Yearly Archives: 2019

Ett vanligt förekommande argument i den politiska debatten är att nazistiska organisationer tillhör den politiska högern, dvs. den del av det politiska åsiktsspektrumet som bl.a. inrymmer Moderaterna. Är detta en rimlig klassifikation? Adolf Hitler titulerade sig själv nationalsocialist och det parti som han styrde gick under namnet Tyska Nationalsocialistiska Arbetarpartiet, NSDAP. Varför skulle Hitler kalla sig socialist och sitt parti socialistiskt om han inte också var socialist?

I denna artikel skall vi ifrågasätta ekvationen nazism=politisk höger.

Kollektivism och individualism

Hitler kallade sig “socialist”. Hur kan en person som är emot kommunism och socialdemokrati kalla sig “socialist”? Svaret är givetvis att det finns många grenar på det socialistiska trädet. Detta är inget märkligt argument. Det liberala trädet har även det flera grenar. Socialliberalism och nyliberalism är två grenar på det liberala trädet. Men vad är det som gör det meningsfullt att om socialdemokrati, kommunism och nationalsocialism hävda att de är socialistiska rörelser? Det måste finnas åtminstone en gemensam nämnare och detta villkor måste vara sådant att ett parti inte både kan vara socialistiskt och ta avstånd från det.
Är krav på planekonomi ett nödvändigt villkor? Knappast. Det finns socialistiska partier som inte tror på planekonomins välsignelser. Inte heller kännetecknas socialistiska partier av att de inte ansluter sig till det demokratiska styrelsesättet. Det finns socialistiska rörelser som tar avstånd från vad de kallar “den borgerliga demokratin”, men det finns också partier som stöder den liberala demokratin, om än med vissa reservationer.
Det som gör socialdemokrati, kommunism och nationalsocialism till socialistiska rörelser är att de tror på kollektivismen som politisk praktik.
Vad innebär detta? Det innebär inte att alla kollektivistiska organisationer är socialistiska. Konservativa rörelser med ett påtagligt religiöst inslag är ofta starkt kollektivistiska utan att vara socialistiska. Inte heller måste alla socialistiska partier vara lika kollektivistiska eller definiera begreppet “socialism” på samma sätt. De måste inte ens förespråka samma politik eller ha samma syn på verkligheten. När vi säger att nationalsocialismen är en socialistisk rörelse, menar vi alltså inte att svenska socialdemokrater och kommunister är nazister. Socialdemokratin har aldrig haft mycket till övers för kommunism och nazism. Det är faktiskt inte ovanligt att socialistiska partier är fientligt inställda till varandra.
Man kan alltså vara kollektivist utan att också vara anhängare av den socialistiska läran. Men om vi hade subtraherat kollektivismen från socialismen, hade vi förintat den som ideologi. Det hade inte längre varit möjligt att identifiera den. Det innebär att det inte kan finnas ett kommunistparti utan en kollektivistisk samhällsanalys, dvs. utan en klassanalys och en politik baserad på en sådan analys. Den dag kommunismen överger klassanalysen, har kommunismen upphört att existera.

Nationalsocialistisk kollektivism

Konflikten mellan liberalism och socialism är i grunden en motsättning mellan individualism och kollektivism. Vår fråga är om nationalsocialismen är en kollektivisk rörelse. Hur ser nationalsocialismen på relationen stat-individ? Om nationalsocialismen är en socialistisk rörelse, borde den underordna individen staten. Vad säger Hitler i Mein Kampf?

När så det medvetna, planmässiga befordrandet av fruktsamheten hos de friskaste av dem, som uppbär folkstaten, har förverkligats, skall resultatet bli en ras, som åtminstone i det närmaste åter har rensat ut fröet till vårt nuvarande kroppsliga och därmed andliga förfall.

Vidare:

Den har att förklara för oduglig till fortplantning, var en och som på något sätt är uppenbart sjuk och ärftligt belastad, ävensom vidta de praktiska åtgärderna med anledning därav. Särskilda “raskommissioner” skall bestämma om en person skall få bo där han vill bo. Ungdomens klädedräkt skall avpassas efter politikens krav. Ogifta kvinnor gifta tillåts inte verka politiskt eller arbeta i den offentliga sektorn.

