Konservativa är skeptiska till alltför mycket abstrakt teoretiserande. Konservativa är de som uppskattar ordning och auktoritativ makt. Mot liberal och marxistisk teori ställer konservativa sunt förnuft. Det bristande teoretiska intresset har emellertid medfört att konservativa ofta har haft svårt att försvara sig i debatter mot mer teoretiskt artikulerade kritiker. Det har således funnits ett behov av att tydliggöra konservatismens vision.
I denna inledande artikel introduceras en rad konservativa teman. Artikelns emfas är på konservativa idéer, inte på rörelsens historia.
Ordet “liberal” används här i betydelsen klassisk liberal.
Källa: Unsplash.
Konservatism och klassisk liberalism
Det finns flera skäl till varför konservatism och liberalism förväxlas med varandra.
Ett skäl att konservatismen växte fram inom liberalismen för att sedan knoppa av sig som en självständig politisk rörelse. Konservativa och liberaler har därför många värderingar gemensamt.
Ett annat skäl är att klassiska liberaler i USA kallas konservativa. Här är några exempel från Wikipedias lista över konservativa amerikanska intellektuella:
- Thomas Sowell
- Milton Friedman
- Donald Trump
- Ann Coulter
Ingen av dessa personer är konservativa. De är endast konservativa om de kontrasteras med amerikansk wokevänster.
Många gånger är det svårt att avgöra om en person är konservativ eller liberal. Ann Coulter klassificeras av Wikipedia som konservativ. Är hon konservativ? Coulter har sagt att USA är 60 procent socialistiskt, men hon har också motsatt sig en avkriminalisering av droganvändning. Konservativ eller liberal? Svaret är: liberal. Coulter har sagt att det är viktigt att ta saker i rätt ordning. Först ska välfärdsstaten avvecklas. Därefter kan man låta människor droga sig om de vill. De som sedan behöver drogrehabilitering får själva stå för notan.
Det tredje skälet är att konservativa och klassiska liberaler gjorde gemensam sak mot det kommunistiska hotet under det kalla kriget. Kommunismen hotade det fria väst och konservativa och klassiska liberaler stred tillsammans mot världskommunismen under liberala paroller. Följden blev att konservatism blev synonymt med liberala frihetskrav.
I realiteten är konservatism och klassisk liberalism olika saker.
Klassisk liberalism förordar en minimal stat. Konservatismen försvarar någon form av välfärdsstat.
Klassisk liberalism förordar marknadsekonomiska lösningar. Konservatismen är marknadsskeptisk.
Klassisk liberalism står för lågskattepolitik. Konservativa har en pragmatisk syn på skattepolitik. Det var det konservativa partiet i England som införde inkomstskatt.
Konservatismens grundprincip
Konservatism handlar om att bevara och det som ska konserveras är en specifik social ordning. Konservativa försvarar inte ett abstrakt status quo eller ett samhälle i allmänhet. De försvarar en konkret social ordning.
Konservatismen säger att vi tillhör en redan existerande social ordning. Det är en ordning som har en historia och som präglas av unika sedvänjor och traditioner. Vi har ett emotionellt förhållande till den därför att den är vår värld. Vi vill att den ska blomstra och när den utsätts för hot skyndar vi till dess räddning.
Samhällen är sociala organismer
Konservatismen ser samhället som en social organism. Emfasen är här på social, inte organism. Ordet “organism” ska förstås som en metafor. Samhällen är inte bokstavligt talat biologiska organismer. De har inte medvetande, de kan inte tänka. Likväl hänger de samman på ett sätt som rättfärdigar jämförelsen. Ett samhälles olika komponenter utför olika funktioner som ofta är nödvändiga för helhetens överlevnad.
Dessa komponenter kallas sociala institutioner. Familjen är ett exempel på en social institution. Familjens funktion i den sociala organismen är att garantera den biologiska reproduktionen. En orsak till västerlandets demografiska kris är, om vi får tro konservativa, att familjeinstitutionen befinner sig i kris.
Konservatism handlar om att konservera eller bevara sociala institutioner nödvändiga för en social organisms överlevnad. Dess primära målsättning är att motverka social entropi i alla dess former.
Det innebär också att konservatismen är nationalistisk och försvarar nationsstaten mot transnationella organisationer som EU, WTO och FN och vår naturliga miljö mot oreglerad kapitalism.
Detta ställer frågan om social förändring. Konservatism handlar om att konservera. Innebär det att konservatism är oförenligt med social förändring?
Social förändring
Konservatism handlar inte om att bevara allting. Konservatismen vill bevara sociala institutioner nödvändiga för en social organisms överlevnad.
Konservatism är förenligt med sociala förändringar, förutsatt att dessa uttrycker kontinuitet.
Vad innebär det?
Vi människor förändras över tid, men för att en individ ska kunna säga “Jag har förändrats” måste denne vara samma person före och efter förändringen. Meningsfull förändring förutsätter identitet.
När konservativa säger att konservatism är förenligt med social förändring, är det detta som de avser. Så länge förändringar uttrycker kontinuitet utgör de inget hot mot den sociala organismen.
Med andra ord: Förändringar kan rädda en social organism.
Radikala förändringar kan döda en social organism.
Konservatism utesluter därför radikala förändringar.
Konservatismens fiender
Idag är status quo hotat från flera håll. De två viktigaste hoten var under en lång period följande ideologier:
- Liberalism
- Socialism
Liberaler och socialister vill ha ett samhälle som är teoretiskt rättfärdigat. De nöjer sig inte med att det fungerar och skälet är att de definierar “fungera” i termer av teoretiskt rättfärdigad.
