Brave New World (Prabhat Prakashan, 2015) är en novell om ett dystopiskt framtidssamhälle. Boken är skriven av Aldous Huxley och utkom 1932. Boken var en kommersiell framgång när den publicerades och är idag, 92 år senare, fortfarande en bestseller.
Världsstaten är ett utopiskt samhälle i vilket medborgarna har manipulerats med genetisk ingenjörskonst till att inte endast acceptera sin underordning, utan att älska den.
I denna artikel kontrasterar vi det förflutnas ofta klumpiga och osofistikerade diktaturer med det som Huxley menar vi har att se fram emot om vi inte agerar.

Anti-utopism: John Locke

John Locke (1632–1704) var övertygad om att kunskaper är erfarenhetsbaserade. Människor föds inte med matematiska idéer eller kunskaper om Gud. Kunskap förvärvas med empiriska medel, hävdade Locke i sin år 1689 publicerade essä An Essay Concerning Human Understanding. Det är dock inte endast kunskaper som är miljöbetingade. Locke var övertygad om att också skillnader mellan människor beror på miljöpåverkan. Om människor är olika på grund av olika erfarenheter, är präster, adel och kungar inte annorlunda än vanliga människor. De är endast produkter av olikartade miljöer.
Locke var anti-utopist och skälet var att han var övertygad om att alla människor är utrustade med förnuft och därför kapabla att ta ansvar för sina liv. Lockes försvar av det liberala samhället vilar på dessa premisser.

Platon

Platons Staten är det första filosofiskt utformade försvaret av ett utopiskt samhällssystem. Det finns tre klasser finns i Platons stat:

• Filosoferna eller den styrande klassen.
• Krigarna.
• Den stora massan av befolkningen.

Medlemmar i den styrande klassen ska, enligt Platon, ha kunskaper om det Sanna, det Sköna och det Goda. Men varifrån kommer dessa kunskaper? Den empiriska verklighet i vilken våra liv utspelas erbjuder inga dylika kunskaper. I den timliga världen existerar inget perfekt. Tvärtom: Allt är allt statt i ständig förändring.
I Staten hävdar Platon att det finns en annan verklighet i vilken fulländning är förverkligad. Det är världen av idéer. Platon var övertygad om att människan har en själ och att den en gång har besökt idévärlden och lärt sig allt som den behöver veta om det Sanna, det Sköna och det Goda. Olika människor kommer emellertid ihåg olika mycket av vad de en gång såg. Den styrande klassen ska därför bestå av de som har ett, mer eller mindre, perfekt minne av sitt besök i idévärlden. Platons utopiska stat är, med andra ord, en stat i vilken filosoferna är kungar och kungarna filosofer.
Staten är emellertid inte endast en förnuftsstat, den är också ett samhälle med en hierarkisk organisation. Platon var elitist. Han avskydde vanligt folk. Han hade inget till övers för den obildade allmänheten. En anledning var att han kom från en fin familj. Ett annat och kanske viktigare skäl var att atenarna hade tagit livet av hans läromästare, Sokrates.
Frågan var, för Platon, hur den sociala ordningen skulle kunna garanteras om de flesta människor är utestängda från den styrande klassen. Platon menade att den ska vidmakthållas med myter. Den styrande klassen av filosofer ska, förklarade han, sprida en myt i samhället enligt vilken gudarna har bestämt att social mobilitet är av ondo och att det är alla och envars plikt att nöja sig med sin lott. Denna myt ska, det var Platons förhoppning, garantera social stabilitet.

Thomas More

Thomas Mores (1478–1535) Utopia (1516) är inspirerad av Platons Staten. Båda böckerna beskriver en förnuftsstat. Mores bok har formen av en reseskildring. Utopia beskrivs som ett litet samhälle belägen på en avlägsen havsö. Platons Staten beskriver inte ett existerande samhälle. Platons stat är ett ideal, inte en erfarenhetsbaserad beskrivning. Alla empiriska stater är, per definition, bristfälliga.
Det finns också skillnader. Platons stat har en hierarkisk struktur, Mores fantasiland kännetecknas av radikal jämlikhetspolitik. I Utopia är allt som kan leda till ojämlikhet förbjudet. Utopierna, det är Mores namn på öborna, bär alla samma kläder. Mat intas i gemensamma matsalar och mattider utlyses med blåshorn. Öborna stiger upp och går till sängs vid samma tidpunkt.
Det finns dock undantag från jämlikhetsregeln. Slaveri är tillåtet i Utopia. Platons idealstat är heller inte lika auktoritärt organiserad som Mores Utopia. I Platons stat straffas äktenskapsbrytare med böter och offentlig förnedring, i Mores Utopia är äktenskapsbrott belagt med dödsstraff. Platon var skeptisk till offentliga debatter, men ville inte förbjuda dem. I Utopia är politiska diskussioner utanför kretsen av valda ombud förbjudna.

