Monthly Archives: January 2024

Alienation kan referera till olika saker. Det kan beteckna en specifik upplevelse, till exempel upplevelsen av att vara lönarbetare i ett kapitalistiskt samhälle. Vi finner denna definition hos Marx. Vi är, hävdar Marx, alienerade i klassamhällen. När klasserna är avskaffade, upphör alienationen. Konservatismen menar att det finns många olika slags alienationer. Alienation är, med andra ord, en paraplyterm. I denna artikel kikar vi lite närmare på hur Hegel och hans efterföljare har sett på alienationsbegreppet. Vi kontrasterar därefter dessa teorier med konservatismens syn på alienation.

Källa: Unsplash.

Hegel, Marx, Marcuse

Den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel hävdade följande.

• Verkligheten är en process.
• Det är en process som alltid rör sig framåt, aldrig bakåt.
• Dess motor är kontradiktioner.
• Dess slutmål är absolut kunskap i filosofin och en etisk stat i politiken. När processen har nått detta stadium är alla motsatser försonade.

Frågan är emellertid: Vad är verklighet? Hegel hade ett svar: Verkligheten är Gud. Gud är identisk med verkligheten. Nästa fråga är följaktligen: Vad är Gud? Hegels svar är att Gud är medvetande. Världen är därför medvetande. I kristendom och islam är Gud perfekt. Hos Hegel blir Gud perfekt. Verkligheten är ju en process och eftersom Gud är identisk med verkligheten är också han en process. Vad för typ av process är det? Det är en process som drivs framåt av kontradiktioner i Guds medvetande. När denna process når sitt slutmål, är alla kontradiktioner i Guds medvetande eliminerande.

Vad har allt detta med alienation att göra?

Eftersom Gud är identisk med verkligheten är också vår värld kontradiktorisk och vi upplever motsägelserna som alienation. Alienationen upphör först efter det att den av kontradiktioner drivna processen har avstannat och alla kontradiktioner har syntetiserats. Gud har då uppnått absolut kunskap om sig själv och vi människor lever i en i en motsägelsefri värld, i en etisk stat.
För Hegel var alienationen således ett nödvändigt ont. Den är något som Gud måste genomleva för att bli självmedveten. Det är något som vi människor måste genomleva om vi vill leva i den bästa av alla möjliga världar. Frihet från alienation förutsätter alienation. Vi människor är inte undantagna från den regeln. Vi kommer att vara alienerade till alla kontradiktioner i Guds medvetande har rätats ut och den etiska staten är på plats.

Problemet med Hegels metafysik var, om vi får tro Marx, att den är idealistisk. Marx menade att om dialektiken ska bli användbar, måste den ställas på materialistisk grund. Hos Hegel är det motsättningar i Guds medvetande som driver processen framåt mot absolut kunskap/etisk stat, i marxismen är det dialektiken eller motsättningen mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden som driver historien mot dess slutstadium: kommunismen.
Även hos Marx ses alienationen således som ett nödvändigt ont. Marx menade att människan är till sin natur en socialist och att hon förverkligar sig själv i kreativt samarbete med andra socialister. Detta är inte möjligt under kapitalismen. Privategendom alienerar inte endast människor från varandra, privategendom leder till arbetsdelning och arbetsdelning eliminerar all kreativitet. Under kommunismen är privategendomen emellertid avskaffad och alla motsättningar således upphävda. Detta upphäver också alienationen i samhället.

