Yearly Archives: 2019

Under morgondagen kommer det att visa sig att just det är något som väldigt, väldigt många i Sverige vill - när vi kommer in i riksdagen. Njut av de få timmar som är kvar av en unik valrörelse.
Devrim Mavi, taleskvinna för Feministiskt Inititativ

Dessbättre blev det inga riksdagsmandat för segervissa Feministiskt Initativ (FI). FI lyckades inte skrapa ihop mer än drygt en halv procent. När rösterna var färdigräknade visade det sig att Sveriges hittills mest utskrattade politiska organisation hade totalhavererat på sin uppgift. FI:s debacle berodde i allt väsentligt på att få svenskar är beredda att stödja politisk extremism. I föreliggande artikel skall vi titta lite närmare på FI:s egen eftervalsanalys. Hur beskriver FI valnederlagets orsaker och vad säger dessa beskrivningar om FI som organisation?
Enligt Maria-Pia Boëthius är orsaken till FI:s misslyckande att demokratin inte fungerar i Sverige. Medan kommunister som Lars Ohly skyller på kapitalismen, lägger Boëthius skulden på media. Media konspirerade mot FI, menar hon och fortsätter:

– “Nu ska feminismen elimineras”, var den signal som medierna sände. Och 90 procent av svenska folket tror på att Fi står för att “män är djur”.

Hon antyder till och med att patriarkatet hade anställt masslakt på Sveriges feminister om FI hade lyckats med att ta sig in i riksdagen. Boëthius “valanalys” är så till den milda grad stupid att den knappt förtjänar att kommenteras. Att FI inte erhöll tillräckligt med röster för att komma in i riksdagen är ju knappast ett bevis på att demokratin inte fungerar. Nationalsocialistisk Front lyckades inte heller att ta sig in i riksdagen, men ingen vill väl, bortsett från nazisterna själva, därmed sluta sig till att det beror på att det demokratiska systemet inte fungerar. Inte heller är det sant att svenska folket tror att FI anser att män är djur. Det var ROKS som framförde den uppfattningen. Det var FI:s eget politiska program som orsakade debaclet. Att inte kunna se denna enkla kausalitet tyder på bristande verklighetsförankring.
Devrim Mavi säger sig vara “jätteförbannad”. Enligt Mavi, som är taleskvinna för FI, är feminismen “inte rumsren” i Sverige. Mavis formulering är onekligen komisk. Ordet “rumsren” används i regel om djur som inte har lärt sig att förrätta sina behov utomhus. Undertecknad kunde inte ha sagt det bättre själv. FI är förvisso inte en politiskt rumsren organisation.
En annan av Mavis förklaringar går ut på att svenska folket inte ville rösta på FI därför att Mavi och hennes kamrater hade feminism, hbt och antirasism på programmet. Underförstått: folkmajoriteten är en hoper oförbätterliga sexister, homofober och rasister. Naturligtvis har Mavi inga som helst bevis för att denna teori är korrekt. Hon spyr galla över människor med annan politisk världsåskådning av precis samma anledning som kommunisterna alltid har föraktat den demokratiälskande arbetarklassen. Mavis analys är löjlig på gränsen till barnslig.
Naturligtvis har Mavi inte glömt bort det förkättrade patriarkatet. Det är patriarkatets fel att FI inte kom in i riksdagen, säger hon:

Det är inte Fi:s fel, det är patriarkatets fel.

Om vi får tro FI:s egen webbjournalist utlöste det sistnämnda påståendet en “storm av applåder” från åhörarna… Det kanske roligaste och enfaldigaste försöket att förklara valresultatet kom dock från styrelseledamoten Maria Jansson. Enligt Jansson var det bland annat svenskarnas nationalism som ledde till att FI misslyckades med att ta sig in i riksdagen. Jansson bevisade sin tes genom att hänvisa till att det i Sverige är brukligt att använda ordet “folktandvård”. Janssons analys måste betraktas som ruggigt kreativ. Den är definitivt i samma klass som de teorier som med jämna mellanrum lanseras av det svenska Noggerinstitutet eller Centrum mot rasism, som media föredrar att kalla styggelsen. Jansson ansåg dessutom att det inte finns anledning att deppa över valresultatet:

Nu pratar vi om Fi som ett misslyckande, men vi har genomfört en sjuhelvetes valrörelse. Vi lyckades från en dag till en annan att få hela svenska folket att … ifrågasätta varför de inte döper sin dotter till Ulf.

