Yearly Archives: 2020

I augusti månad 2013 blev en gravid muslimsk kvinna angripen av en man som slet av hennes huvudduk och misshandlade henne. Detta var inledningen till det så kallade hijabuppropet. FI:s ledare Gudrun Schyman var en av dem som protesterade mot dådet genom att använda hijab under en dag.

Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, stödjer Hijabuppropet.
Källa: Feministiskt perspektiv.

Marx hade fördömt hijabuppropet som reaktionärt

Schymans entusiasm var intressant av flera skäl. Schyman inledde sin politiska karriär i Marxist-leninistiska Kampförbundet för att sedan gå med i VPK. Både MLK och VPK var organisationer som stod på den filosofiska materialismens grund. Där fanns inget utrymme för religiösa grubblerier. Det är ingen tillfällighet att man i Schymans parti i mitten på 40-talet på fullt allvar diskuterade om präster ska ha rösträtt.
Marx hade själv skrattat åt hijabuppropet. Han var övertygad om att kapitalistiska samhällen är mer avancerade än samhällen i tredje världen och hade funnit idén om ett hijabupprop löjeväckande och reaktionärt. Han försvarade till och med kolonialism eftersom det hjälpte outvecklade samhällen att industrialisera.
Det är inte svårt att förstå varför Marx intog denna position. Endast industrisamhällen har en arbetarklass och utan en arbetarklass, ingen socialistisk revolution.

Genusfeminismen är en korsning av marxism och postmodern filosofi

Schymans tilltag var även intressant av ett annat skäl. Schyman är genusfeminist och genusfeminismen är en hybrid av klassisk marxism och postmodern filosofi.
Schyman tillhör numera en organisation som kämpar för könsneutrala dopnamn, ett tredje juridiskt kön, transsexuellas och homosexuellas rättigheter, som hävdar att äktenskapet är heteronormativt och som vill använda statsmakten för att verkställa en brett upplagd ideologisk offensiv med syfte att indoktrinera hela befolkningen, ung som gammal, i genusfeminism.
Vad för typ av reaktion förväntar vi oss av en person som tillhör en organisation som har detta på programmet? Att hon eller han ska gå omkring i hijab?
Det hade varit mer logiskt om Schyman hade sagt att även om våld mot kvinnor är oacceptabelt får detta inte skymma det viktiga faktum att huvudduken är ett patriarkalt verktyg vars diaboliska syfte är att underordna kvinnor en religiöst sanktionerad könsmaktsordning. Det är den typen av analys som vi förväntar oss av radikala genusfeminister som Schyman.
Istället förklarade Schyman att muslimska kvinnor har rätt att bära huvudduk. Schyman var inte ensam om att hävda denna ståndpunkt. I en artikel i Feministiskt perspektiv skrev den “antifascistiska feministen” Carolina Farraj att hijabuppropet är feministiskt därför att feminism handlar om kvinnors rätt att klä sig hur de vill.
Stämmer det? Handlar modern feminism om rätten att få klä sig hur man vill? Nej, det gör den inte. Modern feminism handlar om mycket, men knappast om denna frihet och skälet är ju uppenbart: det är en frihet som kvinnor har sedan länge. Det är en lagstadgad rättighet. Det faktum att en muslimsk kvinna får sin huvudduk avsliten, förändrar inte lagens innebörd. Män blir misshandlade varje dag. Innebär det att misshandel av män inte är förbjudet i lag och att vi därför bör starta ett mansupprop? Självklart inte.

Fascistisk uppmarsch?

De kvinnor som tog initiativ till hijabuppropet sparade inte på krutet när de spekulerade om orsakerna till händelsen. Det faktum att det handlade om en förövare och ett offer hindrade inte de fem genusfeministerna att beskriva attacken som “strukturell” och varna för en fascistisk uppmarsch i vårt land. De hävdade, på fullt allvar, att i Sverige knyter muslimska “kvinnor knyter slöjan extra hårt i hopp om att den inte ska bli avsliten”. Mot slutet av artikeln uppmanade artikeluppfattarna Sveriges alla kvinnor att protestera mot “fascismens framfart” genom att bära hijab en dag.
Inte heller detta verkade seriöst. Fascism beskriver en vilja att maximera statens makt. Det innebär naturligtvis inte att kvinnomisshandlare inte kan vara fascister, men det är inte det faktum att de misshandlar som gör dem till fascister. I så fall hade våra fängelser varit fulla av fascister. Man kan faktiskt vara fascist utan att vilja göra en fluga förnär.
Faktum är att om artikelförfattarna hade varit intresserade av att varna för fascism, borde de ha fokuserat på det faktum att kvinnan bar huvudduk, inte på att hon fick den avsliten. I islam är verkligheten inte endast ett problem som söker ett svar, islam har, om vi får tro Ayatolla Mosavi Khomeini, svar på alla frågor. Sekulärt sinnade personer har svårt att förstå varför kvinnors hår utgör ett problem, men i islam måste allting tas på största allvar. Khomeini säger sig därför inte vilja tipsa kvinnor om att använda huvudduk. Inte heller uppmanar han dem att göra det. Istället skriver han att “kvinnor måste dölja … sitt hår från mäns blickar”.
Genusfeminister vill maximera statens makt och det kräver att det privata är politiskt. Följaktligen har genusfeminismen försökt återuppliva den gamla kommunistiska 60-talsdevisen: “Det privata är politiskt”. Khomeini vill maximera den teokratiska statens makt. Följaktligen hävdar han att det privata är religiöst. Först då kan den teokratiska staten bestämma över detaljer som kvinnors kläder och huruvida de ska använda huvudduk eller inte. Det finns följaktligen uppenbara likheter mellan islam som doktrin och den italienske fascisten Benito Mussolinis definition av fascismens credo: “Everything within the state, nothing outside the state, nothing against the state.”

