Det nya röda gardet
I en tidigare artikel kikade vi på James Lindsays nya bok The Marxification of Education. I boken hävdar Lindsay att det amerikanska utbildningssystemet har kidnappats av politiska aktivister som i stället för att hjälpa barn och ungdomar att bli produktiva medborgare tränar dem till vänsteraktivister.
Politiseringen av det amerikanska skolväsendet är ingen statshemlighet. Det är en process till allmän beskådan. Det hade av det skälet varit intressant att få veta vad som egentligen händer när en skola blir en kommunistisk indoktrineringsinstitution.
Frank McCormick arbetade som högstadie- och gymnasielärare i tolv år i en skola i Illinois och har beskrivit vad som hände på hans skola när den radikaliserades.
En nioårig flicka demonstrerar. Källa: The New Red Guard.
Trump besegrar Clinton
McCormick beskriver sig som en progressiv liberal. Han anser att skolans uppgift är att lära barn att räkna, läsa och skriva. Endast barn som är
kompetenta i dessa avseenden kan bidra till den politiska kampen för bättre samhälle.
McCormick hävdar att det politiska klimatet på hans skola förändrades radikalt efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet. Lärare är ofta politiska radikaler, men det som hände efter 2016 var extraordinärt.
Radikaliseringen av lärarkåren var en organisk process. Det var inte utifrån kommande aktivister som tog över skolan. Processen var intern, Trumps valseger var dess katalysator och den undervisande personalen den drivande kraften.
Radikaliseringsprocessen blir institutionsdriven
Till en början handlade radikaliseringen om enskilda lärarinitiativ, men i samband med George Floyds död blev processen institutionsdriven. Lärarna var inte längre ensamma om att vilja transformera skolan till en politisk institution, nu hade man administratörerna och snart skoldistriktet på sin sida.
McCormick fick veta att all personal måste genomgå DIE-träning (diversity, equity and inclusion). Så kallade “struggle sessions”, i vilka individen uppmanas att erkänna sina dolda, rasistiska böjelser och att lära sig betrakta samhället ur “folkets perspektiv”, blev vanligt förekommande. Det ideologiska klimatet på skolan blev alltmer asketiskt. McCormick beskriver hur skoladministratörer, utrustade med listor över förbjudna böcker, gick från klassrum till klassrum och samlade in kontroversiell litteratur. Till och med skolbiblioteket rensades.
Ett nytt läraruppdrag: Att träna vänsteraktivister
Lärarjobbet hade blivit ett politiskt uppdrag. Eleverna skulle lära sig att se maktstrukturer och att protestera mot dessa med målet att skapa en ny social ordning. I klassrummet fick eleverna i uppgift att jämföra Amerika med apartheidsystemet i Sydafrika. Frågan var inte om Amerika är strukturellt rasistiskt, utan hur den strukturella rasismen manifesterar sig i samhället. Eleverna fick lära sig att Amerika inte har avskaffat slaveriet, utan att det fortsätter under nytt namn i och maskerad form. De fick veta att poliser och fängelser endast existerar för att garantera den vita rasismens övermakt.
McCormick beskriver radikaliseringsprocessen i religiösa termer. Lärarna blev inte kommunister därför att de hade accepterat ett rationellt argument. De konverterade. För många lärare var konverteringen en oerhört stark, emotionell upplevelse i vilken de avbördade sig sin gamla, syndfulla, rasistiska identitet och pånyttföddes som en medlem av en ny, ideologiskt korrekt gemenskap. Deras liv hade inte endast fått ny mening, det hade fått en mening.
Det är universiteten som är problemet, inte skolorna
Den demonstrerande flickan på bilden är blott nio år, men hon har lärt sig att protestera på kommunistiskt vis. Faktum är att hennes klass gjorde henne sällskap. Vem hade gett henne tillstånd att delta i ett demonstrationståg på skoltid? Vem eller vilka hade transporterat klassen till demonstrationsplatsen? Vem eller vilka hade lärt eleverna att skandera paroller med knutna nävar?
Den amerikanske lingvisten John McWhorter har sagt att det är meningslöst att diskutera med wokeaktivister. Wokevänstern är en religiös rörelse och lika litet som det är möjligt att övertyga troende att överge Gud, är det möjligt att övertyga wokeaktivister om att det amerikanska samhället inte är strukturellt rasistiskt. I stället för att slösa tid och kraft på människor som befinner sig bortom all räddning, bör vi, enligt McWhorter, fokusera våra energier på alla de som ännu inte fallit offer för wokefrestelsen.
Frågan är emellertid om detta verkligen löser problemet. Om McCormick har rätt, är grundproblemet inte hjärntvättade ungdomar eller vänsterextrema lärare, utan universitetens lärarutbildningar. Lärarna är lika indoktrinerade som sina elever. Det är lärarutbildningarna som är problemet. Det är där som ständigt nya generationer av lärare indoktrineras att betrakta samhället ur ett nykommunistiskt perspektiv.
Från amerikanska lärarutbildningar. Källa: The New Red Guard.
Slutord
McCormick har ingen lösning på problemet. Han upprepar endast att det måste lösas. De protesterande barnen kommer att växa upp till vuxna och Gud vet vad de kommer att ställa till med nästa gång en katalyserande händelse inträffar.
The New Red Guard. Föreläsning av Frank McCormick.