Är kapitalism en källa till alienation? Ibland. Kapitalismen skapar dock mer än blott alienation. Kapitalismen ger också människor ekonomiskt välstånd och politiska friheter. Människor i det kapitalistiska väst hade det bättre ställt, materiellt sett, och fler friheter och mer demokrati än människor i det socialistiska östblocket.
Revolutionära rörelser hade, i det förflutna, kämpat för att människor skulle ha mat för dagen och tak för huvudet. Arbetare i väst hade inte endast mat för dagen och tak över huvudet. De hade råd att äta på restaurang, de hade tillgång till bil och många bodde i hus. En del hade till och med en egen swimming pool. Det var givetvis dåliga nyheter för revolutionärer. Lyckliga människor gör inte revolution.
Den marxistiska alienationsteorin är en form av objektivism. Den marxistiska teoretikern sägs ha kunskap om samhällets djupstrukturer. Vanliga människor antas sakna dessa kunskaper. Deras liv utspelas på samhällets yta. Frankfurtfilosofen Herbert Marcuse hävdade således att människor kan känna sig lyckliga trots att de inte är lyckliga. Marcuse menade att vänstern därför behöver en ny strategi. Den ska inte försöka övertyga människor om att de är exploaterade. Ingen tror på det. Det tåget har gått. I stället ska vänstern fokusera på subjektiva upplevelser. Ju olyckligare människor kan intalas att de är, desto bättre. Med andra ord: I stället för att kämpa mot objektiv alienation, ska vänstern maximera den subjektivt upplevda eller inbillade alienationen i samhället. Den politiska målsättningen är att skapa människor som inte klarar av att leva i fria samhällen, människor som kräver en kommunistisk stat.
Vad var det 68-vänstern klagade över? Aktivisterna klagade över att samhället hindrade dem från att leva autentiska liv. Vad är det som vår tids wokevänster klagar över? Den klagar över att den utsätts för kränkningar.

Konservatismens kritik av marxismens alienationsteori

Här är några konservativa teman:

• Det finns olika typer av alienation.
• Det är inte självklart att vi vill eliminera all alienation.
• Det är inte möjligt att avskaffa all alienation.
• Privategendom är inte alienerande.

Marx’ alienationskritik är en kapitalismkritik. Det är kapitalismen som bär skulden till alienationen i samhället. I realiteten kan alienation uppkomma på grund av en mångfald faktorer. Arbetsdelning är en möjlig orsak. Moralisk och estetisk relativism bidrar till alienationen i samhället. Massinvandring underminerar människors behov av att ha ett nationellt hem. Det bidrar till känslor av alienation. Globala organisationer som EU bidrar till alienationen när de ersätter beslut fattade av lokalt förankrade politiska församlingar med dekret beslutade av anonyma byråkrater i främmande länder. Marx’ teori är alienerande. Här är Marx i sitt huvudverk, Kapitalet:

Kapitalistens och jordägarens gestalter tecknar jag ingalunda i något rosenskimmer. Men det handlar härvidlag inte om personerna, annat än i den mån de är personifikationer av ekonomiska kategorier, bärare av bestämda klassförhållanden och intressen. Mindre än någon annan kan min ståndpunkt, vilken uppfattar de ekonomiska samhällsformernas utveckling som en naturhistorisk process, göra den enskilde ansvarig för tillstånd, av vilka han själv är en social produkt, hur mycket han är strävar att höja sig över dem.

Teorier som reducerar människor till objekt genom att underordna dem krafter bortom deras kontroll, bidrar aktivt till deras alienation.

Marx’ tes att kapitalismen orsakar arbetsdelning är falsk. Problemet är inte kapitalismen, utan industrialismen. Det är sant att en långt driven arbetsdelning kan orsaka alienation, men arbetsdelning är inte typiskt för kapitalismen. Fabriker i det kommunistiska östblocket var också de baserade på arbetsdelning. Lenin var positivt inställd till Taylorism som ett medel för ekonomisk utveckling. Kapitalism och socialism är industriella produktionssätt. Därför ska vi inte förvåna oss över att alienation förekommer i båda systemen.

Det är inte självklart att vi vill eliminera all alienation. Arbetsdelning har länge varit en förutsättning för effektiv produktion. Det har alltid funnits en målkonflikt mellan materiellt välstånd, arbetsdelning och kreativitet. Alienation är dessutom en gradfråga. För Marx är arbeten alienerande eller icke-alienerande. I realiteten består ett arbete av många olika delmoment och inte alla måste upplevas som alienerande. Den grupp av arbeten som motsvaras av Marx’ beskrivning är mycket liten och de blir färre över tid.

Det är inte möjligt att avskaffa all alienation. Människan är självmedveten. Hon kan lokalisera sig själv i tiden. Hon vet om att hon ska dö. Människor har därför transcendentala behov. De har frågor som blir allt svårare att ställa och hitta svar på i takt med att kulturen sekulariseras. Det genererar alienation.

