Våra infantila kommunister
När redaktören vill roa sig brukar han kika på Feministiskt initiativs och Vänsterpartiets Twitterfeed. Få politiska rörelser sprider så mycket obegåvad politisk propaganda som dessa två organisationer.
Ofta vet man inte om man ska skratta eller gråta. Mer än en gång har redaktören förundrat sig över att människor som är äldre än tio attraheras av dessa naiva budskap.
Källa: Vänsterpartiet.
Infantila vuxna
Vänsterpartiets värld är ett gigantiskt nollsummespel. Partiet är troget sin marxistiska premiss: rika är rika därför att de har exploaterat underklassen.
På så sätt vädjar det till det lägsta i människan.
“Alla ska ha råd”, säger Sjöstedt. I Vänsterpartiets Sverige tänker människor: “Det är någon annans fel”. Sjöstedt målsättning är att ge egoisten i oss ett respektabelt yttre.
Sjöstedt är inte dummare än att han vet om att många människor är beredda att titta åt ett annat håll, att kompromissa med sin moraliska integritet om politikerna stjäl åt dem. Alla ska ju ha råd.
Sjöstedt säger att de rika “lurar skjortan av vanliga löntagare”. Hans budskap till de förment förfördelade är: Använd valsystemet! Utnyttja ert numerära överläge! Glöm inte bort att den föraktliga kapitalistklassen är liten. Om vi får tillräckligt antal röster, kommer vi att ta deras pengar och ge dessa till er.
Tänk efter! Ni slipper betala era räkningar!
Och om någon skulle protestera, fråga varför de motsätter sig ett rättvist samhälle.
Girigheten svävar som ett svart moln över Vänsterpartiets politik. Inga moraliska frågor ställs. Vad är det som ger vissa människor rätt till andra människors inkomster? Sjöstedts moral är den som barn är kapabla till när de är gamla nog att leka med andra barn i sandlådan.
“Jag vill ha Nisses bil därför att jag vill ha den!”, skriker barnet, under det att mamma och pappa försöker lära sin telning att skilja mellan ditt och mitt. Sjöstedt vill att vuxna ska bete sig på samma infantila sätt.
Inga kausala teorier uppställs. Ett skuldförhållande uppkommer när två människor har en gemensam historia. Om undertecknad bedrar herr Sjöstedt, har han naturligtvis rätt till någon form av kompensation. Han har inte rätt till gottgörelse om vi inte har en gemensam historia.
Den så kallade rättvisepolitik som Sjöstedt förestår är inte grundad på några gemensamma omständigheter. De människor vars inkomster Sjöstedt vill expropriera har ingen gemensam historia med de personer som inkasserar resultatet av den påföljande “omfördelningen”.
De förstnämnda är inte skyldiga de sistnämnda en krona.
Inte ett enda öre.
Pengarna tas från dem därför att de befinner sig i numerärt underläge och saknar vetorätt. Dessutom ska de finna sig i Sjöstedts eviga mästrande om att det är deras fel att Sverige, ett av världens mest jämlika länder, är så ojämlikt.
Detta är en logik som endast borde tilltala små barn: eftersom de rikaste inte “behöver mer pengar i plånboken”, är deras pengar, per automatik, andra människors egendom.
Sjöstedt skämtar dock inte. Han menar det på fullt allvar. Hans parti menar det. Det är baserat på denna djupt omoraliska premiss.
Sjöstedts värld är en värld i vilket det sunda förnuftet är ställt på sitt huvud.
Det är en värld i vilken det är orättvist att människor måste betala sina räkningar. Det är en värld i vilken det är rättvist att människor slipper rätta munnen efter matsäcken.
Det är denna perversion av rättvisebegreppet som Sjöstedt kallar “rättvisa”.
Jonas Sjöstedt poserar med en ung man på Twitter. Tonåringen är Sjöstedt evigt tacksam därför att han inte behövde betala sitt busskort. Det är numera gratis. Det har Jonas sett till.
Jonas är naturligtvis jättestolt och hänvisar till partiets arbete för rättvisa. Den unge mannen tycker säkert att det är jättehäftigt med rättvisa.
Man frågar sig: hur blev busskortet gratis? Har bussförarna slutat ta ut lön? Får bussbolagen numera drivmedlet till bussarna till skänks?
Man undrar: har tonåringen inga föräldrar?
Sjöstedt vill att vi ska tro att han har avskaffat kostnaden. Det har han naturligtvis inte gjort. Han har skyfflat över kostnaden på andra, de så kallade “rika”.
Det är så ett rättvisare Sverige, ett socialistiskt Sverige, ska skapas.
I Sjöstedts Sverige är kvinnors menstruation en “klassfråga”:
Källa: Vänsterpartiet.
I realiteten är detta givetvis rent nonsens. Alla kvinnor menstruerar. Det har inget med social klass att göra. Sjöstedt vill inbilla oss att kvinnor är förtryckta i sin egenskap av menstruerande individer därför att de måste betala för sina mensskydd.
Är det inte också patriarkalt förtryck att män måste betala för rakhyvlar? Eller någon annan form av despotism?
Kvinnan på bilden ger ett segertecken. Äntligen måste någon annan betala mina mensskydd? Hurra! Äntligen har rättvisan segrat!
