Yearly Archives: 2019

Den planerade tennismatchen mellan Sverige och Israel kommer att spelas inför tomma läktare. Det handlar om Davis Cup – en av världens mest prestigefyllda tennisturneringar. Fritidsnämndens ordförande, socialdemokraten Bengt Forsberg, förklarar:

Detta är en högriskmatch och med hänsyn till hotbilden, ansåg vi inte att det gick att garantera säkerheten med publik. Vi kunde komma i ett läge där vi tvingades utrymma hela Baltiska hallen.

Den första fråga som man ställer sig är naturligtvis vad Forsberg menar med frasen "garantera säkerheten". Förmodligen menar han att evenemanget riskerar att utsättas för sabotagehandlingar och kanske till och med terroristaktioner. Den andra fråga som man ställer sig är varför Forsberg inte insisterar på att matchen skall spelas och att det är polisens uppgift att garantera säkerheten. Svaret på den frågan säger oss en hel del om hur socialdemokratin och Sverige har förändrats.

Det förändrade folkhemmet

För 30 år sedan hade endast nazister och kanske också kommunister motsatt sig att Sverige skall möta Israel i Davis Cup. Inget av de etablerade partierna hade ifrågasatt ett sportarrangemang av denna typ. Idag har Miljöpartiet sällat sig till extremisternas skara och Socialdemokraterna förefaller ha svårt att veta vilken fot som de skall stå på. De som står bakom Stoppa matchenkampanjen utgör, enligt Sydsvenskan, en brokig rörelse: "gudsförnekande kommunister … slipsklädda S-ombudsmän och djupt troende konservativa muslimer."
Varför vill delar av det politiska etablissemanget inte att matchen skall spelas?
Den viktigaste enskilda faktorn är att Malmö har förändrats. Det finns nog fler än undertecknad som på besök i Malmö har ställt sig frågan om inte planet, trots allt, har landat i Beirut. Arabiska ungdomar kör omkring i staden och viftar med palestinska flaggor från bilar. Demonstranter trampar på israeliska flaggor på Stortorget. Något dylikt hade varit otänkbart för tre decennier sedan. Immigrationspolitiken har medfört att Mellanösterkonflikten numera också utkämpas på svensk mark. För 30 år sedan fanns det, enligt officiell religionsstatistik, inga muslimer i Sverige. Idag finns det fler muslimer i vårt land än det finns katoliker. Det är alltså ingen tillfällighet att Malmö i skrivande stund är fullständigt nedlusat med klisterlappar som på svenska och arabiska kräver att matchen skall stoppas och att stadens starke man, socialdemokraten och kommunalrådet Ilmar Reepalu, har sagt att han vill stoppa matchen därför att "En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern". Kontroversen kring de fem israeliska idrottsmännen utgör en fullödig illustration till tesen att demografiska förändringar av den typ som Sverige för närvarande genomgår inte lämnar något orört. Inte ens det politiska systemet.

Detta är naturligtvis inget som politikerna vidgår öppet. Ilmar Reepalu gör vad han kan för att blanda bort korten:

Mina associationer går till massakrerna på palestinska flyktingar i Sabra och Shatila i Beirut 1982. … För mig är det mord varje gång ett barn dödas i krig.
Jag kan aldrig acceptera det helvete på jorden som över 3 000 barn, enligt Rädda Barnen, föddes till under de tre veckor som kriget pågick. …
Skogkär kan anse att jag är oansvarig. Det förändrar inte att jag, personligen, kommer att använda de möjligheter som är mina att fördöma krigsförbrytelser och tala för fred och för en återgång till de gränser som gällde före 1967.

Låt oss granska Reepalus argument ett i sänder.

• För det första: massakrerna i Sabra och Shatila verkställdes av kristna libaneser som hämnd för mord utförda av PLO.
• För det andra: det faktum att människor dör i krig innebär inte nödvändigtvis att de har blivit mördade. Reepalu resonerar som svenska feminister när de hävdar att eftersom kvinnor dör i trafikolyckor, bör bilar betraktas som mordredskap.
• För det tredje: inte ens EU, som normalt brukar ställa sig på den arabiska sidan i konflikten, har orkat undgå att fästa uppmärksamheten på det faktum att Hamas medvetet opererar i tätbefolkade områden i syfte att försvåra israeliska vedergällningsåtgärder. Reepalu glömmer också bort att påpeka att betydande delar av den arabiska populationen i området stöder Hamas. Inbillar sig Reepalu kanske att israelerna betraktade Hamas’ raketattacker som ett oskyldigt nyårsfyrverkeri?
• För det fjärde: Reepalu kräver "en återgång till de gränser som gällde före 1967". Före 1967 ockuperade Jordanien Västbanken i strid med FN:s delningsplan från 1947. Har Reepalu glömt bort det eller drömmer kommunalrådet kanske rentav om ett återupplivande av det Ottomanska imperiet?

Sydsvenskans observation förtjänar att upprepas: bakom Stoppa matchenkampanjen finner vi en brokig rörelse: "gudsförnekande kommunister … slipsklädda S-ombudsmän och djupt troende konservativa muslimer" i en helig allians mot Mellanösterns enda demokrati. Det är så politiken ser ut i Eurabia. Man kan kräkas för mindre.