Yearly Archives: 2019

Frågan om det existerar könsskillnader är numera kontroversiell. Extrema ståndpunkter beskrivs som moderata, medan måttfulla bedömningar avfärdas som politisk extrema. Charles Murray och Richard Herrnstein skälldes för nazism därför att de hade sagt att intelligens är en produkt av interaktionen mellan gener och miljö. Den korrekta ståndpunkten var, förklarade kritikerna, att skillnader i intelligens endast kan förklaras av miljöfaktorer.
I realiteten var det kritikerna som förfäktade en extrem ståndpunkt. Det är förvisso sant att ibland är det korrekt att använda miljöförklaringar. Det faktum att redaktören pratar svenska istället för kinesiska är ett exempel, men det finns sjukdomar som har en uteslutande biologisk förklaring.
Den kanadensiske kognitionsforskaren Steven Pinker försöker i boken The Blank Slate. The Modern Denial of Human Nature (Penguin, 2003) förklara hur det gick till när det blev kontroversiellt att påstå att människan är en biologisk varelse.

John Locke: människan är en social varelse

Teorin att människan är en social varelse är egentligen tre teorier. Den första teorin beskriver människan som ett oskrivet blad och Pinker spårar den till den brittiske filosofen John Locke.

Lockes hade två motiv: ett kunskapsteoretiskt och ett politiskt.

Lockes första ambition var att visa hur kunskap uppstår. Kunskap är, förklarade han, erfarenhetsbaserad. Människor har olika kunskaper därför att de har gjort olika erfarenheter, inte därför att de är olika i en djupare mening. Kort uttryckt: individen är ett oskrivet blad.

Locke använde denna idé för politiska syften.

Om skillnader mellan individer beror på erfarenheter, måste vi tolerera åsiktsskillnader. Detta nödvändiggör liberal demokrati. Dessutom: om all kunskap är erfarenhetsbaserad, är kyrkans makt baserad på ett problematiskt begrepp: gudsbegreppet. Sist men inte minst använde Locke teorin när han attackerade dåtidens privilegiesamhälle: om människor är olika på grund av olika erfarenheter är adeln och kungafamiljen inte annorlunda än vanliga människor.
Den andra teorin, teorin om den nobla vilden, härrör från Jean-Jaques Rousseau. Rousseau var övertygad om att människor är goda och hjälpsamma till sin natur, men att de fördärvas av samhället. Idéen att sociala problem är defekter hos sociala institutioner, inte individer, härrör från Rousseau.

Den tredje och sista teorin, teorin om spöket i maskinen, formulerades av den franske filosofen Rene Descartes. Descartes menade att kroppen är en maskin som lyder de lagar som fysiken beskriver. Själen är däremot immateriell och antas kunna manövrera kroppsmaskinen och använda den för sina syften. Eftersom själen inte utgör en del av vårt fysiska universum, lyder den inte under fysikens lagar och överlever döden.

Dessa tre teorier är inte logiskt förbundna med varandra, även om det inte är ovanligt att de uppträder samtidigt. Om människan är ett oskrivet blad, är människor jämlika. Om hon är god till sin natur, kan orsakerna till sociala problem hänföras till externa faktorer. Om det finns ett jag och detta jag inte är biologiskt grundat, är människan fri att förändra samhället efter eget huvud. Ingen av dessa teorier har vetenskapligt stöd.

Kognitionsforskning, neurovetenskap, beteendegenetik, evolutionspsykologi

Kognitionsforskningen har visat att även om datorer inte är hjärnor, finns det påfallande likheter mellan dem. På samma sätt som datorer är beroende av program, måste hjärnan ha en immanent struktur om den ska kunna utföra något arbete. Lockes teori beskriver i realiteten en organism som passivt registrerar händelser i omgivningen, men som är oförmögen att göra något med informationen. En individ som är ett oskrivet blad, är som en dator utan mjukvara. Den gör ingenting.
Neurovetenskaplig forskning har demonstrerat att erfarenheter, tankar och annat består av fysiologiska aktiviteter i hjärnan och att vi har goda skäl att anta att när dessa aktiviteter upphör, upphör även personen att existera. Detta underminerar teorin om spöket i maskinen. Inte heller finns det någon del i hjärnan som korresponderar med vår upplevelse av oss själva som ett välavgränsat jag. Kirurgiska ingrepp kan förändra människors upplevelser av sig själva och den omgivande verkligheten. Det är allmänt känt att psykopaters hjärnor fungerar annorlunda än normala människors hjärnor.
Beteendegenetiken har visat att alla personlighetsdrag, däribland intelligens och temperament, är ärftliga. Om gener kan göra oss smarta, välartikulerade, introverta och neurotiska, är vi inte oskrivna blad.
Evolutionspsykologin har visat att människor är designade för bland annat aggressivitet. Detta strider både mot teorin om det oskrivna bladet och Rousseaus teori om den nobla vilden. Antropologisk forskning har bekräftat denna insikt: primitiva stammar ofta är extremt våldsamma.

