Republikanernas presidentkandidat Donald Trump sade nyligen att det inte är självklart att USA kommer att försvara NATO-allierade som befinner sig under attack. Länder som inte bidrar till alliansen, skall inte kunna räkna med amerikanskt stöd. Trumps uttalande har sänt chockvågor genom Europas politiska etablissemang: om Trump vinner presidentvalet, kan det innebära slutet för NATO.
Donald Trump. Källa: Wikipedia.
.jpg){kind=link}
Trump har rätt i sakfrågan
I ett tal från 2011 förklarade NATO:s dåvarande generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, att samtidigt som USA:s andel av NATO-budgeten ökar, har NATO:s europeiska medlemsländer minskat sina försvarskostnader med en summa som motsvarar Tysklands försvarsbudget.
USA står för hela 75 procent av alliansens budget.
Fogh Rasmussen varnade för att den bristande europeiska försvarsviljan inte endast hotar att splittra och försvaga Europa, det finns också en uppenbar risk att amerikanerna vänder européerna ryggen.
Trump har givetvis inget problem med de länder som betalar den överenskomna avgiften. Han irriterar sig över att av 25 europeiska medlemmar, betalar endast 5 den stadgade medlemsavgiften.
NATO-medlemmen Island har inte ens en armé.
Det är amerikanska arbetare, tjänstemän och företag som i mångt och mycket finansierar Europas säkerhet.
Trump är inte ensam om att hysa denna åsikt
USA:s förre försvarsminister Robert Gates har sagt att det bristande europeiska engagemanget är ohållbart på lång sikt och att han inte skulle förvåna sig över om framtida amerikanska presidenter anser att NATO kostar mer än det smakar.
Problemet med Europas bristande försvarsvilja är dessutom inte endast finansiellt. Många NATO-länder verkar inte förstå att NATO är en militär allians. De uppför sig som om NATO vore en diskussionsklubb.
Gates har beskrivit denna utveckling i Duty. Memoirs of a Secretary at War:
I warned that the Atlantic Alliance risked becoming a two-tiered organization, divided between some allies who were willing to fight and die for freedom to protect people’s security, and others who were not.
Gates talade inte i egen sak. Hans chef, president Barack Obama, har även han uttryckt irritation över att många medlemsländer inte tar sitt ansvar. Obama har varnat Storbritannien för att han kan komma att ifrågasätta den speciella relation som råder mellan de två kusinerna England och Amerika om Storbritannien inte fullgör sina plikter gentemot NATO. USA:s förre president, George W. Bush, beskriver samma problem i Decision Points:
The multilateral military mission proved a disappointment. … Every member of NATO had sent troops to Afghanistan. … But many parliaments imposed heavy restrictions – known as national caveats – on what their troops were permitted to do. Some were not allowed to patrol at night. Others could not engage in combat. …
many countries were sending troops so heavily restricted that our generals complained they just took up space. NATO had turned into a two-tiered alliance, with some countries willing to fight and many not.
NATO har en egen flagga. Källa: Wikimedia.
Expressen begriper naturligtvis ingenting utan tycker att allt är Trumps fel
Denna märkliga logik blir synlig redan i rubriken på en ledarartikel i tidningen betitlad “Överlever Nato med en president Trump?”. Problemet är Trump, inte den bristande europeiska försvarsviljan. Det är Trump som är hotet mot Europas säkerhet, inte de europeiska stater som istället för att satsa på sitt försvar, skär ner på försvarsutgifterna.
Är det för mycket begärt – att medlemmarna i en organisation betalar medlemsavgiften? Medlemskap i NATO är, trots allt, inte tvingande. Om Europa tycker att medlemskapet kostar mer än det smakar, står det européerna fritt att försvara sitt territorium på egen hand. Expressen varnar för en republikansk valseger med följande märkliga formulering: “Det kan i värsta fall leda till att USA lämnar Europa åt sitt öde.”
Har USA ansvar för Europas öde? Kanske är det dags för Europa att ta ansvar för sitt öde?
Det är inte Trump som hotar alliansens framtid, utan de medlemsländer som inte fullgör sina plikter gentemot organisationen, utan anser att amerikanska skattebetalare och soldater har någon slags plikt skydda dem i händelse av krig.
Den bistra sanningen är att den bristande europeiska försvarsviljan är ett uttryck för att Europa försöker externalisera sina försvarskostnader. Det är inte fallet att kontinentens politiker tror att det inte existerar en hotbild mot Europa. De vill att amerikanska skattebetalare skall stå för notan i så hög utsträckning som möjligt.
Det är den bisarra verkligheten: Europas socialistiska bidragssystem finansieras åtminstone delvis av den amerikanska kapitalism som europeiska socialister så innerligt föraktar. Det är denna mentalitet som hotar NATO:s existens, inte Donald Trump.