Antag att av någon outrannsaklig anledning det blev omöjligt att spela fotboll. Det hade förmodligen gjort många fotbollsälskare deprimerade. Samhället hade emellertid inte gått under. Fotboll är inte en kärninstitution.
Konservatismen liknar samhället vid en social organism. Samhällen är inte bokstavligt talat biologiska organismer. De har inte medvetande, de kan inte tänka. Likväl hänger de samman på ett sätt som rättfärdigar jämförelsen. Ett samhälles olika komponenter utför olika funktioner som ofta är nödvändiga för helhetens överlevnad. Dessa komponenter kallas sociala institutioner.
Det existerar oräkneliga sociala institutioner. Konservatism handlar om att konservera eller bevara samhällets kärninstitutioner eller de institutioner som är nödvändiga för den sociala organismens överlevnad.
Familjen är sådan kärninstitution.

Källa: Pixabay.

Första- och tredjepersonsperspektiv

Antag att du är antropolog och att du, i ditt arbete, kommer i kontakt med en isolerad stam i ett otillgängligt djungelområde. Du noterar att varje dag, vid ungefär samma klockslag, dansar de manliga medlemmarna runt en öppen eld. Därefter ger de sig ut på jakt. Du förhör dig om orsaken och får veta att man dansar för att behaga jaktguden. En nöjd jaktgud innebär många fällda villebråd, förklarar den man som leder dansen.
När du ställer frågan om dansandet alltid leder till framgångsrik jakt, får du veta att så inte är fallet. Varför inte, frågar du. Om jakten går dåligt, förklarar mannen, beror det på att de som dansade inte gjorde det med tillräcklig inlevelse.
Detta är ett exempel på ett förstapersonsperspektiv. Det beskriver aktiviteterna ur deltagarnas perspektiv. Männen dansar därför att de är övertygade om att det påverkar deras jaktlycka.
Du är antropolog och tror inte att det existerar ett kausalt samband mellan dans och jaktframgång. Frågan är om ritualen kan förklaras på ett annat sätt. Varför dansar männen om det inte påverkar deras jaktlycka? Du fastnar för den sociologiska standardförklaringen av religioner: Religioners funktion är att stärka gruppsammanhållning. Det är det verkliga skälet till att männen dansar.

Detta är ett exempel på tredjepersonsperspektiv.

Social och biologisk reproduktion

Konservatismen använder, i likhet med antropologen ovan, ett tredjepersonsperspektiv.

Familjen betraktad ur ett förstapersonsperspektiv beskådar den med deltagarnas ögon. Varför bildar män och kvinnor familjer? Om vi frågar män och kvinnor, får vi svar som handlar om kärlek, omtanke och en längtan efter barn. Det är tre subjektiva anledningar.

Tredjepersonsperspektivet ställer en helt annan fråga. Vilka funktioner fyller familjen i den samhälleliga totaliteten?

Samhällen måste reproduceras socialt och biologiskt för att överleva och familjen spelar en central roll i reproduktionsdramat. Detta är naturligtvis inte hur deltagarna i familjeinstitutionen ser på sina aktiviteter. Inga människor bildar familj för att säkra den sociala och biologiska reproduktionen av arten. För att förstå vilka funktioner som familjen utför i samhället, måste vi inta ett tredjepersonsperspektiv. Konservatismen gör just detta. Konservatismen försvarar familjer därför att de är nödvändiga för den sociala organismens överlevnad.

Att familjer behövs för att säkra den biologiska reproduktionen av samhället är knappast kontroversiellt. Ett samhälle utan barn har ingen framtid. Samhällen behöver familjer. Därför har alla samhällen lagar på familjeområdet.

För att förstå vad konservatismen menar med “social reproduktion” måste vi förstå hur konservatismen ser på samhället. Konservatismen betraktar samhället som en moralisk ordning.
Vad innebär det?

I Kritik der praktischen Vernunft, hävdade den tyske filosofen Immanuel Kant att människan är utrustad med fri vilja. Kant var politisk liberal och definierade “frihet” i termer av valfrihet. Frihet, förklarade Kant, gör det möjligt för oss att välja mellan det moraliskt korrekta och dess motsats.
Kants kritiker menade att Kants teori var för abstrakt. Kant tror att förnuftet är handlingsmotiverande, men det är inte sant, sade den skotske filosofen David Hume. Hume hävdade att det är passioner som motiverar oss att handla. Förnuftet hjälper oss att kalkylera huruvida en viss handling uppnår ett önskat mål, men det kan inte bistå oss när vi ska välja mål för våra handlingar.
Förnuftet är passionernas slav.