Vidare:

Den fysiska härdningen är därför inom folkstaten inte den enskildes ensak eller en angelägenhet, som i första hand angår föräldrarna och först i andra eller tredje hand intresserar det allmänna, den är det av staten företrädda och skyddade folkets självbevarelsekrav. Folkstaten kommer att betrakta efterskoltidens fysiska utbildning, lika väl som den andliga, som en statlig uppgift, vilken den då får lösa med statliga inrättningar.

Hitlers resonemang bär omisskännliga spår av kollektivism. Det är staten som skall bestämma, inte de enskilda individerna. Ett annat exempel på nazistisk kollektivism var den andra Nürnberglagen från 1935. Enligt lagen var det inte tillåtet för tyskar och judar att ingå äktenskap eller att ha sexuellt umgänge. Lagen medförde att enskilda tyskar och judar berövades rätten att själva definiera sina liv i ett viktigt avseende och att denna rättighet istället överfördes till staten. Den klassiska nationalsocialismen var alltså en kollektivistisk rörelse. Innebär det att även dagens nynazism är kollektivistisk? Låt oss jämföra två partier som av progressiva debattörer klassificerats som “politisk höger”: Moderaterna och Nationalsocialistisk Front (NSF).

Socialism och liberalism

NSF förkastar den parlamentariska demokratin och vill ersätta den med “ett folkstyre enligt den nordiska ledar- och ansvarsprincipen”, så som denna är definierad i Mein Kampf. NSF kräver ett förstatligande “av allmännyttiga intressen så som gruvor, kraftverk, telenät, banker och dyl” och en satsning på den befintliga offentliga sektorn. Försvar, polis, barnomsorg, utbildning, jordbruk, sjukvård, äldreomsorg och viss forskning skall tilldelas ökade resurser. Partiet är kritiskt mot globaliseringsprocessen och kräver att Sverige återinför fast växelkurs och lämnar EU. Medierna skall underställas statlig kontroll. Makten över fäderneslandet skall återbördas till dess rättmätiga ägare – det svenska folket. Kort uttryckt: NFS förespråkar kollektivism i ekonomiska och politiska frågor.
Det finns en avgrund mellan moderat politik och de förslag som förs fram av NSF. Moderaterna förespråkar inget förstatligande av s.k. “allmännyttiga intressen”. Moderaterna ser, till skillnad från NSF, världsekonomins globalisering som något i grunden positivt och motsätter sig statlig styrning av medierna. NSF ställer sig bakom skattehöjningar, Moderaterna vill sänka skatterna. Moderaterna stöder det representativa styrelsesättet och vill att Sverige skall gå med i EMU. NFS vill ersätta den representativa demokratin med diktatur och leda Sverige ut ur EU. NSF är ett kollektivistiskt och socialistiskt parti, Moderaterna är ett individualistiskt och i vissa avseenden nyliberalt parti. NSF vill stärka staten, Moderaterna vill försvaga staten.
Bland s.k. progressiva debattörer är det alltså vanligt att man buntar ihop partier eller rörelser som man tycker illa om och kallar dem “högerorganisationer”. Men som vi har sett är klassifikationer av denna typ inte helt oproblematiska. De flesta politiska partier har i och för sig något gemensamt, men alla jämförelser är inte lika goda och ekvationen nazism=politisk höger förefaller inte att gå ut. Men om nazismen inte är höger, vad är den då?

