Yearly Archives: 2020

När genetikern Anne Moir började undersöka hur fackmän, dvs. biologer, hjärnforskare osv., ser på könsskillnader, insåg hon snabbt att debatten på kultursidorna mer sällan än ofta återspeglar den faktiska kunskapen på området. De personer som äger specialistkunskaper i ämnet deltar ogärna i diskussioner och de som dominerar debatten har sällan adekvat naturvetenskaplig utbildning. 
Innan Tiina Rosenberg blev professor i genusvetenskap vid Lunds universitet var hon docent i teatervetenskap vid Stockholms universitet. Gudrun Schyman är socionom. Mona Sahlin har endast orkat tröska sig igenom treårigt gymnasium. ROKS Ireen von Wachenfeldt har lett kurser för kvinnor med dåligt självförtroende. Sara Stridsberg som översatte feminismens svar på Hitlers Mein Kampf – Valerie Solanas SCUM manifesto (SCUM är en förkortning för Society for Cutting Up Men) – är jurist. 
I föreliggande artikel skall vi ställa oss frågan hur vetenskapen ser på könsskillnader. Finns könsskillnader eller är de endast så kallade sociala konstruktioner? Vår utgångspunkt är Anne och Bill Moirs bok Why Men Don’t Iron. The Real Science of Gender Studies.
 

Manlig bisexualitet?

Feminister brukar säga att världen hade varit en bättre om män hade varit mer kommunikativa och empatiska. “Män är pojkar som inte har vuxit upp”, “Skillnaden mellan barn och män är priset på deras leksaker”, “Krig är egentligen små pojkar som slåss”. Bakom klichéerna döljer sig en politisk ambition och för att förstå denna ambition måste vi känna till hur feminismen ser på könsskillnader. Faktum är att det inte räcker med att vi diskuterar feminismens syn på manligt och kvinnligt. Vi måste också ta upp frågan om hetero- och homosexualitetens orsaker. Den feministiska kritiken av det moderna samhället baseras nämligen på premissen att människan är en i grunden bisexuell varelse. 
Enligt feminismen är sexuell orientering inte en biologisk egenskap, utan tvärtom något som samhället stämplar på individen. Det är ingen slump att motståndet mot biologiska förklaringsmodeller är så utbrett bland feminister. Hur skall vi kunna ändra på mannen om hans förmenta fyrkantighet är biologiskt betingad? Enligt feminismen är människor inte heterosexuella, de blir heterosexuella och det är den patriarkalt organiserade kulturen som är orsaken. Den feministiska revolutionen handlar således inte enbart handlar om kvinnans frigörelse. Den syftar också till att emancipera mannen från ett socialt system som förtrycker honom och nekar honom tillträde till det feminina inom honom. Både män och kvinnor är offer för det patriarkala och heteronomativa kulturella systemet. Människans frihet ligger i hennes bejakande av sin bisexuella natur. 

Den första frågan blir därför: varifrån kommer teorin om mannens bisexualitet och hur starkt är det vetenskapliga stödet för den? 

En källa är Sigmund Freud. Freud var övertygad om att människor är i grunden bisexuella varelser. En uppfattning som ibland framförs och som baseras på Freuds teori är att män som uttrycker aversioner mot homosexuella själva är homosexuella. Deras motvilja är ett uttryck för deras oförmåga att acceptera sin egen latenta homosexualitet. Freud är en viktig inspirationskälla, men det var amerikanen Alfred Kinsey som på 1940- och 50-talet populariserade föreställningen om den manliga bisexualiteten. Kinsey hävdade att 37 procent av alla män har haft en homosexuell relation och att 13 procent har homosexuella behov som de inte medger öppet. Kinseyrapporten kom som en chock för många. Om Kinsey har rätt, är 50 procent av alla män aktiva eller potentiella homosexuella. Kinsey menade att hans resultat visade att det inte är teoretiskt meningsfullt att behandla homo- och heterosexuella män som två distinkta populationer. Fem frågor anmäler sig.
 

