I den första artikeln om Yoram Hazonys bok Conservatism: A Rediscovery (Regnery Gateway, 2022) jämförde vi liberalism och konservatism. I denna avslutande artikel ska vi kika lite närmare på Hazonys syn på religionens roll i samhället.

Yoram Hazony. Källa: Twitter.

En nödvändig men ödesdiger allians

Amerika var, på många sätt, ett traditionellt samhälle när andra världskriget bröt ut. President Roosevelt hade inte fel när han beskrev Amerika som en gudfruktig nation. Det var en korrekt karakteristik, menar Hazony.

Det kalla kriget förändrade allting. Östeuropa var ockuperat av Röda armén och 1949 blev Kina kommunistiskt. Kommunismen spred sig snabbt över hela världen. I Europa och USA blev kommunistiska idéer allt populärare, inte minst bland ungdomar.
Detta nödvändiggjorde en allians mellan klassiska liberaler och konservativa. Eftersom kommunismen med rätta sågs som ett hot mot människors friheter, blev frihetsbegreppet det centrala begreppet i den liberala och konservativa motoffensiven. Hazony skriver att denna allians var framgångsrik. Margaret Thatcher blev premiärminister i Storbritannien 1979 och ett år senare vann Ronald Reagan det amerikanska presidentvalet. Thatcher och Reagan satte hårt mot hårt och 1989 föll Berlinmuren. Två år senare kollapsade Sovjetunionen och fria val utlystes i de forna kommunistdiktaturerna i östra Europa.

Hazony skriver att alliansen mellan liberaler och konservativa ledde till en marginalisering av konservativa idéer. Det kalla kriget övertygade många amerikaner om att det enda som människan behöver är ständigt mer frihet.

Liberaliseringen av det amerikanska samhället var emellertid inte primärt ett verk av liberala politiker. Amerika skulle genomleva en revolution utan blodspillan och den genomfördes av radikala jurister. Hazony går igenom en rad domslut som cementerade Amerikas förvandling från traditionellt samhälle till liberal demokrati. Det var en, på många sätt, paradoxal utveckling. Domar slog fast att amerikaner har rätt till pornografi, men att Bibelläsning i skolor diskriminerar icke-troende. Liberalismen hade gått från att vara en konkurrent till konservatismen till att helt dominera debatt och samhällsliv.

Hazony skriver att den liberala hegemonin kollapsade i början på 90-talet efter drygt 30 år av marxistisk agitation på universiteten. För många liberaler kom denna utveckling som en chock. De hade varit övertygade om att liberalismen hade vunnit den ideologiska debatten, att marxismen sedan länge var förpassad till historiens ideologiska skräpkammare och att det enda som återstod var att sprida det liberala evangeliet över världen. Hazony menar att liberalismen möjliggjorde marxismens seger. Marxisterna vann inte debatten med goda argument. Det var liberalerna som inte kunde försvara sig. Vad skulle de säga? Marxisterna krävde ju samma sak som de hade gjort: ständigt mer frihet.

Konservatism och religion

Konservatismen har en lång historia. Dess centrala idéer formulerades av John Fortescue, Richard Hooker, John Selden och Edmund Burke, samtliga engelsmän, och importerades till Amerika.
Konservatismens målsättning är att bevara status quo. Dess centrala tes är att utan religion, ingen social ordning. Hazony hävdar att Bibelns Gud är konservatismens metafysiska fundament. Konservatism är otänkbart utan religion.

Frågan är varför? Svaret är att judendom och kristendom ger oss en universell moralisk måttstock. Utan en sådan norm skulle vi inte veta vad vi ska konservera och varför.

För ateisten finns det inte en moralisk måttstock, det finns lika många måttstockar som det finns individer. Ateism är en form av månggudadyrkan. I stället för en sanning finns min sanning och din sanning. Detta är oförenligt med social ordning. Om vi inte kan enas om någonting, kollapsar samhället.

