Home » Okategoriserade » Marxismen och våldet

Marxismen och våldet

René Girard (1923-2015) var en fransk historiker, litteraturkritiker och filosof. I Deceit, Desire, and the Novel (1961), Violence and the Sacred (1972) och The Scapegoat (1982) diskuterar han sociala konflikter, deras grunder och våra möjligheter att förebygga dem.
Girard menar att mänskliga begär är imitativa. Vi bestämmer oss för vad vi vill ha genom att observera andra människor. Problemet är att resurserna är knappa. Detta medför att vi tvingas att konkurrera om dem och det leder till konflikter. Våld och krig är ofta konsekvenser av att grupper av individer rivaliserar om knappa resurser.
Girard menar att inga samhällen kan bestå under sådana omständigheter.
Historiskt sett har mänskligheten hanterat denna typ av konflikter genom att utse en syndabock. Syndabocken kan vara en enskild individ, det kan vara en grupp av människor. Social fred återställs temporärt genom att syndabocken straffas.

Källa: Unsplash.

Kristendomen

Girard hävdar att kristendomen har spelat en viktig roll som konfliktdämpande faktor genom att uppmana oss att förlåta de som hatar oss och genom att kritisera syndabockstänkande. Jesus är, för Girard, den ultimata syndabocken i det att han tar på sig alla människors synder och därigenom normaliserar deras relation till Gud. Hans oskuld och Bibelns uppmaning att hellre förlåta än fördöma människor för deras oundvikliga brister har, menar Girard, spelat en viktig roll för reglerandet av konflikter och vidmakthållandet av social harmoni.

Moderna, sekulariserade samhällen

Moderna samhällen har, mer eller mindre, ersatt kristna normer och värderingar med sekulära regler. Det har, om vi får tro Girard, medfört att konflikter har blivit allt svårare att hantera. I Bibeln uppmanar människan att vända andra kinden till. Sekulära uppmaningar har inte samma tyngd, menar Girard.
Kristen moral binder människor samman till gemenskaper och ger människor en känsla av syfte och identitet. Sekulär moral saknar dessa egenskaper. Sekulär moral är ofta relativistisk och individualistisk och ofta till rivaliteten mellan människor.

Kapitalismen

Adam Smith sade att vi bäst tar hand om varandra genom att agera egoistiskt. Bagaren bakar inte näringsrikt och gott bröd därför att han är en sann vän av mänskligheten. Han gör det därför att han vill tjäna pengar. Om han är framgångsrik, kan han expandera sin verksamhet och kanske rentav bli förmögen. Hans egoism gagnar emellertid hans kunder som ges möjlighet att köpa och äta näringsrikt och gott bröd.
I fria ekonomier kommer människor med mycket energi och intelligens att äga mer än andra. Detta ger upphov till konflikter. Marxismen har utrustat dessa konflikter med pseudovetenskaplig status. Marxismen är en syndabocksideologi. I stället för att bita i det sura äpplet och erkänna att människor är olika och att skillnader mellan individer i fria samhällen leder till skillnader i materiellt välstånd, skyller kommunister och socialister på borgarklassen. Borgarklassen är syndabocken och välfärdsstaten är det altare på vilken den ska offras.

Kommunismen som sekulariserad religion

Girard menar att kommunismen är en sekulariserad religion. I likhet med traditionella religioner har kommunister högtider (Första maj), de har ritualer (de sjunger Internationalen) och en katekes (Marx’ och Lenins skrifter). De har en ikonografi med symboler: hammaren och skäran. Deras tänkande är apokalyptiskt och eskatologiskt.
I likhet med kristendomen syftar kommunismen till att eliminera konflikter. Eliminerandet av sociala klasser ska lägga grunden för det konfliktfria arbetarparadiset. Om vi håller detta i minnet, förstår vi varför kommunismen var så extremt våldsam och mordisk.
Kristendomen betraktar individuella skillnader och åtföljande sociala skillnader som oundvikliga. Bibeln kritiserar således inte rika för att de är rika, utan varnar dem för att ett ensidigt fokuserande på materiella värden har negativa, spirituella konsekvenser. I Guds ögon är alla människor lika. Fattiga värderas inte mer än rika. Kommunisterna accepterade inga skavanker. Målet var ett utopiskt system med gränslöst materiellt välstånd och perfekt social harmoni och när det visade sig att målet var ouppnåeligt började de att leta efter nya syndabockar. Det var det som gjorde kommunistregimerna så brutala.

Slutord

Vad vill Girard göra åt problemet? Har han en lösning på det? Vi lever, trots allt, i sekulära samhällen och lär fortsätta att göra det under överskådlig framtid. Girard tror inte på möjligheten att blåsa nytt liv i kristendomen. Det tåget har gått. Hans argument är i stället pragmatiskt. Han hoppas att kristendomen ska överleva som kultur. Det kräver emellertid att samhället erkänner kristna värderingar. Målet ska inte vara att sprida kristen teologi, utan att försvara kristna värderingar. Girard menar att även ateister borde kunna erkänna värdet av kristna principer för konflikthantering.