Yearly Archives: 2021

USA:s nationalsång, “The Star-Spangled Banner”, avslutas med orden:

And the star-spangled banner in triumph shall wave O’er the land of the free and the home of the brave

Vi européer har politiker att tacka för våra rättigheter. I Amerika är de gudagivna och skyddas av en konstitution och ett politiskt system som är designat i syfte att värna människors frihet. I sin senaste bok The Authoritarian Moment: How the Left Weaponized America’s Institutions Against Dissent (Broadside Books, 2021) hävdar Ben Shapiro att Amerika har förändrats i grunden. Amerikaner är idag inte särskilt modiga av sig och skälet är att de har goda skäl att vara rädda.

Vänsterns två falanger

I The Authoritarian Moment vill Shapiro visa hur vänstern har gått tillväga för att tysta Amerika. Hans tes är att amerikansk vänster länge var splittrad i två rivaliserande falanger: den utopiska och den revolutionära falangen. Vänstern var enig om att Amerika är ett exploaterande samhälle präglat av sociala orättvisor. Frågan var emellertid vad man skulle göra åt det.
Vänsterns utopiska falang menade att Amerika är i grunden ett sunt samhälle, men att det kan bli bättre. Om Amerika ska bli socialt rättvist, måste den federala staten engagera sig mer i människors liv. Det politiska målet är därför att erövra Vita huset. Kontroll av den federala regeringen gör det möjligt att omfördela rikedomar och att införa social rättvisa. Staten ska, enligt denna uppfattning, leda människorna till det utopiska samhället. Woodrow Wilson, Franklin Roosevelt, Lyndon Johnson och Jimmy Carter var alla utopister.

Den revolutionära falangen var mer pessimistisk och politiskt aggressiv och hävdade att Amerika inte kan reformeras. Det amerikanska samhället antas vara till sin natur auktoritärt och rasistiskt. Dess revolutionära falangens målsättning var därför att jämna status quo med marken och uppföra ett helt nytt samhälle på det gamla systemets ruiner.

Shapiro beskriver Barack Obama som vattendelaren i amerikansk politik. Obama enade den revolutionära och utopiska falangen och öppnade, på detta sätt, dörren för vår tids wokevänster.

Shapiro är relativt kortfattad när han beskriver denna transformation av den amerikanska vänstern. Vi ska därför ägna denna artikel åt detta ämne.

Den utopiska impulsen: Wilson

Woodrow Wilsons politiska övertygelse var en kombination av darwinism, kristendom och pragmatisk filosofi.

Wilson betraktade samhället som en organism och historien som en selektionsprocess. Ett samhälle som inte lyder “livets lagar” har ingen framtid. Det är dömt att gå under.

Wilson var också en djupt religiös man. Han var övertygad om att makt är något gott därför det utgår ifrån Gud. Gud använder makt när han intervenerar i människors liv. Wilson var också övertygad om att eftersom presidenten är den som har mest makt, har denne en privilegierad relation till Gud.
Wilson såg sig själv som Guds högra hand. Följaktligen var han kritisk till Amerikas konstitution. Uppdelningen mellan en verkställande, lagstiftande och dömande makt sätter gränser för vad presidenten kan göra.
Wilson var övertygad om att det var hans uppgift som president att representera det amerikanska folket eller allmänviljan inför Gud. Allt som hindrar folkviljan från att uttrycka sig måste därför elimineras.
Amerikas konstitutionella system gör det således inte endast svårare för det amerikanska samhället att anpassa sig till omvärldens krav, det gör det också, mer eller mindre, omöjligt för presidenten att veta vad hans folk vill.

Men Wilson ansåg inte endast att det amerikanska politiska systemet hade överlevt sig själv. I USA:s självständighetsförklaring sägs det att människor har gudagivna och därför okränkbara rättigheter. Wilson avfärdade detta som nonsens. Han var övertygad om att också individualismen har spelat ut sin historiska roll och att framtiden tillhör ett kollektivistiskt organiserat samhälle.

Det var därför ingen tillfällighet att Amerika under Wilson utvecklades i totalitär riktning. I en organism bekämpar de olika organen inte varandra. Tvärtom: de uppfyller olika funktioner i helhetens tjänst. De bistår organismen i dess kamp för överlevnad. Kritik av staten och dess representanter blir i detta schema dysfunktionella aktiviteter. Om samhället ska överleva, måste människor dra åt samma håll. Det innebär att kritiker måste hanteras.
Wilson var aldrig orolig för att hans idéer skulle ha tyranniska konsekvenser. Om staten reflekterar folkviljan, kan den, per definition, inte bli tyrannisk. Folket kan inte förtrycka sig själv. Det är tvärtom de som kritiserar staten som förtrycker folket.