• Hade Kinsey rätt om homosexualitetens utbredning? Nej, Kinsey hade fel. En rimlig skattning hamnar någonstans mellan 1 och 4 procent. Fler homosexuella finns det inte. Antalet lesbiska kvinnor är ännu färre.
• Finns det fler homosexuella i sexuellt frigjorda samhällen? Enligt den feministiska hypotesen är sexuell orientering något som skapas av samhället. Därför borde det finnas fler homosexuella i sexuellt frigjorda samhällen. Detta är inte fallet. Andelen homosexuella är konstant i alla samhällen världen över.
• Är det sant att hälften av alla män är bisexuella? Nej, det är inte sant. Den mest omfattande studien i ämnet undersökte 34 000 gymnasieelever och kom fram till att vid 18 års ålder var 99,2 procent av männen exklusivt heterosexuella. Undersökningar visar också att sexuella preferenser har en antingen-eller-karaktär: människor är heterosexuella eller homosexuella och de flesta är heterosexuella. Det finns ingen kontinuerlig skala, det finns ingen latent homosexualitet eller universell bisexualitet.
• Är det korrekt att heterosexuella män hyser motvilja mot homosexuella? Forskning visar att det är korrekt att heterosexuella män känner motvilja mot homosexuella män. Denna motvilja har dock inget med hat eller homofobi att göra. Inte heller är heterosexuella mäns aversioner mot homosexuella något onormalt.
• Är heterosexuella mäns aversioner grundade i deras oförmåga att acceptera sin egen homosexualitet? Nej, det finns inget vetenskapligt stöd för denna tes. Däremot har forskning gett vid handen att heterosexuella män klagar över homosexuella mäns beteende. Lustigt nog framför de samma klagomål som heterosexuella kvinnor ibland framför mot heterosexuella män – att männen stirrar på dem. När kvinnor framför sådan kritik, tas den i regel på största allvar. Det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagons regler stipulerar numera att en kvinna har rätt att anmäla en man för sexuella trakasserier om han har stirrat på henne i längre än tre sekunder. När heterosexuella män klagar över samma sak, kritiseras de för att vara fördomsfulla.

Det finns alltså mycket som tyder på att hypotesen om den universellt närvarande bisexualiteten är falsk. Samtidigt är det uppenbart att kritiken av Kinsey inte räcker för att vederlägga den feministiska hypotesen. Det faktum att Kinsey hade fel om homosexualitetens utbredning är i sig inget argument mot det feministiska påståendet att sexuell orientering är något socialt, dvs. något som bestäms av samhället. En feminist har inget problem med att nio av tio människor säger sig vara heterosexuella eftersom feministen anser att sexuell orientering är något som samhället tvingar på individen. Uttryckt på ett annat sätt: en person som säger sig vara exklusivt heterosexuell är offer för samhällelig indoktrinering och kan inte tas på allvar. Vår nästa fråga kan därför formuleras på följande sätt: hur förklarar vetenskapen sexuell orientering? Är det samhället som gör människor heterosexuella eller skall orsakerna sökas på annat håll? 
 

Orsaker till sexuell orientering

Homosexualitet och heterosexualitet är två exempel på naturlig variation. Naturen producerar sällan identiska kopior av individer. En del människor är vänsterhänta, andra är högerhänta. Somliga har blå ögon, andra har melerade. Vissa är långa medan andra är kortväxta. En del är heterosexuella, medan andra är homosexuella. Homosexualitet är alltså inte onaturligt. Tvärtom – det är lika naturligt som heterosexualitet.
Nästa fråga blir därför “Hur förklarar vetenskapen naturlig variation?” Varför blir en individ hetero- eller homosexuell? Individens sexuella orientering bestäms av biologiska processer i livmodern. Det är manliga könshormoner, framför allt testosteroner, som avgör om barnet skall bli hetero- eller homosexuellt. Om testosterondosen faller under en kritisk nivå, ökar sannolikheten för att pojken skall bli homosexuell. Omvänt gäller att sannolikheten för att en flicka skall bli lesbisk ökar om hon utsätts för höga doser av testosteroner under graviditeten. En pojke kan bli homosexuell om modern utsatts för hård stress under graviditetens tredje månad. Det beror på att stress reducerar testosteronnivån. Undersökningar har visat att barnets sexuella orientering påverkas av om fostret har exponerats för manliga könshormoner på grund av att modern har undergått medicinsk behandling under graviditeten. Det saknas inte paralleller från djurriket. Ett manligt råttfoster som inte har blivit exponerat för testosteroner utvecklar ett feminint beteendemönster. Omvänt: ett kvinnligt råttfoster som under samma kritiska period utsatts för manliga hormoner beter sig som en hanråtta när det växer upp. Flickor som på grund av en genetisk abnormalitet har utsatts för höga doser av manliga könshormoner under graviditetens tredje vecka, så kallade CAH-flickor, blir mer aggressiva än flickor i allmänhet. Skillnaderna i uppväxthistoria mellan hetero- och homosexuella är ofta slående. CAH-flickor föredrar att leka med vapen istället för med dockor och är starkt konkurrensinriktade:
 

