Home » Okategoriserade » Media och Trump. Abortfrågan

Media och Trump. Abortfrågan

President Donald Trump har utfärdat en exekutiv order som förbjuder federalt bistånd till organisationer som utför eller uppmanar till om abort.
Detta är naturligtvis kontroversiellt i vårt land där det utförs cirka 100 aborter per dag. I denna artikel ska vi kika lite närmare på hur Aftonbladet och regeringen har argumenterat kring det amerikanska beslutet.

Donald Trump

Källa: WhiteHouse.

Är Trumps position unik?

När man läser rapporteringen kring presidentdekretet, får man intrycket att Trump är relativt ensam om att tycka som han gör och att det är skälet till att så många protesterar.
Aftonbladet har illustrerat denna tes genom att framhålla att Trump endast var omgiven av manliga medarbetare när han undertecknade dekretet. Det är sålunda underförstått att om den amerikanska administrationen hade haft fler kvinnor, hade politiken varit annorlunda. Detta är en sanning med modifikation.
En undersökning utförd av PEW år 2016 visade att skillnaderna i synen på abort mellan män och kvinnor är mycket små. Lika många män som kvinnor vill att abort ska vara tillåtet i alla eller nästan alla fall. Trettionio procent av männen svarade att abort ska vara förbjudet i alla eller de flesta fall, medan 40 procent av kvinnorna var av samma åsikt. Skillnaden är således negligerbar. Likväl vill fler kvinnor försvåra möjligheten att få abort.

Vad menar Trump?

Trump har uttryckt olika åsikter i abortfrågan. Hans attityd har alltid varit negativ, men hans kritik av aborträtten har blivit alltmer uttalad de senaste 15 åren. År 1999 sade Trump att han är emot abort, men han sade också att han vill att det ska finnas en valmöjlighet.
Under valkampanjen sade han att han anser att abort borde vara förbjudet. Han förklarade också varför han är så negativt inställd till abort.

[W]hat happened is friends of mine years ago were going to have a child, and it was going to be aborted. And it wasn’t aborted. And that child today is a total superstar, a great, great child. And I saw that.

På denna punkt är det viktigt att hålla tre saker i minnet.
För det första: Trump är förvisso religiös, men han motiverar inte sin hållning i abortfrågan med Bibelcitat. Istället redogör han för en konkret och omtumlande erfarenhet som fick honom att ändra åsikt.
För det andra: han är inte absolutist. Han vill förbjuda abort, men han vill också göra undantag från den allmänna regeln. I likhet med Reagan kan han tänka sig tre undantag: våldtäkt, incest och om kvinnans liv är i fara.
För det tredje: Trump vill inte ha en federal lag mot abort, dvs. en lag som kriminaliserar abort i hela unionen. Han vill att delstaterna ska bestämma i frågan. Mer om detta längre fram.

Trump versus Matthews

I en intervju med MSNBC:s Chris Matthews fick Trump frågan om han anser att kvinnor som utför abort ska straffas. Trump svarade att problemet är mycket komplext, att han inte har svar på alla frågor, men att han vill förbjuda abort.
Matthews replikerade med att insinuera att Trump är fascist. Om aborter är ett brott, måste man väl straffa kvinnan? Ett samhälle som bestraffar kvinnor av denna anledning är väl ett fascistiskt system?
Trump svarade att någon form av straff borde förekomma, men han tillade att han inte hade en uppfattning om vem som skulle straffas och hur mycket.
Därefter gick han till motattack. Trump visste att Matthews är katolik och den katolska kyrkans position i abortfrågan är välkänd.
Hur kan Matthews som är katolik förlika sig med aborträtten?
Matthews svarade på följande sätt:

MATTHEWS: Let me give something from the New Testament, “Render to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.” Don’t ask me about my religion.

