Jordan Peterson har tagit internet med storm. Det som gör Peterson unik är inte hans envisa försvar av yttrandefriheten. På detta område är han långt ifrån ensam. Det är hans Bibelföreläsningar som gör honom till en udda figur: en psykologiprofessor som föreläser om Bibeln. Varför skulle moderna människor vara intresserade av att få höra om Kain, Abel och Noa? Bibeln är väl antikverad?
En möjlig förklaring är att Peterson är en duktig och framför allt engagerande föredragshållare.
En annan möjlig orsak är att han har valt att närma sig Bibeltexterna från en sekulär ståndpunkt. Peterson läser inte Bibeln som teologer gör, utan anlägger ett darwinistiskt perspektiv på de olika berättelserna.
I denna artikel undersöker vi primärt en tredje möjlighet. Redaktörens tes är att Petersons Bibelföreläsningar är populära därför att massinvandring och mångkultur har medfört att många människor har börjat fråga sig vad de är och vad de står för.

Jordan Peterson. Källa: JordanBPeterson.

Edmund Burke

Edmund Burke hade en utilitaristisk syn på kristendomen. Han var inte särskilt religiös av sig, men han ansåg att religioner gagnar människor därför att de stärker den sociala sammanhållningen och modererar maktutövningen i samhället. Burke lär ha avfärdat katolicismen som vidskepelse, men understrukit att katolska kyrkan likväl bidrar till den sociala freden i Frankrike. Han uppmanade också engelska politiker att behandla kyrkan med respekt oavsett om de var troende eller ej.

Edmund Burke. Källa: Wikipedia.

Burke var produkten av ett religiöst blandäktenskap. Hans mor var katolik, medan fadern var protestant. För bokstavstroende katoliker och protestanter var det otänkbart att en katolik kunde vara gift med en protestant och vice versa.
Detta var naturligtvis en teoretisk otänkbarhet.
I realiteten drog Burkes föräldrar jämt med varandra och det lade grunden för hans misstänksamhet mot abstrakta teorier om abstrakta individer.
Vad handlade konflikten mellan katoliker och protestanter om?
Ett svar på frågan var hur “lojalitet” ska definieras.
Det brittiska imperiet var protestantiskt och katoliker hade ingen rösträtt till irländska parlamentet. De var utestängda från statliga jobb. De hade inte ens rätt att studera på universitet. Som vuxen kämpade Burke envist och delvis med framgång för att förbättra katolikernas ställning i det koloniala imperiet.
Burke ville definiera “lojalitet” på ett annat sätt. Han ville definiera begreppet i nationella termer.

Konservatism och kristendom

Peterson brukar beskriva sig själv som en klassisk liberal, men hans Bibelföreläsningar lägger inte emfasen på frihet, de handlar om moral och social ordning. Peterson brukar säga att människor, framför allt unga män, har tröttnat på frihet och rättigheter.
Han säger följaktligen inte “Om du städar ditt rum, blir du fri “, utan “Om du städar ditt rum, balanserar du ordning och kaos”.

Hans tes förefaller vara att ett moraliskt liv är ett liv som syftar till att förverkliga de högsta ideal och att ett sådant liv är ett meningsfullt liv.

Peterson är djupt fascinerad av Nietzsches kristendomskritik. Nietzsche menade att västerländsk kultur en gång var djupt förankrad i kristendomen. Människor betraktade sig själva, varandra och kosmos ur ett teologiskt perspektiv. Människan antogs ha en oförstörbar själ, livet en mening och kosmos ett syfte.
Framväxten av empiriska vetenskaper skulle underminera kristendomen. Nietzsche varnade för konsekvenserna av denna process. Människan är en meningssökande varelse och Nietzsche var övertygad om att sekulariseringsprocessen skulle leda till en alltmer nihilistisk kultur och att detta skulle leda människor att söka mening i utopiska, politiska projekt, något som skulle kosta miljontals människor deras liv.

