Flera svenska universitet har kurser om Frankfurtskolan, men de som spanar efter kommunism i kurspresentationerna, letar förgäves. I stället presenteras riktningen som kritisk teori. Skälet är givetvis kommunismens notoriskt dåliga rykte. Inte ens Hitlerregimen var lika blodbesudlad som kommunistdiktaturerna i öst. Frankfurtskolan hade ett och endast ett syfte: att skandalisera de få demokratier som existerar på vår planet. I vårt land hålls denna verksamhet vid liv med skattemedel.
Institut für Sozialforschung. Källa: Frank C. Müller.
.jpg){kind=link}
Frankfurtskolan grundades av en kommunist
Felix Weil var född i Argentina. Nio år gammal skickades han till Tyskland för att få en utbildning. Efter slutförd gymnasieutbildning började han studera nationalekonomi och statsvetenskap i bland annat Frankfurt. Det var i denna akademiska miljö som han kom i kontakt med den tyska vänstern. Det var också under universitetsåren som Weil konverterade till kommunismen.
År 1922 disputerade han på en avhandling om de praktiska problem som övergången till socialism medför. Ett år senare organiserade han, med finansiellt stöd från sin fader, en stormrik argentinsk kapitalist, en konferens kallad “marxistisk arbetsvecka” i syfte att ge kommunister möjlighet att mötas, diskutera och nätverka. Samma år grundade han också Institut für Sozialforschung eller Frankfurtskolan.
Solid kommunism
Institut für Sozialforschung var ingen debattklubb för socialister, liberaler och konservativa. Institutet leddes de första åren av Carl Grünberg, en ekonomhistoriker och marxist. Under hans ledarskap etablerade institutet ett samarbete med Marx-Engels-Institutet i Moskva i syfte att göra Marx’ arbeten tillgängliga i väst och skapa en infrastruktur för marxistisk forskning på universitet i västdemokratierna.
Max Horkheimer tog över som direktör år 1930 efter det att Grünberg drabbats av hälsoproblem. I skriften Traditionell och kritisk teori från 1937 räknade Horkheimer upp den kritiska teorins centralbegrepp och slog fast dess syfte:
The Marxist categories of class, exploitation, surplus value, profit, pauperization, and breakdown are elements in a conceptual whole, and the meaning of this whole is to be sought not in the preservation of contemporary society but in its transformation into the right kind of society. … Thus, the critical theory of society begins with the idea of the simple exchange of commodities and defines the idea with the help of relatively universal concepts. … the theory shows how an exchange economy, given the condition of men (which, of course, changes under the very influence of such an economy), must necessarily lead to a heightening of those social tensions which in the present historical era lead in turn to wars and revolutions.
Kapitalismen leder antingen till krig eller socialistiska revolutioner. Det var Horkheimers uppfattning. Institutets mål var att främja en utveckling i socialistisk riktning. Marxismen var hela tiden den teoretiska basen för verksamheten. Kapitalismen ska inte reformeras, den ska avskaffas.
Vad var då problemet med traditionell teori? Horkheimer hävdade att traditionell teori endast beskriver och förklarar verkligheten. Kritisk teori baseras på Marx’ bevingade fras: “Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den”.
Horkheimers beskrivning av det han kallade traditionell teori var i realiteten en karikatyr. Det finns ingen motsättning mellan samhällsförändring och värdeneutral forskning. Marx “undersökningar” i Das Kapital får här tjäna som exempel. Marx’ hävdade att kapitalismen inte kan reformeras och som bevis härför åberopade han sig på empiriska studier av arbetsförhållanden i fabriker. Han nämnde inte att syftet med rapporterna var att ge det engelska parlamentet ett beslutsunderlag så att nya lagar för förbättrade arbetsvillkor kunde antas. Informerade politiska beslut förutsätter traditionell teori. Den motsättning som Horkheimer refererar existerar inte i verkligheten. Den är fabricerad av honom därför att hans egentliga mål var att etablera marxismen som forskningsprogram på universitet i väst.
Kritisk teori?
Varför döpte Weil sin nya organisation till Institut für Sozialforschung? Varför kallade han inte det för Institutet för kritisk kommunism? Det var ju uppenbart att Institutets uppgift var att fungera som en samlingsplats för kommunister.
Horkheimer använder frasen “kritisk teori” i den refererade skriften. Varför gjorde han det? Institutet anställde inga liberaler eller konservativa. Endast kommunister var välkomna. Varför säger han inte att målet är socialism och kommunism? Varför förekommer orden “socialism” och “kommunism” inte i Traditionell och kritisk teori när socialism och kommunism var Institutets mål?
Det var praktiska överväganden som styrde. Den politiska situationen i Tyskland var instabil. Tysklands arbetarparti grundades 1919. Ett år senare bytte det namn till Tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet och dess ledare, Adolf Hitler, hade i offentliga tal lovat att utrota tysk marxism.