Frågan är således varför dessa tre teorier är så populära. Varför uppfattas teorier som betonar att människor är produkter av gener och miljö som extrema och varför uppfattas teorier som utan vetenskapligt stöd hävdar att vi enkom är sociala varelser som moderata? Pinkers svar på denna fråga är: rädslor.

Fyra rädslor

Den första rädslan är en rädsla för ojämlikhet. Hur ska vi kunna skapa ett jämlikt samhälle om olikheter är medfödda?
Den andra rädslan beskriver människors oro för att det naturliga urvalet ska vara en amoralisk process. Hur ska vi känna jämställa könen om män inte är designade för monogami? Den tredje rädslan är rädslan för determinism. Hur ska vi kunna förändra samhället om det inte finns ett från den fysiska kroppen autonomt jag?
Den fjärde rädslan handlar om nihilism och baseras på föreställningen om att biologiskt orienterad forskning om människan berövar livets dess mening.

Pinker menar att den första rädslan sammanblandar moral och verklighet. Kampen för rättvisa är en moralisk hållning och har i sig inget med verklighetens beskaffenhet att göra. Människor måste inte vara oskrivna blad för att vi ska kunna bekämpa diskriminering. Det räcker med att vi, så långt som det är möjligt, behandlar varandra som individer. Dessutom: miljöfaktorer är inte kausalt verkningslösa därför att de är miljöfaktorer. Orsaker är orsaker. Charles Murray och Richard Herrnstein hävdade i The Bell Curve att det inte spelar någon större roll om intelligensskillnader beror på gener eller miljö av det enkla skälet att människor är överdrivet optimistiska om möjligheterna att korrigera för miljöinflytanden.
Det är också ett missförstånd att tro att miljöförklaringar skulle vara oförenliga med diskrimineringspolitik. Tvärtom: de som försvarar positiv särbehandling av olika grupper gör det med utgångspunkt i teorin om det oskrivna bladet.
Dessutom är det ett misstag att tro att teorin om det oskrivna bladet nödvändigtvis har goda moraliska implikationer. De kommunistiska folkmorden under förra seklet visade att politiskt massvåld inte alls förutsätter teorier om medfödda olikheter.

På den andra frågan svarar Pinker att även om det är korrekt att evolutionen är amoralisk, innebär det inte nödvändigtvis att människor är amoraliska. Själviska gener måste inte designa egoistiska organismer. Ett skäl är att verkligheten inte alltid är ett nollsummespel. Ofta har vi mycket att vinna på samarbete och ömsesidig respekt. Familjer är organiserade efter kommunistiska principer: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Hjärnans struktur speglar detta faktum. Människor är designade för att hantera komplexa situationer. Det är sant att vi har mentala fakulteter för aggressivitet och girighet, men vi har också fakulteter för sympati och respekt. Det är skälet till att vi upplever psykopater som annorlunda.

Den tredje rädslan baseras på ett missförstånd. Frihet förutsätter restriktioner. Det blir tydligt när vi befinner oss i valsituationer. Anledningen till att vi måste välja är att våra resurser är knappa. Dessa restriktioner innebär inte att vi inte kan välja. Tvärtom: det är just på grund av att vi är underkastade restriktioner som vi måste välja, väljer och kan hållas ansvariga för våra val.