Frågan är hur detta dilemma ska hanteras. Förutsätter vetenskapen att vi förnekar möjligheten av ett meningsfullt liv? Utesluter det meningsfulla livet vetenskap?
Nietzsche menade att lösningen är att människor skapar egna värden. Nietzsches övermänniska är en individ som av egen kraft förmår lyfta sig ut ur det nihilistiska kaos som präglar den moderna kulturen och ge sitt liv ett syfte.
Peterson tror inte att något sådant är möjligt. I realiteten skapar vi inte värden, vi ärver dem.
Innebär det att vi måste välja mellan vetenskap och mening? Nej, det gör det inte. Om Peterson har rätt, handlar vetenskap om objektvärlden. Värden är annorlunda. De beskriver inte verkligheten, de föreskriver vårt handlande. I den meningen finns det ingen konflikt mellan vetenskap och religion.

Varifrån hämtar vi nödvändiga värden om vi inte skapar dem?

Peterson anser att de bibliska texterna fortfarande borde kunna utgöra en referenspunkt för västerländsk kultur. Han menar inte endast att västerlandets sekulära kultur vilar på teologiska premisser, han förefaller också anse att människor borde kunna hämta den nödvändiga moraliska stadgan från en sekulär läsning av Bibeltexterna.

Frihet och ordning

Konservatismen startade sin intellektuella karriär som liberalismens dåliga samvete. Konflikten mellan konservatism och liberalismen handlade om synen på frihet. Liberaler menade att mer frihet löser de flesta problem. Konservativa tänkare invände att liberaler inte tog ordningsproblemet på fullt allvar.
På 1800-talet fick liberalism och konservatism en gemensam fiende: socialismen. Det medförde att meningsskiljaktigheterna mellan de två trätobröderna skrinlades temporärt.
Efter Sovjetimperiets kollaps och Berlinmurens fall har konservatism och liberalism ånyo gått delvis skilda vägar. Liberaler har fortsatt att envisas med att mer frihet löser de flesta sociala problem, medan konservativa på nytt har börjat betona behovet av social ordning. Det nya är att ordningsbegreppet numera ofta definieras i termer av nationell identitet.

Nationell lojalitet som förutsättning för social fred

Kristendomen utgjorde under en lång period det kitt som höll ihop Europas nationsstater. Det var inte utan problem. Religioner borgar inte endast för social sammanhållning, de förser också människor med en identitet. De sätter människor i stånd att besvara frågor som “Vilka är vi?” och “Vad står vi för?”

Europeiska protestanter och katoliker var under en lång period oeniga om hur dessa frågor skulle besvaras och utkämpade följaktligen många blodiga krig.

Numera definierar vi inte längre våra lojaliteter i religiösa termer, utan i territoriella termer. Det innebär inte att katoliker och protestanter har gett upp sina respektive identiteter, utan att religiösa identiteter inte längre är primära identiteter.
Istället har lojaliteten med nationsstaten blivit primär. Katoliker och protestanter tillhör inte samma gemenskap därför att de tolkar Bibeln på exakt samma sätt, utan därför att de talar samma språk, har en i övrigt gemensam kultur och inte minst: bor på samma plats.
Nationell lojalitet är viktigt därför att det marginaliserar andra lojaliteter och därigenom gör det möjligt för människor med olika religiösa och andra uppfattningar att samexistera. Nationell lojalitet är en förutsättning för social fred.
Det forna Jugoslavien är ett exempel på vad som kan hända samhällen som inte baseras på nationell lojalitet. Västeuropéer betraktade jugoslaverna som ett folk, men för jugoslaverna var lojaliteten med Jugoslavien inte den primära lojaliteten. De hade andra och för dem viktigare lojaliteter som de inte vågade tillkännage öppet på grund av att landet var en kommunistdiktatur. Det var dessa lojaliteter som bubblade upp till ytan när diktaturen förlorade greppet om människorna. Resultatet blev ett blodigt inbördeskrig.

Nationell kontra religiös lojalitet

Idag anser konservativa tänkare att nationsstaten är hotad och det centrala elementet i denna samtidsdiagnos är eroderingen av nationell lojalitet.

Hotet kommer från massinvandring, radikal, mångkulturell kritik av västerlandet och transnationella organisationers ökade makt.