Like other CAH girls, Susan preferred the rough and tumble style of boy’s play. The toys handed down by her elder sisters were ignored: she did not want their dolls, except to use as weapons. … She soon had a collection of trucks, cars and trains and she would spend hours making zooming noises and crashing them into each other.

Undersökningar av vuxna CAH-flickor ger vid handen att nästan hälften av dem har homosexuella fantasier medan 44 procent är aktivt lesbiska. Omvänt gäller att de flesta homosexuella män föredrog flicklekar som små. Eftersom testosteronduschen äger rum medan barnet fortfarande är i livmodern är det inte meningsfullt att säga att individen väljer sin sexuella inriktning eller att samhället tvingar på individen dennes sexualitet. Människans sexualitet har en biologisk förklaring. Forskning har också visat att den beskrivna processen är irreversibel. Sångerskan Carola Häggkvist har sagt att bön kan bota homosexuella, men det är inte sant. Det är inte möjligt att vrida klockan tillbaka när hjärnan väl har fått en maskulin eller feminin funktion och struktur. 
 

Könsskillnader som empirisk realitet

Låt oss nu titta lite närmare på skillnaderna mellan heterosexuella män och heterosexuella kvinnor. Om vi får tro den feministiska teorin är könsskillnader sociala konstruktioner. Denna teori är lika falsk och orimlig som teorin att sexuell orientering är socialt bestämd. En närmare granskning av forskningen på detta område ger vid handen att feminismens bild av mannen är lika mycket en karikatyr som den patriarkala kulturens bild var av kvinnan. Alltså: hur uppkommer könsskillnader? Vad säger forskningen? 
Det finns stora skillnader mellan mäns och kvinnors beteenden och orsaken är biologisk. En viktig orsak är att män har mer testosteroner än flickor. Genomsnittsmannen har elva gånger mer testosteroner än en kvinna. Tonårspojkar kan ha ännu högre nivåer.

The men who have the highest base-rate testosterone levels are the most aggressive and the most prone to violence. Such undividuals seem to lack impulse control; they are all accelerator and no brake. Just below them are men with high-medium T levels, who usually possess a dominant, competitive personality, but have their anger and hostility under control. Such men are frequently found in professions that demand a competitive streak. Barristers (courtroom advocates) have higher T levels than those lawyers who stay in their offices. Ministers of the church have the lowest levels. The same phenomenon has been observed in women. Female lawyers have higher levels than women teachers or nurses, and female business executives have higher T levels than clerical workers or housewives.

Pojkar är mer aggressiva, impulsiva och konkurrensinriktade än flickor. Det är ingen tillfällighet att man ofta finner män på utsatta positioner i samhället. Män får en kick av att ta risker, medan kvinnor får obehagskänslor. Pojkar blir lättare uttråkade än flickor därför att deras hjärna fungerar annorlunda:

The key difference between the sexes is the male’s higher arousal threshold. This has been studied with tests which measured the electrical activity of the brain under various stimuli such as flashing lights and loud bangs, and the tests show that women pay attention much sooner than men. If the results of those experiments are applied to the classroom, it is obvious that girls will be more readily interested in lessons than boys. The girls’ brains are telling them that the lesson is interesting, while the boys’ brains are busy wondering when something will happen to break the tedium.

