På 80-talet var Renaud Camus radikal socialist, queeraktivist och författare. Han var en kulturpersonlighet i sitt hemland och mottagare av flera prestigefulla priser. Det var under ett arbete som syftade till att dokumentera medeltida byar i Herault-departementet i sydöstra Frankrike i mitten av 90-talet som Camus insåg att Frankrikes problem inte var kapitalism.
I noticed something entirely different in the coastal area of Hérault … because in the windows and on the thresholds of these very old houses, along these very old streets, appeared almost exclusively a population new to these parts of the world … France had been in the process of changing its people …
Camus myntade sedermera det begrepp som skulle göra honom känd: “The Great Replacement”. Efter det förlorade han, mer eller mindre, allt det som han hade byggt upp genom åren. Förlag vägrade att publicera hans böcker. Han bannlystes från offentliga plattformar, medier och litterära cirklar. Han stämdes för hets mot folkgrupp i sitt hemland och Keir Starmers regering nekade honom inresetillstånd med motiveringen att han utgjorde ett hot mot den sociala ordningen i Storbritannien. Camus gick från att ha varit en hyllad författare och intellektuell till att bli en marginaliserad och ibland avskydd dissident.
I denna artikel ska vi titta lite närmare på några av Camus’ argument.
Renaud Camus. Källa: Wikimedia.
.jpg){kind=link}
A Great Replacement?
Camus hävdar att Frankrike håller på att skifta ut sin befolkning. Han kallar denna observation “The Great Replacement”. I realiteten är Camus’ observation inte en observation, det är två observationer:
- Frankrikes befolkning förändras
- Andelen etniska fransmän minskar över tid
Den första observationen är korrekt: Massinvandring har förändrat Frankrikes etniska komposition. Det är ett empiriskt faktum. Det människor bråkar om är hur denna process ska värderas. Är det något positivt eller kanske negativt?
Camus använder ordet “replacement” när han beskriver de demografiska förändringarna. Han säger att fransmän “ersätts” av migranter. Frågan är vad han menar.
Antag att det ligger ett äpple och en apelsin på bordet framför dig. Du plockar bort äpplet och placerar en citron på bordet. Vad har hänt? Du har ersatt äpplet med citronen. Men det innebär inte att äpplet har upphört att existera. Du har endast flyttat på det. Kanske håller du det i handen, kanske lade du det på diskbänken bakom dig.
Camus använder emellertid ordet “ersatt” på ett annat sätt. För honom betyder det “upphöra att existera”. Med andra ord: Närhelst en migrant sätter sina fötter på fransk mark, försvinner en fransman. Detta är naturligtvis inte sant. Det ena exkluderar inte det andra.
Detta leder oss till Camus’ andra observation: Andelen etniska fransmän minskar över tid. Camus har återigen rätt i sakfrågan. Det är en korrekt observation, men vad beror det på? Om det inte beror på att etniska fransmän blir “ersatta” av migranter, måste det bero på något annat. Svaret är att det beror på låga födelsetal. Fransmän har få eller inga barn.
Europas demografiska kris
Det är inte endast Frankrike som brottas med demografiska problem. 2,1 barn per kvinna är den nivå som krävs för att en befolkning ska ersätta sig själv. Noll immigration och normal dödlighet är förutsatt. En sådan befolkning varken växer eller krymper. Frankrike är på intet vis unikt. EU-genomsnittet är för närvarande 1,38 barn per kvinna.
Camus har alltså inte fel i sakfrågan. Massinvandringen har förändrat Frankrikes etniska komposition. Frankrike kommer, en vacker dag, att nå en punkt vid vilken landet är, mer eller mindre, oigenkännligt. Det beror dock inte endast på invandringen. Problemet är mer mångfacetterat än så.
Demografisk blindhet
Camus bryr sig emellertid inte om låga födelsetal. Han är miljöfundamentalist. Han anser att en negativ demografisk utveckling är bra för Frankrike. Det är bra för Europa. Han vill ha färre fransmän därför att han anser att det är bra för miljön. Camus har bosatt sig på den franska landsbygden i ett medeltida slott som han har låtit renovera. Där njuter han av stillheten. Luften är ren, vattnet likaså och bruset från Paris har ersatts med fågelkvitter.
Camus lider av en vanligt förekommande demografisk blindhet bland immigrationskritiker. Den italienska journalisten Oriana Fallaci kritiserade sina landsmän för att de inte skaffar barn. Hur många barn hade hon själv? Noll. Camus vill inte heller han ha barn. Han har till och med startat ett politiskt parti som har negativ demografisk utveckling på programmet. Fransk kultur ska däremot räddas genom statliga subventioner. Han säger sig vilja ha en radiostation och en Tv-kanal som enbart sänder kulturprogram.
Frågan är emellertid vem ska konsumera all denna kultur. Frankrikes grundproblem är sjunkande födelsetal. Vi får gå 15 år tillbaka i tiden för att finna ett år under vilket det franska folket reproducerade sig själv. De sjunkande födelsetalen är förvisso inte ett akut problem. Den franska befolkningen kommer att fortsätta att växa de närmaste 20 åren på grund av demografisk tröghet. Det är på medellång och lång sikt som problemen kommer att bli synliga. Om 50 år kommer varje generation fransmän att vara cirka 30 procent mindre än föregående generation. Därefter kommer nedgången att bli exponentiell.
Kolonisering?
