I förra artikeln presenterade vi Ibn Warraq och gav en kortfattad bakgrund till hans brytning med islam och författandet av Why I Am Not a Muslim. I denna artikel skall vi titta lite närmare på hans analys av islams ursprung, profeten Muhammed och Koranen. Warraqs metod är rationalistisk och empirisk: om islams heliga texter strider mot logik, god moral och moderna forskningsresultat, skall de förkastas. Hans slutsats är hård: islam är en empirisk, logisk och etisk katastrof.
Islams ursprung
Frågan om islams ursprung är viktig för Warraq. Muslimer är övertygade om att Koranen representerar Guds oförvanskade ord så som dessa överfördes från ärkeängeln Gabriel till profeten Muhammed. Om det går att visa att Koranen istället har ett profant ursprung, faller islam ihop som ett korthus.Warraq menar att islam vilar på ett synnerligen bräckligt underlag. Muhammed var nämligen ingen originell tänkare. Islams föreställningsvärld är baserad på idéer som Muhammed lånade från judendom, kristendom och hedendom.
Det åligger varje frisk muslim som har tillräckliga resurser att någon gång under sitt liv besöka Mecka och vandra runt det kubformade, svarta granitblock som går under namnet Kaaba. I den muslimska traditionen byggdes Kaaba i himlen två tusen år före det att Gud skapade universum. Adam uppförde Kaaba på jorden, men granitblocket förstördes av syndafloden. Ängeln Gabriel gav Abraham i uppgift att återuppföra Kaaba och försåg honom med en stor vit sten. Att Kaaba idag är svart, beror, enligt den muslimska traditionen, på att stenen har vidrörts av syndare. Warraq menar att vi inte behöver göra alla dessa antaganden för att förstå Kaabas position inom islam. Det var tvärtom mycket vanligt i olika delar av arabvärlden att man dyrkade stenar, inte minst bland hedniska stammar där Gud ofta inte hade mänsklig form. Inte heller var det ovanligt att de troende rörde sig runt föremålet och kysste eller vidrörde det. Ofta var det heliga föremålet placerat i någon form av inhägnad och nära en vattenkälla. Kaaba är omsluten av en moské. Det finns även en vattenkälla bredvid Kaaba.
Ordet "Allah" har hedniskt ursprung och användes periodvis som ett personnamn. Muhammed tog namnet och gav det en ny innebörd.
Vidskeplighet är officellt sanktionerad inom islam. Muhammed trodde själv på existensen av andar och uppmanade alla och envar som vaknade på natten att snyta sig tre gånger, därför att andarna kan bosätta sig i människans näsa när hon sover. Han var också övertygad om att man genom att tvätta händerna kunde rengöra dem från de synder som de hade begått under dagen.
Tron på demoner och olika former av skuggvarelser är officiellt sanktionerad inom islam och härrör från persisk hedendom. Hedningarna ansåg att demonerna, ofta kallade djinns, var osynliga men att de kunde anta formen av ödlor eller skorpioner. Om en djinn lyckades ta sig in i en människa, blev personen ifråga galen. Muhammed var själv övertygad om djinners existens. Det finns också referenser i Koranen till dessa skuggvarelser.
Islams syn på domedagen lånar huvuddragen från persisk religion.
Den muslimska institutionen med krav på fem böner per dag är hämtad från persisk religion.
Islam har också påverkats av judendomen. Det fanns flera judiska stammar i Medina. Muhammad var mycket imponerad av judarna och modellerade islam på judendomen. Under en lång period var islam och judendom så lika varandra att det var svårt att skilja dem åt. Framförallt fascinerades han av judendomens monoteistiska karaktär. Den arabiska kulturen var polyteistisk och Muhammed bestämde följaktligen att islam skulle vara en monoteistisk religion. Han var också imponerad av det faktum att judarna hade en helig bok, att de studerade den noga och var mycket kunniga. Muhammed bestämde därför att också muslimerna skulle ha en helig bok. Det finns likheter mellan islams och judendomens syn på himmel och helvete som knappast kan bero på tillfälligheter.
En rad av islams moralregler är lånade från Talmud, t.ex. regeln att en man inte skall be till Gud om han har vidrört en kvinna. Flera karaktärer från Gamla testamentet nämns också i Koranen.
Kort uttryckt: islam är ett hopplock av paganism, judendom och kristendom och således fullt möjlig att förklara utan att man blandar in transcendentala faktorer. Islams heliga texter har inte alls det ursprung som traditionen tillskriver dem. Islam är, liksom kristendomen, ett mänskligt påfund. Detta leder till en ny fråga: om islam inte är ett unikt och gudagivet fenomen, utan en mänsklig skapelse, varför ser islam ut som islam gör?
