Moderna samhällen består av en lång rad institutioner. Inte alla är lika centrala. Konservativ politisk filosofi nämner tre institutioner som särskilt viktiga:

• Familj
• Stat
• Civilt samhälle

Familjens roll i den samhälleliga totaliteten är att producera självmedvetna medborgare som kan axla det ansvar som följer med medborgarskapet. Staten är den samhälleliga organismens väktare. Dess funktion i helheten är att upprätthålla status quo. I denna artikel tittar vi lite närmare på det civila samhället.

Källa: Unsplash.

Socialism

Socialismen har ett helhetsperspektiv på samhället. Stat, familj och civilt samhälle ses som integrerade delar av en och samma kapitalistiska totalitet. Denna totalitet sägs existera oberoende av individerna och beskrivs som ett orättfärdigt klassystem.

Hur ser socialismen på det civila samhället?

Socialismen behandlar det civila samhället på samma sätt som den behandlar institutioner i allmänhet. Alla sociala institutioner är under socialismen medel för ett och samma mål: jämlikhet. Detta leder till en extrem politisering av allt samhällsliv och till att det civila samhällets autonomi upphävs. I det socialistiska samhället har det civila samhället underordnats ett dominerande parti som ser det som ett medel för förverkligandet av en utopisk målsättning.

Liberalism

Liberalismen förnekar samhällets existens. Det existerar ingen samhällelig realitet. Det enda som existerar är individer. Individen är den sociala atomen. Relationer mellan sociala atomer är antingen fria eller inte fria. Fria är de relationer som de har samtyckt till. Ofria är relationer som har påtvingats dem.
Det civila samhället är sfären av kontraktsreglerade relationer. Därför är det i det civila samhället som individerna finner frihet.
Statens uppgift i det liberala perspektivet är att värna det civila samhället. Liberalismen förordar en minimal stat. Den minimala staten är för liten för att kunna hota människors friheter, men tillräckligt stor för att kunna skydda samma friheter.

Konservatism

Konservatismen har ett helhetsperspektiv på samhället. Samhället utgör en totalitet som existerar oberoende av individerna. Dess kärninstitutioner utför funktioner som är viktiga för helhetens upprätthållande. Det civila samhället är sfären av fria associationer. Det är i det civila samhället som människor bygger nya institutioner. Det är i det civila samhället som vi finner kultur, kyrkor, schackklubbar och idrottsföreningar.

Socialismen har ett utopiskt mål. För socialisten är det civila samhället ett av många medel för ständigt mer jämlikhet. Socialistiska samhällen är förstatligade samhällen.
Konservatismen medger att stat och civilt samhälle är relaterade i den samhälleliga totaliteten. På den punkten har socialismen rätt. Konservatismen försvarar dock det civila samhällets autonomi. Statsreglerade ekonomier stagnerar. Progressiv familjepolitik leder undantagsmässigt till demografiska problem. Politisering av kulturliv berövar kulturen på kreativitet.

Hur är stat och civilt samhälle relaterade?

Det civila samhället behöver staten. Lagar är nödvändiga för att upprätthålla respekten för ingångna avtal och den sociala ordningen. Staten behöver det civila samhället. Det är i det civila samhället som vi finner de sedvänjor och traditioner som ytterst auktoriserar statens aktioner.

Liberalismens ideologiska defaultposition är frihet. Kontraktsbegreppet har av detta skäl en central ställning i liberalismens vision. I det liberala, utopiska samhället är samtliga institutioner i det civila samhället kontraktsbaserade.
Liberalismen accepterar alltså inte alla former av samtycke. En individ som väljer något därför att alla andra gör det eller agerar under påverkan av starka passioner handlar inte nödvändigtvis rationellt. Rationellt samtycke är kontraktsbaserat samtycke.

Konservatismen hävdar att det liberala legitimitetsbegreppet är för snävt. Ett samtycke måste inte vara kontraktsbaserat för att vara rationellt. Konservatismen applicerar en darwinistisk förklaringsmodell på sociala institutioner. Det civila samhället och dess institutioner är produkter av en process som bäst kan karakteriseras i termer av naturligt urval.

När socialister kritiserar kapitalismen använder de en utopisk måttstock. Det kapitalistiska systemet förkastas med hänvisning till något som ännu inte existerar.
Konservativa blickar bakåt i tiden. Enligt konservatismen är det inte irrationellt att försvara institutioner med en lång historia av inkrementella förbättringar även om de är långt ifrån perfekta. Det existerar nämligen inga perfekta sociala institutioner. De samhälle som socialister drömmer är och förblir revolutionära fantasier.
Familjen är ett exempel. Familjeinstitutionen är inte produkten av ett kontrakt. Inte heller är den resultatet av en dialektisk syntes. Den är en biprodukt av miljontals experiment vars syfte har varit att hitta fungerande lösningar på problem som uppstår i samspelet mellan män och kvinnor. Trots att människor inte väljer familj upplevs den inte som illegitim och som ett hot mot vår frihet. Familjer hålls inte ihop av avtal, utan av dunkla, emotionella band.
Likväl accepterar vi familjen.
Liberalismen betraktar det civila samhällets institutioner ur ett förstapersonsperspektiv. Dess mål är att anpassa alla sociala institutioner till förstapersonsperspektivet. Frågan är inte om en social institution fyller en nödvändig funktion, utan varför jag ska acceptera den. Liberalismen generaliserar förstapersonsperspektivet. Alla rättfärdiganden måste accepteras av aktören. De måste vara skäl för denne.
Konservatismen hävdar att det är omöjligt att basera en social ordning på förstapersonsperspektivet. Förstapersonsperspektivet leder till radikal skepticism. Frågan “Varför ska jag acceptera denna institution när jag inte har blivit tillfrågad?” har inget svar eftersom sociala institutioner som familjen inte är kontraktsbaserade. Liberalismens radikala skepticism leder därför till att sociala institutioner delegitimeras och att den sociala ordningen ersatts av kaos.

Konservatismen betraktar sociala institutioner ur ett tredjepersonsperspektiv. Konservatismen hävdar att vi måste betrakta sociala institutioner ur ett tredjepersonsperspektiv för att förstå varför vissa institutioner är nödvändiga och hur de kan rättfärdigas.
Låt oss igen använda familjeinstitutionen som ett exempel. Familjen är en del av det civila samhället. Som institution har den två primära funktioner:

• Biologisk reproduktion
• Social reproduktion

Radikala feminister betraktar familjen ur förstapersonsperspektivet. Följaktligen upplever de modersrollen och de uppgifter som är kopplade till den som repressiva hinder för individuellt självförverkligande.
Om vi i stället intar tredjepersonsperspektivet, förstår vi att dessa två funktioner måste fyllas oavsett våra åsikter om familjeinstitutionen. Ett samhälle utan barn och ansvarsmedvetna medborgare har ingen framtid. Därför försvarar konservatismen det civila samhället och dess institutioner mot socialism och liberalism.