Pojkar avbryter varandra ofta, de tycker om att kommendera, hota och reta varandra. Flickor har lättare för att koncentrera sig än pojkar. Flickor gör som de blir tillsagda, pojkar säger emot. Flickor utvecklar nära relationer med vänner där de utbyter förtroenden. Pojkars umgänge kretsar kring gemensamma intressen. Kvinnan vill att hennes man skall bli mer lik henne, dvs. mer kvinnlig. Män kan inte tillmötesgå kvinnor på denna punkt eftersom deras biologi gör dem till kyligare varelser. 
Mäns sexuella beteende avviker starkt från kvinnors. Det är ingen slump att de flesta erotiska romaner och kärleksdikter är skrivna av män eller att det i huvudsak är män som konsumerar pornografi. Män har mer testosteroner än kvinnor. På grund av sin biologiska konstitution har genomsnittsmannen i genomsnitt 400 procent fler erotiska fantasier än genomsnittskvinnan. Det är mannens hormoner som är drivkraften bakom hans fantasiliv. Det är också hormonerna som driver honom att ta initiativ och när tillfälle inte gives – att fantisera. Män kan inte sluta drömma om vackra kvinnor och sex eftersom deras biologi gör dem annorlunda. Det är lika poänglöst att moralisera över mäns erotiska fantasier som det är att gnälla över kvinnors förkärlek för romantiska noveller. Men män har inte endast livligare fantasi än kvinnor. Mäns behov av visuell stimulans är större än kvinnors. Män blir lättare sexuellt upphetsade än kvinnor. De kräver också mer sexuell variation och har lättare att bli uttråkade. För män är sex en lek och många män är beredda att ta stora risker för att få leka. 
Forskning har inte överraskande visat att homosexuella har en kvinnlig hjärna. Det område i hjärnan som kontrollerar det sexuella beteendet hos människor är större hos en man än hos en kvinna. Hos heterosexuella är området dubbelt så stort som hos homosexuella. Skillnaden återfinns även hos råttor: samma område är hos en hanråtta upp till sju gånger större än hos honråttor. 
Men hjärnskillnaderna påverkar inte endast individens beteende. Män och kvinnor har olika hjärnor och skillnaderna påverkar även könens kognitiva kompetenser. Flickor har ett övertag på det verbala området, medan pojkar har en starkare spatial förmåga. Det innebär att flickor ofta är duktigare på muntlig framställning och på att läsa och skriva. Pojkarna har bland annat lättare för att orientera sig. Denna skillnad återfinner man även bland djur. Hanschimpanser är duktigare på att ta sig fram i en labyrint än honor. Pojkar har bättre hand-öga koordination vilket bland annat gör att de är duktigare bestämma föremåls storlek och att uppskatta avstånd. Följaktligen är pojkar bättre på att kasta pil än kvinnor. En studie av homosexuellas förmåga att kasta pil visade att de kastade mycket sämre än sina heterosexuella medtävlande. De kastade, kort och gott, som kvinnor. Pojkars övertag på det spatiala området syns tydligast när man jämför flickors och pojkars förmåga att lösa matematiska problem. Camilla Benbow har studerat matematiskt begåvade barn i över 30 år och noterat att det går 13 matematiskt begåvade pojkar på varje flicka. Flickor som har exponerats för manliga könshormoner under graviditeten har inte överraskande en bättre spatial förmåga än sina systrar. De så kallade CAH-flickorna utgör här ett specialfall:

Susan did not seem to have to learn to solve problems, she seemed to just know. This was especially true for abstract reasoning, the really difficult problems I set her. I once asked her how she did it. She just said she can see the answer in her mind’s eye; she doesn’t really have to work it out, it just comes to her as a visual pattern. 
 

Politik och biologi

Om vi får tro vår tids feminister är det moderna samhället patriarkaliskt, dvs. det är ett samhälle som är byggt av män och för män. Teorin om könet som en social konstruktion har till uppgift att förse denna uppfattning med ett vetenskapligt rättfärdigande, men som vi har sett är teorin fullständigt befängd. Den strider inte endast mot common sense, den står i bjärt kontrast till den befintliga kunskapen om könsskillnader. I nästa artikel i vår serie om könsskillnader skall vi ta upp det politiska problemet till diskussion. Feminiseringen av det moderna samhället är inte, vilket många verkar tro, enbart av godo. Idag är det inte kvinnan som är i farozonen, utan mannen. Feminiseringen av det moderna samhället har gjort det svårare för pojkar att vara pojkar och män att vara män.