Yearly Archives: 2023

Skapa en organisation, ge den ett så kallat radikalt mål, beväpna medlemmarna, skrid till handling och du kommer att erhålla Vänsterpartiets stöd. Gerillor kan aldrig ha fel, särskilt inte om de hävdar sig vara befrielseorganisationer.

Källa: Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är emot ockupationer. Eller hur?

Nja, det är på sin höjd en halvsanning. Det beror på vilka de inblandade parterna är. Vänsterpartiet har aldrig varit principiell motståndare till ockupationer. Om kommunister ockuperar ett land, är det befrielsekamp. Om demokratier befriar ett land, är det imperialism och ockupation. Vänsterpartiet stödde helhjärtat den sovjetiska invasionen av Finland år 1939. Enligt partiordföranden Sven Linderoth var socialismen förestående i Finland:

I Finland har den socialistiska kampen för de arbetande massornas befrielse inträtt i sitt slutgiltiga och avgörande skede.

För de svenska kommunisterna var Finland en simpel fasciststat, styrt av “en rutten härskarklass som begriper att dess tid är ute”. I Ny Dag kunde svenska kommunister få information om klockslag och våglängder så att de skulle kunna lyssna på de sovjetiska nyhetssändningarna på svenska och “få vederhäftiga meddelanden om krigshändelserna”.
När Sovjet annekterade Baltikum 1940 skrev Ny Dag att de ryska ockupationsstyrkorna hälsades med blommor och acklamationer och när Estland och Lettland föll skrev samma tidning om en “demokratiseringsvåg” som hade nått de baltiska staterna.
När sovjetiska trupper invaderade Ungern hävdade Ny Dag att de sovjetiska trupperna “på den ungerska regeringens begäran ingripit till skydd för den lagliga ordningen” och när kommunisterna i Polen slog ned arbetardemonstrationer samma år, hävdade samma tidning att “den stora folkmajoriteten i dessa länder stöder den folkdemokratiska och socialistiska regimen”.
Vänsterpartiet protesterade inte mot den långa och brutala sovjetiska ockupationen av Östeuropa. Tvärtom. Under dåvarande partiledaren Lars Werner beskrevs Sverige som ett litet, men hungrigt imperialistiskt land. Enligt Vänsterpartiet var lilla Sverige ett hot mot världsfreden, medan Sovjetunionen sades ha “förbrödrat folken” i Östeuropa.
Vänsterpartiet protesterade heller aldrig när kommunistiska gerillor tog makten i statskupper. Kuba är ett exempel. Fidel Castro vann aldrig ett demokratiskt organiserat val, men det har aldrig hindrat Vänsterpartiet från att idealisera Castro-diktaturen och att anklaga de representativa demokratierna i väst för alla möjliga inbillade brott.

Nu är det Palestina som är ockuperat

Man frågar sig hur det gick till. Vänsterpartiet menar alltså att i slutet på 40-talet stormade judiska trupper in i området och körde ut araberna.
Detta är nonsens.
Staten Israel utropades 1948. Före det tillhörde Palestina det ottomanska imperiet, men det ottomanska imperiet var inte arabiskt. Det var turkiskt och turkarna hade tagit området med våld. Menar Vänsterpartiet att Erdogans Turkiet är den rättmätiga ägaren av Palestina eller ska Turkiet fördömas som en ockupant från det förflutna? Vad vill Vänsterpartiet i så fall göra med områdets araber? Deportera dem? Kräva rätten för turkar att återinvandra?
Dessutom: Turkarna erövrade området från det östromerska imperiet. Är det kanske Italien som äger Palestina?
Frågan kvarstår alltså. Vem är ockupanten?
Israelerna? Knappast. Det ottomanska imperiet kollapsade efter första världskriget. Turkarna bestämde sig för att de inte ville ha Palestina och överförde området till Nationernas förbund. NF gav i sin tur Storbritannien i uppdrag att skapa en judisk stat i området. Israel är i realiteten produkten av ett FN-beslut, inte av en militär aktion. Palestina är inte ockuperat.
Den muslimska världen är däremot en produkt av islamisk imperialism. När får vi höra Dadgostar beklaga den islamiska ockupationen av Algeriet, Marocko, Egypten, Sudan, Libyen och många, många andra länder?

