Home » Okategoriserade » Den eviga ledan

Den eviga ledan

Det faktum att vi alla ska dö ger upphov till olika reaktioner hos olika människor. En vanligt förekommande respons är en känsla av tidsbrist. Hur ska jag hinna med allting? En annan respons är uppgivenhet. Om jag ska dö, vad är det då för poäng att göra något överhuvudtaget? Varför ska jag läsa alla dessa böcker om min kropp är dömd att disintegrera och ruttna?
Kanske är evigt liv en lösning på problemet. Det skulle ju ge oss obegränsad tid att göra vad vi vill göra.

universe-sun-space

Källa: Pixabay.

Amor fati

I Den glada vetenskapen gjorde Friedrich Nietzsche ett tankeexperiment.

Tänk om en demon en dag eller natt skulle smyga sig efter dig in i din ensammaste ensamhet och säga till dig: “Detta liv som du nu lever det och har levt det, måste du leva en gång till och oräkneliga gånger till; Och det kommer inte att finnas något nytt i det, utan varje smärta och varje glädje och varje tanke och suck och allt outsägligt litet eller stort i ditt liv måste återvända till dig, i samma följd och sekvens … Tillvarons eviga timglas vänds upp och ner om och om igen, och du med det, ett dammkorn!” Skulle du inte kasta dig ner och gnissla tänder och förbanna demonen som talade så? Eller har du någon gång upplevt ett enormt ögonblick då du skulle ha svarat honom: “Du är en gud och aldrig har jag hört något mer gudomligt”.

Det problem som Nietzsche brottades med är nihilismen. Kristendomens kollaps har, menade han, lett till en värdekris. Värdekrisen har, i sin tur, medfört att människor uppfattar sina liv som meningslösa. Nietzsches teori om den eviga återkomsten är avsedd att provocera moderna människor att reflektera över sina liv. Antag att tiden är cyklisk, att allt som har hänt dig kommer att hända igen. Hur skulle du förhålla dig till det? Det är Nietzsches fråga. Nietzsche menar att det endast finns en väg tillbaka till det autentiska livet och det är att bejaka ödet. Amor fati.

Den eviga ledan

År 1909 publicerade den amerikanske författaren Mark Twain en kort berättelse kallad Captain Stormfield’s Visit to Heaven. Huvudrollsinnehavaren Elias Stormfield avlider och reser till himlen på en komet. Besöket blir en besvikelse. Mot slutet är han uttråkad. Varför? Därför att himlen är en perfekt plats. Himlen är ju skapad av Gud och Gud begår inga misstag. Eftersom himlen är perfekt ordnad förändras ingenting. Människor gör samma saker, om och om igen.

I ran across old Sam Bartlett, who had been dead a long time, and stopped to have a talk with him. “Now tell me—is this to go on forever? Ain’t there anything else for a change?”

Twain har fel

Platon försökte begripliggöra det eviga livet med exempel ifrån matematiken. Om vi ska leva i evighet, måste våra liv efter döden, utspelas utanför tiden. Himmelriket existerar utanför tiden och de som blir insläppta i det blir delaktiga i dess evighet. De blir som siffran två, menade Platon. Två är två och förblir två av det enkla skälet att två existerar utanför det temporala universum. Långtråkighet har en temporal aspekt. Stormfield blev uttråkad efter att ha vistats i himlen en tid. Men om Platon har rätt, är det omöjligt att bli uttråkad i himlen. Om vi befinner oss utanför tiden, kan vi inte bli uttråkade. Med andra ord: Twain hade fel.
Problemet med himmelriket är inte tristessen, utan att det existerar utanför tid och rum.
I en värld utanför tiden är det meningslöst att säga “Jag gjorde x igår och planerar att göra y i morgon”. Du går inte till sängs på kvällen och stiger upp på morgonen. Det existerar inget idag och i morgon. I himlen kan det inte förekomma schemalagda aktiviteter. Händelser varken föregår eller följer på varandra. Allt utspelas i ett evigt nu.
Det andra problemet uppstår på grund av att livet i himmelriket utspelas utanför det fysiska rummet. I det fysiska universum befinner sig alla objekt på specifika platser. I himmelriket finns inget här eller där. Det existerar inga platser att ockupera. Du kan inte förflytta dig från en plats till en annan. Det finns inga avstånd. Du är ingenstans.
Evigt liv låter attraktivt, men frågan är om det är möjligt att existera på ett meningsfullt sätt i en värld utanför tid och rum.