Rahm Emanuel var Vita husets stabschef under president Barack Obama. Emanuel sade vid ett tillfälle att kriser inte nödvändigtvis är något negativt. Tvärtom:

You never want a serious crisis to go to waste. And what I mean by that is an opportunity to do things that you think you could not do before.

Vad Emanuel menade var följande: Om du lyckas att övertyga människor om att det existerar ett hot mot dem, kommer de att acceptera politiska åtgärder som de aldrig hade accepterat annars.

Källa: Pixabay.

Socialistisk hälsopolitik

Wokevänsterns mål är ett av staten administrerat samhälle. En stark stat behövs om socialistisk jämlikhet eller “equity” ska kunna införas. Problemet är att få människor vill leva i administrerade samhällen. Liberaler och konservativa har länge påpekat att socialistisk jämlikhet endast kan åstadkommas genom att människors fri- och rättigheter inskränks.
Det är skälet till att vänstern är så beroende av verkliga och fabricerade kriser. Pandemin kom därför som en skänk från ovan. Den öppnade inte endast upp nya möjligheter för wokevänstern att ventilera sitt hat mot vita, den försåg dess krav på statliga interventioner och inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter med en sorts rationalitet.
Det dröjde inte länge innan wokeaktivister började kräva en vaccindistribution med en uttalad rasprofil. Social rättvisa skulle införas på hälsofronten.

Frågan var hur detta krav skulle motiveras. I en artikel i New York Times hävdade artikelförfattarna Abby Goodnough and Jan Hoffman att Amerika stod inför “a hard choice”. Ska Amerika prioritera de som riskerar att dö eller social rättvisa?
Harald Schmidt, professor i etik vid Pennsylvaniauniversitet, hade bestämt sig och argumenterade för att gamla människor inte ska ges förtur. “De är i huvudsak vita”, förklarade Schmidt. Craig Klugman, och Angira Patel, professorer i bioetik, instämde. Marc Lipsitc, epidemiolog vid Harvard, menade att lärare borde ställas längst bak i vaccinationskön. Varför? Därför att de ofta är vita.
Det var inte endast universitetsprofessorer som argumenterade för rasprofilerad vaccindistribution.
I staten New Yorks lista över riskfaktorer nämndes inte endast cancer, hjärtsjukdomar och diabetes, utan också rastillhörighet. En artikel i Wall Street Journal noterade att “whites may not be eligible for antibodies and antivirals, while nonwhites are”. Delstaten Utah poängsatte sina medborgare. Ju fler poäng, desto större chans att bli vaccinerad. En vit person med hjärtproblem erhöll en poäng. En icke-vit person utan hjärtproblem erhöll två poäng. En vit 60-årig Minnesotabo med högt blodtryck erhöll en poäng medan en icke-vit Minnesotabo erhöll två poäng oavsett om denne hade några hälsokomplikationer.

CDC

Centers for Disease Control and Prevention, CDC, är USA:s nationella folkhälsomyndighet. CDC:s chefsläkare, Kathleen Dooling, medgav att den största riskgruppen utgörs av gamla människor. Problemet, fortsatte hon, är att denna grupp är övervägande vit. CDC hade fått ett nytt uppdrag: att motverka effekterna av “historiska orättvisor”:

CDC identifies racism as a fundamental driver of racial and ethnic health disparities to advance health equity and build a healthier nation.

Historiska orättvisor

Frasen “historisk orättvisa” är central för att förstå wokevänsterns vaccinationspolitik. Frågan är ju vilka brott som den 60-åriga New Yorkbo som förvägras vaccinering med hänvisning till sin huvudfärg har gjort sig skyldig till. Vilka minoritetspersoner har han diskriminerat? Vilka missförhållanden har han skapat?
För de som argumenterade för rasprofilerad vaccination var frågor som dessa irrelevanta. Historiska orättvisor beskriver handlingar utförda i det förgångna. De inblandade personerna är sedan länge döda. Poängen med frasen “historiska orättvisor” är att eftersom det inte är möjligt att skriva om historien kan historiska orättvisor inte korrigeras. Minoriteter kommer därför alltid att vara särbehandlade, vita kommer alltid att vara de som diskriminerar.

Låt dem dö

Argumentet för rasprofilering handlade inte om konkreta individer, utan om teoretiska abstraktioner. Kraven på rasprofilerad sjukvård var endast ett nytt namn på socialistisk rättvisepolitik. Vita hade nu samma abstrakta status som kulakerna hade i Sovjetunionen och judarna i Hitlertyskland. Individen var ointressant, grupptillhörigheten allt. “Låt dem dö, de har ju fel hudfärg. Varför bry sig? De är ju vita.” Det var wokevänsterns budskap. Det var dess konkretisering av begreppet “social rättvisa”.