Tabu är förmodligen fel ord, men det har inte ansetts salongsfähigt att kritisera Greta Thunberg. Hon är barn, flicka och lider av aspergers. Om några månader fyller Thunberg emellertid 18. Hon är då kvinna med aspergers. Förmodligen ger hennes könstillhörighet och diagnoser även i fortsättningen henne en viss immunitet mot kritik, men hon är åtminstone inte längre minderårig.

Greta Thunberg. Källa: Wikimedia.

Varför ska vi ta fröken Thunberg på allvar?

Thunberg har ett svar på frågan: Hon säger att hon har “superkrafter”. Vanliga människor har inga superkrafter. Hon har det.
Thunbergs “superkrafter” har fått sitt namn efter den österrikiske barnläkaren Hans Asperger. Thunberg har diagnosticerats med asperger. Asperger är en funktionsnedsättning som har vissa likheter med autism.
På vilket sätt menar Thunberg att asperger ger henne “superkrafter”? Thunberg säger att asperger hjälper henne att se världen i svartvitt. Hon hävdar att funktionsnedsättningen gör det möjligt för henne att se “sådant som andra inte kan eller vill se”. Tack vare sin aspergersdiagnos följer hon inte “sociala koder” eller sitter fast i det “sociala spelet”.
Thunberg säger till Skavlan:

Om jag inte hade haft asperger och varit så konstig så hade jag fastnat i det här sociala spelet som alla andra verkar vara så förtjusta i.

Apropå svart och vitt

Thunbergs syn på sin aspergersdiagnos får redaktören att tänka på salig Karl Marx. Så här skriver Marx och hans kamrat i kampen Friedrich Engels i Kommunistiska Manifestet:

Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den inget annat att förlora än sina bojor. De har en värld att vinna.

Den marxistiska världsbilden är svartvit. Arbetarklass står mot borgarklass, socialism mot kapitalism, rättvisa mot exploatering, socialism mot barbari.
Antag nu att Marx i förordet till Manifestet hade sagt att han har aspergers, att syndromet har gett honom “superkrafter” och att utan dessa “superkrafter” hade Manifestet aldrig blivit till.
Eller ta Marx’ sympatisörer. De delar ju hans minst sagt apokalyptiska syn på det moderna samhället. Är också de drabbade av aspergers? Är det kanske aspergers som förklarar varför vänsterns samhällskritik är så endimensionell?
Aspergers är i realiteten ett minst sagt trubbigt kunskapsteoretiskt instrument. Kanske är det sant att “Alla hittillsvarande samhällens historia … [är] klasskampens historia”, men i så fall behövs det ingen aspergersdiagnos för att inse det.

Tillbaka till fröken Thunberg

Aspergers ger inte den drabbade “superkrafter”. Tvärtom. Syndromet gör det svårare för denne att korrekt bedöma verkligheten. Thunberg säger det själv: Hon betraktar världen i svartvitt. Det är inte ett exempel på en “superkraft”. Tvärtom.
Asperger gör henne mer enögd än andra människor. Thunberg försöker övertyga sig själv om att hennes diagnos gör det möjligt för henne att se saker som vi andra inte ser. I realiteten predisponerar hennes diagnos henne till att betrakta världen med ena ögat stängt. Det är skälet till att hon kan säga att vi, till skillnad från henne, sitter fast i “sociala koder”. För Thunberg är “sociala koder” något negativt. I realiteten beskriver frasen den typ av liv som människor utan diagnos lever. Människor som har båda ögonen öppna.
Eller menar Thunberg kanske att människor som har diagnosticerats med depression har genomskådat bluffen att det finns genuin mänsklig lycka?

Klimatfrågan

Thunberg säger till Skavlan är klimatfrågan är svartvit. Hon säger att det är tack vare sin aspergersdiagnos som hon har nått fram till denna slutsats. Sanningen är den omvända: det är hennes aspergersdiagnos som gör henne så endimensionell.