Lika skrattretande är Devrim Mavis eftervalskommentar: “Vi har fått patriarkatet att darra” och Maria Carlshamres påstående att FI “har skapat historia”. Ingen förnuftig människa kan se någon poäng i att pojkar skall ha flicknamn och vice versa. Inte heller är det sant att män är rädda för FI. Det enda som FI har lyckats med är att få män att skratta hejdlöst och det var ju inte riktigt avsikten. Carlshamres analys är lika löjlig. FI har inte skrivit någon historia alls. Valresultatet visar entydigt att stödet för feministisk extremism är i det närmaste obefintligt.

Politisk sekt

Det finns alltså inget som indikerar att FI är en rörelse som är kapabel att förhålla sig till verkligheten på ett realistiskt sätt. Istället för att se verkligheten i vitögat peppar man varandra med konspirationsteorier och moraliskt och empiriskt nonsens som ingen utanför rörelsen tar på allvar. FI är i allt väsentligt en politisk sekt: man säger sig stå för en mer autentisk form av feminism än föregångarna, man hävdar att könet ger kvinnan privilegierad tillgång till en unik kunskap som andra grupper är utestängda från och man definierar sig i motsättning till majoritetssamhället.

Kaviarvänstern

Under FI:s årsmöte sade Gudrun Schyman “Vi skall lyfta varandra och alla kvinnor inte bara i Sverige utan i hela världen”. Att det bara blev en halv procent bortförklarar Schyman med att “hela politiken är patriarkal”. Schyman åkte ut från Vänsterpartiet när det blev stod klart att hon skulle bli åtalad för skattebrott. När Schyman talade i riksdagen och på torgmöten var hon alltid noga med att understryka att Vänsterpartiet månar om de svaga och att det ställer sig bakom en fortsatt utbyggnad av högskattestaten. En undersökning av Schymans deklaration visade dock att hon i realiteten inte var mer intresserad av att betala skatt efter förmåga än de moderater som hon hade vant sig att häckla för deras påstådda brist på medkänsla. Därefter blev hon krönikor på en skånsk tidning, men fick sparken efter det att det uppdagats att hon krävt betalt för en artikel som hon inte hade skrivit. Schyman fortsatte med att kräva att kvinnor skall betala mindre skatt än män därför att de bland annat begår färre brott, dvs. är billigare i drift. Samtidigt anslöt hon sig till den kommunistiska principen att de som inte ligger det offentliga till last skall betala mer i skatt än de som gör det.
Schyman behöver dock inte oroa sig för sin framtid. Hon har tillhört den politiska adeln i över 12 år och har därmed kvalificerat sig för riksdagspension. Det brukar sägas att det råder en oförsonlig motsättning mellan kommunister och borgerligt sinnade politiker, men det är endast delvis sant. Systemet med speciella pensioner för avdankade politiker är något som socialister, kommunister och borgerliga politiker har skapat gemensamt i syfte att gynna sig själva. Systemet syftar till att undanta politiker från de särskilda villkor som vanliga medborgare tvingas leva under. Gudrun Schyman skall inte tvingas att ställa sig i kö på Arbetsförmedlingen eller att skylta med sin privatekonomi på någon socialförvaltning.
Även om Feministiskt initiativ var ett gigantiskt misslyckande för Schyman, går hon alltså inte lottlös ur striden. Schyman kan framdeles kvittera ut 30 000 i månaden utan något krav på motprestation, utan att behöva lyfta ett finger. Det är en present från skattebetalarna som Schyman och riksdagens politiker har gett sig själva och det är bland annat den underklass av kvinnor som Schyman och Feministiskt Initiativ säger sig måna om som får stå för fiolerna.