Konservatismen sympatiserar med Kants argument, men också med Humes kritik. Kant har rätt när han förbinder frihet och moral. Endast fria individer kan handla moraliskt. Hume har rätt när han hävdar att förnuftet inte är handlingsmotiverande, men han har fel när han hävdar att det är våra passioner som ensidigt motiverar våra val.
Detta innebär inte att konservatismen förnekar passioners betydelse. Samhällen kan emellertid inte vara grundade på passioner. Ett samhälle grundat enbart på mänskliga passioner är ett allas krig mot alla.

Vad är då samhället om det inte är en passionsbaserad ordning? Konservatismen betraktar samhället som en i huvudsak moralisk ordning. I stället för passioner betonar konservatismen värderingar och normer. Människor kan välja därför att de är utrustade med fri vilja, men vad de väljer beror inte på deras passioner, utan på deras värderingar och sociala normer.

Vad har detta med familjen att göra? Konservatismen menar att frihet förutsätter självmedvetande. Endast självmedvetna individer lever i en moralisk värld. Hos Kant är självmedvetandet givet. Konservatismen ser självmedvetandet som en social artefakt. Konservatismen hävdar att det är i familjen som individen lär sig innebörden av begrepp som “frihet” och “ansvar” och blir en självmedveten, fri agent. Familjen är därför den sociala eller moraliska ordningens fundament.

Social och biologisk reproduktion är familjeinstitutionens funktion i den samhälleliga helheten. Familjeinstitutionen kan emellertid endast utföra dessa funktioner om dess autonomi respekteras.

Autonoma institutioner

I artikeln om staten sade vi att statens funktion i den samhälleliga totaliteten är att upprätthålla status quo. Detta är inte något som politiker har bestämt att staten ska göra. Det är dess funktion i den helhet som den tillhör. Det är statens funktion oberoende av om samhället är kapitalistiskt eller socialistiskt. Socialistiska stater är inte mindre konservativa än kapitalistiska stater. Tvärtom.
Familjeinstitutionen är inte annorlunda. Dess primära funktion är att bidra till den sociala och biologiska reproduktionen av samhället. Inte heller detta är något som bestämts av regeringar och parlament. Den är familjeinstitutionens funktion i den samhälleliga helheten.

Den radikala familjekritikens problem

Problemet med radikal samhällskritik är att den behandlar sociala institutioner som medel i stället för mål. Med andra ord: Radikal samhällskritik respekterar inte institutioners autonomi. Målsättningen är ett perfekt jämlikt eller ett perfekt jämställt samhälle och det kräver att alla sociala institutioner är teoretiskt rättfärdigade.

Varför innebär detta?

Låt oss ta socialism som exempel. Socialism har testats på världens alla kontinenter, i ett otal olika kulturer, i ett helt sekel med samma, katastrofala resultat. Trots det har vi ett Vänsterparti i Sveriges riksdag och en otalig mängd kommunistiska sekter i vårt land.
Vad beror det på?
Det beror på att socialismens rättfärdigande ses som en teoretisk fråga. Det faktum att socialism överallt har lett till politisk terror och ekonomisk stagnation är oväsentligt. Det primära är det teoretiska rättfärdigandet.
Kapitalismen, ett system som de facto har visat sig fungera, är däremot inte teoretiskt rättfärdigat. Därför ska det misstänkliggöras.

Den radikala kritiken av familjen har samma struktur. Det faktum att äktenskapsinstitutionen fungerar väl och dessutom säkrar den biologiska och sociala reproduktionen av samhället ses som fullständigt irrelevant. Institutionen är inte teoretiskt rättfärdigad.

Vad innebär det att familjeinstitutionen är teoretiskt rättfärdigad?

Det transparenta samhället

Liberala politiker är upprörda över att den moderna familjen inte är perfekt fri, att det i huvudsak är kvinnor som stannar hemma med barn. Feminister är upprörda över att familjen inte är perfekt jämlik, att det i huvudsak är kvinnor som stannar hemma med barn.

Varför accepterar män och kvinnor detta “missförhållande”?

Liberalismens svar är att människor är vilseförda av gamla sedvänjor och traditioner. Feminismens svar är att människor är vilseförda av patriarkal indoktrinering.

Liberalismen vill lösa problemet genom att transformera äktenskapet mellan man och kvinna till en kontraktsrelation. Kontrakt är nämligen något som man inte endast kan samtycka till eller avvisa, det är produkten av en förhandling. Fria institutioner är, per definition, kontraktsbaserade.
Med andra ord: Skilsmässor är inget problem i liberalismen. Ju fler människor som skiljer sig, desto friare är samhället. Varför? Därför att skilsmässor demonstrerar människors frihet. Stabila äktenskap är däremot ett potentiellt problem. Ju fler par som håller ihop, desto större anledning att misstänka att fördomar och vanföreställningar inte är helt utrotade.

