Samtiden.com

Föreläsningar om Bibeln: Skapelseberättelsen

I Evangelium enligt Johannes, kapitel 1, kan vi läsa följande:

In the beginning was the Word and the Word was with God and the Word was God.

Jordan Peterson tolkar meningen fenomenologiskt. Det innebär att vi ska läsa den på följande sätt:

I begynnelsen var medvetande, och medvetandet var Guds medvetande, och medvetandet var Gud.

Frågan är vad detta betyder.

Seventh Day of Creation

Nuremberg Chronicle: Seventh Day of Creation. Källa: Wikipedia.

Empirism versus kantianism

I den klassiska empiristiska teorin är människan en tom tavla på vilken verkligheten ristar in meddelanden.
Petersons tes är att denna teori är falsk. Ett skäl är att verkligheten är för komplex för att vi ska kunna assimilera den ostrukturerad. Den ordning som vi erfar är åtminstone delvis en produkt av vårt medvetande. Vårt medvetande har en immanent struktur och denna struktur borgar för att vi upplever verkligheten som ordnad.
Vad innebär detta?
I fenomenologin är upplevd verklighet lika verklig som objektiv, materiell verklighet. Den upplevda verkligheten kan emellertid inte existera utan ett medvetande. Utan medvetande upphör den att finnas till. Det innebär att medvetandet inte endast är en del av verkligheten, det skapar också verklighet.
Bibelhistorierna är fenomenologiska studier av upplevd verklighet. De handlar inte om den objektiva verkligheten, den som vetenskapen beskriver, förklarar och förutsäger. De som skrev berättelserna var mer dramatiker än vetenskapsmän. De tänkte mer som Shakespeare än som Newton.
I Evangelium enligt Johannes sägs att Gud fader skapade världen med Ordet. Detta påstående ska, om vi får tro Peterson, behandlas som metaforiskt. Det är inte Gud i ordets transcendentala mening som skapar kosmos. Det är det fenomenologiska medvetandet som transformerar kaos till ordning.

Postmodernistiskt argument?

Innebär detta att Peterson lanserar ett postmodernistiskt argument? Postmodernister som Foucault och Derrida hävdade ju något liknande när de sade att verkligheten är en social konstruktion. Nej, det gör han inte. Postmodernister menar att vi inte endast kan tolka texter och verklighet på olika sätt, de menar också att vi inte har möjlighet att skilja mellan sanna och falska tolkningar. Peterson försvarar förvisso en form av konstruktionism, men denna är, som redaktören har påpekat i en tidigare artikel, innästlad i ett darwinistiskt argument.

Natur, kultur och individ

Vetenskapen betraktar människan som summan av samspelet mellan två krafter: natur och kultur. Människan är ett objekt. Medvetandet eller subjektet saknar explanatorisk kraft. Myter och religioner beskriver inte objektvärlden. De representerar världen som ett forum för handling och handlingar förutsätter subjekt. Detta blir tydligt i skapelseberättelsen där Gud, subjektet, skapar världen och i Petersons fenomenologiska tolkning av samma historia, i vilken subjektets medvetande borgar för att den upplevda verkligheten karakteriseras av ordning.
Skapelseberättelsen är en metafor hur människan, på olika sätt, transformerar kaos till ordning. Det är något som vi gör hela tiden. Vi måste göra det för att inte drunkna i kaos.
Varför betonar myter och religioner subjektets roll? Skälet är naturligtvis att de vill instruera individen hur denne ska leva ett meningsfullt liv. Endast subjekt kan leva meningsfulla liv.
I Enuma elish representeras naturen av Tiamat och kulturen av Apsu. Marduk är den tredje kraften i det mytologiska dramat. Marduk är subjektet. Det är han som, med vett och vilja, tar på sig uppgiften att utmana kaosdraken och återställa balansen mellan kaos och ordning.

I kristendomens skugga

Detta ger oss en ledtråd till varför myter och religioner är så seglivade. Det är subjektet som är problemet. Vi kan försöka övertyga oss själva om att vi har avlivat subjektet teoretiskt, men det är inte en kunskap som vi kan agera ut.
Myter och religioner överlever därför att de beskriver en dimension av verkligheten som vetenskapen vill eliminera, men som inte går att utgallra med mindre än att individen drabbas av allsköns psykopatologier.
Sociala och individuella psykopatologier orsakas av att människor agerar ut något som de inte tror på eller tror på något som de inte agerar ut.
Socialismen är ett exempel på en kvasireligiös ideologi i vilken artikulerad och implicit kunskap inte är synkroniserade med varandra. Marxismen gör anspråk på att vara en vetenskap som exkluderar subjektet samtidigt som den uppmanar människor till klasskamp, dvs. inkluderar subjektet.
Människor fascineras av den socialistiska ideologin och strömmar till den socialistiska rörelsen därför att den socialistiska berättelsen har samma grundläggande struktur som den bibliska berättelsen. Den enda skillnaden är att marxismen vill skapa ett paradis på jorden.
Det finns ett skäl till varför kommunistiska demonstranter trotsigt knyter sina nävar och hävdar att de är beredda att dö för socialismen: socialismen är en kvasireligion. Eftersom dess artikulerade, vetenskapliga pretentioner inte korresponderar med dess drömlika eller omedvetna strukturer, strukturer som ytterst är rotade i myter, producerar socialismen samma psykopatologier som den postmoderna ideologin.
Det är skälet till att så många postmodernister är marxister även om de ogärna talar om det. Vi lever alla i kristendomens skugga.

Nästa artikel

I nästa artikel ska vi titta lite närmare på hur Peterson tolkar myten om Kain och Abel.

Sidor

Prenumerera på Samtiden.com RSS