Robert Owens

Robert Owens (1771–1858) var walesisk socialist. Owen avskydde kapitalism och ville skapa ett socialistiskt samhälle. I likhet med Locke var han övertygad om att människor är produkter av sina miljöer.
Där upphör emellertid likheterna.
Locke var också han en kritiker av dåtidens privilegiesamhälle. Han var övertygad om att olikheterna mellan grupper kunde förklaras sociologiskt. Locke använde miljöargumentet för att försvara frihet och jämlikhet.
Owens var också en kritiker av dåtidens privilegiesamhälle, men till skillnad från Locke hade han en instrumentell syn på miljöer. Owens var övertygad om att vissa miljöer skapar liberaler, medan andra miljöer skapar socialister.
Med andra ord: Varför inte organisera samhället så att det skapar socialister i stället för liberaler? Det var Owens projekt.
I Owens utopia lever människor i små kommuner. De bor i lägenheter i ett och samma hus. De delar på kök och förtär all mat tillsammans. Privat egendom existerar inte. Föräldrar har ansvaret för sina barn upp till tre års ålder. Därefter uppfostras barnen av kollektivet. Människor arbetar tillsammans och delar solidariskt på produktionsresultatet. För Owens är det kollektiva livet medel, socialister är målet.

John Watson

På 1900-talet började experimentella psykologer att utveckla metoder för beteendekontroll. Argumentet såg ut på följande sätt. Om mänskligt beteende är kontrollerat av miljöfaktorer, varför inte systematisera produktionen av miljöer? Det skulle ju göra det möjligt för samhället att skapa de människor som det behöver. Oetiskt? Knappast. Människor är ju i miljöns klor i vilket fall som helst. Eller hur?
Psykologen John B. Watson (1878–1958) var en av pionjärerna på området. Watson menade att människor saknar ett inre liv, till exempel en själ eller ett medvetande. Det är illusioner som vi har om oss själva. Människan är, i realiteten, en produkt av sin miljö. Watson:

Give me a dozen healthy infants, well-formed, and my own specified world to bring them up in and I’ll guarantee to take any one at random and train him to become any type of specialist I might select – doctor, lawyer, artist, merchant-chief and, yes, even beggar-man and thief, regardless of his talents, penchants, tendencies, abilities, vocations, and race of his ancestors.
Behavioristic psychology has as its goal to be able, given the stimulus, to predict the response … We can throw all of our psychological problems and their solutions into terms of stimulus and response.

De som kontrollerar människors miljö, kontrollerar människor. I likhet med Owens ville Watson skapa en ny människa, en människa vars karaktär och beteende var en produkt av social ingenjörskonst. Detta gällde inte minst synen på barn och barnuppfostran.

Aldous Huxley och 1900-talets revolutioner

Det finns flera paralleller mellan de kommunistiska revolutionerna under 1900-talet och de utopister som vi i korthet har berört.
Det finns likheter med Platons Staten. Det kommunistiska målet var ett slags förnuftsstater med det kommunistiska avantgardet på maktpyramidens topp. Det finns paralleller med Mores Utopia i det fanatiska sökandet efter jämlikhet. Det finns också likheter med Owens och den tidiga behavioristiska psykologin övertygelse om att människan är en produkt av sin miljö.
Det är på denna punkt som Huxley intervenerar. Diktaturer kämpar alla med samma problem: De är hatade. Det är ingen tillfällighet att till och med diktaturer med goda föresatser tvingas bygga murar om sig för att hindra människor från att lämna landet. Människor avskyr socialism och kommunism därför att de strider mot den mänskliga naturen.
En lösning på detta problem är att förändra människors natur.
I An Essay on Liberation (1969) ställer Frankfurtfilosofen Herbert Marcuse frågan om möjligheten att skapa en biologisk grundval för socialism. Marcuse ville förändra människorna i väst med psykologisk manipulation. Målet var en individ som inte står ut med de fri- och rättigheter som är default i liberalkapitalistiska samhällen, ett slags biologiska rebeller. Kommunisterna måste, hävdade han. skapa en ny “sensibilitet”, ett biologiskt behov av socialism, och det ska ske genom att de tar över utbildningssystemen i västdemokratierna och massindoktrinerar barn och ungdomar. Marcuse var filosof och amatör i ämnet indoktrinering. Framtida totalitära system kommer, tror Huxley, att vila på ett äktenskap mellan politisk ingenjörskonst och genetisk forskning. .
Hur ska vi få människor att sluta äta kött? Dr. Matthew Liao vill använda modern genteknik. Höjda priser leder ingen vart. Det gör endast människor irriterade. Varför inte i stället genmanipulera kommande generationer så att de blir köttintoleranta?

Skapa köttintoleranta människor. Källa: YouTube.

Liao är ingen isolerad dåre. Han har kontakter med Klaus Schwabs World Economic Forum. World Economic Forum (WEF) är en organisation med globala ambitioner. WEF:s mål är att ersätta världens liberalkapitalistiska samhällen med så kallade “stakeholder societies”. I ett liberalkapitalistiskt system är det företagets uppgift att tjäna pengar åt ägarna. Schwab, som har en Leninbyst på sitt kontor, vill inte ersätta det privata ägandet av företag med statligt ägande, han vill vidga inflytandet till alla som har “a stake” i företaget. Anställda är stakeholders. Konsumenter av företagets produkter är det. Stat och samhälle i vid mening är stakeholders. I realiteten innebär det att samhället i dess totalitet ska underordnas nationella och globala eliter. Det är ett i grunden fascistiskt system.

Slutord

Det är detta som Brave New World handlar om. Huxley tror inte att totalitarismen dog med socialismen och kommunismen. Huxley menar att politiker med utopisk orientering har som mål att underordna individen samhället. Den genetiska forskningen kommer, tror han, att göra det möjligt. Framtida totalitära system kommer att vila på ett äktenskap mellan politisk ingenjörskonst och genetisk forskning.