Category Archives: Okategoriserade

R.J. Rummel var en amerikansk statsvetare och statistiker som specialiserat sig på folkmordsforskning. Vi ska ägna tre artiklar åt en av hans böcker: Death by Government (Transaction Publishers, 1994. Death by Government är den fjärde boken i en serie böcker om folkmord och statliga massmord.

• Understanding Conflict and War (fem böcker)
• Lethal Politics: Soviet Genocide and Mass Murder since 1917
• China’s Bloody Century
• Death by Government
• Democide: Nazi Genocide and Mass Murder

Tre regimer

Rummels klassifikation av regimer innehåller tre typer: totalitära, auktoritära och demokratiska regimer. Hans fokus är på totalitära och auktoritära regimer. Här är några särskiljande kännetecken:

Sovjetunionen, Kina under Mao och Nordkorea är tre exempel på totalitära stater. Italien under Mussolini är ett exempel på en auktoritär stat. Mussolini uttryckte sig ofta i totalitära termer, men i praktisk politik var han ofta pragmatisk. Han utmanade inte katolska kyrkan och monarkin, hans regim tolererade privat egendom och marknadsekonomi.

Teori och fakta

Huvuddelen av Death by Government ägnas åt att presentera empiriska fakta. Här är tre sådana:

• Demokratier krigar inte mot demokratier. Det finns, menar Rummel, inte ett enda exempel på detta mellan 1816 och 1991.
• När demokratier krigar är det mot icke-demokratier.
• Icke-demokratier krigar ofta mot varandra.

Vad beror det på? Ett centralt begrepp i boken är den så kallade maktprincipen. Den lyder:

Power kills; absolute Power kills absolutely.

Rummel använder detta begrepp när han klassificerar regimer. Hans tes är att ju mer makt en regim har, desto farligare är den. I totalitära stater är all makt koncentrerad till det statsbärande partiet. I auktoritära stater är makten inte lika koncentrerad, ideologier spelar en mindre roll och det civila samhället åtnjuter relativ autonomi. I demokratier är regeringars makt inte endast begränsad, den makt som de har är kontrollerad.

En totalitär regim kan mörda flera miljoner medborgare medan en demokratisk regim ofta är oförmögen att avrätta seriemördare.

Vad är makt?

Maktbegreppet återkommer gång på gång när Rummel ska förklara regeringars övervåld mot sina medborgare.
Men vad är makt? Rummels teori är en maktresursteori. För att kunna utöva makt, krävs kontroll över olika resurser. Staten är den främsta resursen. Staten kontrollerar polis och militär. Hans tes är inte att maktkoncentration måste leda till statligt våld mot medborgarna, men att sannolikheten är högre än i politiska system som baseras på maktdelning.

Källa: Death by Government.

Vad beror det på? Varför är stater med absolut makt våldsammare än demokratier? Svaret är, menar Rummel, en kombination av koncentrerad makt och ideologi:

It is the marriage of an absolutist ideology with the absolute power. Communists believed that they knew the truth, absolutely. They believed that they knew through Marxism what would bring about the greatest human welfare and happiness. And they believed that power, the dictatorship of the proletariat, must be used to tear down the old feudal or capitalist order and rebuild society and culture to realize this utopia. Nothing must stand in the way of its achievement. Government–the Communist Party–was thus above any law. All institutions, cultural norms, traditions, and sentiments were expendable. And the people were as though lumber and bricks, to be used in building the new world.

Det är viktigt att här hålla i minnet att Rummel inte är emot makt eller ens att vi kan eliminera makt. Demokratiska regeringar måste också de ha makt. Hur ska de annars kunna genomföra sin politik? Problemet är inte makt i sig, utan dess koncentration i kombination med radikala, utopiska ideologier.

Är demokrati lösningen?

Rummels slutsats mynnar ut i ett försvar av demokratin som styrelsesätt. Det är inte svårt att förstå varför. Demokratiskt valda regeringar mördar inte sina medborgare. De förklarar inte grannländer krig. Rummel betraktar detta faktum som en universell sanning: Demokrati, säger han, pacificerar inte endast samhällen, det stiftar fred mellan stater.

Det beror på att i demokratier är regeringars makt begränsad. Det är sant. I vårt land är det riksdagen som stiftar lagar och regeringen som verkställer dessa. Rättskipningen utövas av oberoende domstolar.

Men frågan är hur bra detta argument är. Är demokrati verkligen essentiellt?