Bilder säger ibland mer än ord. Källa: Twitter.

Nooshi kritiserar Hamas

Drygt en vecka efter Hamas’ blodiga attack tog Vänsterpartiets ledare, Nooshi Dadgostar, till orda:

Israels bombningar av Gaza dödar ofattbara mängder civila och bara fortsätter. Blockaden gör bristen på mat, vatten och el akut. Bostadsområde efter bostadsområde förvandlas till ruiner och förtvivlade, helt oskyldiga människor vet inte vart de ska ta vägen undan bomberna.
Alla människoliv är lika mycket värda och vi fördömer alla attacker mot civila. Det gäller såväl Hamas fruktansvärda attack sjunde oktober som det Israel nu gör som skördar så många oskyldiga liv.
Fokus nu måste vara på att få till ett eldupphör och stoppa dödandet av civila. Blockaden måste brytas. Sverige behöver öka biståndet till människor i Gaza, både det humanitära och utvecklingsbiståndet. Sverige ska inte vara ett land som lägger ned sin röst när FN röstar om ett krav på eldupphör.
För att vi i längden ska kunna hoppas på en varaktig fred måste Israels ockupation upphöra och palestinierna tillåtas att leva i frihet. Men FN:s rapportör varnar nu för att Israel förbereder en ny våg av etnisk rensning, likt den Nakba som genomfördes 1948. Det får inte tillåtas ske. Hamas illdåd kan aldrig rättfärdiga fördrivning och urskiljningslöst dödande av den palestinska civilbefolkningen.

Notera emfasen. Hamas nämns två gånger. Resten av uttalandet handlar om påstådda israeliska krigsförbrytelser. Israel sägs döda “ofattbara mängder civila”. Det är nonsens. Den israeliska armén evakuerar civila. Hamas försöker hindra civila från att fly krigsskådeplatsen. Hamas vill att Gazabor ska dö därför att man hoppas kunna använda det i propagandakriget mot Israel. Det är skälet till att man förlagt sina baser nära skolor, sjukhus och andra anläggningar som utnyttjas av civila.
Ingen vettig människa skulle hävda att det är du som är aggressorn om jag försöker slå dig och du parerar attacken. Ingen normalbegåvad person skulle, på fullt allvar, påstå att om du brottar ned mig för att hindra mig från att skada dig eller andra människor, är det du som är angriparen, men när israelerna försöker förebygga terrorattacker, kallar Dadgostar det “blockad”. Varför kritiserar Dadgostar inte Egypten? Egypten har inget motsvarande säkerhetsproblem, men har uppfört en mur mellan Egypten och Gazaremsan och egyptiska vakter skjuter Gazabor som försöker ta sig in i landet illegalt.
Dadgostar kräver “eldupphör” för att rädda oskyldiga liv. Hur många gånger har Vänsterpartiet krävt eldupphör när gerillor varit inblandade i framgångsrik kamp mot så kallade “reaktionära” regimer? Noll. Kraven på eldupphör ställs alltid när gerillorna håller på att förlora kriget. Det är då som Vänsterpartiet börjar bekymra sig över civilas lidanden. Vietnamkriget är ett exempel. Vänsterpartiet stödde helhjärtat den militära krigföringen mot amerikanerna. Det var aldrig tal om att kräva eldupphör i syfte att skydda civila. Dåvarande partiledaren C-H Hermansson sade följande i riksdagen:

Vietnamesernas och de övriga indokinesiska folkens kamp för att driva ut de imperialistiska inkräktarna är en rättfärdig kamp. Det är därför den måste stödjas.

