För 20 år sedan publicerade den amerikanske samhällsforskaren Charles Murray och Harvard-psykologen Rickard Herrnstein The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life. I boken hävdade Murray och Herrnstein att jämställdhetsarbetet rymmer en paradox: ju mer socialt utjämnat ett samhälle är, desto större roll kommer icke-sociala faktorer att spela när människor stratifieras i grupper. Bokens centrala tes var att det meritokratiska samhället kommer att leda till ett nytt klassamhälle som inte kommer att gå att påverka med traditionella politiska instrument.
I sin nya bok, Coming Apart. The State of White America, 1960-2010 (Crown Forum, 2012), har Murray gett sig i kast med att beskriva hur det vita Amerika har påverkats av denna samhällsomvandling.

1960-talet som vattendelare

Coming Apart inleds med en tillbakablick på 60-talets Amerika. Murrays poäng är inte nostalgisk. Han betonar vid flera tillfällen att det moderna Amerika är ett bättre samhälle än 60-talets Amerika och att han inte har det ringaste intresse av att väcka det förflutna till liv. Istället använder han Kennedys Amerika som kontrast. Genom att ställa 60-talets amerikanska samhälle i motsats till det moderna, högteknologiska Amerika vill Murray visa hur genomgripande förändringarna har varit.
Valet av 60-talet är inte en slump. Det finns många vattendelare i Amerikas historia och 60-talet utgör en. På 60-talet var det traditionella Amerika fortfarande ett högeligen livskraftigt traditionsbundet samhälle. Det var också på 60-talet som den politiska motkultur som sedermera skulle utmana och underminera det traditionella Amerika, tog de första stapplande stegen mot makten.

Det traditionella Amerika

Det traditionella Amerika var ett samhälle präglat av brist på valmöjligheter. Varuutbudet var, med moderna mått mätt, snålt tilltaget. Restaurangerna var få och hade ett likartat utbud. Det var hart när omöjligt att hitta ett konditori som serverade gott kaffe. Bokhandlarna var små och urvalet var begränsat. Utländska bilar var sällsynta. Premiärfilmer gick på bio i två veckor. Om man missade premiären, hade man således missat filmen. Popmusik var antingen rock, country eller folkmusik och endast countrymusiken hade egna radiostationer.
Det traditionella Amerika var ett konservativt samhälle. TV och biograffilm speglade traditionella värderingar, t.ex. att barn hör hemma inom äktenskapet och att brott inte lönar sig, och det var ingen som tyckte att det var konstigt. Människor var, på det hela stora taget, överens om att filmmanus inte skulle gyckla med religioner och att karaktärerna skulle undvika svordomar och obscena uttryck. Inte ens skönlitterära författare hade full frihet. Den erotiska novellen Fanny Hill var förbjuden i flera delstater.
Kvinnor skulle stanna hemma och ta hand om barn och hushåll och det inte var respektabelt att vara vuxen man och att inte försörja sig själv och sin familj genom arbete.
När vi idag ser tillbaka på 60-talets Amerika, finner vi ofta ett konservativt sinnat och kanske också trångsynt samhälle. Murray menar att dåtidens amerikaner inte betraktade Amerika på det viset. Människor hade en konservativ syn på samhället och denna konservatism var baserad på en värdekonsensus som hade sin yttersta grund i det faktum att amerikanerna var ett djupt religiöst folk. Endast en procent av amerikanerna hade inga religiösa preferenser.

Ett nytt klassamhälle växer fram

Vad var det som underminerade det gamla klassamhället? Murray pekar ut flera samverkande orsaker. I takt med att samhället blev alltmer högteknologiskt och komplext, ökade värdet på kognitiv förmåga. För 100 år sedan fanns det inte mycket att göra för matematiska genier, utom möjligen att satsa på en universitetskarriär. Idag är situationen helt annorlunda.
Utbildningssystemet spelar en central roll i Murrays argument. År 1950 hade de bästa amerikanska universiteten inte de mest talangfulla studenterna, utan flest studenter med förmögna föräldrar. Tio år senare hade denna situation förändrats. Studenter från rika familjer hade lämnat plats åt begåvade studenter. Akademisk talang vägde allt tyngre i vågskålen.
Murray menar att denna process har haft både positiva och negativa konsekvenser för Amerika.

Positiva konsekvenser

När det amerikanska utbildningssystemet blev bättre på att identifiera smarta ungdomar och skicka dem till elitskolor, ökade Amerikas kognitiva kapital dramatiskt. Utan denna infusion av exceptionell talang i samhället, hade den högteknologiska revolutionen aldrig inträffat och Amerika hade varit ett fattigare samhälle. Murrays argument är således inte nostalgiskt. Han skriver: ”Go back to 1960? I wouldn’t dream of it”.

Negativa konsekvenser

Ungdomar från den övre medelklassen dominerar Amerikas elitutbildningar. Det är inget som vi skall förvåna oss över: smarta barn har smarta föräldrar och koncentrationen av individer med hög intelligens är, enligt Murray, större i övre medelklassen än i arbetarklassen.

Den övre medelklassens dominanta position är dock inte endast ett empiriskt faktum, den också ett problem.

Ett problem är att rekryteringen till elitskolorna inte är klassmässigt neutral. Det beror inte på att elitskolorna diskriminerar ungdomar från arbetarklassen, utan på att begåvade arbetarklassungdomar inte söker sig till elitskolor.
Murray betonar dock att problemet inte hade varit mindre om arbetarklassens barn hade sökt sig till elitskolor. De är, helt enkelt, för få. Även om rekryteringsprocessen hade varit klassmässigt neutral, hade den övre medelklassens barn fortsatt att dominera elitskolorna.
Därmed närmar vi oss problemet med den nya klasstrukturen. Utbildningssystemet har inte endast lärt sig att sortera studenter på kognitiva grunder, det har också gjort det möjligt för smarta ungdomar att hitta varandra.
Resultatet har blivit kognitiv homogami: unga smarta män träffar likaledes unga och smarta kvinnor. När paren lämnar elitskolorna för att göra karriär, borgar den ständigt växande efterfrågan på exceptionell kognitiv förmåga för ett liv i välstånd i den övre medelklassen och detta välstånd sätter den övre medelklassen i stånd att skicka sina barn till elitskolor.
Vi skall därför inte förvåna oss över att ungdomar från den övre medelklassen ofta inte känner till något annat liv än livet i just denna sociala grupp. Välståndet i den övre medelklassen har nämligen inte endast gjort det möjligt för denna klass att isolera sig kognitivt från resten av befolkningen, den övre medelklassen har också isolerat sig rumsligt från resten av Amerika. Murray menar att den övre medelklassen består av människor som har ytterst skrala kunskaper om hur det övriga Amerika fungerar och tänker. Om alla sociala klasser hade haft lika mycket att säga till om, hade detta inte varit något att oroa sig över, men så är dessvärre inte fallet. Amerika styrs i allt högre utsträckning av människor vars verklighetshorisont är ytterst begränsad.

I nästa artikel skall vi kika lite närmare på hur Amerika har förändrats.