Wilsons sociala filosofi var pragmatismen. Om samhället är en organism och historien en selektionsprocess, kan det endast överleva genom att experimentera med olika lösningar på samhällsproblem. “Experiment” är ett av pragmatismens nyckelbegrepp. Kunskap utvecklas medelst ständiga experiment. Denna experimentalism var ytterligare en grund för Wilsons konstitutionskritik. Staten måste kunna experimentera och testa olika lösningar om samhället ska överleva i den historiska selektionsprocessen. Konstitutionen med dess “checks and balances” hindrar staten från att uppfylla denna för samhällsorganismen nödvändiga funktion.

Wilson blev president 1913, ett år före det första världskrigets utbrott. Under Wilson transformerades det klassiskt liberala Amerika i totalitär riktning.
Samhället skulle enas. Wilson införde en industriell diktatur i vilket stat och näringsliv samarbetade under statlig överinsyn. Han skapade världens första propagandaministerium. Bevakning av privatpersoner infördes. Människors telefoner avlyssnades, deras post öppnades och kontrollästes. Spioneriet var utbrett. Fler amerikaner kastades i fängelse under Wilsons första fyra år som president än under hela 20-talet i Mussolinis Italien.

Den utopiska impulsen: Roosevelt

Wilson skulle bli enormt inflytelserik bland samtida progressiva och framtida liberaler. Han lärde liberaler att alltid motivera sin politik med hänvisning till en kris. Krisen kan vara ekonomisk. Det kan vara en klimatkris eller någon annan typ av kris. För att nå det kollektivistiska målet måste samhället mobiliseras som om det vore en armé. Meningsskiljaktigheter måste enas bort. Kriser gör detta möjligt. Fria samhällen är oorganiserade, hotbilder skapar konformitet.

Wilson efterträddes av Republikanen Warren Harding. Under 1920-talet hade Amerika Republikanska presidenter. Under denna period var progressiva på jakt efter kriser att exploatera politiskt. Wilson hade visat att det är möjligt att planera samhället i krigstider, men 1920-talets progressiva ville inte ha ett nytt krig. Frågan var därför om det, med William James ord, finns en “moralisk ekvivalent” till krig. Med andra ord: Är en militarisering av samhället möjlig även i fredstid?

Svaret på denna fråga kom i oktober 1929. Den stora depressionen skulle vara i tio år och bli den kris som liberaler (Progressiva kallade sig numera “liberaler”) hade sökt efter. Den väckte på nytt den utopiska impulsen till liv i Amerika. År 1933 svor liberalen Franklin Delano Roosevelt presidenteden.

Roosevelt hade tjänat som biträdande sjöminister i Wilsons regering. Hans språk var, liksom Wilsons, militaristiskt. Han sade sig vilja mobilisera det amerikanska folket som en “krigshär”. Han förklarade “krig” mot de ekonomiska problemen och kallade det amerikanska folket “denna stora armé”. Han talade om en “sommaroffensiv” mot arbetslösheten. I likhet med Wilson betraktade Roosevelt samhället som en organism och historien som en selektionsprocess och i likhet med sin inspirationskälla var hans sociala filosofi pragmatismen.
Roosevelt sade att de friheter som konstitutionen garanterar inte är tillräckliga och att Amerika behöver en ny rättighetsförklaring. Endast ett samhälle som anpassar sig till omvärldens krav överlever och Roosevelt menade att det var dags för Amerika att gå vidare och ge människor en lagstadgad rätt till bland annat arbete, mat, kläder och hälsovård. Roosevelt förklarade att hans regeringen var en “folkets regering” och att den stod i motsättning till kapitalistiskt tyranni.

I likhet med Wilson var Roosevelt övertygad om att människans defaultposition är konformitet. Meningsskiljaktigheter ska därför enas bort och de som envisas med att hävda sitt oberoende från kollektivet ska hanteras av staten. Roosevelt struntade i att delar av hans krispaket under den stora depressionen var olagliga. Han hotade med att “packa” Högsta domstolen och år 1942 förklarade han för kongressen att om den inte gick med på vad han planerade att göra, skulle han göra det ändå. Han militariserade det civila samhället, reglerade ekonomin, införde prisregleringar och attackerade den privata äganderätten. Han sade att kollektivet äger företräde framför individen och att statens makt inte får begränsas av individuella fri- och rättigheter.

Amerikanska liberaler var inte ensamma om att slåss mot individualism, kapitalism och klassisk liberalism. I Italien och Tyskland organiserade sig fascister och nationalsocialister utmed snarlika ideologiska linjer.
Nationalsocialistiska tidningar i Tyskland hyllade Roosevelt och Hitler gratulerade den amerikanske presidenten i ett personligt brev. Mussolini såg New Deal som ett fascistiskt projekt och förklarade att Amerika hade fått en diktator som står i direkt kontakt med folket, att landet höll på att återfödas spirituellt och att amerikanerna hade insett att demokrati inte är en odödlig princip. Roosevelt sade själv att “what we were doing in this country were some of the things that were being done in Russia and even some of the things that were being done under Hitler in Germany. But we were doing them in an orderly way.”