Matthews svar fick Trump ur balans. Frågan är dock vad som tillhör kejsarens respektive Guds domäner. Att säga att vi ska ge kejsaren det som tillhör honom, besvarar knappast denna fråga.
Kanske kan vi få ett svar på frågan genom att granska vad den katolska kyrkans tre senaste överhuvuden har sagt om aborter.
Fransiskus har karaktäriserat aborter som “a horrendous crime”. Hans företrädare, Benedict XVI, ville förbjuda aborter:

everyone must be helped to become aware of the intrinsic evil of the crime of abortion. In attacking human life in its very first stages, it is also an aggression against society itself. Politicians and legislators, therefore, as servants of the common good, are duty bound to defend the fundamental right to life, the fruit of God’s love.

John Paul II hade följande att säga:

Among all the crimes which can be committed against life, procured abortion has characteristics making it particularly serious and deplorable. The Second Vatican Council defines abortion, together with infanticide, as an “unspeakable crime”.

Det är ord och inga visor. Det är uppenbart att även om katolska kyrkan skiljer mellan sekulär och gudomlig lag, menar den att dess morallära uttrycker gudomliga påbud. De tre påvarna verkar vara rörande ense om att abortproblematiken inte endast tillhör den världsliga domänen.
Det var också Trumps poäng. Kan en katolik verkligen ignorera detta och fortsätta att kalla sig katolik?
Trump gjorde det inte, men han borde ha ställt följande fråga till Matthews: är den katolska kyrkans ledare fascister?
Man får således intrycket att Trumps åsikt står närmare den katolska läran. Det är märkligt eftersom Trump, till skillnad från Matthews, inte är katolik. Hans negativa syn på aborter förefaller ha en mer världslig än en teologisk grund.
Trump har alltså en poäng när han vänder argumentet mot Matthews. Han vill åskådliggöra för publiken att Matthews hycklar.
Till skillnad från Matthews är Trump uppriktig. Han förklarar att han är emot abort, han säger till och med att han vill förbjuda abort, men att han inte har svar på alla frågor.

Vad kan Trump göra?

Det är en sak vad Trump vill göra, en helt annan sak vad han kan göra. Trump kan inte förbjuda abort. Han är förvisso USA:s president, men federala lagar stiftas av kongressen.
Det Trump har sagt att han vill göra är att eliminera Roe versus Wade, det domstolsutslag som år 1973 gjorde aborträtten till en konstitutionell rättighet i USA. Faktum är dock att han inte kan göra detta heller. Det är upp till högsta domstolen att ogiltigförklara Roe versus Wade.
När Trump fick frågan under primärvalen om sin syn på abortfrågan, svarade han att han vill att frågan ska avgöras av delstaterna. Det bör vara upp till Kalifornien, Texas och de andra delstaterna att besluta i frågan. Kort uttryckt: abortfrågan ska inte vara en federal angelägenhet.
Detta är naturligtvis inte ett förslag som tilltalar absolutister. De som är för fri abort, kommer att hävda att det ger delstaterna frihet att förbjuda abort och de som är emot abort kommer att hävda att förslaget ger delstaterna fria händer att lagstifta om fri abort. Det är lätt att glömma bort att abortfrågan är kontroversiell i USA. Det är en fråga som splittrar det amerikanska folket. Som vi har sett vill fler kvinnor än män göra det svårare för kvinnor att få abort. Många amerikaner tycker att abortförespråkarna gör det för lätt för sig när de reducerar abortfrågan till en fråga om valfrihet.
Som USA:s president måste Trump ta hänsyn till detta. Han kan inte endast vara sina anhängares president. Han måste utforma sitt förslag så att det tilltalar både anhängare och motståndare och det är naturligtvis inte enkelt i en så pass kontroversiell fråga.
Kanske uppnår han detta mål genom att skyffla över ansvaret på delstaterna. Kanske inte. Ytterst blir det väljarna som beslutar.

Presidential Memorandum Regarding the Mexico City Policy

Den 23 januari utfärdade president Trump ett dekret med titeln “Presidential Memorandum Regarding the Mexico City Policy”.
Presidentdekretet har inget med amerikansk abortpolitik att göra, utan innebär en förändring av USA:s biståndspolitik. Det är heller inget nytt påfund, utan infördes ursprungligen av president Ronald Reagan.
Dekretet riktar sig mot utländska, icke-statliga organisationer som ägnar sig åt familjeplanering som finansieras av amerikanska skattebetalare. Ordern stipulerar att organisationer av denna typ som utför eller uppmanar till abort inte har rätt till federalt stöd.
Det är i korta ordalag dekretets innebörd.