Från ärlig predikant till korrumperad suverän
Modern historisk forskning ger vid handen att Koranen och flertalet av haditherna har ett politiskt ursprung. De växte fram ur konflikter mellan rivaliserande klaner under kanske två hundra år. Det var inte ovanligt att mäktiga personer som hade fått sin ställning ifrågasatt, rättfärdigade tingens ordning med att Gud hade meddelat dem i en uppenbarelse att makten förvisso är korrekt distribuerad. Muhammed var allt annat än liljevit i detta avseende. Han utnyttjade regelmässigt sin speciella relation till Gud för att få sin vilja accepterad. Medan ordinära muslimska män kan ha fyra fruar, hade Muhammed tolv stycken. Muhammed försvarade sig med att Gud i en uppenbarelse meddelat honom att det var helt i sin ordning att han hade fler fruar än vanliga muslimska män. Aisha, Muhammeds yngsta fru, påpekade syrligt att "God comes to your aid rather conveniently when it is a question of your desires."
Warraq menar dock att det inte alltid förhöll sig på det sättet.
Under tiden i Mecka var Muhammed det han sade sig vara: en enkel och ofta föraktad predikant, ärlig i sitt uppsåt. Muhammed växte upp föräldralös i Mecka hos sin farbror. En dag när han befann sig på berget Jabal an-Nūr fick han en uppenbarelse och blev övertygad om att Gud hade utsett honom till sin budbärare.
Tre år senare började han predika offentligt. Men araberna i Mecka var hedningar och Muhammed tvingades lämna staden för angränsande Medina. Muhammed stötte dock på problem även i Medina. Inte alla medineser välkomnade honom. De mäktiga judiska klanerna ifrågasatte hans status som profet. Hans finansiella position var dessutom svag. För att stärka sin ekonomi skapade han ett band av rövare som levde på att attackera karavaner från Mecka. Muhammeds framgångar som rövare medförde att hans popularitet ökade bland Medinas araber och många anslöt sig till hans expeditioner för att få vara med och dela på bytet. Till slut var det endast Medinas judar som stod mellan Muhammed och makten. Trots upprepade försök misslyckades Muhammed att charma judarna. Judarna fortsatte att ifrågasätta hans profetstatus och hävdade att en del av hans uppenbarelser stod i strid med deras heliga skrifter. Muhammed bestämde sig därför för att ta till våld. År 627 gjorde Mecka en mottattack och Medina tvingades uthärda en två veckor lång belägring. Efter det att attacken hade avvärjts skred Muhammed till verket. Han hade fått det svepskäl som han väntat på och ifrågasatte judarnas lojalitet med Medina:
In the morning, Mahomet, himself, a spectator of the tragedy, commanded the male captives to be brought forth in companies of five or sex at a time. Each company as it came up was made to sit down in a row on the brink of the trench destined for its grave, there beheaded, and the bodies cast therein. … The butchery begun in the morning, lasted all day, and continued by torchlight till the evening. … The booty was divided, slave girls given as presents, women sold, and property auctioned. And yes, a revelation came down from heaven justifying the stern punishment meted out to the Jews.
Enligt Warraq förändrades alltså Muhammed när han kom till Medina. Han blev alltmer makthungrig, intolerant och fanatisk och han rättfärdigade regelmässigt sina övergrepp med hänvisning till uppenbarelser. Närhelst han behövde slå ned på en fiende eller skaffa sig ytterligare en hustru, sade han sig ha haft en uppenbarelse i vilken Gud välsignat hans avsikt. Warraq menar att vi inte skall förvåna oss över detta moraliska förfall. Degraderingen av Muhammeds karaktär visade att han var en vanlig människa som levde i ett samhälle som inte var civiliserat. Det var av det skälet lätt att förutspå att Muhammed skulle korrumperas när allt plötsligt började gå hans väg, att hans väg till absolut makt skulle kantas av lögner, mord och massakrer.
Det är dock inte endast islams ursprung och Muhammeds politiska och militära karriär som ger oss anledning att misstänka att islams heliga texter är mänskliga påfund. Låt oss kika lite närmare på Warraqs analys av Koranen.
Koranen
För vanliga muslimer representerar Koranen Guds ord så som dessa förmedlades till Muhammed av ärkeängeln Gabriel. Koranen är därför en helig bok. Det innebär bland annat innebär att den alltid skall ligga överst i en boktrave, att man inte får röka i dess närvaro och att den skall åhöras under strikt tystnad.
Warraq menar att det finns flera problem med detta synsätt.
