Yearly Archives: 2019

Richard Dawkins är engelsk biolog och författare. Förutom att ha skrivit ett flertal mer eller mindre populärvetenskapliga böcker om darwinismen som renderat honom smeknamnet “Darwins rottweiler” har han gjort sig känd som en passionerad kritiker av alla former av religion. I denna artikel skall vi titta lite närmare på hans bestseller från 2006 – The God Delusion.

Tron på en personlig Gud är förmodligen en av mänsklighetens mest seglivade illusioner. Den återfinns i alla kulturer och alla epoker. Idag spelar religionen inte samma roll som den har gjort under tidigare århundraden. Den inspirerar förvisso fortfarande till kritik av det moderna samhället, men den har inte samma inflytande idag som förr. Men även om religionen inte har samma makt idag som under tidigare epoker skall vi inte underskatta den, menar Dawkins. Religionen är kanske inte roten till allt ont, men den är orsaken till mycket av det elände som vi idag kan observera i världen.

Gudshypotesen

Med “Gudshypotes” avser Dawkins följande:

Det finns en övermänsklig, övernaturlig intelligens som avsiktligt utformade och skapade universum och allt i det, inklusive oss.

Det har framförts en rad argument till Gudshypotesens försvar. Det idag kanske vanligaste argumentet är det så kallade designbeviset. Beviset ser ut på följande sätt: antag att det finns ett jättelikt skrotupplag där det förekommer alla tänkbara typer av skrot: bildelar, möbler, datorkomponenter osv. Antag också att en orkan sveper fram över skrotupplaget och att all skrot slungas upp i luften för att sedan falla ned igen. Hur stor är sannolikheten att det nedfallande skrotet skall ge upphov till en fullt fungerande Boeing 747? Enligt företrädarna för designteorin är den lika stor som att slumpen skulle kunna ha givit upphov till det mänskliga ögat, dvs. i det närmaste noll. För kreationister utgör detta ett bevis för att människan är designad av någon form av superintelligens – en gud.
Dawkins menar att detta utgör en karikatyr av den darwinistiska teorin. Darwinismen säger inte att livet är en produkt av slump. Det är en kumulativ process som har gett upphov till ögat. Men även om den darwinistiska förklaringen skulle halta, skulle det inte hjälpa oss att ersätta den med någon variant av Gudshypotesen. Gudshypotesen blir inte automatiskt sann därför att en rivaliserande teori visar sig vara falsk. Problemet med Gudshypotesen, i dess olika inkarnationer, är, enligt den amerikanske fysikern och Nobelpristagaren Steven Weinberg, att den inte förklarar någonting. Vi kan lika gärna hävda att det är tomtar och troll som har skapat universum.

Var Einstein religiös?

Designteorin är det idag populäraste argumentet för Guds existens, men det finns även andra argument. Det argument som Dawkins ödslar mest krut på är det som säger att Gud måste existera eftersom det finns prominenta vetenskapsmän som tror på Gud. Detta är naturligtvis nonsens. Dawkins påpekar att teorier är sanna därför att de överensstämmer med fakta, inte därför att människor tror att de gör det. Einstein brukar framhållas som exempel på troende vetenskapsman, men Einstein var inte religiös. Det är sant att Einstein ofta uttryckte sig på ett sätt som kan föranleda en att tro att han var troende, men i den mån Einstein var religiös var han, i likhet med den amerikanske astronomen Carl Sagan, panteist:

om man med “Gud” menar det system av fysikaliska lagar som styr universum, finns det uppenbarligen en sådan Gud. Denna Gud uppfyller inte våra känslomässiga behov … det tjänar inte mycket till att be till tyngdlagen.

En studie publicerad i tidskriften Nature 1998 visade att endast sju procent av USA:s mest framstående forskare är troende. Undersökningar genomförda i England har gett liknande resultat. Samhällsvetenskapliga undersökningar har påvisat en negativ korrelation mellan utbildning och religiositet och religiositet och intelligens. Religiositet är också negativt korrelerad med intresse för vetenskap och politisk liberalism. Inget av detta förvånar Dawkins.

