, tankar och intressen, men de uppfattar inte de mentala aktiviteterna som sina. Deras medvetande är utåtriktat.
Eftersom djur inte är självmedvetna kan de inte upprätta en dialog med sig själva. Därför kan de inte ifrågasätta sig själva. En krokodil ser inget moraliskt problem med att dränka en antilop eller rentav att förtära den levande och det beror inte på att den är grym, utan på att den inte har ett förhållande till sig själv. Frånvaron av självmedvetande gör det omöjligt för krokodilen att utveckla ett moraliskt förhållningssätt. Den lever, i likhet med andra djur, i en värld av perceptioner.
Människor är personer och som sådana medvetna om sig själva. Om vi säger “Jag är rädd” och någon svarar “Är du säker på det? Låt oss undersöka om ditt påstående är sant”, upplever vi svaret som egendomligt och skälet är att det förefaller implicera att vi inte kan veta om vi är rädda utan att först ha genomfört en grundlig, empirisk undersökning. Svaret behandlar oss som djur. Det implicerar att vi inte är självmedvetna.
I realiteten har vi omedelbar tillgång till oss själva. Till skillnad från djur har vi inte endast begär, tankar och intressen, vi betraktar dem som våra begär, tankar och intressen och kan därför förhålla oss affirmativt eller kritiskt till dem. Vi kan ge skäl för våra handlingar och låta dessa vägleda handlingarna. Vi kan ta intryck av motskäl och modifiera en planerad åtgärd i ljuset av ny information. Tack vare vårt självmedvetande kan vi undersöka våra bevekelsegrunder, svara på frågor, delta i en dialog, utforma handlingsplaner och ta ansvar för vår framtid.
Hur förstår man en person?
Det centrala begreppet i Scrutons filosofi är personbegreppet. Personbegreppet finns inte i naturvetenskaperna. För naturvetenskaperna är människan ett objekt att förklara. Scruton menar att människor måste förstås. En person är en varelse som kan svara på frågan Varför?
Frågan är vad detta innebär. Hur förstår man en självmedveten individ eller person? Scrutons svar är att vi måste förstå dennes intentioner. Intentioner orsakar inte beteende, de uttrycker beteende. Intentioner ska alltså inte förväxlas med begär eller instinkter. Vi kan avse något som vi inte vill göra eller vilja göra något som vi inte avser att göra.
En annan fråga är varför individen har vissa intentioner istället för andra. För att besvara denna fråga måste vi förstå individens världsbild. Både liberaler och socialister är för jämlikhet, men begreppen betyder olika sak därför att de är integrerade i olika världsbilder.
Vanliga människor lever i en värld som är konceptualiserad i moraliska termer. Vi betraktar oss själva och våra medmänniskor som personer. Evolutionsbiologer som Dawkins vill tvinga fram en rekonceptualisering av vår världsbild. Målet är att vi ska uppfatta oss själva och andra som djur. Intentionala beskrivningar ska ersättas med vetenskapliga förklaringar som även kan tillämpas på hundar och katter. Ett adekvat evolutionsbiologiskt svar på frågan “Kommer du till jobbet i morgon?” är inte “Ja, det är min avsikt att arbeta i morgon” utan “Eftersom jag inte har varit frånvarande under de senaste två åren, lär jag nog göra det”. Om jag inte dyker upp på jobbet, beror det således inte på att jag har ändrat åsikt, utan på att min förutsägelse slagit fel.
Detta är absurt, menar Scruton.
Synen på altruism är, om vi får tro Scruton, ett exempel på personbegreppets kraftfullhet. Evolutionsbiologer menar att altruism är en reproduktiv strategi. Mödrar offrar sig för sina barn därför att det ökar barnens överlevnadschanser. Scruton följer Kant och menar att förklaringen istället ska sökas på nivån för praktiskt förnuft: människor offrar sig för varandra därför att de anser att det är deras moraliska plikt att göra det oavsett om det gagnar arten eller inte. De agerar i namn av ett högre ideal. De handlar intentionalt. Det är avsikten som förklarar beteendet, inte dess eventuella funktionalitet. Kants teori förklarar dock inte endast varför vi beter oss som vi gör, den ger oss också en vink om vad vi är: vi är personer – fria, rationella, självmedvetna agenter som lyder förnuftet och den moraliska lagen.
I realiteten strider intentionala förklaringar inte mot darwinistiska principer. Scruton menar att vi ska betrakta personen som en produkt av biologisk evolution. Det faktum att vi är personer har gett oss möjlighet att hantera konflikter utan våld. Våra personligheter har gjort oss mer flexibla och anpassningsbara än andra djurarter. Det utgör en viktig förklaring till att vi befinner oss högst uppe i näringskedjan.
Person och samhälle
Scruton menar att utan personbegreppet skulle det mesta bli obegripligt. Våra samhällen styrs genom lagar. Lagarna ger medborgarna rättigheter och skyldigheter och detta förutsätter ett personbegrepp. Liberala strävanden skulle bli obegripliga. Marxismens samhällskritik skulle drabbas lika hårt eftersom dess alienationsbegrepp förutsätter ett personbegrepp. Sociala relationer skulle disintegrera. Det skulle bli meningslöst att utkräva ansvar av människor. Löften skulle bli tomma på mening. Det skulle bli poänglöst att prisa människor när de sköter sig. Konsekvenserna av ett eliminerande av personbegreppet är, om vi får tro Scruton, enorma.
Summa summarum
Det är inte lätt att sammanfatta On Human Nature och skälet är att boken handlar om många olika saker. Roger Scrutons filosofiska grundpremiss är personbegreppet och han testar dess giltighet på en rad olika områden. Han diskuterar dess tillämpning på mänsklig sexualitet, religion och politik. Han ställer frågan vilken relevans som det har för analysen av mänsklig ondska.
Faktum är att han även håller upp ett litet varnande finger. Människans självmedvetande är orsaken till att hon ställer frågor om verkligheten och sig själv. Vår intellektuella historia från Platon och framåt vittnar om denna nyfikenhet. Jag vet att jag har en kropp, men har jag också en själ och hur är den i så fall relaterad till kroppen? Överlever min själ kroppens död? I Hamlet brottas Shakespeare med ett problem som endast kan bekymra självmedvetna varelser: är det bättre att finnas till eller att inte existera?
Djur är inte medvetna om sig själva kan därför inte se livet som ett existentiellt problem. Självmedvetandet gör våra liv intressanta, men det är också en källa till problem. Ibland finner vi inte ett svar som tillfredsställer oss och det kan göra oss arga och missmodiga. Det är inte ovanligt att människor drar olika slutsatser med förfärande konsekvenser. Europas religionskrig började med en metafysisk frågeställning. Kommunismen startade med ett filosofiskt problem och utlovade frihet, jämlikhet och broderskap, men kollapsade i ekonomisk kräftgång, koncentrationsläger och massmord.