Author Archives: Fahstorkh

EU:s chef för utrikesärenden, Josep Borrell, beskrev år 2022 Europa med följande ord:

Europe is a garden. We have built a garden. Everything works. It is the best combination of political freedom, economic prosperity and social cohesion that the humankind has been able to build … Most of the rest of the world is a jungle.

David Betz är professor i en akademisk disciplin med namnet “Krig i den moderna världen”. Betz menar att Borells beskrivning har mycket litet med verkligheten att göra. Europa är inte den idyll som Borell beskriver. Inbördeskrig har blivit oundvikligt. Betz säger att han vill varna allmänheten, politiker och militärer. Frågan är inte om vi kan stoppa det. Det kan vi inte. Europa har passerat brytpunkten. Kanske kan vi begränsa dess följder. Det kräver emellertid kraftfulla politiker och det är osäkert om sådana existerar i dagens Europa.

Källa: Pixabay.

Betz’ argument

Betz skriver att det råder konsensus bland forskare i konfliktteori om vilka indikatorer som förutsäger inbördeskrig. Här är några:

• Demografiska förändringar
• Försvagad nationell identitet
• Politisk polarisering
• Förlust av tilltro till samhällets institutioner och politiker
• Massinvandring och mångkultur

I verkligheten är dessa kategorier sammanflätade med varandra. Massinvandring leder till demografiska förändringar. Arméveteranen Ant Middleton har sagt att han ska utmana den sittande borgmästaren Sadiq Khan i valet till borgmästare i London 2028:

I will not rest until London is ours again.

Frågan är emellertid vem som ska rösta på honom. Vita londonbor är numera en minoritet. Endast 35 procent av Londons befolkning är vita britter. Massinvandring förändrar inte endast styrkeförhållandet mellan värdfolk och främlingar. Med massinvandring följer mångkultur. Människor upplever att deras kultur och språk trängs undan. Frågor som har varit besvarade ska helt plötsligt ältas på nytt. Immigranterna tar med sig sina konflikter till värdlandet.
Demografiska förändringar är en källa till alienation. En nation är ett folks hem. Med massinvandring breder en känsla av främlingskap ut sig. Människor känner inte längre igen sig i sina naturliga omgivningar.
Människors vanmakt förstärks av det faktum att förändringarna inte är efterfrågade. Det brittiska folket har i val efter val sagt att de vill ha mindre invandring och politikerna har lovat att stärka gränskontrollerna, men när de väl har fått den önskade politiska makten har de ökat invandringen.
Betz menar att människors frustration avspeglas i officiell statistik. Blott fyra av tio britter säger sig lita på polisen. En majoritet av befolkningen litar inte på de politiska partierna, media, parlament och regering. I opinionsinstitutet Edelmans årliga undersökning sade sju av tio respondenter att de är övertygade om att politiker medvetet ljuger i syfte att vilseleda människor.

Detta är, menar han, en explosiv brygd.

Etniskt homogena samhällen drabbas mycket sällan av inbördeskrig. Heterogena samhällen är inte heller de i riskzonen. Det beror, menar Betz, på att det är svårt att skapa tydliga, polariserade block i ett starkt heterogent samhälle.
Det är i samhällen i vilka det finns en tydlig etnisk majoritet och flera etniska minoriteter som risken är som störst. Tre fjärdedelar av alla inbördeskrig efter andra världskriget har stått mellan etniska faktioner.
Den kritiska punkten uppnås när befolkningsmajoriteten upplever att dess dominansposition är hotad. Det är då endast en tidsfråga innan kriget bryter ut.

Nationella identiteter

Moderna samhällen är extremt komplexa. Människor har en mängd olika identiteter. De har politiska, religiösa och andra identiteter. Identiteter håller inte endast ihop grupper, de separerar människor från varandra. Protestanter accepterar inte påvens överhöghet. Katoliker har fler sakrament än protestanter. För en liberal är valfrihet det centrala politiska målet. Konservativa menar att social ordning trumfar valfrihet. Socialister menar att jämlikhet är viktigare än valfrihet och social ordning.
Vad är det som gör att moderna samhällen inte disintegrerar under trycket från denna potentiellt konfliktfyllda mångfald av identiteter? Betz’ svar är: starka nationella identiteter. Det är inte något som han har hittat på själv. Han har lånat idén från sin landsman, den brittiske filosofen Roger Scruton. Teorin är inte särskilt komplicerad. Här summerar vi den i fyra påståenden:

• Människor har olika identiteter.
• De flesta identiteter är lokala och håller ihop de grupper som människor tillhör.
• Generella identiteter trumfar lokala identiteter.
• Nationella identiteter är de mest generella identiteterna.

En katolik kan vara oenig med en protestant, en liberal med en socialdemokrat, men de kommer ändå att behandla varandra med respekt därför att de i slutändan är landsmän. Nationella identiteter skapar en vi-känsla bland människor som har olika religiösa och politiska övertygelser. De bygger broar mellan grupper med olika identiteter. De desarmerar konflikter och främjar kompromisser. De gynnar samarbete och ansvarstagande.
Nationer är inte familjer, men det saknas inte paralleller. När beslut fattas i familjer är individuella intressen underordnade familjens intressen. Familjeenhetens intressen trumfar medlemmarnas intressen. Under ideala förhållanden fungerar nationer på samma sätt.
Mångkultur fragmenterar nationella identiteter. Modern identitetspolitik har bidragit till detta. Försvagade nationella identiteter minskar människors tillit till samhällets institutioner. I takt med att nationella identiteter försvagas blir människor beredvilligare att acceptera våld som politisk metod.
Betz’ målar Europas framtid i mörka färger. Han liknar problemet med ett isberg. De konflikter som idag är synliga är toppen på isberget. Det är emellertid det som vi inte ser, det som befinner sig under vatten, som är det väsentliga. Betz är övertygad om att de europeiska samhällena kommer att disintegrera. Samverkan och kompromisser kommer att ersättas av grupper i kroniska och våldsamma konflikter med varandra.

Låt oss summera Betz’ argument med ett diagram:

Slutord

Betz’ argument är empiriskt. Han har sagt att det var den brittiska politiska elitens försök att undergräva resultatet av Brexit-folkomröstningen 2016 som öppnade ögonen på honom. Efter det har en fransk domstol förbjudit ledaren för Frankrikes största oppositionsparti, Marine Le Len, att ställa upp i presidentval och i Tyskland överväger den politiska eliten att förbjuda landets största oppositionsparti, Alternative für Deutschland.
Politikereliten hävdar att Europa hotas av en högerextrem revolution med rasistiska förtecken. Europa befinner sig emellertid inte i en revolutionär situation. Det kommande inbördeskriget är, om vi får tro Betz, en i grunden konservativ reaktion på radikala förändringar introducerade av postnationella eliter. Syftet är inte att förändra samhället, utan att återställa dess ursprungliga funktion.