Den sista rädslan är rädslan för nihilism. Pinker menar att vi måste skilja mellan evolutionär rationalitet och det som är rationellt här och nu. Ur evolutionär synvinkel har människan två syften: hon är designad för att överleva och att reproducera sig. Detta enkla faktum ställer ibland till med problem för människor. En man kan således vara lyckligt gift och ändå uppfatta grannfrun som sexig. Det som upplevs som irrationellt på en individuell nivå kan mycket väl vara rationellt på en evolutionär nivå.

Annie Hall: Rationalitetens olika nivåer.

Könsskillnader

Genusfeminister är övertygade om att könsskillnader är sociala konstruktioner. De anser att könsrelationer är maktrelationer och de betonar konflikter mellan grupper istället för mellan individer.
Om vi håller detta i minnet, blir det lätt att förstå varför genusfeminister motsätter sig forskning om könsskillnader. De är övertygade om att slutsatserna från en sådan forskning endast kan gynna män.

Detta är dessbättre inte sant. Män och kvinnor är förvisso olika. En del skillnader är stora, många är små. Skillnaderna mellan kvinnor är större än skillnaderna mellan kvinnor och män och vice versa. Dessutom: det är inte korrekt att skillnaderna alltid utfaller till männens fördel.

Några exempel.

Kvinnor är fingerfärdigare än män. De är bättre på att läsa kroppsspråk. De stavar bättre och har bättre minne för verbalt överförd information och objekts position i rummet. De håller mer ögonkontakt än män, de ler och skrattar oftare. De lever längre. Det är vanligare med högutbildade kvinnor än med högutbildade män. De flesta läkare är kvinnor. Sju av tio apotekare är kvinnor. Kvinnor dominerar journalistyrket och hela 70 procent av landets psykologer är av kvinnligt kön.
Är forskningen om könsskillnader kanske en patriarkal konspiration? Knappast. Faktum är att det är en forskning som domineras av kvinnor.
Det finns fler problem. Om könsskillnader är produkter av kultur, borde könsskillnader inte vara universellt förekommande. Faktum är dock att de är universellt förekommande. Alla kända samhällen har en könsbaserad arbetsdelning och i alla kända kulturer är män mer aggressiva än kvinnor. Med tanke på att evolutionen är en homogeniserande process är detta inget som vi ska förvåna oss över. Dessutom: om könsskillnader är produkten av naturlig selektion, borde vi finna samma mönster hos andra primater, t.ex. våra närmaste kusiner, schimpanserna, och studier har visat att detta också är fallet.
Genomsnittskvinnan är lika smart som genomsnittsmannen. Likväl har män och kvinnor olika begåvningsprofiler. Studier av matematiskt begåvade ungdomar har visat att det går ungefär 13 pojkar på varje flicka. Omvänt gäller att de flesta lågbegåvade barn är pojkar.
Män och kvinnor har inte endast olika begåvningsprofiler, det existerar även temperamentsskillnader. Kvinnor är mer behagliga (agreeable) än män. De är mer empatiska, samvetsgranna, men inte lika energiska. Män är mindre ordningsamma och mer introverta. Kvinnor är mer entusiastiska, men också mer neurotiska. Män är mer intresserade av idéer, kvinnor är mer kreativa än män.

Slutord

Könsskillnader är inte abstrakta, de är biologiskt grundade och medför att män och kvinnor ofta gör olika livsval. Om människor varierar med avseende på förmågor och temperament, är det osannolikt att den statistiska fördelningen av män och kvinnor på olika yrken ska bli jämn.
En jämlikhetspolitik som inte respekterar biologiskt grundade könsskillnader, är problematisk av flera skäl.
Ett skäl är att den kan leda till ineffektivitet när människor anställs eller tilldelas utbildningsplatser på andra grunder än kompetens. Den kan medföra omvänd diskriminering av män och att kvinnors kompetens ifrågasätts. Det är ingen tillfällighet att det på svenska universitet talas om “kvinnlig meritering”.
En jämlikhetspolitik som baseras på teorin om det oskrivna bladet respekterar heller inte människors val, inte minst kvinnors val. Det är verkliga män och kvinnor, inte abstrakta könskategorier, som tvingas bära kostnaderna för en orealistisk jämlikhetspolitik. Pinker menar att genusfeminister behandlar kvinnor som om de vore laboratorieråttor: de ska i rättvisans namn ägna sig åt sådant de ofta inte vill syssla med.