Sveriges regering griper in

Miljöpartisten och biståndsministern Isabella Lövin har i en debattartikel i Aftonbladet kallat presidentdekret för “munkavlelag”. I artikeln skriver Lövin att dekretet hotar kvinnors hälsa.

Sedan flera årtionden har Mexico city policy, den så kallade global gag rule, införts av republikanska presidenter och avskaffats av demokratiska presidenter. Att Donald Trump skulle införa den var vi alltså förberedda på. USA är en av världens absolut största givare av hälsobistånd så detta riskerar att få vida konsekvenser.
Mödradödligheten har halverats sedan 1990, beslut som detta riskerar framstegen. Fortfarande dör 800 kvinnor per dag till följd av graviditet och förlossningar. En absolut majoritet av dessa dör i fattiga länder. Vad dessa kvinnor och flickor behöver är inte mindre stöd – tvärtom.

I en annan artikel skriver Lövin följande:

Så många som 225 miljoner kvinnor i utvecklingsländer saknar tillgång till preventivmedel och 22 miljoner osäkra aborter genomförs varje år. 200 miljoner kvinnor och flickor är könsstympade och 62 miljoner flickor går inte i skolan på grund av tidigt moderskap eller barnäktenskap.

I protest mot det amerikanska beslutet har Lövin bjudit in samtliga oppositionspartier utom Sverigedemokraterna till ett möte vars syfte är att “öka trycket” i abortfrågan. Hon har också sagt att regeringen har för avsikt att sjösätta ett projekt vars målsättning är att samla in de sex miljarder som sägs utebli när Trumps dekret erhåller laga kraft.
För Lövin handlar aborter om kvinnors rättigheter. Abort är en mänsklig rättighet, enligt Lövin. Lövin menar att det idag finns “en klar motkraft mot kvinnors rättigheter i världen nu”. Enligt Lövin innebär Trumps beslut en inskränkning av kvinnors möjligheter att planera sina graviditeter.

Man hindrar inte aborter genom att inte informera om dem. Det som istället händer är att kvinnor gör osäkra aborter med smutsiga verktyg som stålgalgar.

För detta hyllas regeringen av Aftonbladets Eva Franchell. Enligt Franchell har Sverige protesterat mot USA därför att Sverige är ett “feministiskt land”. Hon skriver också att hon är stolt över “regeringens kvinnokamp” och skälet är att regeringen har för avsikt att “samla ihop de sex miljarder kronor som USA har stoppat.”
Lövin skriver i en debattartikel i Aftonbladet att det handlar om kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar och att män har försökt begränsa denna rättighet genom att inskränka aborträtten.
Lövin får eldunderstöd från Aftonbladet. I en krönika i Aftonbladet skriver Franchell att Trump “och hans manliga kolleger … inte [tycker] att kvinnor ska bestämma över sina liv”. Det är nämligen så, fortsätter Franchell, att “kvinnor över hela världen blir gravida mot sin vilja”.
Låt oss pausa här och granska de anförda argumenten.

Inledande kritik

Det är en sak att säga att mödradödligheten har minskat, en helt annan sak att hävda att det beror på fria aborter. Mödradödlighet kan ju minska av olika orsaker. Lövin presenterar heller inga argument som styrker tesen att det är rätten till subventionerade aborter som ensamt förklarar nedgången i mödradödlighet.
Biståndsministern skriver att över 200 miljoner kvinnor inte har tillgång till preventivmedel, men det amerikanska dekretet handlar inte om preventivmedel. Det handlar om aborter. Dekretet förbjuder inte familjeplaneringsorganisationer att informera om eller att dela ut preventivmedel.
Inte heller lär presidentdekretet medföra att fler flickor könsstympas eller tvingas att gifta sig med äldre män.

Är presidentordern en munkavlelag?

Tidningen citerar en RFSU-representant som säger att “organisationer som arbetar med bland annat abortvård och preventivmedelsrådgivning kommer att tvingas stänga sina verksamheter.”