I realiteten är klimatfrågan inte svartvit, men för att se det måste man betrakta världen med två ögon. Amerikanen Andy George testade på skoj att skapa en smörgås med ost och kyckling från scratch. Han mjölkade en ko, slaktade en kyckling. Han gjorde osten själv och odlade vete som han sedan malde och bakade brödet av. Det tog honom sex månader att bli färdig. Smörgåsen kostade 1500 dollar och den smakade sådär. Och då hade George inte betalt för kon som försåg honom med mjölk.

Klimatfrågan är inte svartvit.
Frågan är vad vi är beredda att betala.

Är Thunberg villig att avstå från sin aspergermedicin för att minska utsläppen? Är hon ens villig att ge upp sin mobiltelefon? Hade Thunberg varit villig att hosta upp 1500 dollar för en klimatsmörgås? Produktionsmetoden var ju ideal ur miljösynpunkt.
Vem ska ta hand om alla arbetslösa som Thunbergs miljöradikalism skulle skapa? I Thunbergs utopia slår den ena verksamheten efter den andra igen. Miljön ska nämligen räddas. Till slut återstår endast stat och kommun.
Thunbergs budskap är i realiteten revolutionärt:

Om lösningar är så omöjliga att hitta inom systemet, så ska vi kanske förändra själva systemet. Vi har inte kommit hit för att be världens ledare att bry sig. Ni har struntat i oss förut och ni kommer att strunta i oss igen. Vi har slut på ursäkter och snart har vi slut på tid. Vi har kommit hit för att berätta för er att förändring kommer, vare sig ni gillar det eller inte. Den verkliga makten hör till folket.

Det är ett revolutionärt budskap. Människorna ska inte övertygas, istället ska “systemet” förändras. Politikerna är ju korrupta. Motstånd är dessutom meningslöst. Förändringen kommer vare sig “ni” gillar det eller inte, säger Thunberg.
Vilka är då “ni”? Uppenbarligen inte folkvalda politiker och de medborgare som har utsett dem till sina representanter.
När Thunberg säger att “Den verkliga makten tillhör folket”, menar hon egentligen att makten tillhör det verkliga folket, dvs. de som demonstrerar tillsammans med henne. Resten är folkfiender.
Byt ut “folk” mot klass och budskapet blir klassiskt socialistiskt.

Thunbergs “civilisationskritik” är i realiteten lika enögd som Marx’ kapitalismkritik och feminismens familjekritik.

Marx betraktade det moderna samhället genom ett öga och såg bara kamp. Om han hade öppnat det andra ögat, hade han också sett samarbete och kompromisser. Feminister är lika enögda. När de analyserar familjen ser de ett kapitalistiskt förtrycksinstrument. För vanliga människor är familjeliv ett i grunden positivt, kollektivt projekt.

Thunberg begriper inte att livet är serie trade offs därför att hon är en tonåring med diagnos och därför att hon omges av jämnåriga och vuxna som hejar på henne. Politiker över hela världen hejar på henne. Hennes familj hejar på henne. Mamma Malena har till och med bytt arbete. Hon anser numera att Vänsterpartiet har den bästa miljöpolitiken.

Världens mest överskattade tonåring

Greta Thunberg är världens mest överskattade tonåring. Utan sitt entourage hade hon, med all sannolikhet, suttit parkerad utanför riksdagshuset än i dag.
Hon har inte tillgång till ett bankkonto. Hon har inget körkort. Hon kan inte handla på nätet. Hon kan inte ingå avtal eller ta lån eller försörja sig själv.
Hon hade inte kunnat segla till Amerika utan hjälp.
Hon måste fråga mamma och pappa om lov.
Hon är en tonåring med ringa livserfarenhet och ytterst grunda kunskaper.
På omslaget till Time Magazine kan vi läsa: “Greta Thunberg. The Power of Youth”. Det är så vi ska förstå Thunbergs storhet. Inte “Greta Thunberg. The Power of Knowledge”. I det postmoderna samhället är det åsikter, passioner och ungdomlig idealism som räknas.