Religion och moral

En annan seglivad föreställning är att all genuin moral måste vara grundad på religiösa föreställningar. Man kan tolka denna tes och dess konsekvenser på olika sätt. En tolkning är att det inte kan finnas sekulära moralfilosofier. Detta är inte sant. Det finns gott om moralfilosofiska teorier som inte baseras på ett gudomligt rättfärdigande. Det kanske mest kända exemplet är Kants moralfilosofi. En annan tolkning är att Bibelns moral skulle vara särskilt högstående. Inte heller detta är sant. Den moral som predikas i Gamla och Nya testamentet är förfärlig, menar Dawkins. Enligt Gamla testamentet är det rätt att döda homosexuella, näsvisa barn och individer som arbetar under sabbaten. De senare skall för övrigt stenas till döds. Ytterligare en möjlig implikation är att personer med en religiös livssyn är bättre människor än ateister. De studier som har genomförts ger dock inget stöd för denna teori.
Men leder inte brist på religion till ohöljd brutalitet? Stalin och Hitler var väl ateister? Detta är bara delvis sant. Stalin var onekligen ateist, dock är det inte lika enkelt att veta var Hitler stod i frågan, inte minst på grund av att Hitler, till skillnad från Stalin, aldrig formellt tog avstånd från den katolicism som han växte upp med. Men även om det hade varit sant att också Hitler var ateist betyder det inte att Stalin och Hitler begick brott därför att de var ateister. Man kan driva argumentet ännu längre, om man vill: även om det är sant att Stalins och Hitlers brott var motiverade av en ateistisk grundsyn, innebär det inte att det finns en korrelation mellan ateism och brott mot mänskligheten. Ingen skulle ju med vett och vilja hävda att det finns en positiv korrelation mellan mustascher och brott mot mänskligheten därför att Stalin och Hitler hade mustascher.

Religionens darwinistiska ursprung

Religion är alltså i bästa fall ett slags sofistikerat nonsens. Men varför existerar detta nonsens? Varför finns det religion? Ett svar är att religionen ger människan tröst. Ett annat är att den stillar hennes behov av förklaring. Ett tredje är att den ger människan ett mål att sträva efter. Dawkins medger att man skulle kunna tänka sig att religiösa övertygelser har en placeboeffekt, men även om religionen ger människan tröst, stillar hennes behov av förklaring och förser henne ett mål att sträva efter, är detta i sig inget bevis för att Gud existerar.
En darwinistisk förklaring av religionen kräver att man kan påvisa att religiösa övertygelser inneburit en evolutionär fördel för människan. Detta är inte så enkelt som det kanske verkar. Man skulle t.ex. kunna ifrågasätta om den eventuella nytta som religioner bidrar med verkligen uppväger det elände som de orsakar. Dawkins räknar upp en rad fördelar med det religiösa paradigmet. Två saker som gör religiösa föreställningar omedelbart attraktiva är att de utlovar evigt liv och kosmisk rättvisa. Dawkins liknar religionen med ett datavirus. När den väl har fått fäste i hjärnan är den inte endast svår att bli av med, den har också en nästan unik förmåga att kopiera och sprida sig. Barns hjärnor är genetiskt programmerade att lita på vuxna. Ur evolutionär synvinkel är regeln “Lita alltid på vuxna” betydelsefull, men den kan också slå fel. I likhet med en dator kommer barnets hjärna inte endast att införliva humanistiska teorier och värden, den kommer att införliva alla råd och uppmaningar från vuxenvärlden. När barnet sedan växer upp och får egna barn överför han eller hon villfarelserna till dem. På det sättet förmår det religiösa viruset att smitta ständigt nya människor.

Agnosticism eller ateism?