Den revolutionära impulsen: Frankfurtskolan och den kritiska rasteorin

Wilson och Roosevelt tillhörde vänsterns utopiska falang. De var båda övertygade om möjligheten att använda staten som ett instrument i den politiska kampen för ett kollektivistiskt samhällssystem.

Den utopiska falangen var emellertid inte ensam på den politiska arenan. Den hade en rival i den revolutionära falangen. Den revolutionära falangen var mer pessimistisk och politiskt aggressiv än den utopiska delen av rörelsen. Den ansåg att Amerika inte kan reformeras. Den revolutionära falangens målsättning var i stället att destruera Amerika. Den revolutionära falangen hade flera inspirationskällor. En ofta omtalad källa var Frankfurtskolan. Flera av den kritiska teorins främsta representanter hade flytt från Tyskland efter det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933 och bosatt sig i USA. Frankfurtfilosoferna återgäldade Amerikas generositet genom att häckla det amerikanska samhället och genom att elda dess ungdomar till uppror mot det bestående.

Frankfurtskolan var en kommunistisk sammanslutning, men dess medlemmar var knappast ortodoxa i sin övertygelse. De ansåg att Marx’ analys var i huvudsak korrekt, men att den måste kompletteras med andra teorier, bland annat freudiansk psykoanalys, för att kunna förklara de uteblivna revolutionerna i väst. Marxism och socialism blev dock aldrig någon riktig succé i USA. Amerika har en mer elastisk klasstruktur än Europa på grund av den sociala rörligheten.

På 60-talet dök den kritiska rasteorin upp. Till en början var det få som tog den på allvar. Derrick Bell som var dess upphovsman hävdade att Amerika är ett strukturellt rasistiskt samhälle. Bell menade att vita amerikaner är egoister och rasister och att de avskaffade slaveriet därför att det gynnade dem. Han sade att Amerika skulle sälja sina svarta till rymdvarelser om det innebar att de kunde betala av statsskulden. Bell var emellertid en ensam röst och i huvudsak ignorerad. Majoriteten av den amerikanska vänstern var utopisk och skulle så förbli under en lång tid framöver.

Barack Obama

När Barack Obama höll tal vid det Demokratiska partiets konvent år 2004 var temat för talet Amerika. Obama sade att det inte finns ett liberalt och ett konservativt Amerika, ett vitt och ett svart Amerika, det finns endast ett Amerikas Förenta stater. Men Obama var också influerad av Bell och pastor Jeremiah Wright. Wright vigde paret Obama och har döpt deras barn. Obamas’ bok The Audacity of Hope har lånat titeln från en predikan med samma namn. Wright är bland annat övertygad om att aidsviruset har skapats av USA:s regering i syfte att utrota landets svarta.

Barack Obama utgör vattendelaren i amerikansk politik. Under den första perioden betonade han enhet och amerikanism. I den andra perioden började han använda raskortet mot sina kritiker. Han hävdade att vit rasism utgör en del av Amerikas DNA och att han såg som sin uppgift att i grunden transformera Amerika.

Obamas andra valkampanj var intersektionellt motiverad. Obama var övertygad om att eftersom det vita Amerika är rasistiskt, kunde han endast vinna presidentvalet genom att dela ut favörer till olika minoriteter. När Obama kampanjade för att bli president första gången sade han sig vara emot samkönade äktenskap. Lagom till det andra presidentvalet hade han ändrat uppfattning. Han var nu för samkönade äktenskap. Nästa grupp var landets immigranter. Obama förklarade att han stod för mångfald och att han inte hade för avsikt att upprätthålla Amerikas immigrationslagar, trots gränsskyddet är ett federalt ansvar. Kvinnor ansågs vara en viktig grupp av Obamas valanalytiker så Obama hävdade att Republikanerna är involverade i ett krig mot Amerikas kvinnor. Hans vicepresidentkandidat, Joe Biden, vände sig till USA:s svarta och sade att om Obama förlorade valet skulle Republikanerna införa slaveriet på nytt.

På detta sätt försökte Obama skapa en intersektionell koalition och han motiverade den med att alla de i koalitionen ingående grupperna hade en och samma fiende: systemet. Systemet var olika saker. Ofta representerades det av det Republikanska partiet, ibland av polisen, ibland av vita.

När Obama blev president var vänstern splittrad på frågan om politisk metod. Frågan var om staten kunde användas för att reformera Amerika i kollektivistisk riktning eller om vänsterns mål skulle vara att destruera det liberal-kapitalistiska samhället. Obama enade den utopiska och revolutionära falangen. Med honom fick vänstern ett nytt mål: att erövra staten och att använda den i syfte att destruera Amerika. På detta sätt jämnade Obama marken för wokevänstern.

Nästa artikel

I nästa artikel ska vi kika lite närmare på det centrala argumentet i The Authoritarian Moment: How the Left Weaponized America’s Institutions Against Dissent. Hur lyckades vänstern tysta det amerikanska folket?