Invandring är inte ett problem i sig. Den blir ett problem om nykomlingarna inte är intresserade av att anpassa sig till värdlandets värderingar, utan har som målsättning att uppföra parallella, ideologiska gemenskaper.

Låt oss ta islam som doktrin som ett exempel.

Europas politiska karta består av territoriella jurisdiktioner eller nationsstater. Islams umma är ingen nationsstat, utan ett globalt brödraskap.
Européer är medborgare i nationsstater och definierar sin primära lojalitet i nationella termer. Islam definierar “lojalitet” primärt i religiösa termer.
I väst skiljer människor mellan stat och religion. Islam gör ingen jämförbar distinktion. Västerländsk lag är sekulär, islams lag är helig. Västerländsk rätt är människoskapad, islams lag är gudagiven.

Sverige är en territoriell jurisdiktion som är baserad på nationell lojalitet. Bildkälla: Wikimedia.

Sekulära regimer kan anpassa sina lagar efter skiftande omständigheter. Under islam är det tvärtom verkligheten som ska anpassa sig till Guds dekret.
Staterna i Europa består av medborgare, islams umma består av undersåtar eller människor som har underkastat sig islams diktat.

Islam är ett gränslöst brödraskap som baseras på religiös lojalitet.
Bildkälla: Wikimedia.

Västerländsk lag är ett frihetsinstrument som ska garantera medborgarnas rättigheter under skiftande politiska förhållanden. Islamisk lag är ett maktinstrument som ska säkra människornas underkastelse under religiösa diktat.
I väst kontrasteras frihet med diktatur. Islam kontrasterar islams hus eller de områden där islam har makten, med krigets hus, dvs. de områden där de otrogna har makten.

Massinvandring och social fred

Den sociala freden förutsätter ett socialt kontrakt och detta kontrakt förutsätter, i sin tur, en territoriellt och kulturellt definierad förpolitisk gemenskap.
Islam tecknar bilden av en annorlunda förpolitisk gemenskap än den som håller ihop västerlandets demokratier.
Därmed kan vi förstå vad konservativa tänkare oroar sig över: om social fred förutsätter en specifik förpolitisk gemenskap, är massinvandring ett potentiellt problem därför att den riskerar att underminera den förpolitiska gemenskap varpå den sociala freden är baserad.
Detta problem kan inte lösas med mer frihet. Tvärtom. Problemets lösning kräver en restriktiv immigrationspolitik. Endast på det sättet kan den ordning som den befintliga förpolitiska gemenskapen vidmakthåller försvaras.
Problemet är att Europas stater har, mer eller mindre, förlorat kontrollen över sina gränser och ett av skälen till detta är EU. EU vill ersätta Europas nationsstater med en federation i vilka människor, varor och tjänster kan röra sig fritt över gränserna.
Följden har blivit att majoriteten av de lagar som det brittiska parlamentet klubbar är diktat från Bryssel. Det är skälet till det växande missnöjet med EU och det brittiska utträdet. Premissen för EU:s federala strävanden är att det skulle vara möjligt att ersätta alla nationella identiteter med en sorts paneuropeisk identitet. Detta är, om vi får tro konservativa tänkare, rent önsketänkande. Tvärtom: det kommer att leda till nya konflikter mellan människor.
Ett annat skäl är den radikala, mångkulturella kritiken av väst. Dess mål är att underminera den nationella form av lojalitet som våra samhällen baseras på och ersätta den med ett postmodernistiskt kollage av etniciteter. Inte heller detta är möjligt. Detta blir också tydligt om vi betraktar vårt eget land: Sverige är inte mångkulturellt, vårt land är flerkulturellt och det är något helt annat.
Dessa tre faktorer underminerar inte endast vår möjlighet att vidmakthålla vår kulturella och politiska särart, det försvårar även kampen mot islamisk terrorism. Om vi ska kunna försvara oss, måste vi tro på att det som vi har är värt att försvara och det kräver, i sin tur, att vi har ett svar på frågorna “Vilka är vi?” och “Vad står vi för?”.
Petersons argument för att vi ska ta Bibelns berättelser på ett större allvar handlar om just detta. Är vi något och om vi är något, vad är vi?