I den förra artikeln synade vi Jonah Goldbergs Suicide of the West. I denna artikel ska vi kika lite närmare på en bok med ett snarlikt tema: Ben Shapiros The Right Side of History. How Reason and Moral Purpose Made the West Great (Broadside Books, 2019).
Goldberg och Shapiro brottas med samma märkliga paradox. Människor i väst har aldrig haft det så bra som nu: vidsträckta mänskliga fri- och rättigheter i kombination med ett historiskt sett unikt materiellt välstånd. Det är förvisso inget perfekt samhälle, men det är den bästa värld som någonsin har existerat.
Trots detta är många människor övertygade om att det moderna samhället exploaterar och förtrycker människor, att det är ett hot mot vår miljö och att det därför måste rivas upp med rötterna och ersättas med ett samhälle baserat på kollektivistiska premisser.
Goldberg menar det att det beror på att vi upplever kapitalism, demokrati och välstånd som onaturliga. Med Freuds ord: vi vantrivs i kulturen därför att vi inte är designade för att leva i den. Ben Shapiro har en delvis annorlunda förklaring.

Den västerländska civilisationens två grundvalar

Vår civilisations fundament är den judisk-kristna religionen och antik filosofi. Från den judisk-kristna religionen har vi fått idén att människan har ett inneboende värde, att alla individer är lika och att Gud skapade en rationellt strukturerad värld för oss att undersöka.

God created man in His image, in the image of God He created him; male and female He created them.

Från grekisk filosofi har vi fått föreställningen att vi är utrustade med förnuft, att allting har ett syfte och att människans telos är att kultivera och använda sitt förnuft. Shapiro menar att dessa idéer skapade den västerländska civilisationen.

Mänsklig lycka i Bibeln

Vad är målet med livet? Shapiros svar är: lycka. Han definierar emellertid inte “lycka” på samma sätt som de flesta av oss gör. Shapiro är ortodox jude. Genuin lycka finns inte i världsliga strävanden. Stabil ekonomi, god hälsa och ett bra sexliv är positiva saker, men det har inte mycket med lycka att göra.
Det har blivit allt vanligare att människor söker mening i politisk kamp. Under presidentvalskampanjen år 2008 sade Michelle Obama att om hennes man, Barack, blev vald till USA:s president skulle han “fixa sina landsmäns själar”. Kort uttryckt: han skulle göra de lyckliga.
Shapiro menar att verklig lycka förutsätter att vi är uppfyllda av ett moraliskt syfte. Thomas Jefferson skrev inte att den federala regeringens roll är att göra människor lyckliga. Den ska skydda människors fri- och rättigheter så att de har möjlighet att söka lycka på egen hand. Politik är inget recept för sann och beständig lycka. Dess uppgift är att skapa förutsättningar för lycka.
Nästa fråga är därför vad som krävs för att skapa det nödvändiga moraliska syftet. Shapiro menar att fyra villkor måste vara uppfyllda.
För det första: vi måste tro på Gud. Utan Gudstro, inget individuellt moraliskt syfte. Gud har en plan för oss. Historien är en framåtriktad process och vid dess slut befinner sig Gud. Genom att agera moraliskt närmar vi oss Gud. Gud har inte skapat oss lyckliga, men vi kan bli det om vi gör som han säger. Det är en paradox: Gud har gett oss fri vilja, men det är endast genom lyda honom som vi kan uppnå sann lycka. Det är endast när vi accepterar hans plan för oss som våra liv erhåller beständig mening. Utan Gudstro kommer vi att söka mening på annat håll, till exempel i kollektivistiska ideologier eller i radikal individualism.
För det andra: vi måste ha förmåga att förverkliga vårt individuella moraliska syfte. Vi måste vara utrustade med förnuft och fri vilja. Bibeln hävdar att vi har dessa egenskaper. Vi härstammar alla från Adam och Eva. Gud hade inte förvisat Adam och Eva från paradiset efter det att de hade ätit av frukten från kunskapens träd om deras handling inte hade varit övervägd och fri.
För det tredje: det är nödvändigt med gemensamma normer. Människor är sociala varelser. Utan en gemensam moralkod kan vi inte leva tillsammans. Utan en gemensam moralkod skulle konflikter uppstå mellan människor och det skulle försvåra uppfyllandet av det andra villkoret. I den judisk-kristna traditionen har denna moralkod en transcendental grund.
Det fjärde och sista villkoret säger att samhällets olika sociala institutioner ska stödja den gemensamma moralkoden för att, på det viset, underlätta det individuella förverkligandet av moraliskt syfte.
Kort uttryckt: Shapiro menar att individuellt och samhälleligt moraliskt syfte måste vila på en transcendental grund och att individuell och samhällelig kapacitet är omöjlig utan en tro på förnuftets makt.
Om vi håller detta i minnet, förstår vi också bokens titel. Boken heter The Right Side of History. Shapiro är övertygad om att det finns en rätt sida. Historien är inte värdeneutral. Den har ett slutmål: himmel eller helvete. Våra handlingar bestämmer var vi kommer att hamna.

Mänsklig lycka i antik filosofi

Detta innebär inte Shapiro menar att den judisk-kristna traditionen är utan problem. Det största problemet är emfasen på uppenbarelser som väg till kunskap. Den judisk-kristna traditionen erkänner att individen är utrustad med förnuft, men den värderar uppenbarelsebaserad kunskap högre än förnuftsbaserad kunskap.