Vänsterpartiet vill befria svenska folket från sexism och rasism, men motsätter sig att Israel rensar Gazaremsan på teokrater som anser att de har rätt att våldta alla kvinnliga “infidels” och föra krig mot icke-muslimer.
Dadgostar hävdar att israelerna gjorde sig skyldiga till etnisk rensning 1948. Det är inte sant. Araberna lämnade Israel på uppmaning av Arabförbundet. Syftet var att minimera risken för att araber skulle hamna i korseld när de arabiska invasionsstyrkorna anlände. Arabstaterna förlorade det kriget och skapade Nakba-myten av politiska skäl.
Dadgostar vill att Sverige ska öka biståndet till “människor” i Gaza. Gaza styrs av Hamas. Hamas vann de allmänna valen 2005. Det var “människor” i Gaza som gav Hamas makten. Varför ska svenska skattemedel subventionera folkligt understödd terrorism? Gaza ska naturligtvis inte ha ett enda öre. Vad man sår får man också skörda.

Komiskt värre

Vänsterpartiet har i ett annat sammanhang uppmanat regeringen att anslå pengar till Internationella brottmålsdomstolen. Vänsterpartiet vill att pengarna ska användas till att “bringa klarhet i situationen och vem som är ansvarig” för den uppkomna konflikten. Vänsterpartiet har alltså ingen aning om vad som har hänt. Inte den minsta aning. En utredning måste därför tillsättas skyndsamt, anser Vänsterpartiet. Ett mer korkat förslag letar man förgäves efter.

Om betydelsen av perspektiv

Mellanösternkonflikten är inte överdrivet komplicerad. Grundproblemet är att arabstaterna i området inte accepterar existensen av en judisk stat av religiösa skäl. I Koranen sägs det att land som en gång har tillhört islam, tillhör islam för evigt och att muslimer har en religiös plikt att återta det.

Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden.

Det är den enkla sanningen om Mellanösternkonflikten.

Vänsterpartiets Lotta Johnsson Fornarve, biståndspolitisk talesperson, och Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson, sade nyligen att “Förutsättningarna för en varaktig fred saknas så länge ockupationen fortgår”. Det är nonsens. Det har inget med mark att göra. Inte heller beror konflikten på att, som Dadgostar hävdar, att Israel inte tillåter palestinierna att “leva i frihet”. Hamas krig mot Israel har en religiös grund.

Den 14 maj 1948 förklarade sig Israel vara en suverän stat och arabstaterna anföll. Jordanien ockuperade Västbanken, Egypten tog Gaza, men arabstaterna misslyckades att nå sitt huvudmål: destruktionen av Israel. Vänsterpartiet protesterade aldrig mot dessa ockupationer.
Arabstaterna bestämde sig för att man behövde något annat och bestämde sig för att satsa på gerillakrig. Den palestinska befrielseorganisationen PLO bildades 1964 av Arabförbundet. Dess målsättning var att, med militära medel, eliminera staten Israel. Inte heller PLO lyckades åstadkomma något. I stället förföll organisationen till terrorism. Vänsterpartiet hette VPK på den tiden. Partiet motionerade upprepade gånger i riksdagen om svenskt stöd till PLO.
Tre år senare försökte arabstaterna på nytt att krossa Israel militärt. Egyptens dåvarande president, Nasser, sade att Israel skulle förgöras inom kort:

The liquidation of Israel will be liquidation through violence. We shall enter a Palestine not covered with sand, but soaked in blood.

Men även detta försök havererade och Israel erövrade Sinaihalvön och Gazaremsan från Egypten, Golanhöjderna från Syrien och Västbanken från Jordanien. Nu börjar Vänsterpartiet kalla israelerna för “ockupanter”.
Tyskland förlorade land till dåvarande Sovjetunionen och Polen efter andra världskriget. När får vi se Dadgostar kräva att den polska ockupationen av tyskt territorium ska upphöra?
Sex år senare, 1973, gjorde styrkor från bland annat Egypten, Irak, Jordanien och Kuba ett misslyckat försök att återta de förlorade områdena. Även detta försök blev ett fiasko.
Det är i detta perspektiv som konflikten ska ses. Arabstaterna accepterar inte existensen av en judisk stat i området. Det är ett religiöst motiverat krig.