Kommunism och nazism – en jämförelse

Det finns ett överflöd av historiska paralleller mellan nationalsocialism och kommunism. I detta avsnitt skall vi titta på några av dem.
Både kommunism och nazism baserades på en personkult i vilken ledaren är närmast helgonförklarad och båda systemen var besatt av tanken att skapa en ny människa. Både kommunister och nazister använde massterror för att uppnå sina mål.
Det sägs ibland att en viktig skillnad mellan nazism och kommunism var att kommunisterna, till skillnad från nazisterna, ville väl, att kommunismen var en egalitär ideologi som förvanskades av Stalin för maktpolitiska syften. Detta är inte sant. Kommunismen var inte ett altruistiskt projekt som av olika anledningar spårade ur. Mellan år 1900 och år 1987 mördades nästan 170 miljoner människor av regimer världen över. Listan toppas av Stalins Sovjetunionen med 62 miljoner. Nazisterna mördade cirka 20 miljoner människor. Om man lägger ihop antalet mördade människor i socialiststater som Sovjet, Kina och Kambodja kommer man upp i nästan 102 miljoner. Enbart i Ukraina dog 5 miljoner människor av påtvingad svält. Det har sagts om vänsterdiktaturerna att de mördade av misstag, men finns det verkligen någon som tror att det är möjligt att mörda 100 miljoner människor av misstag?
Ett annat argument säger att den nazistiska politiken, till skillnad från den kommunistiska, var baserad på en socialdarwinistisk lära. Inte heller det är sant. Det finns element av socialdarwinism även i kommunismen. Den stora skillnaden är att kommunismen ger socialdarwinismen en sociologisk tolkning. För de ryska revolutionärerna hade inte alla grupper av människor samma historiska existensberättigande. Borgarklassen var en av de grupper som historien hade dömt till döden på grund av dess oförmåga att anpassa sig till förändrade sociala förhållanden och klasskriget var det som skulle förpassa borgerligheten till historiens griftegård. Nazisterna mördade judar och zigenare därför att de senare ansågs tillhöra fel folkgrupp. Kommunisterna mördade kapitalister och storbönder därför att de ansågs tillhöra fel klass. Begreppet “klasskrig” var lika litet en metafor för Lenin och Stalin som “raskrig” var för Hitler. Om nazismen var baserad på en biologisk rasism, var kommunismen grundad på en sociologisk rasism. Det är i och för sig sant att Hitler även lät mörda socialister, men det gjorde också Lenin och Stalin (faktum är att nazisterna fick idén om koncentrationsläger från Stalins Sovjetunionen).
Även svenska socialister var anfäktade av socialdarwinistiska tankegångar. Dåvarande ledaren för Sveriges kommunistiska parti, Nils Flyg, bildade år 1934 nazistpartiet SSP eller Svenska socialistiska partiet. På socialdemokratiskt initiativ inrättades år 1922 världens första rasbiologiska institut under ledning av Herman Lundborg. Samma år undertecknade Ernst Wigforss en motion i vilken sterilisering av förståndshandikappade motiverades med “de rashygieniska vådorna av att sinnesslöa fortplantar sig”. Tvångssteriliseringen av “undermåliga individer” i Sverige administrerades i huvudsak av socialistiska regeringar.
Både kommunister och nazister rättfärdigade terrorn med hänvisning till att de hade upptäckt historiens sanning:

Men en gång sade han mig samtidigt som han smekte några barn: “Deras liv kommer att bli bättre än vårt; mycket av det som vi har upplevt kommer de att besparas. Deras liv kommer att bli mindre grymt.” Med blicken i fjärran tillade han eftertänksamt: “Ändå avundas jag dem inte. Vår generation har lyckats med en uppgift som är häpnadsväckande med tanke på dess historiska betydelse. Grymheten i våra liv som påtvingats av omständigheterna kommer att bli förstådd och förlåten. Allt kommer att bli förstått, allt.”
Maksim Gorkij berättar om Lenin

En stat, som i rasförgiftningens tidsålder ägnar sig åt vården av sina bästa raselement, måste en dag bli jordens herre. Detta får vår rörelses anhängare aldrig glömma, om offrets storlek någon gång skulle locka till en jämförelse med det möjliga resultatet.
Adolf Hitler

De flesta av er vet vad det betyder när hundra lik ligger bredvid varandra, när 500 ligger där eller när 1000 ligger där. Att ha stått ut med detta, och – bortsett från undantag på grund av mänsklig svaghet – ha förblivit anständiga, det har gjort oss hårda. Detta är ett ärofullt blad i vår historia som aldrig skrivits och som aldrig kommer att skrivas …
Heinrich Himmler

