Konservatism handlar om att bevara, men verkligheten är inte statisk. Sverige var en gång en bondeekonomi. Dagens Sverige är annorlunda. Vårt land har förändrats och är numera en modern, högteknologisk industristat med en generöst utbyggd välfärd. Frågan är därför om konservatism är förenligt med social förändring?

Källa: Pixabay.

Edmund Burke

Edmund Burke (1729–1797) är en av den moderna konservatismens intellektuella hjältar.
Burke är mest känd för sin kritik av franska revolutionen. Ideologiskt sett var den franska revolutionen en produkt av upplysningsrationalism och Jean-Jacques Rousseaus politiska filosofi. Upplysningsrationalismen förkunnade att de mest skarpsinniga sanningar om verkligheten kan förstås med förnuftet allena.
Rousseau inledde framställningen i sin kanske mest kända bok, Om samhällsfördraget, med en sådan sanning:

Man is born free, and everywhere he is in chains.

Burke var av en helt annan uppfattning. Människan är inte god utanför samhället. Det är samhällets civiliserande kraft som gör människan god.
Burke förutsåg att franska revolutionen skulle utmynna i ett blodigt terrorvälde. Dess mål var att frigöra människan genom att krossa alla auktoriteter, men det innebar också att den nya regimen saknade möjlighet att legitimera sig, att den endast kunde regera med våld. Franska revolutionen utvecklades snabbt till ett terrorvälde med imperialistiska ambitioner.

Reaktionärer idylliserar det förflutna och motsätter sig förändringar. Burke var konservativ, men inte reaktionär. Tvärtom menade han att förändringar är oundvikliga och att samhällen som inte kan anpassa sig till en föränderlig omvärld, saknar framtid.
Därmed uppstår ett problem. Innebär inte detta att begreppet “konservatism” är kontradiktoriskt? Hur bevarar vi samhället när vi reformerar det? Om vi accepterar förändringar, konserverar vi ju inte och om vårt mål är att konservera, är vi väl motståndare till förändringar?

Liberalism, socialism och konservatism om social förändring

Identitetsbegreppet är ett komplext begrepp. Det är förutsatt i all social interaktion. Utan det skulle kommunister inte kunna kalla sig kommunister och hävda att det existerar en arbetarklass. Liberaler skulle inte kunna klassificera sig själva och undertecknad skulle inte ha en aning om vem han är.

Konservatismen hävdar att förändring förutsätter identitet. För att vi ska kunna säga om ett objekt att det har förändrats måste objektet, i grundläggande avseenden, vara samma objekt före och efter förändringen. Meningsfull förändring förutsätter identitet. I annat fall får vi ett nytt objekt.

Konservatismen menar att radikala förändringar inte är genuina förändringar.

Två exempel.

Socialister och kommunister vill ersätta marknadsekonomin med planekonomi. Detta är inte en förändring, det är ett systemskifte.
Wokevänstern hävdar att män som identifierar sig som kvinnor, är kvinnor och att kvinnor som identifierar sig som män, är män. Det som man vill åstadkomma är inte en mer nyanserad debatt om kön, man vill skifta ut ett biologiskt paradigm för ett socialkonstruktivistiskt dito.

Radikala förändringar är alltså inte äkta förändringar. Genuina förändringar är, om vi får tro konservatismen, inkrementella. De bevarar ett objekts eller fenomens identitet genom en förändringsprocess. Konservatism är förenligt med förändringar, förutsatt att förändringarna uttrycker kontinuitet.

Medel eller mål?

Detta innebär att konservativa och liberaler och socialister har olika syn på sociala institutioner.

• Konservativa menar att sociala institutioner är mål, inte medel.
• Liberaler och socialister anser att sociala institutioner är medel, inte mål.

Vad innebär det att man behandlar institutioner som mål eller medel?

Konservativa hävdar inte endast att social förändring sker genom sociala institutioner, de anser också att institutioner är kapabla att reformera sig själva. Att behandla sociala institutioner som mål innebär därför att man låter dem vara ifred.

Liberaler och socialister nöjer sig inte med inkrementella förändringar. De vill förändra samhället och de har bråttom. Därför behandlar de också sociala institutioner som medel. Svensk jämställdhetspolitik är ett exempel.
Svenska familjer sägs brista i jämställdhet. Enligt statliga Försäkringskassan går “Utvecklingen mot att dela lika på föräldrapenningen … långsamt.” Politikerna har därför beslutat att familjer som inte är jämställt organiserade inte ska kunna utnyttja familjeförsäkringen fullt ut. Vi ser här hur två sociala institutioner reduceras till medel för uppnåendet av ett abstrakt jämställdhetsmål:

• Stat
• Familj

Först beskattas medborgarna, därefter säger politikerna att de kan få tillbaka en del av sina pengar under förutsättning att de beter sig som politikerna vill. De flesta människor mottar krav av denna typ med stigande irritation. Vad har politiker att göra med hur vi organiserar våra privatliv? De reagerar konservativt.

Politikens egentliga syfte

Detta ställer oss inför ett nytt problem. Vad har politiker för uppgifter om de inte ska bete sig som liberaler och socialister?

Konservatismen erkänner endast ett övergripande syfte och det är bevarandet av den sociala ordningen. Detta syfte är inte ett i förhållande till den sociala ordningen externt syfte, det är immanent i den sociala ordningen. De politiker som försöker påtvinga samhället ett externt syfte, agerar som “vännen” som behandlar dig som ett medel för ett syfte som du inte informerats om.

Samhället är inte ett mekaniskt objekt och politikerna är inte maskinskötare. Samhället är en levande organism med en egen vilja. Politikens uppgift är att upprätta en dialog med denna organism.
Detta är också det konservativa svaret på den ovan ställda frågan. Konservativa lever i vänskap med samhället. Det är en slags politisk vänskap modellerad på en konversationsmodell. Syftet finns i samhället. Politikerns uppgift är att delta i samhällslivet för att där finna syftet. Politiker som gör det inser att samhället inte är ett objekt som ska manipuleras för abstrakta syften.

Kommande artikel

I nästa artikel i denna serie ska vi titta lite närmare på konservatismens syn på mänskliga fri- och rättigheter.