Konservatism handlar inte endast om politik och ekonomi. Konservatism handlar kanske ännu mer om kultur. Frågan är därför: Vad menar konservativa med “kultur” och varför är kultur viktigt?

Johannes Vermeer. Källa: Wikipedia.

Det rationella djuret

Aristoteles beskrev människan som det rationella djuret. Konservativa filosofer brukar tillägga att människan också är ett självmedvetet djur. Filosofin har, alltsedan Kant, delat in rationalitetsbegreppet i tre delar:

• Ändamålsrationalitet
• Moralisk rationalitet
• Estetisk rationalitet

Djur är inte moraliskt och estetiskt rationella. De är ändamålsrationella. Med andra ord: De betraktar sin omgivning som medel för mål.
Djurs är heller inte självmedvetna. En krokodil är medveten om sin omgivning, men inte om sig själv. Moralisk reflektion förutsätter självmedvetande. Krokodilen har alltså inga moraliska betänkligheter. Den har animala behov och om dessa kan tillgodoses genom att den äter en zebra levande, gör den det. Den agerar ändamålsrationellt.
Djur är heller inte kapabla till estetisk rationalitet. En katt är oförmögen att njuta av en vacker solnedgång. Den har, i likhet med krokodilen, animala behov och betraktar sin omgivning som medel för tillfredsställandet av dessa behov.
Människor är kapabla till samtliga tre rationaliteter. Vi har, i likhet med djur, behov som är grundade i vår djuriska natur. Vi måste till exempel äta. Vi har också en fortplantningsdrift. När dessa behov gör sig påminda betraktar vi ofta världen ur ett mål-medelperspektiv. Vi är också kapabla att resonera moraliskt. Därför har vi lagar emot stöld och våldtäkt. Vi har också behov av skönhet. Därför dekorerar vi våra hem och förskönar våra trädgårdar.

Gemensam kultur, kristendom, upplysning

Europa hade under en lång period en gemensam kultur. En gemensam kultur omfattar alla människor i ett specifikt område. Det innebär inte att invånarna i området har exakt samma syn på till exempel moral och estetik. Gemensam kultur handlar om grader. Sverige och Italien tillhör Europa, men Italien är katolskt. Naturligtvis finns det även likheter. Italiensk och svensk kultur har sina rötter i kristendomen. Gemensamma kulturer har en religiös kärna. Europeisk konst, arkitektur, litteratur och moral är, i mångt och mycket, produkter av kristendomen.

Numera existerar det ingen gemensam, europeisk kultur. Det är tveksamt om det existerar en gemensam svensk kultur.

Underminerandet av europeisk kultur är en process som går tillbaka till upplysningen. Upplysningen ifrågasatte religiösa doktriner och försvagade kyrkans makt. Följden blev religiös tolerans. Idag har politiskt beslutad massinvandring fragmenterat vår gemensamma kultur utmed religiösa linjer. Politiker kallar det mångkultur.
Massinvandring är emellertid inte den enda orsaken. En annan följd av upplysningens segertåg blev politisk och ekonomisk frihet eller liberalism och kapitalism. Det medförde att det som återstod av vår gemensamma kultur ersattes av en kommersiell masskultur vars syfte är konsumtion, inte reflektion.

Upplysningens inre spänningar

Kristendomen har varit en positiv kraft i det att den har upprätthållit synen på människan som subjekt. Det är, trots allt, i kraft av människans frihet som Gud kan ställa henne till svars. Ett samhälle som betraktar människan som en individ som är kapabel att handla och att ta ansvar för sina handlingar är annorlunda än ett system i vilket individen är blott en kugge i ett anonymt maskineri. Även upplysningen försvarade det filosofiska subjektet. Francis Bacon, René Descartes och John Locke var övertygade om att alla människor är utrustade med förnuft och att de följaktligen kan reda sig själv.

Men upplysningen var också filosofiskt ambivalent. Upplysningen präglas av en konflikt mellan den fria, förnuftstyrda individen och den gemenskap som han eller hon tillhör. Upplysningens förnuftiga individ behöver inte samhället eller andra människor för att klara sig. Han är sin egen lyckas smed. Han betraktar världen som medel för sina mål. Han tänker ändamålsrationellt.
Ändamålsrationalitet är inte ett problem i sig. Den blir ett problem först när den tränger undan andra former av rationalitet. Ändamålsrationalitet förnekar till exempel inte subjektets existens, men den reducerar allting till objekt att manipulera. Människor blir objekt för varandra, moraliska och estetiska värden relativiseras till biologiska behov eller makt. Masskulturen är en produkt av ändamålsrationalitet. Syftet är att tillfredsställa animala behov, inte att uppmuntra till reflektion. Det är också skälet till att masskulturen är så populär. Den kräver inget av individen. Meningen är att du ska gapa och svälja.

