Author Archives: Fahstorkh

Logan Lancings nya bok, The Queering of the American Child (New Discourses (2024), handlar om Wokerevolutionen I USA. Lancing menar att den har två faser. Det övergripande syftet är att värva Amerikas ungdomar till wokearmén. Under den första fasen ska landets barn och ungdomar destabiliseras mentalt. Under den andra fasen ska de indoktrineras till kommunistiska aktivister.

Källa: Unsplash.

Den svenska queerstaten

Socialdemokraten och före detta socialförsäkringsministern Annika Strandhäll sade för tre år sedan att hon vill avskaffa begreppen “man” och “kvinna”.
Vad menade hon? Förmodligen menade hon att orden är meningslösa eftersom de inte refererar till något. Det existerar inga män eller kvinnor. Därför kan vi plocka bort orden. Strandhäll resonerade queerteoretiskt.
Vårdguiden som ägs av Sveriges regioner undviker numera att använda orden “man” och “kvinna”: “När vi skriver ordet ‘kvinna’ används ordet för att beskriva någon som har det som brukar anses som en kvinnokropp.” Notera ordvalet: “brukar” och “anses”.
Här är några av de språkregler som Vårdguiden följer:

• Vårdguiden skiljer inte mellan normalt och onormalt.
• Texterna utgår inte från olikheter mellan könen.
• Användning av “hen” rekommenderas då ordet sägs vara inkluderande.
• Normer beskrivs som kopplade till makt. Som exempel på normer nämns heteronormen, tvåkönsnormen eller vithetsnormen.
• Genus sägs kunna ses som ett system som delar in människor i kategorierna “män” eller “kvinnor” och som anses ha olika egenskaper.
• Du väljer själv vilket eller vilka pronomen du vill använda om dig själv.

Med andra ord: det finns inget onormalt; män och kvinnor har inte olika egenskaper, de “anses” ha olika egenskaper; heterosexualitet, familj och vit hudfärg är samhällsproblem.
Vårdguiden säger att man “endast skriver ut orden ‘kvinna’, ‘man’, ‘pojke’ eller ‘flicka’ när det behövs”. Studera följande, minst sagt, krystade förklaring till denna restriktion:

Som exempel kan vi ta sjukdomen endometrios. Den beror inte först och främst på att du anatomiskt är kvinna, utan på att hormoner får vävnader att växa utanför livmodern. Ett annat exempel är prostatabesvär. Det beror inte först och främst på att du anatomiskt är man. Du får besvären för att du har en prostata.

Karolinska institutet skriver om sjukdomen endometrios att den drabbar “tio procent av de som är födda med livmoder”. Statliga Försäkringskassan uttrycker sig på följande sätt:

Graviditetspenning kan betalas ut till en gravid person om hen har ett fysiskt ansträngande arbete eller om det finns risker i arbetsmiljön som gör att hen inte kan arbeta när hen är gravid.

Vårdguiden nämner till och med begreppet “queer”:

Begreppet queer är ett brett begrepp som grundar sig i en kritik mot hur vi delas in utifrån kön och sexualitet.

Detta kallas “normkritik”, men är i realiteten tillämpad queerteori.

Bakgrund

För att förstå vad queerteori är måste vi förstå grundtanken i Marx’ Ekonomisk-filosofiska manuskript från 1844. Marx’ menar är att människan har två naturliga attribut:

• Hon är social eller kommunist till sin natur.
• Hon är kreativ till sin natur.

Djur existerar i en omgivning, människor transformerar sina omgivningar. Med ett annat ord, människan “humaniserar” världen. När vi humaniserar världen, skapar vi en värld som reflekterar vår kreativitet tillbaka till oss. Världen är då inte längre en anonym kollektion av objekt, den är vår värld.
Kapitalismen är, hävdade Marx, problematisk av två skäl:

• Privategendomen alienerar oss från vår sociala, kommunistiska natur.
• Privategendom leder till arbetsdelning och arbetsdelning alienerar oss från vår kreativa natur.

Roten till allt ont är därför privategendomen. I Manifestet skriver Marx och Engels:

I denna bemärkelse kan kommunisterna sammanfatta sin teori i uttrycket: privategendomens upphävande.

Det är först när privategendomen är eliminerad och människor har kollektiv kontroll över produktionsmedlen som de kan humanisera världen i samarbete med varandra. Detta ska, om vi tro får Marx, eliminera alienationen.

Marxismen är queerteorins teoretiska bas. Det innebär naturligtvis inte att queerteoretiker nödvändigtvis är traditionella marxister. Det betyder att det queerteoretiska och marxistiska argumentet har samma grundform.
I queerteorin är den dominerande klassen inte kapitalistisk, i stället består den av människor som hävdar att de och endast de är normala. Den förtryckta klassen består inte av egendomslösa arbetare, utan av de som den härskande klassen har stämplat som onormala. Både kommunister och queeraktivister anser att de lever i ett stratifierat och orättfärdigt samhälle och att detta ger upphov till sociala konflikter. Klasstruktur ersätts således i queerteorin med en hierarki baserad på normalitet och klasskamp ersätts med kamp mellan de som ser sig som normala och de som har klassificerats som onormala.
Upphävandet av privategendomen är ett centralt, kommunistiskt krav. Privategendomen gör det omöjligt för individen att leva ut sin kommunistiska och kreativa natur. I queerteorin är det först efter det att all normalitet är avskaffad som människan kan leva ut sin queera natur. I det kommunistiska samhället är alla kommunister. I queersamhället är alla queer. Frågan är alltså: Vad innebär det att vara queer?

