Yearly Archives: 2020

Jordan Peterson har sagt att han skrev Maps of Meaning under intryck av det kalla kriget. Varför var människor beredda att förinta varandra för några idéers skull? Hans svar är att människor var besatta av ideologier.
Ideologier är ofullständiga beskrivningar av verkligheten som gör anspråk på att formulera hela sanningen.
Till skillnad från vetenskapliga teorier har ideologier en förmåga att fascinera människor på djupet. Trots att över 100 miljoner människor dog under det kommunistiska experimentet fortsätter socialism och kommunism att tjusa människor.

Vad är en ideologi? Tre exempel

Teorier är inte ideologiska som sådana. Ekonomiska teorier är ett exempel. Ekonomiska teorier beskriver individen som en nyttomaximerande varelse. Ekonomer är naturligtvis fullt medvetna om att människor också beter sig irrationellt, men de bortser från det i analysen därför att det skulle försvåra möjligheten att dra någorlunda entydiga slutsatser. Det är skälet till att ekonomiska analyser inte är ideologiska.
När blir en teori ideologisk? Petersons svar är att teorier blir ideologiska när de inte behandlas som perspektiv på verkligheten utan som totaliserande förklaringar. En ekonomisk teori som hävdar att mänskligt beteende endast handlar om att maximera nytta är ideologisk.
Den marxistiska alienationsteorin baseras på två premisser. Den första premissen beskriver människan som en kreativ varelse som uttrycker sin skaparkraft i arbete. Den andra premissen hävdar att den kapitalistiska konkurrensen kräver en ständig effektivisering av produktionsprocessen, vilket nödvändiggör arbetsdelning och att arbetsdelningen berövar arbetet dess kreativa aspekt. Slutsatsen är att människan är alienerad under kapitalismen. Denna teori är falsk av skäl som vi inte ska gå in på här, men den är inte nödvändigtvis ideologisk.
Ett exempel på ideologisk användning av alienationsteorin är när den används som universalförklaring av psykiska besvär. Man antar då inte endast att arbetsdelning är ett kapitalistiskt fenomen, att den orsakar alienation utan även att psykiska störningar i allmänhet är konsekvenser av alienation och följaktligen att depression, bipolaritet och andra psykiska sjukdomar kommer att försvinna under socialismen. Frågan om psykiska sjukdomars orsaker är naturligtvis betydligt mer komplicerad än så.
Den feministiska analysen lider av ett snarlikt problem i det att den reducerar sociala relationer till makt. Problemet är inte att det inte existerar makt, det gör det, utan att sociala relationer är multidimensionella. Uttryckt på ett annat sätt: de är inte endast makt. Dominanshierarkier baserade på kompetens är tvärtom något som vi ska värna om. Anledningen till att vi respekterar läkarens ordination är att vi antar att han eller hon vet bättre. Förhållandet mellan medborgare och stat i västdemokratier är förvisso en maktrelation, men det är ingen förtrycksrelation, utan en auktoritetsrelation. Människor lyder inte myndigheterna därför att de är rädda för dem, utan därför att de anser att den makt som myndigheterna har är legitim. Makt är inte nödvändigtvis något dåligt. När den feministiska analysen reducerar sociala relationer till repression, blir resultatet en ensidig, förenklad och ideologiserad bild av verkligheten.