Val av infallsvinkel

En gravid, muslimsk kvinna blir attackerad och får sin huvudduk avsliten. Kritikerna hade kunnat starta ett upprop mot misshandel eller ett upprop mot misshandel av kvinnor eller ett upprop mot misshandel av gravida kvinnor eller ett upprop mot misshandel av gravida kvinnor med huvudduk. Eller varför inte ett upprop mot människomisshandel? Faktum är att det hade räckt med ett upprop mot misshandel. Det hade täckt samtliga fall.
Istället valde man att fokusera på huvudduken. Man valde att betona att kvinnans religionsfrihet hade kränkts. Det faktum att hon också hade blivit misshandlad och att hon var gravid användes endast för att förstärka det faktum att hon hade blivit kränkt i sin egenskap av muslim.

Är islam en kvinnoförtryckande religion?

Schyman gjorde i samband med hijabuppropet följande uttalande för FI:s räkning:

Rasister försöker framställa islam som en per definition kvinnoförtryckande religion…

Schyman förklarar inte hur hon har nått fram till sin slutsats att islam inte är en “per definition” kvinnoförtryckande religion, men gissningsvis menar hon att islams heliga texter kan tolkas på olika sätt. Det är detta som vi har kallat den dekonstruktivistiska metoden. Den säger att en text inte har mening, utan att läsaren projicerar mening på den. Problemet är naturligtvis att dekonstruktivismen är förbjuden inom islam. Uttryckt på ett annat sätt: det faktum att svenska genusfeminister kan tolka islams urkunder på olika sätt, innebär inte att muslimer kan eller gör det. Vad är vägledande när muslimer läser islams heliga skrifter? Sunniislam som samlar ungefär 90 procent av världens muslimer har fyra skolor: Malaki, Hanafi, Hanbali och Shafi. Det innebär inte att sunniislam har en postmodernistisk organisation, att allt är tillåtet och kanske också uppmuntrat. De fyra skolorna är överens om det mesta. De bråkar om detaljer.
Ett exempel: hur ska islam hantera avfällingar? Tre av skolorna anser att muslimer som avsäger sig sin religion ska dödas. En skola anser att kvinnor ska straffas, men inte dödas. En annan skillnad är möjligheten att ångra sig. Några skolor anser att avfällingen inte ska dödas direkt, utan att han eller hon ska ges möjlighet att ångra sig. Andra skolor anser att en ångervecka inte är nödvändigt.
Dessutom: islam är en misogyn doktrin. Allah har gett män rätt att slå sina kvinnor. Det är bestämt att mannen är överordnad kvinnan. Kvinnor har inte rätt att vägra sina män sex. Kvinnor anses ha lägre intelligens än män. Kvinnor måste täcka sina behag, medan mannen kan klä sig nästan hur som helst. Detta är endast några exempel. Håll detta i minnet och ställ sedan följande fråga: verkar det sannolikt att den islamiska huvudduken inte har tillkommit i syfte att kontrollera kvinnor?
Nej, det gör det naturligtvis inte.
Skälet till att kvinnor ska ha huvudduk är att de har ansvar för att män inte ska bli sexuellt upphetsade. Det är skälet till att kvinnor uppmanas att täcka sina behag. Det är skälet till att saudiska kvinnor som inte täcker sig riskerar att gripas och åtalas för prostitution och varför det i pakistanska fängelser finns så många kvinnor som har utsatts för våldtäkt. En pakistansk kvinna som anmäler en man för våldtäkt måste kunna styrka sin berättelse med fyra manliga vittnen. Dessa måste ha bevittnat våldtäkten. Om hon inte kan göra det, tolkas hennes anmälan som ett erkännande att hon har haft sex med en man. Om kvinnan är gift, riskerar hon att dömas till döden genom stening.

‘Umar bin Al-Khattab said: “Verily Allah sent Muhammad with the truth, and he revealed the Book to him. Among what was revealed to him was the Ayah of stoning. So the Messenger of Allah stoned, and we stoned after him. I fear that time will pass over the people such that someone will say ‘We do not see stoning in the Book of Allah.’ They will be misguided by leaving an obligation which Allah revealed. Indeed stoning is the retribution for the adulterer if he was married and the evidence has been established, or due to pregnancy, or confession.”

Slutord

Georges Sorel lärde Mussolini att revolutionära rörelser behöver myter och att det inte spelar någon roll om myterna är sanna eller falska. Det viktiga är att de mobiliserar människor till kamp. Tysklands judar var lika litet ett hot mot tyskar som Europas industriländer var mot Italien. Om krisen inte existerar, fabricera den.
Redaktören har vid flera tillfällen pekat på genusfeminismens fascistiska karaktär och hijabuppropet är ytterligare ett exempel i raden på hur genusfeminister försöker exploatera allvarliga händelser för politiska syften. Om Schyman och artikelförfattarna verkligen hade menat allvar med sin feminism, hade de upprörts över att en gravid kvinna attackerades, inte att hon fick sin huvudduk avsliten.
Varför valde man att betona kvinnans religion? Skälet var att man visste att det knappast var möjligt att exploatera politiskt ett vanligt brottsfall. Om man istället betonade kvinnans islamiska tro, kunde man frammana en bild av en hotad religiös minoritet i ett samhälle präglat av rasism och fascism. Med utgångspunkt i denna hotbild kunde man sedan kräva långtgående förändringar av samma samhälle. Således använde Schyman händelsen som plattform för nya fördömanden av det svenska samhället och krav på att “All personal på skolor måste få utbildning i hbtq-frågor, genus, antirasism och normkritik” medan artikelförfattarna uppmanade politiker att ta itu med den strukturella rasismen.