I Mao’s America. A Survivors Warning (Centerstreet, 2023) beskriver Xi van Fleet ett restaurangbesök som hon gjorde med sin mor. Plötsligt stormar en grupp rödgardister in på restaurangen och förklarar för personalen att det är förbjudet att servera. Att servera är bli exploaterad. Restauranggästerna måste servera sig själva och när de har ätit färdigt ska de torka av borden, diska tallrikar, glas och bestick.
Xi van Fleet var sex år gammal när kulturrevolutionen utlystes. Den startades av Kinas dåvarande ledare, Mao Zedong, 1966 och varade i tio år. Det var en revolution riktad mot det kinesiska folket och det traditionella, kinesiska samhället. Mao var övertygad om att kommunismen endast kunde segra om allt det som kineser hade vant sig vid och tagit för givet, till exempel att man blir serverad mat på restauranger, destruerades.

“The Chinese People’s Liberation Army is the great school of Mao Zedong Thought”. Källa: Wikipedia.

Kulturrevolutionen inleds

Xi säger att allt förändrades över en natt. Plötsligt börjar stora affischer dyka upp överallt. De innehåller kommunistiska paroller och attackerar kontrarevolutionärer. Lärare och administratörer på Xis skola fördöms som motståndare till Mao. En kvinnlig lärare blir överfallen av en skock studenter därför att hon går omkring i kjol och högklackat. Xi beskriver hur studenterna omringar henne och spottar på henne tills hon är genomdränkt av saliv. De har läst Mao. Mao har sagt att Kinas proletärer kan dränka revolutionens fiender genom att spotta på dem.
Därefter stängs skolan. Det saknas dock inte saker att göra. Xi skriver att hon fördriver den mesta tiden utomhus. Det finns demonstrationer att beskåda. Demonstrationstågen består av långa led med marscherande studenter som viftar med Maos lilla röda. Hon bevittnar flera “struggle sessions” i vilka påstådda fiender till revolutionen fördöms och bestraffas offentligt.
Två år senare öppnas skolan igen. Det finns dock inga läroböcker. De är bortplockade. De gamla läroböckerna sägs innehålla borgerliga värderingar. Mao har gett skolorna en ny uppgift: De ska odla elevernas klassmedvetande. Kampanjen går under namnet “Fortsätt revolutionen i klassrummet.” Barnen ägnar sig åt att studera den senaste instruktionen från kommunistpartiet, högläsa från Maos lilla röda eller sjunga sånger vars texter hyllar rorsmannen. När de nya läroböckerna till slut anländer har de marxistiska idealen bakats in i texten. Här är ett matematikproblem:

Med gränslös kärlek till Ordförande Mao besökte internationella seglare utställningen “Ordförande Mao är den rödaste solen i vårt hjärta”. Det var totalt 1184 sjömän på åtta dagar. Vad är det genomsnittliga antalet besökande seglare per dag?

En obligatorisk aktivitet kallas “Tillämpa och lära”. Tillämpa och lära är uppmjukad version av de “struggle sessions” som drabbar vuxna. Under aktiviteten ska barnen ägna sig åt självkritik och att kritisera varandra. Under programmet “Kom ihåg bitterheten från det förflutna” lyssnar barnen på gamla människor som berättar om hur eländigt livet i Kina var före Mao. En månad varje termin ska alla elever delta i programmet “Lära sig av arbetare, bönder, soldater” i vilket man odlar ris, provskjuter gevär och gräver skyttegravar.

Tonåring i Maos Kina

Femton år gammal skickas van Fleet, tillsammans med 16 miljoner stadsungdomar, ut på landsbygden. De misstänks hysa borgerliga idéer och ska omskolas med hårt, manuellt arbete. Där stannar hon i tre år. Programmet är ett av Maos många påfund och kallas “Upp till bergen och ner till landsbygden.”
Efter tre år är Xi desperat. Hon vill hem.
I Kina under Mao har medlemmar i kommunistpartiet särskilda privilegier. Xi vet om det eftersom hennes pappa tillhör partikadern. Det faktum att fadern är aktiv partimedlem har gjort att familjen har kunnat leva ett relativt bekymmersfritt liv. Hon bestämmer sig därför för att ansöka om medlemskap i partiet och att begära förflyttning. Det är en komplicerad procedur. Det räcker inte att bara skicka in en medlemsansökan. Xi måste övertyga partiet om att hon är en god kommunist. Det visar sig vara ett större problem än Xi räknat med. På den kommun som Xi tillhör ägs allt kollektivt. Löner existerar inte. I stället används ett poängsystem och det är grupprelaterat. Dina poäng har således inget att göra med hur mycket du har presterat utan hur produktiv din grupp är. Följden är att ingen gör något. Xi nekas därför medlemskap.

Amerika hägrar

Efter Maos död normaliseras förhållandena i Kina. Två saker händer som är viktiga för Xi.