För det första kan inte allt som står i Koranen vara Guds ord. I en del suror är orden snarare riktade till Gud i form av en bön. Det finns t.ex. suror där Muhammed prisar Gud och ber Gud om hjälp och vägledning:
The assumption that God is himself the speaker in every passage, however leads to difficulties. Frequently God is referred to in the third person. It is no doubt allowable for a speaker to refer to himself in the third person occasionally, but the extent to which we find the Prophet apparently being adressed and told about God as a third person, is unusual. It has, in fact, been made a matter of ridicule that in the Quran God is made to swear by himself.
Enligt den muslimska traditionen är Koranen unik bland annat därför att Gud författade boken på arabiska. Det finns dock gott om främmande ord i Koranen. Warraq nämner bland annat grekiska, hebreiska och etiopiska ord. Ordet "Koran" är inget undantag från regeln – det är ett syriskt ord.
För det tredje finns det olika accepterade sätt att läsa Koranen på, vilket gör nonsens av tesen att Koranens innehåll är evigt och oföränderligt. "When a Muslim dogmatically asserts that the Koran is the word of God, we need only ask ‘Which Koran?’ to undermine his certainty."
För det fjärde indikerar vissa surors innehåll att de har ett världsligt ursprung. Det finns t.ex. suror som handlar specifikt om Muhammeds fiender. Warraq frågar sig: varför skulle Gud känna sig tvingad att uttala sig om en konflikt som Muhammed hade med sin farbror?
För det femte: Koranen har stilistiska svagheter, bland annat finns det gott om grammatiska fel i boken. Warraq menar att detta indikerar att boken inte alls har det gudomliga ursprung som muslimer hoppas och tror.
För det sjätte är Koranen inte komplett. Det saknas över hundra verser.
The Prophet himself may have forgotten som verses, the companions’ memory may have equally failed them, and the copyists may also have mislaid some verses. We also have the case of the Satanic Verses, which clearly show that Muhammad himself suppressed some verses.
Det lär t.ex. ha funnits en vers i vilken stening föreskrivs som straff för otuktigt beteende. Under de första kaliferna straffades äktenskapsbrott med stening. Denna vers går dock inte att hitta i Koranen numera. Istället föreskriver Koranen hundra piskrapp. Att det har funnits en vers som föreskriver stening, indikeras av det faktum att stening idag är en accepterad strafform inom modern islamisk justis.
För det sjunde: Koranen är, i likhet med Bibeln, sprängfylld med empiriska, logiska och etiska problem. Låt oss skärskåda några exempel. I Första Moseboken sägs det att Noas Ark strandade på berget Ararat i Armenien. Varje år finkammas berget av kristna fundamentalister på jakt efter den strandsatta arken.
Denna absurda teori är offentlig sanning även i islam. Enligt den muslimska traditionen byggdes den kubformade strukturen Kaaba av Abraham och Ismael. Detta påstående är fullständigt grundlöst, menar Warraq. Muhammed hittade på denna teori därför att han ville ge islam ett arabiskt ursprung. Den kristna föreställningen om Jesus’ jungfrufödsel är officiell sanning inom islam. Om Gud är allsmäktig, varför skapade han då en människa som i all sin imperfektion ofta handlar i strid med Koranens regler? Koranen ger olika besked om hur lång tid det tog Gud att skapa universum. Det moraliska problemet blir tydligt i islams predestinationsdoktrin enligt vilken vissa människors ändamål är att straffas för brott som de inte har gjort sig skyldiga till. I likhet med Bibeln återfinner man i Koranen en närmast grotesk disparitet mellan timliga regelöverträdelser och eviga straff. Både kristendomen och islam håller sig med en helvetesdoktrin som inte kan karakteriseras på annat sätt än som en form av heligt sanktionerad sadism.
Slutsats
Resultatet av Warraqs genomgång borde inte förvåna någon normalbegåvad person. Islam är, i likhet med kristendomen, ett sammelsurium av empiriskt nonsens, logiska inkonsistenser och moralisk dekadens. Inget av det som författaren anför mot islam fick undertecknad att höja på ögonbrynen. I nästa artikel skall vi därför koncentrera vår uppmärksamhet på några frågeställningar som åtminstone redaktören finner mer intressanta.
- Är islam en totalitär ideologi?
- Är islam förenlig med mänskliga rättigheter och demokrati?
- I vilken mening är det meningsfullt att tala om arabisk imperialism och islamisk kolonialism?
- Vad finns det att säga om kvinnors ställning i islam?
Detta är ämnet för den tredje och avslutande artikeln om Ibn Warraqs Why I Am Not a Muslim.