Camus skiljer mellan administrativ och modern kolonialism. Indien var under en lång period en brittisk koloni, men det var en koloni i administrativ mening. Britterna styrde förvisso, men de var en försvinnande liten minoritet i det väldiga imperiet. De flesta administratörer var indier. Armén bestod i huvudsak av indier. Det var på grund av att kolonialismen var administrativ som det gick så fort för kolonierna att uppnå nationellt oberoende. Det räckte med att kolonialherrarna packade sina väskor och åkte hem.
Modern kolonialism är demografisk. Camus’ tes är att Frankrike och Europa är offer för modern kolonialism. Långt fler algerier bor idag i Frankrike än det någonsin bodde fransmän i Algeriet. Modern kolonialism är omöjlig att eliminera när den väl har fått fäste i ett land.
Camus tror inte på existensen av en konspiration. Traditionell kolonialism var aktiv och avsiktlig. Storbritannien skickade administratörer, soldater och kolonister till Indien. Modern kolonialism är annorlunda. Den saknar ett tydligt subjekt. Camus säger det upprepade gånger: Det existerar ingen sammansvärjning mot Frankrike eller Europa. Modern kolonialism är en djupt decentraliserad process. Han beskriver den som en kolonialism utan kolonister.
- Migranterna kommer inte till Europa i syfte att kolonisera kontinenten. De är på jakt efter ett bättre liv.
- Europas kapitalister är ointresserade av demografiska frågor. De vill ha billig arbetskraft.
- Icke-statliga organisationer drivs av humanitära syften och anser att migranter har rättigheter som trumfar nationsstaternas lagar.
- Europeiska politiker konkurrerar om vem som är mest progressiv och antirasistisk.
- Nationer är uppbundna av internationella konventioner och medlemskap i transnationella organisationer.
Med andra ord: De demografiska förändringarna är inte avsedda. De är icke avsedda konsekvenser. Vi ser nu tydligt problemet med Camus’ tes. “Kolonisera” är ett verb och verb förutsätter ett subjekt. Om avsikten inte behövs för effekten, varför inte kalla fenomenet “demografisk förändring”? Igen: Camus har inte fel i sakfrågan. Massinvandring har förändrat Frankrikes etniska komposition, men detta kan sägas utan att vi behöver använda ord som “kolonisering”.
Folkmord?
Camus beskriver The Great Replacement som ett “folkmord genom utbyte”. Frågan är vad han menar. Vi sade tidigare att Camus använder ordet “replacement” när han beskriver de demografiska förändringarna och att det beskriver en process i vilken fransmän “ersätts” av migranter. Realiteten är dock mer komplicerad. Immigranter ersätter inte fransmän. Fransmännen förblir där de är. Anledningen till att de blir färre över tid är att de inte har tillräckligt många barn.
Men det är inte Camus’ enda argument. Ibland argumenterar han i kulturella termer.
Låt oss summera kulturargumentet.
- Argumentets första premiss lyder: Individen definieras av sin kultur.
- Därav följer: När kulturen förändras, förändras individen.
- Därav följer: Radikala kulturella förändringar leder till att individen försvinner eller byts ut.
Detta är Camus’ folkmordstes: Massinvandring från tredje världen kommer att utplåna fransk kultur och detta är liktydigt med folkmord.
Vad är det som gör argumentet så besynnerligt? Det är Camus’, minst sagt, originella tolkning av ordet “förändra” i den första slutsatsen.
Vad menar vi när vi säger att en person har förändrats? Vi menar att personen i fråga har en ny syn på sig själv och kanske världen. Men det är inte vad Camus menar. Camus menar att personens jag har skiftats ut. Vi fortsätter att använda samma namn om personen trots att denne i realiteten inte längre existerar. När Camus hävdar att destruktionen av fransk kultur utgör ett folkmord, har han endast generaliserat denna tes.
Naturligtvis spelar kultur en viktig roll, men att säga att den är den enda kausalt verksamma faktorn är vilseledande. Människor är produkter av biologi, kultur och interaktionen mellan dessa. Man kan eliminera en kultur genom att massakrera den grupp av människor som tillhör den, eliminerandet av en kultur medför emellertid inte att de människor som tillhör den upphör att finnas till. Därför är det missvisande att kalla kulturella förändringar “folkmord”. Camus premiss är för snävt definierad.
Camus är sekularist och ateist och som sådan en produkt av upplysningen. Menar han också att upplysningen förutsatte ett folkmord?
Hur många hade tagit en polisutredning på allvar som identifierar gärningsmannen som “kulturella förändringar”. Kultur kan ingå i en gärningsmans motiv, men är i sig inget subjekt.
Mord och folkmord förutsätter en avsikt, men om vi får tro Camus existerar ingen konspiration. Hans tes är att massimmigration från tredje världen förvisso kommer att utplåna fransk kultur, men att det inte är ett resultat av en medveten plan utan en icke avsedd konsekvens av öppna gränser.
Detta leder emellertid till en motsägelse. Om han vill behålla teorin om folkmord, måste han acceptera existensen av en aktör eller konspiration. Om han i stället väljer att förneka existensen av aktörer eller konspiratörer, måste han ge upp folkmordsteorin. Han kan inte hävda båda teserna samtidigt.
Slutord
De argument som Camus framför är, som vi har sett, bristfälliga. Det är lite tragiskt. Han har ju rätt i sakfrågan. Massinvandringen kommer att förändra Frankrike. Frankrike kommer att bli allt mindre fransk över tid. Fransk kultur kommer att marginaliseras i takt med att etniska fransmän blir en minoritet i sitt eget land. Hans observation står inte och faller med tesen att Frankrike och Europa håller på att koloniseras och att denna kolonialism är en form av folkmord.