Vetenskap, orsak, mening

Den vetenskapliga metoden utesluter det filosofiska subjektet. Verkligheten eller objektet antas ha en bestämd natur som kan beskrivas, förklaras och förutsägas. Människan är i detta perspektiv en produkt av interaktionen mellan natur eller kultur. Det är korrekt att vi människor upplever oss som subjekt, men det är endast en illusion.
Petersons metod är inspirerad av fenomenologin. Följaktligen anser han att människor är subjekt och att deras erfarenheter ska tas på allvar. När vi betraktar världen, uppfattar vi den som en totalitet av kausalitet och mening. Det faktum att vi inte upplever verkligheten på det sätt som vetenskapen beskriver den, indikerar att den konventionella vetenskapssynen är förenklad.
När vi betraktar världen gör vi det som verktygsanvändande varelser. Innehållet i en flaska vin är inte endast ett empiriskt objekt som vi kan analysera kemiskt, det är också ett statusobjekt och detta påverkar vår relation till det. Den fråga som vi ställer oss är vilken mening olika objekt i världen har och denna process är långtifrån automatiserad. Det är dock inte endast vår upplevelse av objektvärlden som är genomsyrad av mening, vi har ett starkt behov av att känna att våra liv är meningsfulla. När Nietzsche förkunnade att människan hade mördat Gud var hans retorik långt ifrån triumfatorisk. Istället sade han att det inte finns tillräckligt med vatten för att skölja bort allt blod. Nietzsche var övertygad om att kristendomens kollaps skulle åtföljas av en enorm meningskris och att denna kris skulle öppna dörren för moralisk nihilism och politisk totalitarism.

Herr Peterson. Källa: Wikimedia.

Ideologier baseras ofta på subjektkritiska antaganden och skälet är naturligtvis att det skänker dem ett sken av vetenskaplighet.
Varför är människor olyckliga? Svar: därför att samhället förtrycker dem. Varför förtrycker förtryckarna de förtryckta? Svar: därför att de inte kan göra mycket mer än att spela de roller som det sociala systemet har iordningställt åt dem.
Det faktum att människor i realiteten inte upplever sig som objekt, förklarar varför politiska ideologier kan vara så paradoxala. Uttryckt med andra ord: syftet med politiska ideologier är att mobilisera människor för handling, men är detta verkligen en meningsfull uppgift om det filosofiska subjektet är en illusion? Om socialister och kommunister verkligen hade trott på vad de säger, hade de inte engagerat sig politiskt, demonstrerat och byggt organisationer för mobilisering av arbetarklassen.
Det är knappast en slump att det inte finns en organisation som kämpar för gravitationskraftens seger. Gravitation existerar oavsett vad vi tycker om det. Varför riskera liv och lem i kamp mot den till tänderna beväpnade borgarklassen om kapitalismen är dömd att gå under av egen kraft?
Kanske hade Marx rätt när han i Das Kapital beskrev individerna som “personifikationer av ekonomiska kategorier” och “de ekonomiska samhällsformernas utveckling som en naturhistorisk process”, men varken han eller hans anhängare uppfattade sig själva som produkter av en process över vilken de saknade kontroll.
Människor är subjekt och som sådana ständigt på jakt efter mening i tillvaron och när de inte hittar den, projicerar de mening på verkligheten. Den marxistiska historieberättelsen är ett exempel på detta.
Faktum är att inte ens vetenskapen undkommer denna dom. Forskning är ju en form av handlande. Oavsett om den bedrivs i syfte att förbättra eller försämra människors livsvillkor, vägleds den av värden som inte kan rättfärdigas inom ramen för det vetenskapliga projektet. Dess drivkraft är irrationell av det enkla skälet att forskare är människor.

Nästa artikel

Om Peterson har rätt, är resultatet av den vetenskapliga revolutionen en paradox. Moderna människor har övergett kristendomen för vetenskap och rationalitet, men lever fortfarande i dess skugga. Vi fortsätter att leva våra liv som om världen har mening, trots att vi inte kan rättfärdiga det intellektuellt.
Det socialistiska projektet utgjorde ett försök att kapitalisera på kristendomens kris. Målet var ett rationellt samhälle. Det baserades på idén om det goda samhället och hur det skulle skapa en god människa. Det var denna föreställning som gjorde socialismen så attraktiv.
I realiteten var det just detta som gjorde socialismen ideologisk: människan är lika mycket ett offer för samhället som samhället är ett offer för människan. Priset för denna brist på insikt skulle bli högt: över 100 miljoner människor förlorade livet i jakten på ett sekulärt organiserat paradis.
Frågan om hur vi kan göra detta begripligt. Måste vi välja mellan vetenskap och mening eller finns det en tredje ståndpunkt? Detta är ämnet för den sista artikeln i vår serie om Jordan Petersons bok Maps of Meaning. The Architecture of Belief.