Den antika filosofin betonar förnuftet. Den grekiske filosofen Aristoteles menade även han att det lyckliga livet är ett liv uppfyllt av moraliskt syfte. Aristoteles var övertygad om att vi kan finna moraliskt syfte genom att studera den externa verkligheten genom att använda vårt förnuft. För Aristoteles är fakta och värde inte separerbara. Alla ting har ett syfte som de är satta att förverkliga. En klockas syfte är att visa tiden, människans syfte är att kultivera och använda det förnuft som hon är utrustad med.
Aristoteles moralbegrepp är, i likhet med det judisk-kristna begreppet, objektivt. Bibeln innehåller en objektiv, moralisk måttstock: Gud har bestämt vad som är moraliskt respektive omoraliskt. På samma sätt var Aristoteles övertygad om att om vi använder vårt förnuft, kommer vi, i det långa loppet, att dra samma etiska slutsatser och om vi agerar i enlighet med förnuftets bud, kommer vi att leva moraliska och lyckliga liv.
Shapiro menar att den antika filosofin på detta sätt lade grunden för det vetenskapliga utforskandet av naturen och skapandet av förnuftsbaserade, politiska styrelsesätt. Om vi kan applicera förnuftet på naturen, borde vi kunna tillämpa det på samhället. På detta sätt initierade den antika filosofin en process som gav oss det moderna, vetenskapsorienterade, demokratiska och sekulära samhället.
Problemet med den antika filosofin var dess syn på individen. Shapiro menar att de antika filosoferna var skeptiskt inställda till individuell frihet. Platon är ett exempel. Han förordade ett klassamhälle styrt av filosofer. Aristoteles ideal var ett samhälle som kombinerade demokrati och aristokrati. Alla medborgare skulle få göra sin röst hörd, men människor skulle ha olika mycket att säga till om.
Således hade antiken en helt annan syn på frihet än vi moderna människor. I vårt frihetsbegrepp ingår även friheten att agera omoraliskt. För filosofer som Aristoteles var frihet och moral oskiljaktigt förenade med varandra. Moraliska individer var individer som inte gav efter för sina impulser. Det var människor som agerade i enlighet med samhällets moralkod. Grekerna var kollektivister i detta avseende. Samhällets uppgift antogs vara att skapa moraliskt redbara medborgare för att undvika anarki. I den grekiska filosofin tenderar individuell moralisk kapacitet således att upplösas i samhällelig moralisk kapacitet. Emfasen är på kollektivet, inte på individen.

Den skolastiska syntesen

Shapiro menar att skolastiken producerade det första försöket att syntetisera det judisk-kristna arvet med den antika filosofin. Den katolske teologen Thomas Aquinas såg inget problem med vetenskapens utforskande av universum. Gud hade ju designat det. Newton var av samma uppfattning. Han var övertygad om att Gud hade skapat universum som en självgående maskin och sedan dragit sig tillbaka. Människans uppgift var att försöka klura ut hur skapelsen fungerar. Inte heller hade Aquinas något problem med logik. Han var tvärtom övertygad om att det är möjligt att med logikens hjälp bevisa Guds existens.
Aquinas ansåg dock att det finns situationer då uppenbarelser är nödvändiga. Det beror på att människan är långt ifrån perfekt och vi kan av det skälet inte helt lita på henne. Uppenbarelser slår en brygga mellan förnuft och skapelse.
Även Aquinas världsåskådning hade sina begränsningar. Aquinas accepterade vetenskap och logik, men han var ingen vän av sekulärt styre. För Aquinas och andra representanter för den katolska kyrkan var en separation mellan kyrka och stat otänkbar.
Fröet var dock sått. Den judisk-kristna traditionen hade övertygat människor att alla är lika mycket värda och lika. Längre fram skulle klassiska liberaler använda detta argument mot aristokrati och monarki. Den antika filosofin hade uppvärderat förnuftet och applicerat det på naturen och samhället. Denna idé skulle lägga en solid grundval för modern vetenskap och sekulärt styre.

Klassisk liberalism

Individualismen blommade ut i John Lockes filosofi. Locke accepterade den Bibliska idén att Gud skapade människan till sin avbild. Människor har ett inneboende värde och de är lika. Från detta härledde Locke rättigheter. Kungar är inte annorlunda än de människor som de regerar över. De har bara olika social bakgrund. Alla människor har samma rätt till liv, frihet och egendom. Statens uppgift blir i Lockes schema att skydda människors rättigheter. Eftersom rättigheterna är gudagivna har staten inte rätt att inskränka dem. Följaktligen har människor också rätt att göra uppror mot en stat som inte respekterar grundläggande rättigheter.
Shapiro menar att denna långa utveckling kulminerade med Amerikas Förenta Stater. Amerikas grundare var inspirerade av klassisk liberalism, den judisk-kristna traditionen och grekisk filosofi.
Thomas Jefferson var övertygad om att människor är skapade lika och utrustade med frihet och förnuft. Människor har rättigheter som inte kan fråntas dem. Det är också skälet till att staten ska vara liten. En liten stat är inget hot mot människors rättigheter. En liten stat är en stat som inte lägger sig i människors liv.
Det innebär emellertid att människor måste sköta sig och själva ta ansvar för sina liv och det kräver en gemensam moral. I annat fall hotar social desintegration. Det civila samhällets uppgift är att upprätthålla en sådan moralkod. Men det räcker inte, menade Jefferson. Också en liten stat kan växa i storlek och bli tyrannisk. Därför måste det politiska systemet designas i syfte att förhindra det. James Madison förklarade:

If men were angels, no government would be necessary. If angels were to govern men, neither external nor internal controls on government would be necessary.

Nästa artikel

I nästa artikel ska vi titta lite närmare på Shapiros samtidsdiagnos, jämföra den med Jonah Goldbergs analys och ställa frågan hur bra hans argument är.