Brittisk polis arresterar numera nio personer per dag för saker som de har sagt på nätet. Under 2016 arresterades nästan 4000 personer. I Storbritannien är det numera olagligt att med vett och vilja irritera människor, göra att de känner sig obekväma eller att de oroar sig i onödan.
I South Yorkshire har polisen uppmanat invånarna i staden att rapportera kommentarer på nätet eller på annan plats som de upplevt som kränkande. Under rubriken “Hate will not be tolerated in South Yorkshire” skriver polisen att det inte spelar någon roll om den rapporterade incidenten beskriver ett lagbrott eller inte.
Detta pågår i det land som lärde världen värdet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

George Orwell: “If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear.” Källa: Wikimedia.

Sverige kämpar för att hinna ikapp

Enligt BRÅ handlade polisen 6415 hatbrottsärenden under samma år. Det blir ungefär 17 ärenden om dagen. Det innebär naturligtvis inte att svensk polis arresterar 17 personer per dag Det innebär inte ens att de nödvändigtvis arbetar på samma sätt som sina kanske mer nitiska, brittiska kollegor. Siffrorna ger oss emellertid en uppfattning om kvantiteterna och kanske också var vi är på väg som samhälle.

Hatlagar

Likhet inför lagen handlar om juridisk jämlikhet och anses numera vara en mänsklig rättighet. Hatbrottslagar bryter mot denna regel. Hatbrottslagar behandlar inte alla människor som lika mycket skyddsvärda. Skyddsvärdet beror på individens grupptillhörighet. Brott mot vissa grupper straffas hårdare än brott mot andra grupper, även om den brottsliga handlingen är densamma.
I denna artikel ställer vi frågan om troende och icke-troende har samma fri- och rättigheter i vårt land.

Fråga: har troende och icke-troende olika rättigheter?

Nyligen dömdes en 65-årig kvinna till tre månaders fängelse för att ha uttalat sig ringaktande om muslimer på Facebook. Fängelsedomen föregicks av husrannsakan och timslånga polisförhör.
De som har försvarat kvinnan har sagt att hon endast kritiserade islam. Det är inte sant. Om det är något som damen inte gjorde, var det att väga sina ord på guldvåg. Hon skällde som en bandhund. På denna punkt hade åklagaren rätt: kvinnan kritiserade inte islam.
Hur många minns Åke Green, pingstpastorn som ställde till med ett herrans rabalder när han i en predikan år 2003 jämställde homosexualitet med cancer? Green polisanmäldes för hets mot folkgrupp, men frikändes av samma rättsinstans som dömde den 65-åriga kvinnan till fängelse.

Varför frikändes Green? Varför fängslades kvinnan?

I fallet Green sade domstolen att en fällande dom hade stridit mot Europakonventionens artiklar om religionsfrihet och yttrandefrihet. Nästa fråga är därför: men varför fälldes då den 65-åriga kvinnan? Den 65-åriga kvinnan kallade muslimer “sinnesrubbade”, Green liknade homosexualitet med cancer. Vad är skillnaden?
Svaret är att religionsfrihet väger tyngre i vågskålen än yttrandefrihet. Om Green inte hade varit predikant, utan en vanlig medborgare och på Facebook jämställt homosexualitet med “cancersvulster”, hade han med all sannolikhet fått skaka galler. Det är nämligen en sak att begränsa yttrandefriheten. Det är en helt annan sak att begränsa religionsfriheten genom att begränsa yttrandefriheten.
Religionsfriheten räddade Greens yttrandefrihet. Yttrandefrihetsgrundlagen svek den 65-åriga kvinnan.

Vad följer därav?

Uppenbarligen anser statsmakten att yttrandefriheten för troende väger tyngre i den juridiska vågskålen än yttrandefriheten för icke-troende. Ateister och agnostiker riskerar fängelse om de inte lägger band på sina känslor. Troende behöver inte oroa sig över sådana petitesser.

Nästa fall

Under en nyligen genomförd demonstration i Helsingborg kallade den lokala imamen judar “avkommor till apor och svin”. Också detta polisanmäldes.
Det som gör händelsen intressant är inte endast att imamen jämförde judar med apor och grisar, utan att han inte improviserade fram utskällningen. På samma sätt som Green var inspirerad av Bibeln, hämtade imamen inspiration från islams heliga skrift, Koranen. I Koranen förvandlar Gud judarna till apor och svin med hänvisning till att de brutit mot religiösa regler.
Hur kommer rättsmaskineriet att se på imamen? Kommer imamens religionsfrihet att rädda honom från åtal? Kan en imam kalla judar “apor och svin” när det är förbjudet för icke-troende att kalla muslimer “sinnesrubbade”?
Det ska bli intressant att se. Om vi ska vara lika inför staten, kan olika grupper inte ha olika rättigheter. Då kan individens yttrandefrihet inte vara beroende av dennes religiositet. Det förefaller dessvärre vara fallet åtminstone för tillfället i vårt land.