Den radikala familjekritiken ser kritiken av familjen som ett led i försöket att lösa det så kallade reproduktionsproblemet. Feminister och socialister vill ha ett radikalt annorlunda samhälle och betraktar familjeinstitutionen som det kanske största hindret på vägen. Familjer socialiserar nämligen barn i syfte att förbereda dem för ett framgångsrikt liv i status quo.
Familjeinstitutionen måste därför undermineras.

Liberaler och radikala kritiker av reproduktionsproblemet använder olika argument, de är olika motiverade, men de drar snarlika slutsatser. Det fria och jämställda samhället är ett transparent samhälle, ett samhälle i vilken patriarkala ideologier eller otidsenliga traditioner och sedvänjor inte skymmer sikten och inverkar negativt på mäns och kvinnors liv. Endast i ett transparent samhälle kan familjer vara fullt jämställda och fria.

Konservativ respons

Den radikala familjekritiken fokuserar på följande problem: Familjeinstitutionen reproducerar samhället. Konservatismen menar att den radikala samhällskritiken är korrekt på denna punkt. Familjer reproducerar samhället. Det beror emellertid inte på att familjeinstitutionen inte gör det som den är designad att göra. Reproduktion av samhället är dess objektiva funktion. Det existerar inga familjer som inte reproducerar status quo. Till och med nordkoreanska och kubanska familjer reproducerar status quo. Att avskaffa familjen med hänvisning till att den reproducerar samhället är liktydigt med att kräva att samhället ska avskaffas.

Både radikal och liberal familjekritik hävdar att familjeinstitutionen är genomsyrad av en makt som perverterar relationerna mellan män och kvinnor. I den radikala familjekritiken kallas denna makt ofta “patriarkal makt”. I den liberala familjekritiken har denna makt formen av förlegade seder och traditioner.

Konservatismen medger att radikal samhällskritik är korrekt på en punkt: Familjeinstitutionen har en hierarkisk struktur. Den har emellertid fel om den tror att det existerar familjer utan hierarkisk struktur. Den har också fel om den tror att makt nödvändigtvis påverkar familjemedlemmar negativt. Även socialistiska samhällen behöver hierarkiskt organiserade familjer. Skälet är att endast hierarkiskt organiserade familjer kan fullgöra sin objektiva funktion. Samhället behöver inte endast barn, det behöver barn som respekterar status quo. Detta kräver hierarkiskt organiserade familjer.

Den liberala familjekritiken vill, till skillnad från dess radikala motpart, inte underminera samhället. Den vill maximera människors frihet och den betraktar familjeinstitutionen som ett redskap härför. Liberal familjekritik vill eliminera seder och traditioner som inte hör det moderna samhället till och som anses hindra män och kvinnor att fatta rationella beslut.

Konservatismen menar att traditionsbaserade handlingar inte nödvändigtvis är irrationella. Sedvänjor och traditioner innehåller kunskaper. De hindrar inte män och kvinnor från att fatta rationella beslut, tvärtom: De möjliggör rationella beslut.

Konservatismen hävdar att idéen om kontraktsbaserade familjer är absurd. Vad skulle ett sådant kontrakt innehålla? Klausuler som medger skilsmässa om den ena parten blir allvarligt sjuk? Banden mellan män och kvinnor, föräldrar och deras barn är i realiteten emotionellt och biologiskt betingade. Fysisk attraktion mellan män och kvinnor är inte produkten av en logisk slutledning. Inte heller väljer vi att tycka mer om våra barn än andras ungar. Barn varken kan eller vill välja bort sina föräldrar. Föräldrar varken kan eller vill välja bort varandra eller sina barn. Inte heller väljer vi våra plikter som familjemedlemmar, vi uppfattar dem som ett öde som vi måste uppfylla. De är någonting som bara måste göras.

Familjen är, som vi redan har påpekat, en autonom institution. Dess funktion är att reproducera samhället. Att tvinga på familjeinstitutionen radikala idéer om frihet och jämställdhet underminerar dess förmåga att fullgöra sin objektiva funktion.

Liberala frihetskrav och radikala jämställdhetskrav leder inte till stabilare familjer utan till färre och instabilare familjer. En konsekvens är demografiska problem. Konservativa samhällskritiker menar att underminerandet av familjeinstitutionen åtminstone delvis förklarar det prekära demografiska läge som västdemokratierna befinner sig i. En annan konsekvens är social upplösning. I takt med att familjeinstitutionen förlorar sin centrala position i samhället, undermineras socialiseringen av uppväxande generationer. Konservativa samhällskritiker menar att underminerandet av familjeinstitutionen åtminstone delvis förklarar den i väst utbredda bristen på respekt bland ungdomar för status quo.

Familjeinstitutionens objektiva funktion är varken frihet och jämställdhet, dess syfte är att garantera den biologiska och sociala reproduktionen av samhället.
Det är skälet till varför konservatismen försvarar den.