Politiska religioner
Det sägs ibland att vår tids vänster är en religiös rörelse. Den har en skapelsemyt: Alla problem i det svarta Amerika sägs kunna återföras på år 1619. Den har en katekes och ett prästerskap. Wokeaktivister tror på arvsynden. Den är evangelisk, utopisk, proselyterande och har procedurer för bannlysning av hädare. Den är irrationell och ersätter ordinära religioner.
Politiska religioner hade emellertid inte existerat om de inte hade tillgodosett behov hos människor. Frågan är vilka dessa behov är.
Källa: Pixabay.
Religioner är teorier om verkligheten
Den brittiske filosofen Bertrand Russell menade att religioner inte endast är teorier om verkligheten, de är falska teorier. De är logiskt inkonsistenta och i konflikt med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Detta leder till ett nytt problem. Varför tror människor på religioner om de är falska teorier?
I Why I Am Not A Christian hävdade Russell att människor gör det därför att de är rädda för döden. På denna punkt hade Russell förmodligen fel. Ludwig Wittgenstein skrev följande i Tractatus logico-philosophicus:
Death is not an event of life. Death is not lived through.
Med andra ord: Det är inte döden som vi fruktar, utan evigheten. Döden är vår resas slut och efter dödsögonblicket följer evigheten. Tanken svindlar inför oändligheten. Vi kommer att vara döda i evighet.
Människor som har en gudstro är övertygade om att de kommer att leva i evighet. Frågan är om inte detta reser samma problem? Vill vi verkligen leva i evighet?
Immanuel Kant och vårt behov av skönhet
Inte alla filosofer accepterar Russells argument. Immanuel Kant menade att problemet med teologier inte är att de är falska, utan att de är omöjliga. Vi kan inte ha kunskap om det transcendentala. Alla försök att bevisa Guds existens leder till kontradiktioner.
Likväl har människor religiösa upplevelser. Kant var själv en religiös man. Kant dog i början på 1800-talet, Russell levde långt in på 1900-talet. De två männen möttes således aldrig, men om Kant hade fått möjlighet att bekanta sig med Russells ståndpunkt, hade han förmodligen sagt att den baseras på ett klassifikationsmisstag. Russell behandlar religioner som teorier med sanningsanspråk, men religiösa upplevelser är, om vi får tro Kant, mer besläktade med estetiska upplevelser. I upplevelsen av skönhet känner vi alltings ändamålsenlighet och meningsfullhet. Det har inget med sant och falskt att göra. Gud är endast ett annat ord för en erfarenhet av ändamålsenlighet och meningsfullhet.
Var är kyrkan i detta drama?
Mellan 2020 och 2022 fick Svenska kyrkan drygt 30 000 nya medlemmar. Samtidigt valde drygt 177 000 människor att lämna organisationen. Det innebär inte att kyrkan lider brist på medlemmar. Nästan sex miljoner människor är fortfarande medlemmar i svenska kyrkan. Problemet är den låga aktivitetsgraden. De flesta medlemmar är medlemmar av gammal vana, inte av övertygelse. Blott två procent av kyrkans medlemmar är aktiva. Frikyrkorna har endast 235 000 medlemmar tillsammans, men de har fler aktiva medlemmar.
Vad beror det på?
Ett skäl är naturligtvis att kristna dör, men att de inte ersätts av nya troende. I ett alltmer sekulariserat samhälle ersätts de av människor utan tro.
En annan orsak är att kristenheten har förändrats. Kyrkan har, historiskt sett, varit den sociala institution som förvaltat det stora mysteriet. Kyrkan har numera koloniserats av wokeviruset och, mer eller mindre, ersatt den kristna tron med kvasiteologiskt wokenonsens. “Svenska kyrkan har inte blivit woke”, skriver kyrkan på Twitter, “Vi har alltid varit woke”.
Slutord
Om du är ateist, finns det således anledning att fira. Numera är det emellertid inte ateism och vetenskap som hotar kristenheten, kyrkan är i full färd med att destruera sig själv. Kanske ska vi dock inte utbringa för många skålar.
Om det är korrekt att människan har en estetisk impuls, att religiös tro kan maximera intensiteten i denna upplevelse på ett sätt som litteratur, konst och arkitektur inte kan, kommer kyrkligt förfall inte att leda till ett förtvinande av denna impuls. Den kommer i stället att söka sig andra utlopp. Identitetspolitik är en följd av kristenhetens kollaps. Identitetspolitik är en konsekvens av att den religiösa impulsen inte erhållit ett normalt utlopp.
Detta är ett skäl till varför wokeideologin kan karakteriseras som en ny form av religion. Inte en religion i ordets strikta betydelse. Wokeaktivister åberopar sig sällan på Bibeln. Likväl är det är uppenbart att de inte endast ser på sin ideologi på det sätt som Russell beskriver, de gör det med samma passion som vi finner hos troende. Feminister fruktar och hatar patriarkatet lika intensivt som islamiska fundamentalister fruktar Allah och hatar sekularism. Detta hat föder politiska ambitioner. Endast i en värld där alla accepterar samma ideologiska premisser råder total ändamålsenlighet och meningsfullhet.