Queermarxism

Enligt den amerikanska queerteoretikern Judith Butler är begreppen “man” och “kvinna” tomma på empirisk referens. Att vara man eller kvinna är, för Butler, en slags performancekonst. Hon beskriver det sociala samspelet som en teaterscen på vilken människor spelar olika av samhället förprogrammerade roller.
Med andra ord: Det finns inga män eller kvinnor. Manligt och kvinnligt är socialt skapade illusioner. De är politiska kategorier.
Liberalismen definierar “förtryck” i politiska termer. Marxismen definierar samma term i ekonomiska termer. Queerteoretiker hävdar att förtryck härrör från kategoriseringar. Varje gång som vi kategoriserar, till exempel talar om manligt eller kvinnligt, förtrycker vi. Frihet är därför inte frihet från politiskt förtryck eller ekonomisk exploatering, frihet är att inte vara kategoriserad. Queerfrihet är att ha en identitet utan en essens. Det är skälet till varför queerteoretiker uppmanar till politisk aktivism. Om du är queer, har du endast en möjlighet att hålla din identitet fri från essenser och det är att ständigt utmana och kritisera det bestående.
Vad har detta med marxism att göra?
Svaret är att queeraktivister är övertygade om att kapitalism och normalitet är förbundna med varandra. Det är därför inte möjligt att avskaffa normalitetsbegreppet med mindre än att vi också avskaffar kapitalismen. Det är detta som gör queerteorin så radikal. Queerteori är därför en form av marxism. Queerteori är queermarxism.

Wokerevolutionens första fas: inklusiva klassrum

Klassisk marxism vände sig till arbetare. Queerteorins målgrupp är barn och ungdomar. Lancing menar att wokerevolutionen består av två faser. Under den första fasen destabiliseras barn och ungdomar mentalt. Ofta äger det rum under skoltid, men det kan också ske under andra omständigheter.
Det inklusiva klassrummet har till syfte att få barnet att ifrågasätta sin identitet. Under den första fasen uppmanas barnet därför att välja pronomen. Läraren talar om för sin klass att också pojkar kan leka med dockor och flickor med bilar. En flicka, som på personalens uppmaning, undersöker en leksaksbil, får veta att hon kanske är en pojke, innerst inne, och att det inte är fel att känna sig som en pojke. Lancing ger ett exempel på en elitskola för flickor i Boston i vilken det inte är tillåtet att kalla eleverna, som alla är flickor, “flickor”. Dragqueens eller män i kvinnokläder bjuds in och utför sexuellt provokativa rörelser inför barnen. De ska förbrylla och chocka barnen och destabilisera den upplevelse av normalitet som de har från hemmet.
Detta är lagligt i Amerika.
Det är inte endast lagligt, det uppmuntras aktivt av USA:s regering. Här föregår USA:s vicepresident, Kamala Harris, med så kallat gott exempel och förklarar, under ett möte, att hon är kvinna.

Källa: YouTube.

Det amerikanska utbildningsdepartementet har inkluderat “gender identity” i listan över diskrimineringsgrunder. Skolor har en skyldighet att låta barn välja pronomen och att stödja dem i deras “transition process”. Skolor som inte accepterar de ny queerteoretiska reglerna kan bli stämda av den federala regeringen. Ett barn som uppför sig könsförvirrat, ska således inte få hjälp att övervinna sin förvirring. Tvärtom: Förvirring ska uppmuntras. Genderdysfori ses inte längre som en allvarlig sjukdom, utan i stället som ett positivt uttryck för ett barns undersökande av sin könsidentitet. Normala barn existerar inte.

Wokerevolutionens andra fas: SEL

Under den andra fasen utrustas barnen med en ny, progressiv identitet med fokus på frågor om makt och social rättvisa. Det sker med SEL eller Social and Emotional Learning. SEL är baserat på den brasilianske kommunisten Paolo Freires teorier och är vanligt förekommande i amerikanska skolor. Freire menade att problemet med utbildningssystemen i väst är att de utbildar produktiva, ansvarsmedvetna medborgare. Detta, förklarade Freire, stabiliserar status quo. Freires kritiska pedagogik prioriterar därför inte traditionella färdigheter. Dess mål är inte barn och ungdomar som kan räkna, läsa eller skriva. Freire ville skapa utbildningsystem som tränar kommunistiska aktivister. Trots att Freire titulerade sig “pedagog” är hans böcker sparsamma med referenser till pedagogisk teori. Hans auktoriteter är i stället Marx, Castro, Lenin, Mao, Frankfurtskolan och Che Guevara.

Slutord

Queerteori är en produkt av universitetsprofessorer. Det är en extremt bisarr teori som döljer sina radikala intentioner bakom en ogenomtränglig prosa. I The Queering of the American Child gör Logan Lancing ett lovvärt försök att reda ut begreppen och förklara, för en bredare publik, vad queerteoretiker menar och vilka deras mål är. Logan Lancing har en Youtubekanal.