Liberaler och socialister har universella civilisationer som mål. Därför är de i regel positivt inställda till massimmigration. Liberalismens målsättning är ett globalt samhälle i vilket alla har samma abstrakta, naturliga rättigheter. Marxismens målsättning är ett globalt samhälle i vilket alla är utrustade med samma abstrakta jämlikhet.
Konservativa är skeptiska. Universella civilisationer är inte endast orealistiska, även om de hade varit möjliga att skapa hade ingen velat leva i dem. De är ett slags samhällen i allmänhet och människor vill tillhöra något som har en distinkt identitet. Visst är det sant att kulturer ofta överlappar varandra, men de är också unika i många avseenden.
För att förstå hur konservativa ser på immigration, ska vi ta en omväg över två religionssociologiska studier.
Källa: Unsplash.
Religioner som objekt och levda erfarenheter
Man kan närma sig religioner på två olika sätt. Man kan behandla dem som externa objekt med kausala konsekvenser. Detta är det vetenskapliga förhållningssättet.
Man kan också se religioner som människors levda erfarenheter. Detta är den troendes syn på sin övertygelse.
Två olika perspektiv, med andra ord: Ett tredjepersonsperspektiv och ett förstapersonsperspektiv.
Denna distinktion ger upphov till en annan distinktion, den mellan mening och orsak. Vetenskap handlar om observerade orsaker. Orsaker kan vara kausala som i fysiken eller intentionala som i psykologin. Religioner handlar om mening. Anledningen till det är att Gud ses som transcendent. Natur- och samhällsvetenskaperna studerar denna värld, vår värld. Religioner handlar om en transcendent värld, en värld bortom vår värld, en värld bortom tid och rum som vi inte kan ha empirisk kunskap om.
Från detta följer en metodologisk distinktion. Vetenskapen använder observation och teori, religioner använder bön.
Tredjepersonsperspektiv
Den franske sociologen Emile Durkheim diskuterade i sitt berömda verk, The Elementary forms of Religious Life (1912), religioners sociala funktioner. Karl Marx gjorde något jämförbart i Ett bidrag till kritiken av Hegels rättsfilosofi (1844).
Både Durkheim och Marx betraktade religiösa övertygelser ur ett tredjepersonsperspektiv. Religioner är, hävdade de, objekt med kausala effekter och den primära effekten är social ordning. Även om Durkheim inte själv var religiös hade han en i grunden positiv syn på religioner och skälet var att han uppskattade social ordning. Vem vill leva i ett anarkiskt samhälle?
Marx var revolutionär. Han uppmuntrade klasskamp. Hans mål var social oordning. Han ville störta status quo i gruset och såg följaktligen religioners samhällsstabiliserande funktioner som hinder att övervinna.
Varken Durkheim och Marx ansåg att religioner är uppfunna i syfte att tjäna politiska eller andra syften. Marx menade således inte att kapitalistklassen har skapat kristendomen i syfte att vilseleda arbetarklassen. Inte heller hävdade Durkheim att någon har skapat kristendomen i avsikt att främja social ordning. Religioner är inte skapade, men de har konsekvenser och det är vetenskapens uppgift att beskriva dessa.
Tredjepersonsperspektiv har emellertid begränsad förklaringskraft.
Varken Durkheims eller Marx’ teorier kan förklara varför människor blir religiösa. Social funktion och motiv är olika saker. Äktenskap har sociala funktioner i det att de bidrar till en positiv demografisk utveckling, men inga människor gifter sig därför att de vill förhindra demografisk kollaps. Fler barn är en sidoeffekt av äktenskap, inte deras förklaring.
Social sammanhållning är, på samma sätt, en spin-off av religiös tro. Religioner existerar inte därför att samhällen är i behov av stabilitet. Det faktum att religioner främjar social ordning är en bieffekt av dem.
Förstapersonsperspektiv
För att förstå varför människor är religiösa måste vi använda oss av ett förstapersonsperspektiv. Vi måste beakta subjektiva faktorer. Durkheim och Marx betraktade religioner från utsidan. Troende befinner sig på insidan. För dem är tron inte en orsak till social ordning utan en källa till mening.
Durkheim och Marx hade ambitionen att slå fast objektiva sanningar om religioner, för religiösa är tro en subjektiv erfarenhet. Det är vad kristna menar när de säger: “Du måste vara kristen för att förstå att Bibeln är sann.”
