Den amerikanske matematikern James Lindsay har startat ett projekt vars syfte är att beskriva och kritisera vad han kallar “marxifieringen” av det amerikanska utbildningssystemet. Föreläsningsserien “Groomer Schools” handlar om den amerikanska grundskolan.
Lindsay menar att amerikanska skolor idag inte har som primär målsättning att utbilda barn och ungdomar så att de kan finna en plats i samhället där de kan sätta rötter och växa. Målsättningen är att skapa besvikna, desillusionerade och mentalt instabila barn och ungdomar som kan rekryteras för radikal politik.
Målsättningen är ett nytt, rött garde.

Källa: Ivan Aleksic.

Gramscis ideologiska hegemonier

Den klassiska marxismens prediktioner slog aldrig in. Marx förutsade att den dialektiska motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden skulle leda till socialism och kommunism.
Det inträffade inte.
De två kommunisterna George Lukács och Antonio Gramsci menade att Marx i och för sig hade rätt när han sade att det existerar en dialektisk motsättning mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden, men de tillade att det knappast är den enda motsättningen i det kapitalistiska samhället som måste syntetiseras innan socialismen bankar på dörren. Samhället formligen myllrar av kontradiktioner, förklarade Lukács och Gramsci.

Gramsci hann inte uträtta särskilt mycket praktiskt. De sista elva åren av sitt liv tillbringade han i Mussolinis fängelser. Det var där som han knåpade ihop Prison Notebooks. Han dog år 1937 och är numera främst ihågkommen för sektionen om ideologiska hegemonier. Gramsci menade att det främsta hindret för socialistiska revolutioner är människors konservativa värderingar. Socialister och kommunister måste därför infiltrera samhällets institutioner och transformera dem till vapen i kampen för socialism och kommunism.

Efter första världskriget kollapsade det habsburgska imperiet och ungerska kommunister såg sin chans att uppföra en sovjetisk rådsrepublik på ungersk mark. Som biträdande folkkommissarie för utbildnings- och kulturfrågor hade Lukács makt över republikens utbildningssystem. Inspirerad av Gramsci bestämde han sig för att ta itu med tre ideologiska hegemonier: universiteten, kyrkan och familjen.

Lukács rensade den högre utbildningen på lärare som inte var kommunister. Universitetens uppgift skulle inte vara att utbilda ungdomar, utan att transformera dem till entusiastiska revolutionärer.
Han införde sexualundervisning i republikens skolor. Syftet var inte att öka barns biologikunskaper, utan att sexualisera dem med uppmaningar till sexuell promiskuitet. Lukács var övertygad om att detta skulle positionera barn och ungdomar i motsatsställning till kyrkan och konservativa föräldrar.

Lindsay menar att vår tids vänster har lärt sig av Lukács och Gramsci.

Den amerikanska grundskolan

Den vänster som har infiltrerat det amerikanska utbildningssystemet vill också den sexualisera barn, men den använder sig av delvis andra metoder. Dessutom: den vill inte endast sexualisera barn och ungdom, den vill också maximera deras rasmedvetenhet.
Formuleringen “Det personliga är politiskt” lär ha myntats år 1968 av en amerikansk radikalfeminist. Den vänster som Lindsay diskuterar har applicerat denna idé på barn. Det finns, menar man, inga oskyldiga barn. Föreställningen om att barn är barn och att de måste få vara barn är den ideologiska hegemoni som ska utmanas. Barn är inte endast barn, barn är antingen förtryckare eller medlemmar av grupper som förtrycker eller förtryckta eller medlemmar av grupper som är förtryckta.
Två teorier har blivit förknippade med denna tankegång:

• Kritisk rasteori.
• Queerteori.

Kritisk rasteori

Den kritiska rasteorin har sina ideologiska rötter i klassisk marxism. Dess struktur är också parallell med Marx’ teori. Här är några exempel.

