Bat Ye’ors bok Eurabia -The Euro-Arab Axis har hyllats som profetisk och avfärdats som konspirationsteoretisk. Många av de som ifrågasätter hennes slutsatser, har inte läst boken eller har läst den slarvigt och ett icke föraktligt antal av de som ställer sig bakom bokens allmänna tes baserar sin bedömning på tredjepartskällor.
Man kan tycka att detta är ett beklagligt faktum, men egentligen är det inte särskilt märkligt. De flesta av oss har inte tid eller ork att läsa alla rapporter och böcker som publiceras. Dessutom kostar det ofta en förfärlig massa pengar. Istället låter vi vår politiska intuition guida oss. Vi kanske ögnar igenom en recension och om vi misstycker till recensentens bedömning, letar vi upp en annan recension. Professionella debattörer ibland går tillväga på ett snarlikt sätt. Bruce Bawers While Europe Slept lutar sig emot Ye’ors tes, liksom Bruce Thorntons Decline and Fall och Walter Laqueurs The Last Days of Europe, om än i varierande grad. Förmodligen har herrarna läst Bat Ye’ors bok eller åtminstone delar av den. Ingen av dem ifrågasätter dock bokens allmänna tes. De litar samtliga på författarinnans intellektuella integritet och utgår ifrån att hon har rätt eller åtminstone att hon inte medvetet försöker manipulera sina läsare till att tro på något som hon själv inte tror på.
Profet eller propagandist?
Källkritik
När en bok uppnår klassikerstatus, händer det emellanåt att läsarna upphör att ställa kritiska frågor om den. Detta öde drabbade många av marxismens skrifter på 60- och 70-talet. Det faktum att marxismen inte hade särskilt starkt empiriskt stöd bekymrade föga vänsteraktivisterna. Empiriska fakta är, förklarade man, teoriimpregnerade. Om marxismen inte korresponderar med verkligheten, är det verklighetens, inte marxismens, problem. Undertecknad drar sig till minnes en professor i samhällsvetenskap som beklagade sig över att många av hans studenter uppenbarligen var övertygade om att det egentligen bara fanns ett sätt att testa empiriska hypoteser på och det var att kontrollera om de har stöd i Marx’ skrifter.
Eurabia -The Euro-Arab Axis är en blandning av teori och empiri och man kan således ifrågasätta dess trovärdighet på minst två sätt. Man kan hävda att boken är grundad på solida empiriska fakta, men osammanhängande. Man kan också hävda att den är logiskt uppbyggd, men svagt förankrad i empiriska fakta. Eller varför inte både och?
Låt oss dock vara uppriktiga mot fru Ye’or. Hon publicerar faktiskt valda delar av de dokument som hon menar ger stöd åt hennes teori och det är naturligtvis bra. Det underlättar för oss när vi skall ta ställning till bokens empiriska vederhäftighet. Frågan är emellertid om det är tillräckligt. Hur vet vi att de citat som hon använder sig av inte är otillbörligt selektiva? Källkritik handlar, trots allt, om att gå till botten med ett problem. Det handlar om att bilda sig en egen uppfattning och det är ofta inte möjligt med mindre än att man biter i det sura äpplet och studerar originalhandlingarna. När det gäller Ye’ors bok försvåras källkritiken av det faktum att det är svårt att få tag i originaldokumenten. Det existerar alltså inte något arkiv i vilket dokumenten om Europas transformation från ett liberalt samhälle till ett mångkulturellt Eurabia återfinns prydligt sorterade. De som hoppas att hitta urkunderna med hjälp av nätets söktjänster, kommer att bli gruvligt besvikna. En del dokument förefaller endast existera som enstaka exemplar, andra går att köpa, men de betingar dessvärre mycket höga priser. Många dokument går att hitta på bibliotek, men då tvingas källkritikern dessvärre att packa kappsäcken och ge sig ut på en lång resa, eftersom de omtalade dokumenten ofta är utspridda på olika bibliotek i olika europeiska länder.
Hamburgsymposiet
Ett av de viktigaste dokumenten handlar om det så kallade Hamburgsymposiet. För 28 år sedan anordnade Orientinstitutet i Hamburg ett symposium på temat kulturellt samarbete mellan Europa och den arabiska världen. Bakgrunden till mötet var den kris i relationerna mellan arabvärlden och väst som hade växt fram i början av 70-talet efter det så kallade Oktoberkriget. Missnöjda med västs stöd till Israel stramade OPEC åt oljeproduktionen vilket medförde att priserna på råolja sköt i höjden. Organisationen införde också ett oljeembargo mot flera västländer, däribland USA och Nederländerna.
Krisen medförde att olika initiativ till ökat samarbete mellan dåvarande European Community och Arab League togs i syfte att undvika liknande konfrontationer i framtiden. Samarbetet fick namnet “Euro-Arabisk dialog” och följdes av ett flertal möten mellan europeiska och arabiska delegationer. Kanske frågar sig läsaren hur redaktören kan veta allt detta, men det är ingen statshemlighet att det existerar en euro-arabisk dialog. Det är svårt att veta hur aktiv organisationen är, men den existerar och dess europeiska gren ger till och med ut ett nyhetsbrev som vem som helst kan prenumerera på. På 70-talet tog en av de kommissioner som utgör en del av dialogen, Kommissionen för kultur, arbete och sociala frågor, initiativ till en konferens om de kulturella förbindelserna mellan Europa och arabvärlden. Det är detta symposium som skulle komma att kallas “The Hamburg Symposium of the Euro-Arab Dialogue.” Under mötet sammanstrålade europeiska politiker och intellektuella med arabiska politiker och intellektuella i syfte att diskutera det framtida kulturella samarbetet mellan Europa och arabvärlden.
Fru Ye’or räddar den desorienterade redaktören
Efter att ha sökt med ljus och lykta efter urkunderna, men kammat noll, bestämde sig redaktören för att kontakta författarinnan. Fru Ye’or var mycket behjälplig med att peka ut kompassriktningen och efter den handräckningen dröjde det inte länge innan redaktören hade lagt vantarna på det dokument som Eurabiateorins anhängare brukar framhålla som kanske det viktigaste beviset på teorins vederhäftighet: Euro-Arab Dialogue: The Relations Between The Two Cultures: Acts Of The Hamburg Symposium, April 11th To 15th, 1983.
Ämnet för nästa artikel
I två på varandra följande artiklar skall redaktören således presentera och diskutera innehållet i detta dokument. Ger dokumentet stöd åt hennes tes att den euro-arabiska dialogen syftar till att göra Europa mindre europeiskt och mer arabiskt och islamiskt? Har hon kanske missförstått det som sades under konferensen eller är det kanske så illa ställt som hon hävdar i Eurabia -The Euro-Arab Axis?