Religiös renässans?

Det saknas inte konservativa som hoppas på en religiös renässans. I detta schema ska tro och förnuft komplettera varandra. Religionen ska hägna in upplysningen med moraliska restriktioner och förhindra att den kollapsar i materialistiskt, socialistiskt tyranni. Upplysningen ska, i sin tur, förhindra att kyrkan utvecklas i teokratisk riktning.
Yoram Hazony är en av dem. Hazony är ortodox jude och han är övertygad om att samhällen utan livskraftiga religioner är dömda att gå under. Hazony har till exempel sagt att västs demografiska kollaps är en konsekvens av kristendomens kollaps.
Problemet med Hazonys argument är att inga människor blir religiösa därför att de vill hindra samhället från att kollapsa demografiskt. Kanske är det sant att religiösa har fler barn än ateister och agnostiker, men det är i så fall en bieffekt av deras religiösa övertygelse, inte övertygelsernas orsak.
Ur konservativ synpunkt är doktriner inte viktiga. Det viktiga är vad de implicerar. Världsreligionerna förutsätter alla en individ som är kapabel att orsaka sina tankar och handlingar. Det är detta ideal som konservatismen vill konservera, inte de bakomliggande doktrinerna. De senare kan, i vilket fall som helst, inte försvaras med rationella argument. Med andra ord: Modern konservatism vill försvara kristendomens etiska syn på människan med sekulära argument.

Elitkulturens försvar av det filosofiska subjektet

Kristendomen upprätthöll synen på människan som subjekt. Upplysningen tvingade kristendomen och kyrkan till en förödmjukande, intellektuell reträtt. Därigenom underminerade den också den gemensamma kulturen. Den gemensamma kulturen ersattes av en kommersiell, kapitalistisk masskultur.
Modern konservatism tror inte på möjligheten att återskapa en gemensam kultur. Det skulle kräva en religiös pånyttfödelse och det tåget har gått.
I stället fokuserar man på elitkulturen. Den gemensamma kulturen omfattade alla. Elitkulturen är en minoritets egendom. Den följer inte av gruppmedlemskap enkom, utan kräver studier. I ett samhälle med en gemensam kultur är alla människor kultiverade. I ett samhälle utan gemensam kultur är de flesta människor okultiverade.

Vad är kultur?

Kulturbegreppet har ingen definierande egenskap. Det är alltså inte fallet att det existerar en egenskap och att objekt som saknar denna inte är kultur. Kultur är det som vi kallar kultur. Begreppet definieras funktionellt. Det innebär emellertid inte att vi inte kan skilja mellan bra och dålig kultur. Begreppet “bord” är också det funktionellt definierat. Allt som kan användas som bord är bord. Det innebär dock inte att alla bord är lika goda. Det finns bra och dåliga bord. På samma sätt finns det bra och dålig kultur.

Elitkulturen är resultatet av en lång diskussion om vad som är bra och dålig kultur. Denna debatt har utkristalliserat en kanon, ett slags rättesnöre som vi kan använda oss av när vi skiljer mellan god och undermålig kultur. Det är tack var denna kanon som vi kan separera bra från dålig kultur. Den representerar en reservoar av kunskap som människan har ackumulerat på ungefär samma sätt som hon har ackumulerat kunskap om naturen.
Finkulturen baseras på premissen att människan är mer än blott ett djur, att vi är kapabla att skilja mellan rätt och fel och vackert och fult. Den ökar vår förståelse av oss själva och andra människor genom att uppmana till reflektion. På ett samhälleligt plan är elitkulturen det medium genom vilket en civilisation blir medveten om sig själv.

Detta är naturligtvis kontroversiella påståenden i egalitära samhällen. Det anses numera fult att klanka på människors smak. Men det handlar inte om intellektuellt snobberi. Viss kultur är bättre än annan kultur. Masskulturen är populär därför att den inte kräver något av individen. Vi lever i kapitalistiska samhällen, samhällen i vilket allt har ett pris, men inget har ett värde.
Elitkulturen är den etiska människosynens sista bålverk. Om den ska överleva, måste den försvara sig och den gör det genom att vara svårtillgänglig. Att tillägna sig elitkultur kräver hårt arbete. När konservativa försvarar Shakespeare och Mozart gör de sig alltså inte skyldiga till intellektuellt snobberi. Det handlar tvärtom om att upprätthålla respekten för människan.

Elitkultur och religion

Innebär det att finkulturen kan ersätta religionen? Nej, det kan den inte. Finkulturen genererar inte samma känsla av gemenskap som religioner. Man läser, trots allt, böcker ensam. Ofta lyssnar vi på musik ensamma. Men finkulturen kan, menar konservatismen, bevara synen på människan som kapabel till moralisk och estetisk rationalitet. Det är dess uppgift och det är skälet till att konservatismen försvarar den.