Demokrati är majoritetsstyre. En majoritet kan bestämma sig för att begränsa yttrandefriheten, den kan kriminalisera kritik av politiker. Den kan göra det illegalt att gyckla med religioner. Ett demokratiskt system upprättar inget vattentätt skott mellan folkvälde och diktatur. Hitler nådde makten efter ett parlamentsval, den italienska kungen agerade inom lagens ram när han erbjöd Mussolini att bli premiärminister.

Demokratiska beslut är inte nödvändigtvis rättvisa. Rättssystemet i Sydafrika legaliserade apartheid. Rättssystemet i södra USA legaliserade under lång tid diskrimineringen av svarta. Nürnberglagarna i Hitlertyskland kriminaliserade äktenskap mellan tyskar och judar. Inte heller finns det något som hindrar att en demokratisk stat från att attackera en annan demokratisk stat. Det faktum att det är sällsynt gör det inte omöjligt.

Om denna invändning är korrekt, är demokrati inte ett tillräckligt villkor.
Vad beror det på?

Frihet och demokrati

Demokrati handlar om majoritetsstyre. Det demokratiska systemets funktion är att skydda en majoritet. För att också skydda minoriteter måste demokratin begränsas.
Det måste, med andra ord, sättas gränser för vad en majoritet får göra med demokratiska medel. Frihet är ett exempel. En majoritet kan avskaffa all fri- och rättigheter. Endast i en begränsad demokrati kan friheten överleva. Frihet och demokrati är därför olika saker. Rummel förefaller likställa dessa begrepp. Han verkar mena att i demokratier är människor fria från förtryck. Det är inte nödvändigtvis sant.

USA är ett exempel. Här är det första tillägget:

Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.

Det amerikanska folket inte har gett staten rätt att bestämma vad människor kan och inte kan säga. Den amerikanska konstitutionen säger att yttrandefrihet inte kan vara föremål för majoritetsbeslut, för demokrati. Även om 99 procent av det amerikanska folket vill avskaffa yttrandefriheten, kan kongress och regering inte agera.
I Europa bestämmer politikerna via lagar vad folken får och inte får säga. I vårt land är det numera ett brott att inte respektera människors pronomen, oberoende av hur bisarra de är. På Island kan du bli åtalad om du säger att män inte kan amma barn. I Tyskland startades en polisutredning efter det att en person hade kallat politikern Ricarda Lang “fet”. Det faktum att Lang är fet, spelade ingen roll.

Vad lär vi oss av detta? Vi lär oss att frihet och demokrati är olika saker. Frihet förutsätter heller inte demokrati. Demokrati kan utvecklas till ett hot mot människors frihet. Det omvända gäller inte.

Det innebär att någon form av konstitutionell liberalism, inte demokrati, är den rätta lösningen.

Det sagda underminerar inte på något sätt Rummels empiriska fakta. Tyskland under Hitler mördade drygt 20 miljoner människor. Det faktum att Rummel verkar blanda ihop frihet och demokrati förändrar knappast detta. Teori och fakta ska hållas isär.

Begreppsapparat

Syftet med boken är att dokumentera folkmord. Det övergripande begreppet är “democide”. Med “democide” avses en regering som med vett och vilja mördar sina medborgare. Människor som dör i krig därför att de råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle är inte inräknade.
Democide är indelat i fyra kategorier baserat på antalet mördade.
De regimer som har mördat flest människor kallas dekamördare. Deka är grekiska och betyder tio. Dekamördare är således regimer som mördat 10 miljoner eller fler människor. Exempel:

• Maos Kina
• Stalins Sovjetunionen
• Hitlertyskland

I gruppen mindre megamördare finner vi regimer som mördat minst en miljon, men inte mer än tio miljoner människor.

• Pol Pot (Kambodja)
• Polens mord på etniska tyskar efter krigsslutet
• Turkiet

Exempel på misstänkta megamördare. Rummel kallar dessa regimer “misstänkta” eftersom dokumentationen ofta är bristfällig. I denna kategori finner vi regimer som är misstänkta för att ha mördat en miljon eller fler människor. Exempel:

• Nordkorea
• Mexiko (1900-1920)

Dessa regimer har begått folkmord.

Rummel har också ett begrepp för regimer som har mördat tusentals människor: “Centi-Kilomurderers”. Exempel:

• Portugal
• Indonesien

Kommande artikel

I nästa artikel om R.J. Rummels Death by Government ska vi titta lite närmare på den statistik som han har grävt fram.