Weil valde därför ett neutralt klingande namn så att institutet inte skulle uppfattas som en kommunistisk organisation. Socialistisk kamp blev därför kritisk teori och socialism och kommunism blev “the right kind of society”.
Realiteten var emellertid den att Institut für Sozialforschung var en kommunistisk organisation. Institut für Sozialforschung gick också i landsflykt 1933, efter att Hitler utnämnts till rikskansler.
Frankfurtskolans marxism
De som hävdar att Frankfurtskolan inte är kommunistisk brukar hänvisa till dess eklektiska karaktär. Den kritiska teorin är, till skillnad från klassisk marxism, inte en teori, utan många.
Klassisk marxism handlar om ekonomi. Den fokuserar på arbetarklassen. Kritisk teori har inte samma ekonomiska fokus. Inte heller tror den på arbetarklassen som revolutionär agent.
Innebär det att Frankfurtskolan inte är kommunistisk? Nej, det gör det inte. Protestanter och katoliker är inte överens om allt, men protestantism och katolicism tillhör båda kristenheten. Frankfurtskolan har kritiserat klassisk marxism, men aldrig brutit med marxismen. De tillhör båda den kommunistiska rörelsen. De är inte oeniga om målet, utan om hur det ska uppnås. Klassiska marxister och kritiska teoretiker har också de samma målsättning: socialism och kommunism.
Varför distanserade sig Frankfurtskolan från den klassiska marxismens teori, men inte dess mål? Klassisk marxism säger att arbetarklassrevolutioner i väst är ofrånkomliga. Revolutionerna uteblev emellertid. Detta ställde kommunister i väst inför ett val. Man kunde överge marxismen eller man kunde behålla marxismen och “komplettera” den med andra teorier.
Frankfurtskolan valde kompletteringsstrategin. Man förnekade inte att kapitalismen exploaterar arbetarklassen, man tillade att den också manipulerar dess medvetande och därigenom förhindrar framväxten av ett genuint klassmedvetande.
Det spelade ingen roll vad man analyserade. Kultur, familjeliv, rationalitet, alla spår ledde tillbaka till den fördärvliga kapitalismen.
Detta synliggjorde också den kritiska teorins religiösa karaktär. Kompletteringsstrategins ad-hockaraktär förvandlade den kritiska teorin till en hypotes som är kompatibel med all verklighet.
Ett exempel: Herbert Marcuse
Marcuse tillhörde, tillsammans med Horkheimer och Adorno, den ursprungliga Frankfurtskolan. Han var extremt populär bland studentrevolutionärer på 60-talet. När italienska kommunister ockuperade Roms universitet i mars 1968 bar de banderoller med “Marx, Mao, Marcuse” och skanderade:
We see Marx as prophet, Marcuse as his interpreter, and Mao as the sword.
Marcuse var emellertid ingen konventionell kommunist. Han förespråkade kommunistisk eugenik. I Essay on Liberation spekulerade han om möjligheten att skapa en socialistisk människa. Han menade att kommunister borde ta makten och tvinga människor att leva i det nya socialistiska samhället tills socialismen blivit en andra natur hos dem. På detta sätt trodde Marcuse, på fullt allvar, att han kunde skapa en biologisk grundval för socialism. Det var kommunistisk eugenik.
Klassiska marxister hade avfärdat Marcuse som fascist och det är sant att Marcuse avvek från den klassiskt marxistiska vägen till socialism, men han övergav aldrig sin socialistiska barnatro. Målsättningen var socialism och kommunism.
Öststatskommunism
Ytterligare en indikation på Frankfurtskolans kommunistiska inriktning var är dess manifesta ovilja att kritisera vänsterdiktaturer. Marcuse var den enda medlemmen av Frankfurtskolan som kritiserade öststatssocialismen. Men han kritiserade aldrig socialismen som sådan. Hans kritik var riktad mot en specifik implementering av marxismen. Hans hat mot kapitalismen förblev oförändrad.
Berlinmurens fall 1989 framkallade heller inga applåder bland skolans medlemmar. Jürgen Habermas som brukar ses som den mest liberale av skolans medlemmar var måttligt entusiastisk. Han varnade för risken om för mycket marknadsekonomi. Han beklagade att västkapitalismen nu stod oemotsagd och att murens fall försvårade möjligheterna att kämpa för sann socialism. Inte ett ord om de friheter och mänskliga rättigheter som medborgarna i öststaterna hade vunnit och som han själv åtnjöt som medborgare i Förbundsrepubliken Tyskland. Det neurotiska behovet att kritisera kapitalismen trumfade allt, till och med frihetens seger.
Slutord
Frankfurtskolan var i realiteten aldrig en neutral akademisk strömning, utan en förtäckt kommunism. Allt annat är retoriska dimridåer.