Fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin blev rikskändis för sju år sedan med utställningen Ecce Homo i vilken hon porträtterade Jesus som homosexuell. Utställningen gav upphov till en hetsig debatt om kristendomens syn på homosexualitet. Ohlsson Wallin planerar nu en ny utställning. På en av bilderna i den nya utställningen jämför hon pastor Åke Green och hans anhängare med nazister. Bilden heter “Halleluja 2005” och är tagen i Lindö kapell i Norrköping och föreställer en grupp frikyrkobesökare som gör Hitler-hälsning. Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande (RFSL) planerar att i sk. upplysningssyfte trycka kortet i 10 000 exemplar och distribuera dessa på restauranger och krogar. Ohlsson Wallin säger till Svenska Dagbladet att hon sympatiserar med idéen:
Jag blev glad när RFSL ringde. Det här kan bli början på en tradition att göra politiska julkort. Jag är själv väldigt inspirerad av 1960-talets politiska konst.
Ohlsson Wallin förklarar för Sydsvenskan vad som ligger till grund för bilden:
Jag har tröttnat på fundamentalisterna i olika kyrkor och skruvat upp volymen. Jämförelsen med nazism är relevant.
På RFSL:s webbsida säger Ohlsson Wallin följande:
Det här den otäckaste bild jag någonsin tagit, men det som Åke Green sa var också väldigt otäckt. Hans predikan är det värsta jag hört. Retoriken är exakt den samme som nazisterna använde i sin hatpropaganda under andra världskriget.
Ohlsson Wallin förefaller också beklaga det faktum att Green frikändes av Högsta Domstolen:
Jag blev också frustrerad över debatten, att intellektuella argumenterade för att fria Åke Green.
Orimlig jämförelse
Ohlsson Wallins påstående att Green och pingstkyrkan kan jämföras med nazister är orimligt. Åke Green är inte nationalsocialist och pingströrelsen är ingen politisk organisation. Green och hans sympatisörer driver inga koncentrationsläger. Inte heller verkar de ha för avsikt att bygga upp en militär slagmaskin med vars hjälp de kan invadera våra grannländer.
Åtminstone är det inget som Ohlsson Wallin eller någon annan har lyckats att dokumentera. Green har aldrig setts göra Hitlerhälsning. Inte heller går han omkring i uniform. Pingströrelsen demonstrerar inte för förbud mot homosexualitet och de vänsteraktivister som har gjort sig skyldiga till överfall mot homosexuella tillhör knappast pastor Greens krympande skara av anhängare. Att hävda att nynazister är inspirerade av Green är ungefär lika intelligent som att påstå att RFSL är Thomas Quicks stora inspirationskälla. Enligt Ohlsson Wallin har Green sagt att “homosexuella är ett gift i samhället som ska utrotas”. Det är inte sant. Green har inte sagt något sådant. Green har ingen politisk makt och, till skillnad från Ohlsson Wallin, har han inga kontakter med det kyrkliga och politiska etablissemanget i vårt land. Inte heller har han tillgång till medierna.
Kort uttryckt: Åke Green och hans pingstvänner utgör inget hot mot Sveriges homosexuella. Green är en relik ur det förgångna och bör behandlas som en sådan.
“Halleluja 2005” beskriver inte verkligheten. Istället är det ett klassiskt exempel på politisk konst. Det Ohlsson Wallin försöker säga till oss är att vi har rätt att misstro alla frireligiösa. Frikyrkliga tillhör en grupp som bör behandlas med största misstänksamhet.
Enkelspårig analys
Ohlsson Wallin har motiverat sin kollektivistiska människosyn genom att anklaga kyrkan för bristande empati. Inlevelseförmåga är alltså ett positivt värde. Men
varför skulle inte oliktänkande kristna kunna bli lika kränkta av hennes sk. konst som hon själv blev av Greens predikan? Ohlsson Wallin är djupt upprörd över Greens tal om cancersvulster, men skulle kristna känna sig mindre hånade av att bli jämförda med nazister? Ecce Homo upplevdes av många kristna som en djup förolämpning. Vatikanen var så upprörd att KG Hammar vägrades audiens hos Påven. Kyrkoherde Erik Lundqvist, som lånade ut kapellet till Ohlsson Wallin, var förfärad och sade att kyrkan hade blivit skändad efter det att han hade blivit informerad om vad Ohlsson Wallin hade gjort. Nyligen meddelade den rysk-ortodoxa kyrkan att den bryter med Svenska kyrkan på grund av Kyrkomötets beslut att välsigna homosexuella par (Ohlsson Wallin kan ju rimligen inte mena att både Vatikanen och rysk-ortodoxa kyrkan är förtäckta nazistorganisationer. Problemet är teologiskt, inte politiskt, vilket Ohlsson Wallin och hennes anhängare försöker inbilla människor).
Faktum är att Ohlsson Wallin inte alls är ovetande om att hennes bilder har fått många människor att må dåligt. I en intervju med EKHO säger hon att hon kan förstå att människor har känt sig kränkta, men att bildernas innehåll rättfärdigas av det faktum att hon har känt sig “ledsen och sårad länge över att inte ha fått vara accepterad som homosexuell i kyrkliga kretsar”. Därför menar hon att Ecce Homo var nödvändig: “Den turbulens som sker nu måste ske”.
Frågan är emellertid varför det måste ske? Varför kan Ohlsson Wallin inte nöja sig med KG Hammars statskyrka? Det är ju ingen som tvingar henne att bli pingstvän eller att acceptera Greens Bibelsyn. Till skillnad från Green är hon fri att säga vad hon vill. Eller är problemet att statskyrkan inte är tillräckligt radikal? Varför bildar hon då inte en egen församling? Eller varför kan hon inte som god kristen nöja sig med att vända den andra kinden till? Varför anser hon att hon har rätt att såra och pina människor som aldrig har lyft en hand mot henne?
Kränkt eller bara intolerant?
När Åke Green tolkar Bibeln, säger man att han hetsar mot folkgrupp. När Ohlsson Wallin jämställer frikyrkobesökare med massmördare, sägs det att hon endast vill väcka till debatt. När Green orerar om cancersvulster, säger hans kritiker att han gömmer sig bakom religionen. Är det inte lika rimligt att säga om Ohlsson Wallin att hon gömmer sig bakom sitt konstnärskap och insikten om att lagen ger henne ett bättre skydd än den ger heterosexuella frikyrkopastorer? RFSL påstår att Greens tal kan fungera inspirerande för den sk. “extremhögern”, men varför skulle inte Ohlsson Wallins tal om kristna nazister kunna ha en liknande effekt på extremvänstern? När Green håller en offentlig predikan på temat kristendom och homosexualitet, hotas han av staten med fängelse. När RFSL och Ohlsson Wallin distribuerar 10 000 vykort på vilket frireligiösa jämställs med folkmördare och sadister, är det meningen att vi skall känna oss upprymda. Ohlsson Wallin beklagar att det finns personer som har tillräckligt med civilkurage för att våga protestera när människor hotas av staten på grund av sina åsikter. Själv verkar hon anse att det är hennes oförytterliga rättighet att få uttrycka sig fritt.
Sverige är numera fyllt till bristningsgränsen av människor som upplever sig kränkta och en del har säkert goda skäl att vara upprörda. Kanske tillhör Elisabeth Ohlsson Wallin denna skara. Men det gör, som vi har sett, inte henne och RFSL mindre intoleranta än de frikyrkopastorer som de så innerligt verkar förakta.