Robert Nozicks Philosophical Explanations (1981) består av en rad essäer om olika filosofiska problem. I denna artikel tittar vi lite närmare på hur Nozick brottas med en av filosofins mest grundläggande och svårlösta problem: Varför finns det något i stället för inget?

Why is there something rather than nothing?

Är det möjligt att besvara denna fråga? Den tyske filosofen Martin Heidegger beskrev frågan som metafysikens fundamentala problem. Han hade dock inget svar. Frågan “Why is there something rather than nothing?” kommer ursprungligen från Gottfried Leibniz. Leibniz menade att ingenting sker eller existerar utan orsak. Nothing kan inte ge upphov till something. Därför måste orsaken till something befinna sig utanför something.
Leibniz var en religiös man. Han var övertygad om att Gud är denna externa orsak. Eftersom Gud är god skapade han den bästa av alla möjliga världar och det är, menade Leibniz, en värld i vilken det finns något. Moderna filosofer har varit benägna att avfärda frågan som meningslös. Vi kan inte förklara totaliteten av fakta eftersom vi inte kan ställa oss utanför den. Nozick är emellertid inte lika pessimistisk. Han medger att problemet är extremt komplext, men han tror att det är möjligt att säga något förnuftigt om det.

Förklaringar

När vi förklarar något redovisar vi en orsak. Låt oss först kika på ett lokalt exempel. Varför cyklade kvinnan ned i kanalen? Hon gjorde det därför att hon var berusad. Problemet med sådana förklaringar är att de hamnar i oändliga regresser. Varför var hon berusad? Svar: Hon var olycklig. Varför var hon olycklig? Svar: Hon låg i skilsmässa. Vi kan fortsätta att fråga hur många gånger som helst. Till slut hamnar vi i förklaringar i vilka kvinnan ersatts av fysikaliska eller biokemiska processer som i sin tur kräver sina förklaringar.

Globala förklaringar är förklaringar av hela verkligheten. De har ambition att förklara allt. Sådana förklaringar är problematiska av logiska skäl.
Antag att B är hela verkligheten och att A är dess förklaring. Om förklaringar förutsätter externa faktorer och om A ska kunna förklara B, kan A inte vara en del av B. Det innebär att A förklarar totaliteten av verklighet minus sig själv, dvs. inte hela verkligheten. Om A ska kunna förklara all verklighet, måste A utgöra alltså en del av B. Men om A och B utgör en del av samma verklighet, då förklarar verkligheten förklarar sig själv. Men detta strider mot premissen att ingenting förklarar sig själv.

Frågan är om man kan tänka sig en förklaring av verkligheten enligt vilken verkligheten förklarar sig själv utan att förklaringen blir trivial. En adekvat förklaring måste säga något mer än “Himlen är blå därför att den är blå”. Vi vill ha ett djupare svar på varför det existerar något i stället för inget. Det är Nozicks projekt i essän.

Nozick testar en rad olika idéer

Nozick inleder med att postulera existensen av en metafysisk kraft som producerar something. Denna kraft är överraskande nog nothing. I denna förklaring är nothing alltså default.
Nozick gör sedan ett tankeexperiment.
Han frågar: Vad händer när nothing riktar sig mot sig själv? Nothing kan inte skapa mer nothing. Nothing är nothing. I stället skapas something. Men hur kan nothing skapa something? Nothing är ju ingenting. Nozicks svar är att om nothing kan rikta sig mot sig själv, måste nothing vara något, det måste vara something. På detta sätt visar Nozick att argumentet för nothing som default är paradoxalt. Nothing kan inte vara default. Men det innebär inte att something är default. Nozick vill endast visa att argumentet för nothing som default leder till en kontradiktion.

En möjlighet är att postulera ett defaulttillstånd. Vi säger då att det finns vissa saker som måste förklaras, medan andra saker inte behöver förklaras. Frågan är dock hur vi ska rättfärdiga vårt val. Varför ska something förklaras, men inte nothing? Varför inte tvärtom?

En intressant hypotes är att anta att alla möjligheter är förverkligade. Vi har inte nothing eller something, vi har båda. Men detta leder till nya problem. Det är uppenbart att vi lever i en värld av something, inte nothing. Med andra ord: Alla möjligheter är inte förverkligade.
En möjlig lösning på problemet är att tänka sig existensen av parallella universum. Men inte heller det förslaget är oproblematiskt. Antag att du ska köpa müsli och försäljaren säger att alla förpackningar innehåller russin. Du köper ett paket, går hem, öppnar det och upptäcker att det inte finns ett enda russin i det. Du återvänder till butiken och framför dina klagomål. Försäljaren svarar att russin förekommer i alla paket tillsammantagna, alltså inte nödvändigtvis i varje enskilt paket. Nothing är en realitet.
Nozick menar att teorin om parallella universum ger upphov till detta problem: Alla möjligheter är inte nödvändigtvis realiserade i alla enskilda universum, utan i alla universum tillsammantagna. Men om principen “Allt som är möjligt existerar” är universell är detta inte tillåtet. Den medger inga undantag.

Nozick rundar av kapitlet med att diskutera religion. Lokala förklaringar ger upphov till oändliga regresser, globala förklaringar är problematiska av logiska skäl. Frågan är om det finns något som är sig egen orsak, det filosofer brukar kalla “första orsak”. Det ontologiska gudsbeviset säger att Gud är sin egen förklaring. Han existerar av nödvändighet därför att existens är ett av hans många attribut. Men inte heller detta löser några problem. Antag att du tänker köpa en bil. Antag också att utöver det annonserade priset på 20 000 kronor säger försäljaren att han vill ha 5000 kronor. Du frågar: “Varför?” Han svarar: “Du betalar 20 000 för bilen och 5000 för dess existens”. Förmodligen hade du genmält med att citera den tyske filosofen Immanuel Kant: “Existens är inte ett predikat”. Gud kan inte vara sin egen förklaring.

Den brittiske filosofen Bertrand Russell föreföll mena att frågan egentligen är ett pseudoproblem. Russell gjorde en distinktion mellan verklighet och verkligheten som sådan. Russell menade att den kända verkligheten, den verklighet som vi lever i, den verklighet som vetenskapen utforskar, är en instansiering av verkligheten som sådan. Verkligheten som sådan har däremot ingen orsak. Den söker inte en förklaring eftersom den alltid har existerat. Den existerade före Big Bang och kommer att existera efter det att universum har gått värmedöden till mötes.

Slutord

Nozicks metod är asymmetrisk: Han kritiserar rivaliserande förklaringar för logiska brister (regresser, tautologier), men själv gör han inte mycket mer än att stapla antaganden – kraftens existens, självreferens, transformation – utan logisk koppling på varandra. Det är svårt att följa framställningen därför att han inte argumenterar och eftersom han inte presenterar argument, är det svårt att bedöma hur bra hans kritik är.