Durkheim och Marx demonstrerade att man kan studera religioner utan att vara religiös. För troende är religiöst engagemang en oskiljaktig del av den andliga upplevelsen.
Varför blir människor religiösa?
Svaret är inte att de vill ha en förklaring av världen. Eftersom Gud är transcendent kan vi inte veta något överhuvudtaget om universums grund. Det innebär att religiösa upplevelser inte är kognitiva till sin natur. En religiös erfarenhet varken beskriver eller förklarar, den är en i grunden estetisk upplevelse. Människor blir religiösa därför att de söker mening och meningsfullheten följer från den religiösa upplevelsens estetiska karaktär.
Universella civilisationer
Kommunismen är ett globalt projekt. Syftet är en värld baserad på kommunistiska jämlikhetsprinciper. Liberalismen är också den ett globalt projekt. Kommunismen vill förverkliga världsvid jämlikhet, liberalismen vill skapa en värld i vilken alla människor har exakt samma naturliga rättigheter.
Efter Berlinmurens fall sade den amerikanske historikern Francis Fukuyama att liberalismen hade vunnit det ideologiska slaget. Socialismen var besegrad. Den ideologiska historien hade nått sitt slut. Världen skulle bli kapitalistisk. En global, liberal civilisation skulle växa upp på kommunismens ruiner.
Fukuyama hade fel. Kommunismen hade förvisso tilldelats ett hårt slag, men den hade knappast kastat in handsken. Dessutom hade en ny rival oväntat dykt upp på scenen: islam. Islam är, i likhet med kommunism och liberalism, ett globalt projekt. Islams mål är en global civilisation baserad på ideologisk konformitet eller sharia.
Tredjepersonsperspektiv på Sverige
Debatten om koranbränningar illustrerar två saker.
- Att politik existerar nedströms kulturen.
- Att kollisioner mellan förstapersonsperspektiv och tredjepersonsperspektiv kan ha för samhället förödande konsekvenser.
Invandrade muslimer vill ha ett förbud mot koranbränningar. Deras syn på politik och lagstiftning existerar nedströms från deras islamiska kultur. Med andra ord: De har ett tredjepersonsperspektiv på svensk kultur och ett första personsperspektiv på sin egen kultur. De vill ersätta svensk kultur med en global kultur baserad på sharia.
Förstapersonsperspektiv på Sverige
Svenskar har ett förstapersonsperspektiv på sitt land. Sverige är, för svenskar, inte ett objekt med kausala konsekvenser. Det kan naturligtvis studeras som ett sådant objekt, men för de flesta svenskar är Sverige primärt en levd erfarenhet. Svenskar vill inte leva i ett samhälle i allmänhet, de vill leva i Sverige. Sverige är svenskarnas nationella hem.
Den sociala ordningen är vår ordning och människor upplever den med känslor som immigranten inte delar med oss. Denna instinktiva upplevelse är basen för all immigrationskritik. Vi vill inte bevara ett samhälle i allmänhet, vi vill bevara vårt samhälle. Vår syn på politik och lagar existerar nedströms från våra traditioner och sedvänjor. Det är i vårt land helt i sin ordning att gyckla med religioner och vår lagstiftning speglar detta.
Slutord
Liberaler sätter ofta likhetstecken mellan traditioner och fördomar, socialister ser dem som uttryck för den härskande klassens manipulationer, islam betraktar västerländska traditioner som blasfemiska.
Konservatismen försvarar nationella traditioner och sedvänjor. Enligt konservatismen är traditioner och sedvänjor arkiv fyllda av visdom och kunskap. Traditioner och sedvänjor innehåller lösningar på många av de problem som människor konfronteras med. De ger oss en känsla av kontinuitet. De genererar sociala band mellan människor och utrustar dem med en gemensam identitet. De skapar en familjär värld, en värld i vilken vi känner igen oss.
Debatten om koranbränningar är endast ett exempel på de problem som kan uppstå i samband med massimmigration. Människor från olika kulturer har ofta olika syn på kvinnors rättigheter, sexuella minoriteter, demokratiska fri- och rättigheter och tolerans i vid mening. De har olika syn på stat och politik i allmänhet. Deras syn på samhället existerar nedströms deras kultur och de betraktar följaktligen värdsamhällena som, mer eller mindre, illegitima.
Detta är inget som värdsamhällen måste tolerera. Följaktligen är konservatismen motståndare till oreglerad invandring.