Ett pragmatiskt argument

Vad är det som gör en individ konservativ? Enligt Hazony handlar det inte endast om åsikter. Det finns liberaler som har konservativa åsikter i olika frågor. Om du är konservativ, lever du ett konservativt liv. Hazony är ortodox jude vilket inte är lätt. Ortodoxa judar har många regler att följa. Han lever i ett ortodoxt kvarter i Jerusalem. Han är gift med en amerikanska som har konverterat till judendomen. Paret har nio barn tillsammans.

Religion spelar alltså en central roll i Hazonys konservatism. De är oskiljaktiga från varandra. Man kan inte vara konservativ och ateist.

Det intressanta är att Hazony inte hävdar att vi ska leva konservativa liv därför att Gud har beordrat oss att göra det. Hans argument är i stället pragmatiskt.

Hazony skriver att antikens greker inte var särskilt intresserade av frågan om Gud existerar. Man ansåg det vara betydligt viktigare att få veta hur vi ska leva problemfria liv. Hazony menar att vi behöver normativa regler för att kunna leva rättfärdigt och att dessa regler finns i Bibeln.
Frågan är emellertid hur de hamnade där.

Hazonys syn på familjen får här tjäna som ett exempel.

Hazony försvarar den traditionella familjen. I judendomen är familjeliv en plikt. Ortodoxa judar kan inte välja mellan att ha eller att inte ha barn. Hazony menar emellertid inte att det implicerar att familjeliv är mer naturligt än ett liv utan barn. Tvärtom: Han hävdar att det är familjen som är onaturlig. Han skriver att monogami strider mot människans natur och att barn inte beter sig naturvidrigt om de struntar i att ta hand om sina gamla föräldrar. Familjeliv är inte sanktionerat av naturen. Det är, menar han, en moralisk plikt. Varför är familjeliv en moralisk plikt?
Svaret på den frågan är inte “Därför att det står så i Bibeln”. Det står faktiskt så i Bibeln, men frågan är återigen hur dessa moraliska principer hamnade i Bibeln.

Edmund Burke försvarade den anglikanska kyrkan. Han var själv inte troende, men han ansåg att en statskyrka är nödvändig därför att religiositet skapar självdisciplinerade individer.
Hazony förefaller säga något snarlikt.
De tio budorden är inga självevidenta sanningar. De är principer som har testats i årtusenden och som har visat sig kunna generera och vidmakthålla social ordning. Det är skälet till att de har hamnat i Bibeln. De är inga absoluta sanningar, de är pragmatiska sanningar.
Familjeliv tvingar oss att växa upp. Det tvingar oss att mogna, att axla ansvar och när vi gör det vidmakthåller vi den sociala ordningen. Gud kommer emellertid inte att straffa oss om vi struntar i våra moraliska plikter. Verkligheten kommer att hämnas på oss. Om vi inte sätter ett exempel och tar hand om våra gamla föräldrar, kanske våra barn kommer att behandla oss på samma sätt. Det är den empiriska verkligheten, inte Bibelns Gud, som vi i slutändan måste rätta oss efter.

Ett märkligt argument

Hazony resonerar som den franske sociologen Emilé Durkheim. Durkheim var ateist och förklarade religioner med hänvisning till deras positiva effekter på den sociala sammanhållningen. Han menade att kärnan i den religiösa erfarenheten inte är Gudstron, utan upplevelsen av att vara medlem i något som är större än en själv och beredskapen att försaka sina intressen för helhetens skull.

Antag således att du har bestämt dig för att konvertera till judendomen. Du besöker en synagoga för att diskutera idén med rabbinen. Föreställ dig nu att rabbinen frågar dig varför du vill konvertera. Du kan din Durkheim på dina fem fingrar och svarar “Jag vill bidra till upprätthållandet av social ordning”.
Ditt svar har något absurt över sig. Social ordning är kanske en konsekvens av religiositet, men inga människor blir religiösa därför att de vill bevara status quo. Ett fenomens externa mening ska inte förväxlas med dess interna mening.
Conservatism: A Rediscovery betonar religionens betydelse, men argumentet för religion är inte teologiskt, det är resultatinriktat.
Det är ett besynnerligt argument och frågan är om författaren är medveten om det.