Organisationer som arbetar med bland annat abortvård och preventivmedelsrådgivning kommer att tvingas stänga sina verksamheter. Det i sin tur innebär att ett oräkneligt antal kvinnor kommer att dö som följd av osäkra aborter samt otillräckliga resurser och bristande hygien vid förlossningar…

Biståndsminister Lövin skräder inte orden: ordern är en munkavlelag.
Tesen är att organisationer som arbetar med familjeplanering inte är fria att göra vad de vill eller säga vad de vill. De kan inte utföra eller uppmana till abort.
Det är väl ändå att sätta munkavle på dem?
Detta är en grov misstolkning av lagen.
Hur många socialdemokrater anser att staten har belagt Vänsterpartiets ungdomsförbund med munkavle när man drog in det statliga stödet med hänvisning till att förbundet inte var demokratiskt pålitligt?
Så enkelt är det ju inte.
Familjeplaneringsgrupper kan agera på exakt samma sätt som tidigare. De kan förespråka abort och utföra aborter. Den enda skillnaden är att de inte får federalt stöd om de gör det. När man läser Aftonbladet och Lövins artiklar får man intrycket att vi är vittnen till en politisk kamp mellan modiga feminister och ett illasinnat patriarkat.
Detta är nonsens.
Åtta av tio amerikaner är emot eller starkt emot att skattemedel används för att finansiera aborter i främmande länder. Denna grupp består naturligtvis av både män och kvinnor. Med all sannolikhet är många medlemmar av denna grupp för abort, de ifrågasätter endast att amerikanska skattebetalare ska subventionera aborter utomlands.
Är det egendomligt att amerikaner vill ha ett ord med i laget och ställa villkor för hur deras pengar får användas? Det handlar ju faktiskt om amerikanska skattemedel som används av människor som inte är amerikanska medborgare. Utländska familjeplaneringsgrupper har ingen självklar rätt till amerikanska skattemedel.
Det är alltså inte sant att det amerikanska beslutet innebär att organisationer som sysslar med familjeplanering måste stänga. De måste anpassa verksamheten efter finansiärernas krav. I annat fall får de bekosta verksamheten på annat sätt. De är fria att ansöka om delstatligt stöd. Kanske kan EU bidra med en slant? De kan samla in pengar på nätet.
Lövin och Aftonbladet moraliserar högeligen över det amerikanska beslutet. Faktum är dock att Sverige inte agerar annorlunda i biståndsfrågor. Lövin presiderar över departementet för Internationellt utvecklingssamarbete och klimat. På departementets webbplats skryter regeringen öppet om “strikta biståndsregler”. Svenskt bistånd är, liksom amerikanskt, villkorat.
Varför kallar Aftonbladet inte svensk biståndspolitik för “munkavlelag”?

Planera graviditeter?

Lövin skriver att dekretet innebär en inskränkning av kvinnors möjligheter att planera sina graviditeter. Gör det verkligen det? Är inte en abort en indikation på att kvinnan och mannen inte planerade graviditeten?

Sex miljarder?

Biståndsministern har, om vi får tro Aftonbladet, tagit initiativ till ett projekt med målsättningen att samla in sex miljarder kronor. På detta sätt hoppas den svenska regeringen att kompensera för det amerikanska bortfallet.
Detta är förmodligen en överdrift. Premissen för att Lövins argument är att alla familjeplaneringsorganisationer har för avsikt att utföra eller propagera för abort och att ingen organisation kan tänka sig att kompromissa i frågan.