Ett intellektuellt alternativ till ateismen är agnosticismen. Enligt agnostikern är det inte möjligt att veta något med säkerhet om Gud. Det finns olika sätt att förklara denna oförmåga. Den kanske populäraste förklaringen går ut på att vetenskapens metodologi gör det omöjligt för forskare att hantera transcendentala frågor på ett adekvat sätt. Dawkins medger att det finns fall där agnosticism är befogad. Det gäller situationer där det inte är möjligt att grunda en åsikt. Carl Sagan intog en agnostisk hållning till frågan om det finns liv i universum: det är möjligt att det finns liv i universum, det är möjligt att det inte gör det. Sagans hållning uttrycker dock ingen principiell agnosticism. Han säger inte: det kommer alltid att vara omöjligt att veta om det förekommer liv i universum. Istället hävdar han att han för tillfället inte vet vad han skall tro.
Medan Sagans agnosticism är temporär behandlar teologer Gudshypotesen som om den vore en fråga om principiell agnosticism. Uttryckt på ett annat sätt: för att inse att Gudshypotesen är sann måste man tillhöra skaran av troende. Det finns ingen annan möjlighet att slita tvisten.
Detta är inte alls nödvändigt, menar Dawkins. Den bibliska skapelseberättelsen implicerar t.ex. att jorden är mindre än 10 000 år gammal. Denna hypotes är möjlig att testa och om det visar sig att den är falsk, drar den med sig skapelseberättelsen i fallet. Det finns alltså ingen egentlig anledning att inta en agnostisk hållning i religiösa frågor, menar Dawkins. Agnosticism är ibland en befogad hållning, men ofta uttrycker den endast intellektuell feghet. Forskare och opinionsbildare är rädda för att stöta sig med religiösa grupper. Antag att någon påstod att en liten tekanna svävar runt solen i en elliptisk bana, men att den är så liten att den inte kan upptäckas med ens våra modernaste teleskop. Hur många skulle utropa sig till tekanneagnostikers?

Vidskepelser förtjänar inte respekt

Dawkins har flera syften med “The God Delusion”. Ett syfte är filosofiskt-kritiskt och blir synligt i hans dissektion av gudsbevis och kritik av den agnostiska hållningen. Ett annat syfte är vetenskapligt-pedagogiskt. Dawkins vill inte endast visa att Gudshypotesen är ohållbar ur ett intellektuellt perspektiv, han vill också demonstrera den darwinistiska teorin och visa att den kan förklara inte endast livets mångfald, utan även kulturella företeelser som religioner. Men Dawkins har också en politisk målsättning. Förmodligen är det inte fel att säga att den muslimska invandringen har medfört att Europa idag är mer religiöst än på länge. Detta är ingen mångfald som vi har anledning att hurra över, det är något som vi bör oroa oss över. Dawkins budskap är att Europas ateister måste sluta gå omkring med krökt rygg. De måste börja ta ansvar för sin övertygelse och aktivt värna det sekulära samhället. Den respekt som visas muslimer idag är närmast bisarr. Tumultet kring de så kallade Mohammedbilderna visade det med all tydlig skärpa. Danmark är en av världens mest stabila och minst korrumperade demokratier, men när världens muslimer riktade sin vrede mot Danmark, kritiserade Sveriges regering danskarna. Man försökte till och med stänga en svensk, islamkritisk webbsida. Ute i Europa hukar stats- och regeringscheferna sig inför den våg av primitiv vrede som breder ut sig i den muslimska världen. Ingen premiärminister, president eller statsminister vågar uttala den enkla sanningen: de muslimska demonstrationerna mot Danmark var föraktliga och ett uttryck för en kollektiv enfald som ytterst är religiöst grundad.

Allt detta vågar Dawkins säga och han säger det med en auktoritet som är få förunnade. The God Delusion en ovärderlig bok skriven av en unikt modig forskare. Richard Dawkins hör hemma i alla fritänkares bokhyllor.