Evolutionsbiologen Richard Dawkins har sagt sig beundra Peterson för dennes mod, men han har också sagt att Petersons religionsfilosofiska utläggningar är skitprat. Människor är imponerade av Peterson därför att de inte förstår vad han säger och tolkar det som att hans flumsnack innehåller en dold, djup sanning. Den enkla sanningen är att Petersons religionsfilosofiska spekulationer är snömos.
Peterson mötte nyligen Dawkins i en debatt. Peterson var stundtals upprörd, på gränsen till heligt förbannad när han, för första gången, hade sin nemesis på armlängds avstånd.

Källa: YouTube.

Rörigt värre

Det är en, minst sagt, rörig diskussion. Peterson har uppenbara svårigheter att hålla sig till ämnet för stunden. Till slut tröttnar Dawkins och frågar Peterson om han tror att jungfrufödslar är möjliga. Peterson svarar inte på frågan. I stället säger han att sanningsbegreppet är knepigt. Därefter hänvisar han till den ryske författaren Dostojevskij:

Like, Dostoevsky is a profound purveyor of fiction on the philosophical front, unbelievably deep and profound.

Dawkins svarar att han instämmer. Dostojevskij är förvisso djup, men det har knappast något med jungfrufödslar att göra.
Peterson skiftar nu ämne. Han säger att vi behöver en värdehierarki för att kunna handla. Fakta säger inte vad vi ska göra. Därför är, säger han, kristendomen värdefull. Kristendomen innehåller nämligen en värdehierarki. Detta är naturligtvis inte ett svar på Dawkins fråga. Det är förmodligen sant att kristendomen, historiskt sett, har utrustat människor med värderingar, men det gör inte jungfrufödslar möjliga.
Peterson antyder också att innan vi kan svara på Dawkins fråga måste vi ha förstått Bibeln. Varför? Peterson har i ett annat sammanhang sagt personlighetsforskningen har visat att män och kvinnor är olika. Skillnaderna är inte stora, men de existerar och de är tillräckligt betydande för att påverka mäns och kvinnors livsval. Antag nu att vi finner en Bibelreferens som fastslår att det inte existerar könsskillnader. Vad följer därav? Innebär det att det inte existerar biologiska skillnader mellan män och kvinnor? Antag att Bibelpassagen är svårtolkad, att den endast antyder att det inte existerar några könsskillnader. Vad följer därav? Att vi inte kan uttala oss i frågan om biologiska könsskillnader? Peterson säger också att kristendomen bringade Rom på fall:

But the I know that whatever happened whatever happened as a consequence of the origination and the promotion of the Christian story was powerful enough to bring Rome to its knees and demolish the pagan enterprise. So, there’s some power in that story that’s remarkable.

Inte heller detta har med Dawkins fråga att göra. Dawkins har inte förnekat kristendomens historiska betydelse, han har ställt en enkel fråga: Existerar jungfrufödslar?

Peterson spårar ur

När Peterson inser att hans strategi inte fungerar börjar han attackera Dawkins frågeställning. I stället för att skifta ämne, hävdar han att Dawkins fråga är illegitim. Först säger han att frågan är felställd:

I’m it likes, these sorts of questions, it’s for what would you say? They don’t, they don’t strike me as they’re not getting to the point. I know that, and I know that your question is more than valid, but it’s beside the issue as far as I’m concerned.

Vad är det då för fel på Dawkins fråga? Petersen säger att Dawkins fråga förutsätter existensen av empiriska fakta:

We see the world through a story.

Kristendomen är en berättelse, menar Peterson. Det är dessutom en viktig berättelse. Den är emellertid inte sann i korrespondensteoretisk mening. Den är sann därför att den har visat sig fungera.
Dawkins fråga var: Är påståendet ”Jungfrufödslar är möjliga” sant eller falskt? Peterson hävdar nu att sant är det som fungerar. Kristendomen har haft positiva konsekvenser för människor. Därför är kristendomen sann. Han säger det inte direkt, men implikationen är naturligtvis att om är kristendomen sann, är jungfrufödslar möjliga.

And there are patterns that seem to work and to propagate themselves properly and to orient cultures towards life abundant.

Varför väljer Peterson att tolka sanningsbegreppet i pragmatiska termer? Han gör det därför att Dawkins resonerar i korrespondensteoretiska termer. För Dawkins är det en empirisk fråga. I stället för att reda ut om jungfrufödslar är möjliga vill Peterson att vi ska diskutera om tro på jungfrufödslar gör oss lyckligare och samhället bättre. Inte heller detta har med Dawkins fråga att göra. Dawkins är inte intresserad av om människor mår bra eller dåligt av att tro på jungfrufödslar, hans fråga är om de är möjliga.
Peterson byter nu fot och säger att Dawkins fråga är oacceptabel:

I think that it’s inappropriate to use a question like that to attempt to undermine the validity of the entire, what would you say, deep mythological enterprise.

I realiteten är Dawkins fråga berättigad. Peterson säger sedan att det inte går att prata med Dawkins därför att Dawkins är lika bildad som han:

So even on the meme question, for example, you know, like, I know literature on the history of religious ideas. … Doctor Dawkins doesn’t know that literature. And it’s very difficult for me to communicate from within the confines of that literature because it’s extensive and deep.

Till slut ger Peterson upp. Hans säger att han inte vet om jungfrufödslar är möjliga. Det är ett, minsta sagt, kuriöst påstående. När Peterson debatterar postmodernister och wokevänster försvarar han vetenskap och beprövad erfarenhet. När han konfronteras med en Bibelkritisk evolutionsbiolog vet han inte om jungfrufödslar är möjliga.

Ordsallader

Mycket av det som Peterson häver ur under diskussionen sig är meningslösa ordsallader. Dawkins uppvisar ett, minst sagt, imponerande tålamod. Här är ett exempel. Peterson försöker övertyga Dawkins om att det existerar drakar.

Källa: YouTube.

Dawkins har rätt. Det är skitprat. Frågan är varför Petersons ordsallader är så enormt populära. Ett svar är att Peterson är en högeligen intelligent man. Det är förvisso skitprat, men det är inte vilket skitprat som helst. Peterson skitprat har obestridligen poetiska kvaliteter. Ibland kan det vara intressant att följa hans ofta svindlande tankegångar, trots att man vet att de aldrig kommer att landa på solid mark. Men det måste vara enormt påfrestande att debattera honom.