Det kausala argumentet

Aftonbladet och Lövin hävdar att dekretet är ett hot mot miljontals kvinnors hälsa runtom i världen. Stämmer det?
Låt oss låta ordet “hot” betyda “orsak”. Frågan är således om presidentdekretet är orsaken till att kvinnors hälsa försämras eller att de rentav dör.
Nja, kanske inte. Slutsatsen förefaller vara förhastad.
Antag att en person som har ådragit sig lungcancer efter decennier av rökande hävdar att besparingarna inom vården kommer att kosta honom livet. Är det en korrekt beskrivning av orsakssammanhanget? Ja, det är det, men endast under förutsättning att vi antar att det var besparingarna som orsakade sjukdomen.
Biståndsminister Lövin har påpekat att endast under Trumps första period kommer 6,5 miljoner kvinnor att bli oavsiktligt gravida. Frågan är naturligtvis hur man blir “oavsiktligt gravid”. Varför inte säga som det är: kvinnor och män runtom i världen idkar oskyddat sex. Det är problemet.
Franchell framför ett snarlikt argument när hon skriver att “kvinnor över hela världen blir gravida mot sin vilja”.
Hur kan man bli gravid “mot sin vilja”? Vad skulle Franchell säga till den före detta kedjerökaren som har drabbats av lungcancer om denne hävdade att han blev sjuk “mot sin vilja”? Förmodligen hade hon sagt åt honom att han borde ha tänkt på det medan han var frisk. Varför kan vi inte säga samma sak åt kvinnor som hävdar att de blir gravida “mot sin vilja”?
Det är ju en sak att hjälpa människor som lider oförskyllt. Menar Lövin och Aftonbladet att de som inte har använt preventivmedel lider oförskyllt?
Om Lövin och Franchell syftar på kvinnor som blir gravida efter våldtäkter, behöver de inte vara oroliga. Presidentdekretet gör undantag får sådana situationer.
Både Franchell och Lövin insinuerar också att ordern förbjuder information och utdelning av preventivmedel. Lövin skriver: “Man hindrar inte aborter genom att inte informera om dem”. Det är inte sant. Dekretet riktar sig endast mot aborter. Amerikanerna motsätter sig inte sexualupplysning.
Franchell menar att Lövins agerande förstärker intrycket av feministisk handlingskraft. I realiteten är det, som vi har sett, endast symbolhandlingar. Lövin och Franchell har ju fel i sakfrågorna.

Patriarkalisk maktutövning?

Aftonbladets Martin Schori skriver att ordern har utsatts för “hård kritik” i USA och utomlands. Det är sant. Han anser det också vara relevant att informera läsarna om att Trump endast var omgiven av manliga politiker när han signerade dekretet. För att läsarna inte ska missa poängen citerar Aftonbladet också den brittiske journalisten Martin Belam:

As long as you live you’ll never see a photograph of 7 women signing legislation about what men can do with their reproductive organs.

Schori refererar också till New York Times som säger att Trumps kabinett är det vitaste på länge. Han citerar också en amerikansk akademiker som säger kritiserar Trumpadministrationen för bristande mångfald.
Frågan är dock varför allt detta är ett problem.
Hade Schori sagt samma sak om högsta domstolens beslut när den år 1973 legaliserade aborter? Samtliga ledamöter var ju män.
Hade Schori haft lättare att svälja dekretet om hälften av de närvarande personerna hade varit kvinnor? Eller menar han kanske att kön determinerar åsikt? Det är, som vi har sett, en sanning med modifikation. Kvinnor är inte mer positivt inställda till abort än män. Tvärtom.

Sveriges feministiska regering

Regeringen var naturligtvis mycket upprörd över det amerikanska beslutet. Sverige har ju numera, som bekant, en “feministisk regering”.

Sveriges regering

På regeringens webbplats kan man läsa: “Sverige har världens första feministiska regering.” Källa: Regeringen.

Följaktligen dröjde det inte länge innan regeringen hade bestämt sig för att visa amerikanerna var skåpet ska stå. Biståndsminister Lövin samlade snabbt ihop några kvinnliga anställda i regeringskansliet för fotografering:

Lövin signerar lag

“Vi är en feministisk regering, det syns i den här bilden,” säger biståndsminister Isabella Lövin. Källa: Isabella Lövin.

En orsak till Lövins irritation var att Trump omgavs av män när han signerade dekretet, men när hon själv lät sig fotograferas i en liknande situation såg hon till att endast kvinnor var närvarande. På detta sätt ville ministern upplysa världen att den svenska regeringen står för mångfald.
Inga män, endast kvinnor.
Socialistiska Aftonbladet förstod naturligtvis inte hur bakvänd och komisk bilden var. Tidningen karakteriserade Lövins upptåg som “kaxigt” och skrev att “Hela världen skrattar efter Lövins Trumphån”. Redaktören misstänker dock att denna optimism är ogrundad och att världen skrattar åt, inte med, Lövin.
Stämningen var desto mer uppsluppen när president Trump bjöd in affärskvinnor till Vita huset:

Trump

Idel glada miner i kapitalismens högborg. Källa: WhiteHouse.