Nationalsocialismen och kommunismen om demokratin

Det finns även likheter i nazismens och kommunismens syn på den liberala demokratin. För kommunister är den liberala demokratin en fasad bakom vilken kapitalet styr. Teorierna har sett ut på olika sätt. En del teorier har beskrivit staten som ett instrument i borgerlighetens händer, medan andra teorier har hävdat att den statliga politikens funktion är att understödja kapitalismen alldeles oavsett politikernas intentioner och att det därför inte är möjligt att förbättra folkflertalets lott inom ramen för det existerande systemet.
Nazisterna hade en i huvudsak instrumentell syn på staten. Men istället för att som kommunisterna gjorde hävda att staten är i händerna på kapitalet, lanserade de en teori i vilken det är judarna som drar i trådarna. Både klassisk och modern socialism närs, i likhet med nationalsocialismen, av en konspirationsteori.
Hitlers huvudargument mot demokratin är att den strider mot “naturens aristokratiska grundtanke”. För att hitta en ledarskapsprincip som liknar den av Hitler förespråkade ledarskapsprincipen, får vi gå till den kommunistiska traditionen och den av marxist-leninister omhuldade tesen om det kommunistiska partiets avantgarderoll. Enligt Lenin är den ordinäre arbetaren inte kapabel att inse socialismens nödvändighet med mindre än att partiet uppfostrar honom till det. Enligt nazismen är det de av judarna kontrollerade medierna som hindrar arierna från att se sanningen. Enligt nazismen har arierna blivit bestulna på sitt fädernesland. Enligt klassisk marxism har arbetarklassen blivit bestulen på mervärdet. Följaktligen vill nazismen ha ett samhälle där arierna styr, medan kommunister förespråkar ett samhälle där arbetarklassen har makten. För att uppnå detta måste motståndet mot det nya samhället nedkämpas. Nazismen kräver därför utrensning av judar, medan kommunisterna förespråkar en väpnad uppgörelse med kapitalet. När makten väl är vunnen, anser både nationalsocialister och kommunister att den måste värnas med alla till buds stående medel. Kommunister kallar ett dylikt system “proletariatets diktatur”. Nationalsocialister kallar ett sålunda beskaffat system “folkstat”.

Avslutning

Idag har nazismen spelat ut sin roll som politisk maktfaktor. Kollektivismen lever dock kvar i våra moderna socialistiska partier. Så sent som på 80-talet hävdade Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly att klassperspektivet inte får underordnas demokratiperspektivet. Men det kollektivistiska tänkandet har också förändrats. I den klassiska marxismen spelade kön och etnicitet ingen större roll. I den moderna kollektivismen är dessa två begrepp lika betydelsefulla som klassbegreppet. Förre ordföranden Gudrun Schyman har i mer eller mindre förtäckta ordalag krävt att män skall betala mer i skatt än kvinnor. Idag anser många socialister att det är moraliskt försvarbart att diskriminera etniska svenskar inom utbildningssystemet och på arbetsmarknaden.
Som vi har sett har nazismen mer gemensamt med socialismen än med något annat politiskt idésystem. De ideologiska parallellerna mellan framför allt kommunism och nationalsocialism är för många för att ekvationen nazism=politisk höger skall kunna gå ut. Det är ingen tillfällighet att Hitler kallade sig socialist och sitt parti socialistiskt. Därför är det felaktigt, på gränsen till ohederligt, att hävda att partier som Nationalsocialistisk Front är högerpartier.
Men om det inte är möjligt att sätta ett likhetstecken mellan “nationalsocialism” och “politisk höger”, hur kommer det sig då att så många s.k. progressiva debattörer envisas med att beteckna nazismen som “höger”? En förklaring kan vara att man vill svärta ner sina politiska motståndare. Förmodligen är detta en anledning till att kommunister använder klassifikationen. En annan anledning är gissningsvis att många vänsterdebattörer inte har reflekterat över klassifikationens rimlighet. Den förmodligen viktigaste anledningen är dock att många kommunister är medvetna om att det existerar tydliga ideologiska paralleller mellan kommunism och nazism. Man kallar nazismen “höger” därför att man vill vända bort människors uppmärksamhet från detta faktum.
Men det är inte bara kommunister som hävdar att nazismen tillhör den politiska högern. I den socialdemokratiska debatten om svensk nazism används flitigt uttryck som “högerextremism” och “högerextrema krafter”. Det är inte svårt att förstå varför. Många socialdemokrater tycker att det är oerhört pinsamt att det inte var nazister och s.k. främlingsfientliga organisationer som administrerade den svenska steriliseringspolitiken, utan det socialdemokratiska partiet. Det är ju inte svårt att föreställa sig vreden bland socialdemokrater och kommunister om det hade varit Moderaterna eller dåvarande Högerpartiet som hade burit huvudansvaret för steriliseringen av s.k. undermåliga element i folkkroppen.