Hon borde gråta. Eller skämmas.
Detta är typisk socialistisk logik: kvinnor ska ha rätt till sin kropp, men mensskydden ska andra betala. Mer infantilt kan det knappast bli.
Infantila ungdomar
Det infantila moderpartiet har inte oväntat ett ännu mer infantilt ungdomsförbund. Vilma Bolding som är i tjugoårsåldern är ungdomsförbundets första vice ordförande. Kamrat Bolding har fått för sig att hon lever i ett system som hon “ser fram emot att tillsammans med andra att krossa” därför att det “gör vissa människor ofantligt rika och en majoritet fattig”.
Vilma Bolding. Källa: Ung vänster.
Bolding pekar på tre omständigheter som gör det legitimt att hata samhället.
För det första: samhället begränsar hennes rätt “att röra sig fritt”. Det är en märklig kritik. Man frågar sig vad det är som begränsar kamrat Boldings rörelsefrihet? Är hon belagd med utegångsförbud eller har hon ingen cykel? Är hon möjligen enbent?
Nej, det är kollektivtrafiken som är problemet. Bolding vill inte betala för sitt åkande. Hon tycker att det ska vara gratis. Det är en “frihetsfråga”, säger hon. Bolding kan endast uppleva rörelsefrihet om andra betalar hennes bussbiljetter.
Det är “de rikas” fel, säger hon.
För det andra: samhället hjälper inte henne att må bra. Fröken Bolding anser att svenska ungdomar lever i “ett samhällssystem som fullständigt struntar i oss och vårt välmående.”
Notera ordvalet: fullständigt.
Hennes partikollega från Stockholm instämmer:
Källa: Ung vänster.
Kan det bli mer infantilt?
För det tredje: samhället förvägrar kamrat Bolding “rätten till fritid”:
Genom att ta tillbaka det som överklassen bestulit oss på hade vi kunnat ha gratis gymkort, avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik och schyssta hyresrätter som vi har råd att bo i.”
Tänka sig: drygt 20 år gammal och redan offer för kapitalistklassens utsugning.
Nåja. Fröken Bolding har analyserat alla dessa problem och dragit slutsatsen att det finns gott om pengar, men “Problemet är att dessa pengar inte går till oss unga – utan till de redan rika.”
Vad tänker då fröken Bolding göra med de pengar som hon erhållit när de rika har exproprierats? Hon skriver att “I mitt fall skulle jag vilja ha mer tid till att umgås med vänner, styrketräna och läsa böcker.”
Kan det bli mer infantilt?
Förbundsordföranden och kamraten Henrik Malmrot avfyrar följande projektil:
Källa: Ung vänster.
Redaktören tillstår gärna att moderater då och då påstår saker som gör att han drabbas av svindelkänslor, men att de skulle “använda rasistiska vanföreställningar för att förminska strukturella katastrofer”, är väl ändå en överdrift?
Ung vänster tycker också att ingen ska utvisas till Afghantistan? Kanske är betyg och läxor ingen dålig idé, trots allt.
Källa: Ung vänster.
Eller vad sägs om detta?
Källa: Ung vänster.
Ung vänsters andra vice ordförande, Ellen Kling, tycker att ungdomar med i princip noll erfarenhet av livet ska ha inflytande över skolan. Betyg och läxor ska avskaffas så att det inte går att mäta om de lär sig något eller inget. Det är ju inte viktigt. Det primära är ju att skolan är jämlik. Det är ju därför samhällen har utbildningssystem. Eller hur?
Eleverna ska naturligtvis tränas i normkritisk kommunikation. Undervisningen ska ha en så kallad separatistisk organisation med skilda klasser för pojkar och flickor. På detta sätt ska flickor och pojkar lära sig att umgås med varandra.
Den sociala freden ska säkras genom att flickor får lära sig att på skoltid. Så här kan det se ut när kamrat Klings medkämpar har separatistisk självförsvarspaus:
Källa: Ung vänster.
I Göteborg vill kamrat Bolding et consortes åka gratis buss.
Källa: Ung vänster.
Kan det bli mer patetiskt? Knappast.
Ung vänsters mål är naturligtvis ett demokratiskt Sverige i vilket arbetarklassen styr. Här är två ungdomar som drömmer om att få hålla i soppslevarna:
Källa: Ung vänster.
Slutord
Enligt den senaste opinionsundersökningen har detta förfärliga skämt till parti drygt nio procent av väljarna bakom sig. Hela nio procent av väljarkåren skulle vilja se Sjöstedt som statsminister.
Att Vänsterpartiet har dessa åsikter är inget som vi ska förundra oss över. Den marxistiska teori på vilket partiet är grundat ser samhället som ett nollsummespel: människor kan endast bli rika genom att exploatera varandra.
Det som borde oroa alla rationella människor är att partiet förmår rekrytera nya soldater. Det borde inte vara möjligt att inbilla ungdomar i ett avancerat samhälle som det svenska att det enda skälet till att luncherna inte är gratis, är att någon undanhåller dem från oss. Tyvärr är detta inte fallet. Sjöstedt och hans stormtrupper i Ung vänster är inga litterära fiktioner. De är reellt existerande fiender till det fria samhället.