Marx hävdade att alienationen endast kan elimineras om privategendomen avskaffas. På detta sätt knöt Marx ihop kapitalism och alienation. Privategendom är i realiteten inte alienerande. Tvärtom. Det är i kraft av privategendom som vi kan dekorera våra hem. Att promenera omkring i vackra omgivningar motverkar alienation. Privategendomen ger oss en möjlighet att skapa en plats där vi kan landa och känna oss hemma. Alienationen under socialismen är värre än under kapitalismen därför att socialism och kommunism eliminerar privategendomen.

Vad ska vi göra om vi varken kan eller vill göra oss av med all alienation? Det enda som vi kan göra är att lära oss att leva med alienationen i samhället och utveckla strategier för att mildra dess verkningar.

Hur vill konservatismen hantera alienation?

Att avskaffa all alienation är, som vi har sett, varken möjligt eller önskvärt. Varför är det inte möjligt? Här är fyra konservativa teman.

• Nationsstat
• Arkitektur
• Finkultur
• Sociala institutioner

Konservatismen försvarar nationsstaten. Det medför att konservatismen hamnar i motsatsställning till massinvandring. Vi har ett grundläggande behov av medlemskap och tillhörighet. Vi vill leva på en plats som vi upplever som vår, i vilken vi känner igen oss och bland människor som liknar oss. Konservatismen försvarar denna tillhörighets- eller hemkänsla som autentisk. När allt fler människor i vår omgivning pratar språk som vi inte förstår och beter sig på ett sätt som strider mot våra värderingar och normer, när de som ska försvara vår kultur kräver av oss att vi ska anpassa oss till de “nyanlända”, inte tvärtom, undermineras hemkänslan. Massinvandring leder till att vi blir främlingar i våra städer och på sikt, i våra nationella hem.
Konservatismens försvar av nationsstaten innebär också att den avvisar överstatlighet. Konservatismen förordar i stället mellanstatliga relationer. Globala organisationer som EU och WEF vill ersätta nationalstatlighet med överstatlighet. I stället för lagar beslutade av lokala, folkvalda parlament ska folken styras av byråkrater i främmande länder. Överstatlighet alienerar människor.

Människor är, om vi får tro Immanuel Kant, kapabla till tre olika typer av rationalitet:

• Instrumentell rationalitet
• Moralisk-praktisk rationalitet
• Estetisk rationalitet

Människor har inte endast ett behov av att leva på en plats som de kan kalla “vår”, de har också estetiska behov. Människor vill inte endast leva i städer, de vill leva i vackra städer. Konservatismen försvarar klassisk arkitektur av just detta skäl. Europas städer byggdes av vanliga hantverkare och de hämtade inspiration och vägledning från så kallade mönsterböcker. Målsättningen var att skapa en dekorativ väv av byggnader. Moderna stadskärnor har förfulats av arkitekter som betraktar byggnader som konstverk som ska stå ut i stället för att passa in. Modernistisk arkitektur är alienerande, klassisk arkitektur motverkar alienation.

Konservatismen försvarar finkulturen mot masskultur. Masskulturen är en produkt av marknadsekonomin och den alienerar oss genom att trivialisera och banalisera våra liv. Eftersom det inte existerar ett realistiskt alternativ till marknadsekonomin måste vi lära oss att leva med de problem som den skapar. Vi behöver faktiskt inte köpa allt det skräp som saluförs. Det är sant att finkultur kräver koncentration och arbete, men det är det pris som vi måste betala om vi vill utveckla oss estetiskt och moraliskt och mildra alienationen i det moderna samhället.

Sociala institutioner försvaras av konservatismen av flera skäl. Ett skäl är att det är att det är i sociala institutioner som mening produceras och mening motverkar alienation. En förutsättning är emellertid att institutionerna är autonoma. Kyrkor är ett exempel. Religiösa institutioner är meningsskapande, men de kan endast utföra denna funktion så länge som de är självständiga. Religiösa institutioner som rekryterats för politiska syften stöter bort troende i stället för att attrahera dem. Autonoma sociala institutioner motverkar alienationen i samhället. Institutioner som rekryterats för externa syften fördjupar alienationen i samhället.