För liberalen innebär det att medborgarna ska ha gett sitt explicita samtycke till alla sociala institutioner.
För socialisten innebär det att all ojämlikhet är eliminerad.
Liberalen vill lösa sociala problem med ständigt mer frihet. Socialisten vill göra samma sak med ständigt mer jämlikhet.
Liberalismens defaultposition är frihet. Socialismens defaultposition är jämlikhet. Liberaler menar att det moraliskt legitima samhället är ett samhälle som individen har samtyckt till. Socialisten anser att det moraliskt legitima samhället är ett samhälle i vilket ingen har mer än någon annan.
Därmed har vi nått fram till en viktig skillnad mellan konservatism, liberalism och socialism.
Konservatismen är empirisk
Liberalismens frihetsbegrepp och socialismens jämlikhetsbegrepp gör anspråk på att vara universella sanningar. Med andra ord: Det finns, om vi får tro liberaler och socialister, inte olika sätt att vara fria och jämlika på, det finns ett och endast ett sätt.
Liberaler i Västeuropa slåss således för samma värderingar som liberaler i resten av världen. De kämpar för ständigt mer frihet. Asiatiska socialister vill ha samma samhällssystem som socialister i Sverige och socialister i vårt land vill skapa samma samhälle som latinamerikanska socialister.
Socialism och liberalism är ideologier med starka rationalistiska inslag som gör universella anspråk.
Hur ska denna likformighet förklaras?
Liberaler och socialister är övertygade om att samhällen är något som människor skapar. Om samhällen skapas, bli intellektuella viktiga. Det är deras uppgift att lista ut vad sann frihet och jämlikhet innebär. Uttryckt på ett annat sätt: Liberalismens och socialismens respektive visioner är produkter av teoretisk reflektion. Liberal och socialistisk samhällskritik innebär att man dömer ut befintliga sociala institutioner därför att de inte lever upp till abstrakta normer eller därför att de inte är perfekta.
Vad säger konservatismen?
Konservatismen hävdar att inga sociala institutioner kan leva upp till abstrakta krav. Det existerar inte och kommer aldrig att existera perfekt frihet eller perfekt jämlikhet. Det är skälet till varför liberalism och socialism är destruktiva ideologier. Liberala och socialistiska krav leder till en slags permanent revolution som, sakta men säkert, bryter ned den sociala organismen.
Konservatismen är i grunden teoriskeptisk. Dess utgångspunkt är ett befintligt samhälle. Det är inte ett perfekt system, men det är det samhälle som vi har. Anledningen till att vi accepterar det är inte att vi har samtyckt till det eller att det är perfekt jämlikt.
Samhällen är biprodukter av socialt samspel. De växer fram i en process som bäst kan karakteriseras i darwinistiska termer. Vi accepterar sociala institutioner därför att vi har ärvt dem och vi ser som vår främsta plikt att förvalta detta arv så att vi kan överlämna det i gott skick till uppväxande generationer.
Liberalismens och socialismens frihets- och jämlikhetsbegrepp är skrivbordsprodukter som liberaler och socialister har för avsikt att tvinga på samhället ovanifrån.
Konservatismen är empirisk och därför skeptisk till abstrakta idéer. Konservatismens frihets- och jämlikhetsbegrepp är immanent i den sociala organismen. Vi återfinner det i sedvänjor och traditioner. De är idéer som har utvecklats organiskt i det sociala samspelet mellan människor. Det är inte perfekta, men det existerar inga perfekta lösningar på sociala problem.
Liberaler och socialister vill skapa perfekta institutioner genom att revolutionera dem ovanifrån. Konservativa är övertygade om att sociala institutioner är kapabla att reformera sig själva. Att underordna dem externa målsättningar som abstrakt frihet och jämlikhet innebär endast att man destruerar dem.
Jämlikhet och frihet
Hur ser konservatismen på frihet och jämlikhet?
Liberalismen antar att frihet och social ordning utesluter varandra. Socialismen vill offra friheten på jämlikhetens altare.
Liberalismens frihetsbegrepp utesluter social ordning på grund av dess höga abstraktionsgrad. Dess frihetsbegrepp saknar verklighetsförankring. När liberalen dömer sociala institutioner använder han en måttstock som inga empiriska, sociala institutioner kan uppfylla. Liberalismens krav på ständigt mer frihet är därför destruktivt. Det kommer att underminera sociala institutioner som faktiskt förmår lösa problem, om än inte leverera perfekta lösningar.
Socialismens jämlikhetsbegrepp är lika abstrakt. För att uppnå socialistisk jämlikhet måste människors frihet elimineras. Det socialistiska projektet är därför omöjligt att realisera. Alla sociala institutioner, även socialistiska sådana, genererar hierarkier. Ojämlikhet är oundvikligt, inte minst därför att människor är olika. Det enda som socialister åstadkommer är en destruktion av den sociala ordningen.
Konservatismens defaultposition är ordning, inte frihet eller jämlikhet. Konservatismen är inte fientligt inställd till frihet, men hävdar att frihet är en produkt av ordning. Utan social ordning, ingen frihet.
Konservatismens målsättning är därför inte att eliminera all ojämlikhet, utan att finna vägar att validera nödvändig ojämlikhet.
Nästa artikel
I en kommande artikel ska vi i mer detalj redogöra för skillnaden mellan konservatism och dess abstrakt teoretiserande rivaler.