Marxism	Kritisk rasteori
Kollektivism: klass	Kollektivism: ras
Klassförtryck	Rasförtryck
Strukturellt förtryck	Strukturell rasism
Ekonomisk exploatering	Kulturell appropriering
Emfas på klassmedvetande	Emfas på rasmedvetande
Revolutionär stat: Proletariatets diktatur	Revolutionär stat: Rasteoretikernas diktatur
Målsättning: Upprätta (klass)kommunism	Målsättning: Upprätta (ras)kommunism
Medel: Avskaffa privategendom	Medel: Avskaffa vithet

Den kritiska rasteorins premiss är att alla vita är rasister och att det, med Robin DiAngelos ord, inte kan existera en positiv, vit identitet. Eftersom vita är obotliga rasister är vit antirasistisk kamp ett sisyfosarbete. Vitas uppgift i den antirasistiska kampen är att anklaga sig själva och andra vita för rasism. Antirasistisk kamp kan inte eliminera vit rasism, den kan endast göra den hanterbar. Rasismen i samhället står och faller med den fysiska existensen av vita.

Queerteori: identitet utan essens

Den kritiska rasteorin är, som vi har sett, en omformulering av marxistisk teori, även om den också inkorporerar en del postmoderna element. Queerteori är i huvudsak ett postmodernt fenomen med rötterna i den franske filosofen Michel Foucaults arbeten.
Queerteoretiker menar att språkliga kategoriseringar förtrycker oss. När vi till exempel pratar om män och kvinnor, hetero- och homosexuella, placerar vi människor i olika fack och detta är, menar queerteoretiker, en form av våld. Queerteori är identitet utan essens.

Vad är det som gör språkliga kategoriseringar repressiva?

Queerteoretiker menar att verkligheten är språkligt konstruerad. Det existerar alltså ingen objektiv verklighet. Det innebär, i sin tur, att verkligheten kan konstrueras på olika sätt. Det är egentligen bara vår fantasi som sätter gränser.
Detta är dessvärre en frihet som vi endast har i princip, inte i praktiken. I verkligheten är vi ofta tvingade att använda specifika kategorier.
Frågan är alltså vad det är som begränsar vår kreativa frihet. Foucault menade att vårt tal följer regler och han kallade dessa regler diskurser. Foucault lärde queerteoretiker att det är makten som bestämmer vilka diskurser som dominerar det offentliga samtalet. Anledningen till att de flesta människor skiljer mellan män och kvinnor, hetero- och homosexuella är alltså att en specifik diskursiv praktik dominerar det offentliga samtalet.
Foucault menade att i realiteten finns det ingen skillnad mellan makt och kunskap. Makten bestämmer vad som är kunskap, kunskapen legitimerar sedan makten. Anledningen till att dikotomin man/kvinna övertygar människor är alltså att de tror att den är objektivt sann. Queerteoretiker vill ta strid med vad de uppfattar som den dominerande kunskap/maktregimen. De gör uppror mot samhällets idéer om rationalitet och vetenskaplighet.

Den sista frågan blir således: Vad kämpar queerteoretiker för?

Kristna betraktade länge homosexualitet som en synd därför att man såg homosexualitet som en livsstil. Denna attityd förändrades i grunden när kristna insåg att homosexualitet har en biologisk grund. Homosexualitet och heterosexualitet är i realiteten exempel på naturlig variation. Naturen producerar sällan identiska kopior av individer. En del människor är vänsterhänta, andra är högerhänta. Somliga har blå ögon, andra har bruna ögon. En del är heterosexuella, medan andra är homosexuella.
Queerteoretiker accepterar inte detta. För dem existerar inte män och kvinnor, hetero- och homosexuella. Queerteorins politiska projekt är därför en permanent, diskursiv revolution eller dekonstruktion av de kategorier som människor använder sig av. Att det är en ändlös och paradoxal uppgift bekymrar inte queerteoretiker. Det yttersta målet med queerteoretisk “genderfucking” är att återge individen dennes kapacitet att dekonstruera sig själv. Om queerteori har ett mål är det total frihet, en frihet från alla former av restriktioner.

Nästa artikel: ras- och queerteoretisk praktik

I denna artikel har vi kikat lite närmare på kritisk rasteori och queerteori och dessa två teoriers ideologiska rötter. I nästa artikel ska vi fördjupa våra kunskaper i ämnet och säga några ord om hur dessa teorier används för att radikalisera barn och ungdomar.