Yearly Archives: 2020

I Oceania är två plus två lika med fem. I Sovjet på 30-talet hade det sovjetiska kommunistpartiet följande slogan: “The Five Year Plan in Four Years”.
Är något sådant möjligt? Kan två plus två verkligen bli fem? Hur kan man åstadkomma något som kräver fem år på fyra år?
Svaret är att båda sakerna är möjliga om man eliminerar begreppet “objektiv sanning”. I boken Totalitarian Language: Orwell’s Newspeak and Its Nazi and Communist Antecedents (The University Press of Virginia, 1991) hävdar John Wesley Young att totalitära regimer ofta försöker göra just detta.
Utgångspunkten för Youngs framställning är George Orwells dystopiska framtidsroman 1984.

Det socialistiska Oceanien

1984 utspelas i Oceanien. Oceanien, som består av bland annat Nord- och Sydamerika och de brittiska öarna, är en av tre supermakter i världen. De två andra är Eurasien och Östasien. Orwell skriver att de är produkten av ett globalt kärnvapenkrig.
Oceanien styrs av ett socialistiskt parti som har kommit till makten under kuppartade former i det sociala kaos som följde på kriget. Partidoktrinen kallas Ingsoc vilket betyder “engelsk socialism” på Newspeak.
Bokens huvudperson, Winston Smith, bor i London. Förstörelsen efter kriget är enorm och staden liknar mest ett ruinlandskap. Husen är förfallna, misären är utbredd och livet en ständig kamp mot materiell knapphet.
Emellanåt bryts monotonin av demonstrationer till stöd för Partiet, militära parader eller offentliga avrättningar.
Oceanien är ett totalitärt och hierarkiskt samhälle.
På botten av den sociala hierarkin och utanför Partiet återfinns arbetarklassen eller åtta av tio medborgare.
Partiet består av en yttre och inre del. Dess yttre del administrerar staten. Beslut fattas av dess inre del. På toppen av den sociala hierarkin hittar vi Partiets mytomspunne ledare: Storebror. I den statliga propagandan beskrivs Storebror som ofelbar. Alla framgångar kan återföras på honom. Han framställs som allvetande och hans kärlek till undersåtarna sägs vara gränslös.
Kameror följer människornas rörelser på arbetsplatser, på offentliga platser och i hemmen och mikrofoner avlyssnar publika och privata konversationer.
Smith är anställd av Sanningsministeriet och tillhör således partiets yttre del. I Oceanien har Partiet alltid rätt och Winstons uppgift är att redigera nyhetsartiklar, fotografier och historiskt material så att de bekräftar den ständigt skiftande partilinjen. Smith är dock ingen ordinär byråkrat. I kraft av sin position har han genomskådat den statliga propagandan. Smith upptäcks dock, arresteras för tankebrott och förs till Kärleksministeriet för förhör. Det är under tortyren av Smith som läsaren får full förståelse av hur systemet i Oceanien fungerar.

Krig och fattigdom som maktinstrument

Den enorma förödelsen efter atomkriget innebar inte att konflikterna med Eurasien och Östasien upphörde. Kriget fortsatte i perifera områden med lågteknologiska vapen.
Under tortyren inser Winston att tvisterna mellan de tre supermakterna inte är grundade i reella meningsskiljaktigheter. Istället används de för politiska syften. Krig leder till materiell knapphet och fattigdom pacificerar människor. Misären tvingar dem att ägna all tid åt att kämpa för överlevnaden. De ständiga krigen håller människor i ett konstant alarmtillstånd och förser de med jämna mellanrum återkommande hatveckorna, under vilka allmänhetens missnöje kanaliseras mot uppdiktade och reella fiender, med ständigt nytt material.
Winston inser att syftet med krigshandlingarna inte är att betvinga en extern fiende, utan att bevara samhällsstrukturen intakt.
Partiets makt baseras dock inte endast på krig och fattigdom. Dess viktigaste maktinstrument är dess kontroll av språket.
Orwell var övertygad om att ett perfekt despotiskt system måste avskaffa möjligheten till självständigt tänkande. Det måste skapa ett språk i vilket heretiska idéer inte kan uttryckas. Newspeak är ett sådant språk.

Språk och verklighet

Orwells hypotes förutsätter en teori om förhållandet språk-verklighet. Young menar att man finner två olika teorier om denna relation i 1984.
Den första teorin är instrumentalistisk. Enligt den är språk ett verktyg för tanken. Vi kan alltså tänka utan att ha ett språk. Det är denna teori som ligger till grund för yttranden som “Att klä sina tankar i ord”. Kunskapsprocessen inleds med sinnesförnimmelser, t.ex. observationer eller känselintryck. Förnuftet använder sedan begrepp för att sortera och relatera observationerna. Det idealiska språket är därför bokstavligt och referentiellt. All kunskap är i grunden empirisk. Denna teori ligger till grund för Oldspeak eller standardengelska, det språk som talas av framför allt arbetarklassen i Oceanien. Det är ett konkret och referentiellt språk.
Den andra teorin är deterministisk. Enligt denna teori kan vi inte tänka utan språk. Språket ligger som en barriär mellan oss och verkligheten. Vi konfronterar aldrig verkligheten direkt. Den är alltid språkligt förmedlad. Sinneserfarenheter utgör i sig ingen kunskap. Språket är inte referentiellt, istället konstruerar det verkligheten. Därför är all verklighet i slutändan verbala konstruktioner. Det innebär att den som kontrollerar språket, också bestämmer hur verkligheten ser ut. Det är denna teori som ligger till grund för det som Orwell kallar Newspeak.

Newspeak

Vad kännetecknar Newspeak? Newspeak är ett politiskt projekt. Det är alltså inte förverkligat utan en plan som Partiet hoppas kunna realisera inom en snar framtid. Det är ett nytt språk som håller på att ta form. Att skriva i Newspeak är år 1984 fortfarande mycket svårt, säger Orwell. Det är också svårt att läsa text skriven med Newspeak. Frasen "Oldthinkers unbellyfeel Ingsoc" betyder, översatt till Oldspeak, “Those whose ideas were formed before the Revolution cannot have a full emotional understanding of the principles of English Socialism”.
Newspeak har endast tagit de första stapplande stegen mot total dominans. Enligt planen ska Newspeak ersätta Oldspeak år 2050. De böcker, filmer och annat som inte översätts till Newspeak ska förstöras.
Newspeak ska endast talas av partibyråkrater. Syftet med Newspeak är att förhindra att kätterska läror ska växa fram i Partiet. När Newspeak är det i partiet dominerande språket kommer det inte längre vara möjligt att formulera partikritiska idéer.
Innan Newspeak är etablerat upprätthålls ordningen i partiet med andra metoder. Alla partibyråkrater måste praktisera Doublethink. Doublethink innebär att partimedlemmen tränar sig i att hålla två kontradiktoriska uppfattningar i huvudet samtidigt utan att uppleva kognitiv dissonans. När partiet sänker chokladransonen till 20 gram, trummar propagandaapparaten således ut att partiet har höjt ransonen från noll gram till 20 gram.
När Newspeak har ersatt Oldspeak behövs inte Doublethink längre.

Ingsoc. Källa:

Post navigation

← Older posts Newer posts →