Universiteten har varit stängda under det kulturrevolutionära tumultet, men nu slår de upp portarna. Xi blir antagen till en kurs i engelska. Hennes plan är att arbeta som språklärare i framtiden.
Undervisningen är emellertid under all kritik. Lärarna har fått sina jobb på grundval av politiska, inte akademiska meriter. De yttre förhållandena är inte gynnsamma. Universitetsområdet har, mer eller mindre, demolerats under kulturrevolutionen. Under de första veckorna sover studenterna på golvet. Ännu värre är att det finns endast en dusch på hela universitetsområdet.
Xi bestämmer sig dock för att ta en dag i taget och sex år efter Maos död är hon färdigutbildad. Nu ska hon jobba. I Kina finns emellertid ingen ordinär arbetsmarknad. Du söker inte arbete, kommunistpartiet bestämmer var du ska jobba. Om partiet bestämmer att du ska jobba på en skola i Tibet, hamnar du i Tibet. Xi har dock tur och blir anvisad ett jobb i hemstaden Chengdu.

Efter Maos död blir det också vanligare med utlänningar i Kina. Framför allt handlar det om amerikaner som arbetar som volontärer i kinesiska skolor. Xi blir vän med flera amerikaner och kan ställa frågor om livet i Amerika och väst.
Hennes fascination inför väst växer sakta och snart börjar hon att överväga att lämna Kina för Amerika.

Frågan är dock hur.

En amerikan som Xi har blivit vän med uppmanar henne att ansöka om studentvisum. Amerika har många kinesiska studenter, säger kvinnan. Hon kan bli en av dem. Hon kan rentav arbeta samtidigt.

Xi accepterar planen. Två problem återstår dock att lösa.
Först måste hon skaffa sig ett pass. Att få ett pass beviljat i Kina är inte en strikt byråkratisk procedur. Myndigheterna beviljar inga pass till personer som säger att de har för avsikt att utvandra. Xi måste hemlighålla sin plan. Hon måste övertyga myndigheterna om att hon har för avsikt att återvända efter avslutade studier i Amerika.
Efter att hon har fått passet beviljat bokar hon tid på det amerikanska konsulatet i hemstaden. Det är konsulatet som beviljar studentvisum. Kvinnan som förhör Xi är kines och granskar henne med misstänksam blick. När förhöret är över håller kvinnan upp Xis ansökan framför hennes ansikte, river sönder den och förklarar att ansökan är avslagen.
Xi ger emellertid inte upp. Hon sätter sig på tåget för att pröva lyckan i Peking. Kommunikationerna är inte särskilda goda i Kina och personalen i Peking har förmodligen ingen aning om att hennes ansökan har blivit avslagen i Chengdu. Planen går i lås. Den 28 november 1986 hämtar Xi ut sitt visum.

Hon har nu pass och studentvisum. Amerika nästa.

Slutord

Resten av Mao’s America handlar om tiden i Amerika. Xi upptäcker hur annorlunda Amerika är. I Amerika måste man välja själv. I Kina har partiet ansvaret för ditt liv. Hon noterar att amerikansk television ofta innehåller dåliga nyheter. I Kina är alla nyheter goda. Hon får också lära sig ett delvis nytt språk.

När jag såg alla öppna marker och skogar kunde jag inte förstå hur markägande fungerar. Jag minns att jag frågade Mark: “Vem äger allt det här?” och hans svar var: “Jag vet inte. Folk äger det.” Men vänta nu – i Kina fick vi också höra att folket ägde allt och att folket var Kinas herrar. Jag förstod snart skillnaden. “Folket” betyder staten i KKP:s vokabulär. “Människor” i Amerika betyder individer.

Snart börjar emellertid molnen att hopa sig. Hennes son kommer hem från skolan och berättar att läraren sagt att Amerika är en ondskefull, imperialistisk stat. Han har också fått lära sig en helt ny terminologi. Han fått lära sig att vita har exklusiva privilegier och att intersektionalitet och kamp för social rättvisa är viktigt.
På hennes arbetsplats börjar anställda ange pronomen i epostmeddelanden. En DIE-avdelning inrättas och personalen uppmanas att besöka dess webbplats och hämta “Antirasistisk verktygslåda för allierade”. Enligt materialet upprätthåller vita systematisk rasism i Amerika enbart genom att vara vita.
Xi säger upp sig för att satsa på politiken.

Genom att komma till Amerika, de frias land, trodde jag att jag hade undkommit kommunismen. Nu var jag mitt på slagfältet och kämpade mot kommunismen för att hålla landet fritt.

Mao’s America. A Survivors Warning är definitivt värd ett köp. Bäst är boken när författaren beskriver sin ungdom och förhållandena under kulturrevolutionen. Förordet är skrivet av matematikern James Lindsay.