Slutord

Det finns åtminstone tre knep som man kan använda sig av om man vill skapa intrycket att en civiliserad debatt om hur skattemedel ska användas egentligen döljer en kompromisslös politisk kamp mellan ett reaktionärt patriarkat och progressiva feminister.
Det första knepet innebär att man är selektiv när man redovisar fakta. Det är exakt det som Lövin och Aftonbladet gör. Deras mål är att läsarna ska tro att det äger rum en strid mellan modiga feminister och ett patriarkat som vill kontrollera kvinnors kroppar och man uppnår detta mål genom att inte upplysa läsarna att fler kvinnor än män vill begränsa aborträtten och att åtta av tio amerikaner är emot eller starkt emot att skattemedel används för att finansiera aborter i främmande länder.
Det andra knepet innebär att man blandar ihop saker som egentligen inte har med varandra att göra. Man kan t.ex. försöka påverka människors värdering av en politisk idé genom att presentera upphovspersonen i negativ dager. Trots att presidentdekretet inte har något att göra med könsstympning och tvångsäktenskap väljer Lövin att behandla dem tillsammans. Martin Schori använder sig av samma metod när han antyder att det endast är män som stöder dekretet. I realiteten är fler kvinnor än män skeptiska till aborträtten och en betryggande majoritet amerikaner vill inte att deras skattepengar ska subventionera aborter i främmande länder.
Ytterligare ett knep är att vara vårdslös med fakta och logik. Franchell och Lövin är så fixerade vid aborträtten att de inte orkar analysera kausaliteten bakom så kallade ofrivilliga graviditeter.
Naturligtvis hade det också varit på sin plats att betona att abortfrågan inte endast är kontroversiell därför att några människor är reaktionära och resten är feminister.

Det är en komplicerad fråga.

USA:s nya president är otvivelaktigt emot abort, men är Aftonbladet och biståndsminister Isabella Lövin för abort? Eller är de endast för valfrihet? Det är faktiskt två helt olika frågor. Man involverar sig inte i en motsägelse om man säger att man är emot abort, men att man inte vill förbjuda abort.
Dessutom: handlar abort endast om valfrihet? Lövin och Aftonbladet skulle förmodligen försvara aborträtten med argumentet att kvinnor ska bestämma över sin egen kropp. Frågan är dock om någon har ifrågasatt detta. Abort är väl ett problem därför att barnet inte är en del av kvinnan? Det har en annan genuppsättning.
Kanske är det med abort som det är med krig. Ingen vill att människor ska dödas, men ibland, i krigssituationer, kan det vara nödvändigt. Hur hade vi annars fått bukt med Hitlertyskland?
Kanske är krig är liksom abort nödlösningar. Få är för abort.
En annan fråga är om abort är den enda nödlösningen. Förmodligen hade Europa inget annat val än att förklara Hitler krig. När det gäller så kallade ofrivilliga graviditeter är svaret inte lika självklart. Det kanske finns flera nödlösningar. Varför inte adoptera bort barnet? Steve Jobs var adoptivbarn. Hade vi haft Apple om Jobs hade blivit aborterad? Kanske.
Sist men inte minst: varför inte jämföra Trumps förslag med Obamas politik? Aftonbladets Wolfgang Hansson har kallat Obama “intellektuell gigant” och sagt att han med all sannolikhet kommer att gå till historien som en av USA:s mest framgångsrika presidenter. Det innebär väl ändå att Obamaadministrationen hade samma grundsyn på aborträtten som biståndsminister Lövin?
Nja, det är inte helt korrekt. Enligt amerikanska CNN hade internationella organisationer under Obama inte rätt att använda amerikanska dollar i att syfte att främja aborter. Även detta borde Aftonbladet ha meddelat sina läsare.